Koncentrat

Klimatförändringar sker till största del naturligt och är bundet till kosmos lagar; förändringen kan ibland vara ogynnsam för mänskligheten eller som i vår tid förhållandevis bra.

I dagens samhälle är vi väl medvetna om detta faktum och desto mer intressant blir att studera vår egen inverkan på det rådande klimatet. Vi har konstaterat växthuseffekten och dess konsekvenser, de som argumenterar emot detta fenomen gör det antagligen av politiska eller ekonomiska intressen.

Sverige kan idag vara ett av de främsta länderna inom miljöfrågor, och då kan man ganska enkelt räkna ut vilket gigantiskt globalt problem vi står inför. Ingenting tyder på att EU, USA eller andra världsledande maktkonstellationer varken vill eller försöker ändra den rådande situationen mer än nödvändigt. De ignorerar detta för att säkerställa den västerländska levnadsstandarden och ekonomin.

Anledningen får man således konstatera är lättja, materialism och komfort. Konsumtionssamhället som vuxit fram genom de senaste kanske femtio åren har lärt oss att åsidosätta värden som kultur, djur och natur till förmån för en konsumerande livsstil och att bli en lydig pjäs i de väldiga kapitalistiska systemen som breder ut sig över vår jord.

Om ingenting görs för att hindra de amerikanska och västerländska samhällsidealens spridning, blir det troligen vår undergång. För att förstå ett problem måste man gå till dess rötter, inte skrapa på ytan t ex genom förslag som "miljövänliga bilar" eller genom att införa vägtullar. En radikal samhällsreform är nödvändig.

Om vi vill att vår jord - eller snarare vår art - skall överleva står vi inför ett avgörande val, och det är valet om vi ska ägna oss åt den amerikanska samhällsmodellen, där individens självförverkligande är det centrala, eller ett traditionalistiskt levnadssätt baserat på kultur, natur och lokalsamhället.

Låt oss konstatera att ekosystemet föregår människan av ett mycket enkelt skäl; om det dör, eller försvagas, hotas också människans fortsatta existens.

Det lokala samhället

Jag har en dröm, en dröm om det lokala samhället. Här existerar inte stress, hysteriskt globalt engagemang och egoism, här sätts istället fokus på kollektivets bästa - därför ren och skär altruism. Beslutsfattandet görs av folket för folket. Detta låter precis som den demokratiska principen, men är den avgjorda distinktionen mellan demokrati och min vision är att tanken faktiskt efterlevs till skillnad från många av dagens samhällen runtom i världen.

Idag är folk rädda för att gripa in om någon våldtas eller misshandlas. Det är uppenbart varför; alltmer fokus läggs på det globala, allt mindre på det lokala. Idag känner vi knappt någon på den buss vi färdas i, vi talar inte med dessa trots att de sitter alldeles bredvid, vi håller helt enkelt på att slukas upp i den multikulturella strömmen där vi ska tänka mer på oss själva, och mindre på andra.

Detta är en livsfarlig trend eftersom våra rötter sakta luckras upp, vi mister vår egen identitet och lever i en abstrakt värld istället för en jordnära. Exempel: sedan vi gick med i EU får svenska bönder bidrag för att låta bli att bruka sin mark, effekten av detta blir att svensk jordbruksproduktion avtar och istället äter svenskar importerade råvaror.

Vansinnet i detta är alldeles för uppenbart för att ignorera, trots detta är just det vad våra politiker gör. Lyckligtvis var svenska folket klokt nog att rösta nej till EMU; med en bunden valuta till Bryssel centraliseras alltmer makt i Centraleuropa, makt över våra liv och vårt lands suveränitet, det skulle inte längre vara möjligt att reglera vår ekonomi efter behov.

De otaliga indikationer - som bevisar förnuftet i det svenska folkets skepticism såhär i efterhand - på försämringen efter en gemensam, bunden valuta bland andra länder bevisar egentligen min kärnpunkt: varje folk behöver sin egen suveräna stat. På samma gång kan jag tillägga att jag ställer mig kritisk till statsdyrkande och obetänksam patriotism, nationalism måste komma inifrån och kan inte påtvingas utifrån, först då går vi mot en ljus framtid.

Modernism

Tidigt en vintermorgon ser jag mig omkring. De snöbeklädda trädkronorna gnistrar intensivt och utstrålar ett alldeles speciellt sken vilket får mig att tänka tillbaks på min barndom och alla fina minnen den nordiska vintern inrymmer. Långt bort från stadens hysteri, rökutveckling och blinkande reklamskyltar, njuter jag av den knastrande snön under mina fötter, och en alldeles speciell känsla av frihet rusar i min kropp. Inte en bil så långt ögat kan se, bebyggelsen består enbart av trinda rödmålade stugor med vita knutar och jag fylls av en stark kärlek som bara växer med tiden.

Ett par ouppklarade ärenden tvingar mig dock vidare, bort från gran och tall, mot city. Det första som slår mig då jag äntrar stadens portar är människorna. Alla verkar vara på jakt efter någonting; ungdomarna till synes efter gruppgemenskap, de lite äldre kanske efter att se ett par bekanta ansikten. En sakta stress byggs upp i mitt inre och skjuter undan den inre harmoni min dag börjat med, och jag suckar tungt för mig själv.

Jag flyter snart med i den folkliga strömmen och avsky blandat med en lätt uppgivenhet färgar mina steg. Överallt syns reklamskyltar vilka skriker ut sina kapitalistiska budskap. Detta färgar tydligt av sig på de människor som omger mig: rökande tonåringar med alternativa klädstilar, gossar i JL-munderingar, flickor i så kallade Canada goose-jackor påminner om den växande utbredande konsumism tydligt fått sitt grepp om svenska ungdomars hjärtan. I butiksfönstren syns materiella ting som de senaste mobiltelefonerna, trendiga kläder - totalt obehövliga men som uppenbarligen säljer och som tragiskt nog vår inhemska ekonomiska utveckling är strikt beroende av.

Med raska steg pulsar jag vidare hemåt. Det har börjat snöa och jag ler inombords. Så länge jag lever kommer snön alltid att påminna mig om det positiva i livet och att värdesätta det enkla i tillvaron.

Nationalism

Nationalism är ett otroligt missförstått begrepp, och sammankopplas ofta med högerextrema, konservativa krafter, patriotism eller t ex imperialism.

Nationalism är en hållning, eller strävan att bevara ett folk och dess kultur, språk, religion, seder och bruk, säreget och oberoende från utomstående influenser och intressen. Det strider således mot nationalismen att utöva imperialism, eftersom det inte ligger i en nationalists intresse att erövra andra länder, vare sig genom att bedriva marknadskolonialism, slavhandel eller någon annan form av förtryck mot en annan oberoende nation.

Skillnaden mellan patriotism och nationalism kan man förenklat säga är att patriotism är en utrikespolitisk militarism och är inte etnicitetsbetingat vilket nationalism är. Givetvis ligger det i en nationalists intresse att försvara sitt lands obestridliga oberoende, genom krigsföring om så krävs, men inte att expandera sina gränser förutsatt att man inte tidigare berövats mark av en annan nation.

Renodlad nationalism lägger sig inte till höger eller vänster inom den politiska sfären, eftersom den inte är baserad på vare sig ekonomiska, sociala eller liberala faktorer. Faktum är att nationalismen, i sin renodlade form står långt utanför och tar avstånd från dagens politiska arena. Det politiska idéarv som råder i dagens västerländska länder är extremt färgat av ett judisk-kristet tänkande, vare sig det handlar om människans lika värde (socialism), mänskliga rättigheter (liberalism) eller människans oinskränkta frihet (konservatism/kapitalism).

Nationalismen tar sin utgångspunkt i folket, inte enskilda individer. Folkets överlevnad är det centrala och utifrån det synsättet, utifrån ett organistiskt, holistiskt synsätt, skall samhället inrättas.

Ekosystem

En dag beslutar jag mig för att ta en promenad ute i skogen. Efter att ha vandrat en stund stannar jag upp. Runtomkring mig sjuder det av liv; fåglar kvittrar, ekorrar springer upp och ner för träden, hackspettar borrar in sina näbbar i barken och här och var syns myrstackar utspridda på backen.

Jag får plötsligt en stark känsla av gemenskap med detta sprudlande ekosystem. Charles Darwin kom verkligen nära någonting viktigt i sin text om det naturliga urvalet baserad på hans studier av djurriket. Jag frågar mig om inte det samma kan tillämpas på människan: också vi - homo sapiens – ingår vare sig vi vill eller inte i djurriket och samma faktorer som påverkar djuren måste således också påverka oss.

Detta leder mig vidare in i ett filosofiskt resonemang där jag står ute i grönskan, och plötsligt förstår jag hur annorlunda vi människor lever och nästintill bryter mot de naturlagar vi ovillkorligen är en del av. Den materiella individualism som blivit ett kännetecken för vårt århundrade, där samhället styrs av ekonomiska faktorer och där girighet, konsumism och karriärism ses som någonting bra, är sett ur ett darwinistiskt perspektiv inte bara förkastligt utan direkt skadligt för både natur, djur och mänsklighet.

Den avskärmning från naturen som ägt rum med åren är mycket tydlig: den moderna civilisationen samt dess inhabitanter har lyckats skapa och tillämpa en antinaturalistisk, pengadriven hållning vilken hotar hela djurarter, vårt väderleksklimat, och jordens naturresurser. Detta måste på sikt vara ett hot mot hela mänsklighetens fortsatta existens.

Försiktigt vandrar jag vidare på min stig. Godispapper, ölburkar och ICA-påsar samsas på marken. Jag ställer mig själv en retorisk fråga - vilket djur skräpar ned i sin egen lya? Jag låter denna fras tala för sig själv.

Det biologiska perspektivet

Kvinnor i dagens västerland har idag ett ökat inflytande i samhällslivet, samtidigt som de fortfarande lever kvar i den traditionella könsrollen som trogen moder och barnuppfostrare. Det är obegripligt hur folkets ledare kan tillåta en sådan utveckling, som inte bara leder till stress och jäkt, utan i längden leder till bristfälliga band mellan barnet och dess moder för att istället prioritera karriärism och "frigörelse".

Ja, man skulle med rätta kunna kalla utvecklingen människofientlig. För det är vad den är; den tar inte längre det enskilda folkets och kvinnans väl som utgångspunkt, utan fokuserar på växande ekonomier och att konkurrera internationellt med andra länder ifråga om anseende och makt, och då ska förstås båda könen vara med och bidra till denna utveckling.

Generationsklyftan mellan barn och förälder har aldrig varit så stor som idag, vill jag påstå. Samhällsutvecklingen går undan, och den generation som idag är föräldrar har vuxit upp som tjänare åt dessa utbredande västerländska ekonomier. Samtidigt prioriteras tiden med sina barn mindre och mindre för var dag som går. Vore det i Europa som det är i förebilden USA idag, skulle kriminaliteten, den mentala ohälsan och alienationen människor emellan vara så stor att vi med säkerhet hade haft en värre situation än någonsin tidigare.

För att förhindra denna dekadenta utveckling krävs en samhällsreform. Samhällsreformen måste återigen ta folkets och kvinnans intressen i beaktning, och utarbeta principer i linje med folkets sundhet och andlighet.

Döden

Döden styr livet. Man kan tänka sig att döden är definitiv och desto mer intressant blir att se över vad man kan göra av livet. Hur värderar och respekterar man sitt liv? Genom att äta snabbmat, titta på tv och arbeta fem dagar i veckan, eller kämpa mot ett mål, oavsett konsekvenser?

Dagens moderna människa är en fruktare av döden, då döden hotar den personliga livsstilen eller individualismen. Därför vill vi i väst leva så länge som möjligt; vi söker inrätta oss i systemet utan att öppet ifrågasätta vår livssituation så till vida det inte är på etablissemangets villkor. Det vill säga, ha vänster-höger-ideal, dela ett generellt missnöje mot makten utan att för den sakens skull söka en radikal förändring.

Alternativet är – även om det låter naivt – att kämpa för det man tror på, vare sig det handlar om personliga strävanden eller samhället i stort. Alternativet är att välja en annorlunda livsstil till den man fostrats att verka inom; att undvika moralitet och normer för att få en klarare bild av sin omgivning och verklighet, och att utifrån det synsättet bilda sig en ny uppfattning av sin tillvaro om hur man bör leva sitt liv.

Filosofisk nihilism är en effektiv metod. Nihilismen tar inte hänsyn till individens frihetsbegär, den förnekar absolutistiska sanningar som humanism och kringgår därmed en falsk verklighetsuppfattning. Detta leder i sin tur till en heroisk idealism, där helheten (t ex naturen eller kosmos) eftersträvas och värnas oavsett individuella uppoffringar.

Skillnaden mellan en sann idealist kontra en falsk idealist är därför solklar – en sann idealist räds inte döden för att uppnå en betydande förändring, även om det innefattar just döden. Hur många sådana människor finns det i detta århundrade?

Till försvar för underground-rörelsen

Dagens trallvänliga popmusik som de allra största radiokanalerna spyr ut, kan aldrig nå lika långt in i själen, eller stimulera intellektet på samma sätt som underground-musik, då den brister i flera avseenden, särskilt vad gäller ambition och ideal. Hur många gånger har vi till exempel inte hört låtar på radion med temat sentimentala kärlekshistorier, om och om igen, med precis samma låtuppbyggnad och framtoning? I bilen, på jobbet, i skolan, dag ut och dag in, till synes i all evighet.

Det finns vissa paralleller mellan popmusiken idag, och den klassiska musik som dominerade hoven i Europa för hundratals år sedan vad gäller lättillgänglighet. Men det finns också många olikheter, främst ifråga om dynamik, djuphet och mångsidighet. Klassisk musik ses av många idag som musik för de högre samhällsklasserna; det erkänns gärna att det är vackert, dock aningen svårtillgängligt för "den vanlige svensken". Detta visar tydligt hur utvecklingen av musikaliskt nyttjande stadigt sjunkigt i ambition och intelligens varpå det ramats in till en alldeles särskild form av musikkonst; den såkallade popmusiken.

Då popmusiken klamrat sig fast i arbetarklassen och medelklassens rampljus, tvingas den intellektuella, svårtillgängliga musiken ofta till utkanten av samhället. Detta möjliggör ett kringgående av samhällets ideal och nya idéer och alternativa, avantgardistiska inriktningar kan frodas.

Underground-musiken innefattar idag musikstilar så som ambient, metal, nyklassisk musik och industrial. Vad som är särskilt för denna typ av musik är att den inte är allmänt vedertagen; den kan t ex bryta mot normer och värderingar samhället inhyser och delar, den kan vara aggressiv, lustväckande, suggestiv, omodern och mäktig. Detta brukar allt som oftast avspegla samtidens tycke och smak om vad som är allmänt accepterbart, och vad som är tabubelagt.

Det är hög tid att slå ett slag och uppmärksamma detta fenomen, och att göra underground-musiken till ett legitimt alternativ till den musik vi sedan barnsben tvingats lära oss att älska. Det finns trots allt, alltid en baksida på myntet.

Kristendom kontra nihilism

Kristendomen har genom åren haft ett betydande fäste i Europa. De levnadsregler kristendomen medför, skulle jag vilja påstå är en sann snedtolkning av hur jorden, naturen och verkligheten fungerar.

Att lyda blint under överhögheten har aldrig varit särskilt populärt i Norden; de gamla antika religionerna – de förkristna – skiljer sig anmärkningsvärt från kristendomen på flera plan. Medan den nordiska mytologin innehåller ett flertal gudar, där dessa gudar ses som ofullkomliga (precis som människan är ofullkomlig) skapar det en sundare inställning till religion och den natur som omger oss, medan de semitiska religionerna underkastar sig en allmäktig gud utan att ifrågasätta, varpå vår jord får betala för denna monoteism.

Jag vill påstå att de förkristna religionerna av flera skäl är att föredra – medan de semitiska religionerna har en enda, fullkomlig gud att tillbe och dyrka, hade vikingarna en annorlunda, poloteistisk syn baserad på heroism, hierarki och att tjäna helheten i naturen, inte helt olikt filosofisk nihilism.

Kristendomen ser människan som kronans skapelse, och de som laglydigt följer bibeln får komma till det så kallade himmelriket. Detta innebär att vad vi gör i jordelivet är av mindre betydelse; naturen ses därmed som ett redskap för den moderna människan, där ekonomisk tillväxt blir prior nummer ett, med föga hänsyn till moder jords välbefinnande.

Slavmoral (semitism) kontra herremoral (nihilism) skiljer sig på så sätt att auktoritära präster och dennes undersåtar styrs blint av sin tro, medan nihilismen tillåter en friare syn av hur den omvärld vi slungats in i bör inrättas (baserad på en dekonstruktion av objektiv moral). Vi lever här och nu; låt oss njuta av det liv, den gåva vi erhållit och fokusera på att inrätta oss i kosmos och helheten på bästa möjliga sätt.

Låt oss överblicka ekosystemets inneboende funktioner och komma fram till att vi är en del av ett mycket avancerat kretslopp och hämta kraft ur det faktum att vi alltid kommer vara en del av naturen, beundra och vörda dess fortsatta balans och välstånd.

Lokal tradition

I Sverige har vi som tradition att tänka, handla och agera lokalt. Till skillnad från storstädernas opersonliga affärsrelationer, finns i byar och mindre städer en ofta god relation med våra lokala handelsmän.

Jag skulle vilja påstå att detta är basen för en sund utveckling, både för miljön på så vis att vi mer direkt ser de miljökritiska effekterna av våra handlingar inom ett begränsat område, men också för de lokalinvånare som verkar inom dessa områden, eftersom det på ett sätt är en försäkring att man tänker till både en och två gånger hur pass miljövänligt man agerar, vilket därmed gör att trygghet, ärlighet och gemenskap kan slå rot.

I t ex USA är bilden annorlunda. De stora städerna skapar en slags alienering: det finns få närbutiker där en inre gemenskap kan växa och istället styr enbart det liberala tänkandet; ju billigare, desto bättre, ju mer rabatt och specialerbjudanden, desto mer positivt.

Problemet här är att när den enskilda individens tankesätt blir av ett liberalistiskt slag, raseras allt det som närbutiker och lokala samhällen försöker bygga upp – en god relation till lokalinnevånarna där båda blir vinnare i längden.

I EU, styr marknaden idag fullständigt. Om produkterna är lokalt odlade och producerade tas föga hänsyn till, det viktiga är priset och åter priset, något som också utan svårighet dagens konsumenter hakar på trots att de nog innerst inne skulle vilja välja ett mer grönt alternativ.

För att få bukt med detta måste staten och samhället dels tänka mer lokalt, dels mer grönt, men framförallt se allt från ett större perspektiv – är billigast alltid bäst, och ännu viktigare: är det verkligen eftersträvansvärt i längden?

Massmedia

En dag beslutar jag mig att för ovanlighetens skull slå på TV:n. Inte helt oväntat är den pågående filmen av amerikanskt ursprung; skådespelarna är av skiljda etniciteter vilka nyttjar teknikens senaste under (mobiltelefoner, automatvapen, dvd-spelare). Uttråkad stänger jag av burken och tar mig en allvarlig funderare över den amerikanska massmedian.

Merparten av de amerikanska filmer som produceras, bär ofta ett liknande tema; de skildrar våld, sexuella intriger och ett ofta vårdslöst språk, blandat med en sexistisk syn på kvinnan och hennes funktion i männens värld.

Ta bara en vanlig actionrulle. Människor med skjutvapen poserar vilt, ofta är det pengarna som för filmen framåt med hysteriska biljakter genom storstäder. Hollywood har här valt att skildra och marknadsföra Amerikas bakgård – rätt eller fel, upp till en själv att döma, Hollywoods enda till synes uppgift är att skilda det samhällsklimat det är en produkt av.

Man behöver inte vara särskilt klipsk för att inse den extrema dubbelmoralen i att dels sätta in enorma antikriminella insatser i ett land på internationell såväl som politisk nivå, samtidigt som man marknadsför resultatet av det inhemska tänkandet (individualism/karriärism) genom film och media, vilket förenklat är kriminalitet, sexism och teknokrati.

Detta visar tydligt ur ett större perspektiv hur ett samhälle i förfall i ett fåfängt försök försöker klamra sig fast vid etiketten stormakt. De uppför skådespel som ska skildra det vardagliga livet, sprider det sedan internationellt och försöker göra ge det en legal status. Detta är inget annat än ren och skär kulturimperialism.

Jag anser att det är av största vikt att europeisk film undviker att efterapa amerikansk filmkonst och letar tillbaka till det som en gång var karakteristiskt för europeisk film: lugn och ro, naturskildringar, filosofiska teman etc. På så vis kan vi erbjuda ett andligare, mer spirituellt alternativ som på sikt måste erhålla högre status än den ensidiga dekadenta filmkonst Hollywood producerar.

Segregering

Ghetton är ett ganska modernt fenomen som först uppmärksammats och har sitt ursprung i USA, där svarta afroamerikaner, latinamerikaner och kineser grupperar sig i förorter till de större amerikanska städerna. Visst kan dylika fenomen påträffas tidigare i mänsklighetens historia; vad som är särskilt med detta fenomen är dess extrema etnisk-kulturella omfattning och de subkulturella yttringar som bildats och bland annat uppmärksammats i modern media.

Ju fler folkgrupper som lever "under samma tak", desto mer tenderar det att skapa osämja och rasism trots att våra politiker hävdar motsatsen. I vårt (Sveriges) fall faller det till synes på vår lott att bära bördan som främlingsfientliga och intoleranta, vilket på sikt uppenbarligen måste hota våra värderingar eftersom de successivt reduceras och omvandlas till ett mångkulturellt mischmasch ju fler nykomlingar som anländer.

Problematiken, när särskilda etnisk-kulturella grupperingar ska leva och fungera i ett och samma samhälle, är ofta den att antingen urbefolkningen eller de nyanlända får ge eftergifter för att få samhället att fungera och fortsätta rotera. Ett samhälle är nämligen beroende av en viss likriktad utveckling med gemensamt uppsatta mål, (varför man för övrigt kan kritisera demokratin av flera skäl.)

Frågan är: vad kan förena människor oavsett nationalitet? Den gemensamma nämnaren är konsumism samt ekonomisk tillväxt. Dessa två faktorer har visat sig kunna övervinna de folkliga barriärerna, frågan är bara hur pass konstruktivt sådana ideal är i längden?

Jag har här ovan visat hur en successiv invandring i våra europeiska samhällen är icke-önskbar; när folkgrupperingar från olika världsdelar skall samarbeta, krävs något mer än en gemensam pengadyrkan, det krävs gemensamma rötter i forntiden såväl som i framtiden, varför mångkultur inte är kompatibel med den västerländska civilisationen.

Reklam

Reklam har egentligen bara ett enda syfte: att sälja produkten de reklamerar för. Hur de går tillväga med detta är uppenbart bara man tar sig tid att reflektera över en reklamfilm. Vad man köper, är egentligen mer än bara en produkt: det kan vara något berikande för livet, ett ovärderligt tillskott i vardagen, eller som nämnt tidigare ovan en livsstil som man köper genom pengar.

Detta effektiva sätt att påverka tittaren och få sin produkt såld har till synes lyckats, och det med storm. Samtidigt påstår sig konsumenterna vara fullt medvetna om reklamens dolda girighet, att de "ser igenom reklamen" eller ännu värre, att de överhuvud taget inte påverkas av dessa budskap.

Vad som är desto mer alarmerande är reklamens frammarsch. I t ex USA finns den i en stad i princip överallt, och det är på väg hit med storm, för att med ännu större genomslagskraft försätta det svenska och europeiska folket i kapitalismens fotbojor genom sin psykologiska och massmediala krigsföring.

Tillvägagångssätten då? Sex är otroligt centralt i säljandet utav en produkt. Om det så är på framsidan av en CD-skiva, i en trailer för en kommande biofilm, eller som omslag på en busskur har det alltid samma effekt: folk påverkas positivt av det visuella, och tror således att det är vad de köper, medan vad de får är ännu en värdelös (men vackert inslagen) produkt utan något som helst substans.

Ren konst uppmuntras inte längre till förmån för konsumenternas och kostymmännens vidriga samlag; de får båda ut någonting i detta dekadenta rollspel, det är ett ömsesidigt horeri som styr vårt samhälle mer för var dag som går.

Viljan till ekonomiskt överflöd är antagligen det största gift mänskligheten skådat, eftersom det ödelägger allt det vi borde hålla kärt: naturen, varandra, våra efterkommande.

Public service

Jag hörde nyligen på radion om det så kallade "public service", vilket är ett massmedialt uppdrag av staten. Jag är föga insatt i ämnet men hörde en förespråkare som talade varmt om en avveckling av detta fenomen med motiveringen att det är upp till den enskilda individen vad som är värt att titta på, och vad som är värt att slopa.

Uppenbart är att om denna idé skulle träda i kraft skulle den lägsta gemensamma nämnaren råda, och fördummandet av tv skulle med än större kraft accelerera. Det är nämligen så, att de kommersiella tv-kanalerna är de med störst tittarsiffror. Såpoperor, reality-tv och amerikanska komedier är till synes den genomsnittliga individens självklara val av tv-underhållning.

Man kan dra en parallell till köp av kravmärkt mat – den är några kronor dyrare men med vetskapen om dess hälsosamma profil och det faktum att det ofta är lokalproducerat är det enligt mig ett självklart val av produkt. Detta tyder på att billigast inte alltid är bäst, även om sådana idéer i dagens samhälle florerar mer än någonsin tidigare, vilket enligt mig är högst oroväckande.

Om vi skulle återvända till den lägsta gemensamma nämnaren så är den av ett klart liberalistiskt slag; konkurrera ut det dyra och intelligenta på marknaden för att promotera det billigaste och mest lättillgängliga. Detta leder på sikt till det som redan finns i USA: enbart nöjeskanaler med hutlösa reklamavbrott och idiotiska aldrig sinande skrattmaskiner samt oändliga hyllor av skräpmat.

Frågan vi måste ställa oss är om detta verkligen är åtråvärt, eller om staten ska bära ansvaret för en kvalitativ public service (vilket jag för övrigt ställer mig neutral mot) eller kanske ett tredje alternativ. Uppenbart är i vilket fall som helst, att om den genomsnittlige tv-tittaren får bestämma, har vi snart en så pass fördummad massmedia att den med lätthet kan manipuleras av kapitalistiska organisationer helt efter tycke och smak.

Hellre en kniv i bröstet än två i ryggen – om civilkurage och att stå upp för det man tror på

Vi svenskar är av naturen ett tålmodigt folk, kanske i det försiktigaste laget när det kommer till meningsskiljaktigheter och konflikter, men ändå innehavandes en stark tro på att göra rätt för sig, oavsett vad det handlar om.

När jag senast var på busstationen, stötte jag på ett invandrargäng som betedde sig mycket illa. De talade svenska med en betydande brytning och förde ett allmänt oväsen, en del talade slang-engelska och talade om "respect" och om hur villiga "hoes" svenska tjejer är.

I sådana här situationer är det viktigt att ingripa, speciellt om någon intet ont anande resenär blir antastad eller får utstå glåpord av olika slag. Visst, de är flera och bär kanske kniv, men låter vi detta fortsätta, dvs. låter det rinna ut i sanden, har vi snart ingenting alls att säga till om i fortsättningen.

Vi måste sätta stopp för den utveckling som sker, där främlingar får ta allt mer plats i vårt svenska samhälle, och hävda vår rätt som ursprungsbefolkning. Endast då kan vi erhålla den respekt vi förtjänar och rätteligen har förtjänat. Vi måste säga ifrån när orättvisor uppdagas och se till att svensken föregår invandraren på samtliga plan. Det är vår rätt som svenskar.

Att stå upp för det man tror på, är inte alltid lätt, speciellt inte som nationalist i dagens samhälle. Men är man väl påläst och trygg i sin uppfattning om att etnicitet och kultur hör samman, kan man ganska enkelt vinna över sin meningsmotståndare (förutsatt att han är neutral i frågan).

En gång i tiden var Sverige ett tryggt land. Att bära vapen var otänkbart; att utöva kampsporter fjärran; att bruka våld avlägset. Det ser annorlunda ut idag och det är invandringen som bär den största skulden för detta.

Direktdemokrati

Jag hade en intressant diskussion med en kommunist häromdagen. Han tror på att det vore bäst om alla gränser suddades ut och att kulturer, folk och dialekter borde blandas till en och samma kompott, för mänsklighetens bästa. Det låter förstås bra på sitt sätt, problemet är bara att västvärlden och I-länderna är de som på sikt faller samman och en genomsnittlig kompott bestående av ett betydande afrikanskt och asiatiskt inflytande etableras, snarare än ett intelligent samhälle baserat på högtravande värderingar, värderingar vi i västvärlden har som norm.

Kommunism och humanism leder nämligen till detta – när alla är lika mycket värda oavsett mentala och fysiska förmågor, är samhället dömt att långsiktigt degenerera då du oavsett prestationsförmåga kan regera ett land eller kommun.

Ta bara dagens politiker, de lever i en helt annan värld än folket, har ingen som helst insikt i det vanliga folkets vardag, ändå är det dessa människor som för den så kallade demokratin. Den representativa demokratin är livsfarlig eftersom den urholkar det ursprungliga konceptet – ett folkstyre, förankrat i arbetar- och medelklassen.

Istället för att folket styr, styr nu en maktelit helt fritt efter tycke och smak. Skulle de trots allt göra en fadäs, kanske det uppdagas i media, men snart är denna misslyckade individ tillsatt i en ny post. De otaliga livlinor dessa politiker besitter, är i min mening fullständigt absurd. Har du visat att du inte klarar av att sköta en maktposition, bör du avsättas med omedelbar verkan.

Alternativet är en direktdemokrati, lokalt förankrad där det är folket själva som sköter utvecklingen av t ex miljö, ekonomi och andra faktorer. Genom ett lokalt engagemang ser individen mer direkt resultatet av sina handlingar, banden till de närmaste växer och en sundare inställning till sin omvärld kan etableras.

Grönt tänkande

Vi i Sverige har ett särdeles grönt tänkande, vilket jag personligen tror härstammar från vår rika flora och fauna, samt att vi har en lokal tradition och ser samband mellan naturen och människan; mår naturen bra, mår även människan bra.

Även om vi i Norden har en tradition av detta gröna tänkande, har vi utifrån nästintill tvingats anamma levnadsstrategier vilka skiljer sig avsevärt från vårt traditionella levnadssätt, ett levnadssätt baserat på lokalsamhället och ett grundläggande vårdande av vårt naturrika arv. Istället har en konsumismisk livsstil vunnit fäste och ödelagt allt det vi en gång hållit kärt.

Vi påfrestar ozonlagret med våra bilar och våra tekno-industriella samhällen; vi förorenar vattnet med våra kortsiktiga lösningar; vi ödelägger våra skogar för att upprätta snabbmatskedjor, hotell och fabriker. Endast en vag protest når ut ur denna massiva dimma av rök, varpå den effektivt kvävs av växthusets demoniska förkovran.

Trots vårt gröna tänkande är vi som I-land en stor konsument av naturhotande medel så som olja och diesel. Dagens politiker kan med demokratiska medel endast bromsa effekten av våra koldioxidutsläpp, bensinkonsumption och dess biverkningar. En mer radikal lösning är nödvändig om vi vill rädda vår moder jord och återupprätta en återigen god balans mellan människa och natur.

Organisationer så som svenska miljöpartiet är inte lösningen, då jag inte tror på reformativa metoder. De skrapar endast på ytan, och det synes mig som om dessa organisationer och systerorganisationer med populistiska medel försöker vinna makt, snarare än att stå upp för sina ideologier.

Problemet med det hela är att det som satts i rullning inte går att stoppa utan en radikal lösning; vi måste drastiskt dra oss ur denna onda cirkel där naturen blir lidande och återigen inte bara tänka, utan också agera naturvänligt och sunt. Det är vår plikt för våra efterkommande, för framtiden.

Fel att tillsätta poster på grundval av kön

Socialdemokraterna väljer en ny partiledare om knappt två veckor. Det sades vara "otänkbart" att inte låta en kvinna få rollen, bara för sakens skull att det "måste" vara en kvinna, i det här fallet Mona Sahlin. Vore det inte lämpligare att sätta kraven efter kompetens istället? I den neurotiska jämställdhetsivern har devisen "rätt person på rätt plats glömts bort".

I det moderna samhället sägs alla besitta samma förmåga, och har möjlighet att bli vad som helst oavsett. Men vi är inte lika; talanger och egenskaper är till stor del medfödda anlag som varierar stort mellan individer. Vissa har en naturlig fallenhet för ledarskap, andra har det inte. Dessa har kanske i sin tur en begåvning för ett helt annat ämnesområde, och bör då således syssla med det istället - för ett effektivare samhälle där man kan vara säker att kvalitet eftersträvas och bevaras.

Nostalgi

De rödvita stugorna, den blågula, stolta fanan, den gröna landsbygden, de många sjöarna, det svenska folkhemmet – mitt hem, mitt allt.

Med nostalgi svällandes i bröst och tanke vandrar jag i ett frodigt grönt landskap bestående av rödvita stugor, blågula fanor, åkrar och sjöar. Bilder från barndomen återvänder från det förflutna, och jag går varsamt igenom dessa kära minnen och återupplever dem på nytt.

Ett särskilt minne som jag har, är de dagar om året på sommaren jag fick tillbringa ute på landet. Det var idealiskt för ett barn; kor, grisar och gäss som kacklade; gömställen bakom vedbodar och loft; syskonen som lekte; mammas ljuva röst när fikat var färdigt - allt detta bidrog till att ge en god, grundläggande förståelse för naturen, och gav en möjlighet att utveckla ett nära band och en djup kärlek för skog och fosterjord.

Ett annat minne är de vinterdagar, då vi åkte pulka i meterhög snö, snoriga, slutkörda men lyckliga. Väl hemma väntade den varma chokladen framför brasan, kanske läste någon i familjen ur en bok, eller så spelade vi ett spel tillsammans. Huvudsaken var att vi fick tid att umgås och njuta av den sköna kontrast, som värmen inne i stugan erbjöd. Där inifrån kunde man sedan titta ut på snöflingorna som långsamt virvlade ned från skyn..

Det avlånga land, som är nordens centrum, skänker mig en kärlek som är obeskrivlig. Här har generationer av svenskar fostrats, många stupat i krig, gett sina liv för det land som vi f bebor, och som även kommande generationer kommer att bevandra och förhoppningsvis slåss för, precis som våra förfäder gjort.

Du krönta lejon, som vilar på en lång och brokig historia, vars namn flugit tvärs över jorden; du kära fosterland, med dina gröna dalar och berg - till dig viger jag mitt liv.

Den demokratiska psykologin

Demokratins psykologi utgår teoretiskt ifrån att alla är lika värda, att alla har samma rättigheter, osv. I praktiken innebär detta att vilken individ som helst, kan ta vilket jobb som helst och eftersträva vad den finner önskvärt. Det innebär också att oavsett kön, karisma och ålder kan du hamna i valfri ledarposition trots bristande kvaliteter, bara du får tillräckligt många röster.

Vid en lite närmare analys kan man se effekterna av denna psykologi; den erbjuder individen att tänka och känna fritt efter egen förmåga, men är av en sådan låg standard rent produktmässigt att den snarare fördummar än berikar individen. På ena kanalen är det en amerikansk talk show, på den andra ett faktaprogram om första världskriget. Vad är mest lockande för någon med en fri, demokratisk fostran, jo, att låta sig lockas av det mest lättillgängliga, och sortera ut det som kräver lite mer eftertanke.

Demokratin förslavar individen med sin ideologi; känn och tänk fritt inom ett visst begränsat tankesystem – alla är lika värda (en social konstruktion), alla kan ha samma mål i livet (en falsk illusion) och alla kan vara ledare (trots att naturen visar motsatsen).

Demokratins psykologi är nämligen av en sådan natur, att den främjar den lägsta gemensamma nämnaren, istället för att främja ett intellektuellt samhälle baserad på eftertanke och ett kringgående av appeal (som vi alla vet, innehåller det sköna omslaget inte alltid något av varaktig substans, även om det kortsiktigt kan verka så). Därför gynnas ofta det lägst stående medan det högre stående dör ut av brist på engagemang och egentlig livslust.

För att råda bot på denna dehumaniserande trend, krävs en återupplivning av de antika värderingarna, där en meritokrati åter styr, och där de som naturligt är födda till ledare är de som också axlar ledarrollen i världens samhällen.

Shopping

Enligt existentialismen är alienationen den process, eller det skeende, där ett förfrämligande successivt byggs upp, varpå människan mister sina band till verkligheten. Den alienation som äger rum, när folk mister sina band till varandra, är en mycket destruktiv trend i det nuvarande samhället. När det enda vi delar är viljan att tjäna pengar och eftersträva komfort, är vi dömda till att i längden sjunka ner i vår egenorsakade melankoli.

Vi får aldrig glömma att lyckan finns här och nu, mitt ibland oss, där en del finner den i naturen, andra hos familjen – det är detta som är kärnan, själva förutsättningen för ett lyckligt liv. Det är när vi blir lyckokonsumenter som vi mister proportionerna och i det långa loppet gräver vår egen grav.

Denna lyckokonsumism, eller shopping som det också kallas, uppluckrar och raserar nämligen den lycka, som jag menar är grundläggande, äkta och naturlig. Den lycka, som man får, av att umgås med sin partner, av att ta en promenad i skogen, genom att läsa en bra bok eller bada i en sjö en sommarafton.

Shoppingen är artificiell, ett slags substitut, då vi inte finner den inneboende lycka, som vi alla har tillgång till. Därför kan man mycket väl tala om ett missbruk om återkommande episoder i ens liv kretsar kring en konsumerande livsstil.

Det är uppenbart att shopping påverkar belöningssystemet, precis som tröstätning eller genom missbrukning av alkohol. Till skillnad från droger är dock shopping en i dag legitim, nästan eftersträvansvärd trend, som effektivt backas upp av massmedia. Det verkar nästan, underligt nog, som om vår inhemska ekonomi är starkt beroende av ett regelbundet shoppande i våra köpcentra, gallerior och matvarukedjor.

Det verkliga opiumet för folket är dolt, förskönat och väl förankrat. Det finns mitt ibland oss, och det är den konsumerande livsstilen, en livsstil som visat sig ödesdiger för både natur, äktenskap och familjers välgång.

Fördomar

Enligt Wikipedia är en fördom "ett förutfattat antagande om någon eller något, grundat på tillämpning av en stereotyp uppfattning om en grupp som den eller det som är föremål för fördomen anses tillhöra".

Fördomar är enligt mig ett sunt tecken på ett värnande av den egna tillhörigheten, vare sig det rör sig om folk, kultur eller yrkesgrupp. Utan fördomar, vilka t.ex. kristna yrkar på – skulle våra städer brinna, våra kvinnor våldtas, och våra hem plundras. Det kristna idéarvet är nämligen funtat så, att vända just andra kinden till, medan vårt indoeuropeiska idéarv slår vakt om den egna tillhörigheten och dess intressen.

Det finns faktiskt en anledning till att fördomar existerar; det är ett slags skydd mot främmande element vilka är inkompatibla med den egna ovannämnda tillhörigheten. Detta belönas ovillkorligen med tidens gång. Därmed inte sagt att vi ska vara ogästvänliga mot främlingar; även om vi ställer oss avvaktande mot nya element, är gästfrihet en dygd, det är ett idéarv vi ärvt sedan långt tillbaks i tiden.

En inte alltför omfattande studie av djurlivet skulle visa att de djur som har fördomar, dvs. innehar en nedärvd fientlighet mot andra djur eller arter, är de som överlever, medan de naiva och alltför gästvänliga är de som i längden sorteras bort eller utrotas.

Allt detta är historiskt nedärvt av våra förfäder, eftersom vår största drift är viljan att överleva. Vilket idéarv som är mest attraktivt, ligger i betraktarens öga. Det är hursomhelst dags att fördomen omdefinieras och ses som något positivt. Det är trots allt den som gör att olika folk och kulturer överlevt tidens gång.

Individens separation med verkligheten

– Vem jag är, vad jag är – odefinierbart. För tydlighetens skull separerar vi individen med hennes verklighet, verkligheten.

Människan är i dagens samhälle oförmögen att lämna sin kropp och sina egenskaper, och således oförmögen att bilda sig en korrekt uppfattning om sin existens, samt verklighetens existens och universums.

Med andra ord har ingen människa rätt att göra anspråk på hur människan eller hennes omgivning förhåller sig, och de antaganden som tvingas uppstå på grund av detta existensförhållande mellan individ och verklighet är dömda att inte alltid vara helt felaktiga, men för alltid dömda att aldrig vara helt riktiga.

Därmed kan man också dra slutsatsen att de flesta tankar, som bottnar i ett mänskligt sinne, i vår nutid aldrig kommer att kunna beskriva sin egen situation, eftersom dessa sinnen är hjälplöst bundna till den verklighet de ständigt är bundna (eller "låsta") av.

Uppfattningen av verkligheten är alltid subjektiv, att beskriva omgivningens förhållningssätt är omöjligt, att upprätta sanning är omöjligt, att tro på något är omöjligt, eftersom det inte har realistiskt underlag; de sökande tankarna efter sanningar är dödfödda i samma sekund som de föds i den mänskliga hjärnan, då beviset för människans fruktlösa kamp läggs fram:

1. Individen – den kännande, tänkande människovarelsen
2. Universum – den expanderade rymd vari (1) existerar

Att (1) tillsammans med (2) skulle kunna definiera sitt vara är alltså en omöjlighet. I livet är vi för evigt dömda att vara beroende av vår omgivning och utifrån vår omgivning definierar vi oss själva.

Filosofisk nihilism är metoden som kan återförena individen med verkligheten. Att betrakta sin egen tillvaro, baserat utifrån hur naturen och ekosystemen fungerar, ger henne nya möjligheter att spinna vidare på och utveckla. Den objektiva moralen kommer alltid att försätta människan i ett abstrakt, ångestfyllt rike; det handlar om att bryta sig loss från detta allmängiltiga rike, bilda sig en ny, insiktsfull uppfattning om sin omgivning och acceptera de konsekvenser som uppstår.

Folket

Jag har ofta funderat över hur man kan göra sina medmänniskor intresserade av politik, eller sin omvärld i stort. Ett sätt är förstås att skriva inspirerande artiklar, men allt som oftast återgår man – vilket jag vet av egen erfarenhet – till sin egen trygga hamn efter att ha läst en skrift, som tar upp problemen i samhället, och förlitar sig på att andra ska lösa de problem, som hotar vår framtida välgång.

Fackföreningar, lokala val och närpolitik är en bra början. I stället för att sticka huvudet i sanden, kan man faktiskt engagera sig lokalt, starta upp en egen rörelse av något slag, varpå man värvar medlemmar och bidrar till en förändring. Men vad behövs för att göra detta attraktivt, då bekvämligheter, som att bänka sig framför TV:n, äta onyttig mat och foga sig till arbete och skola, florerar mer än någonsin tidigare?

Jag är nog tvungen att hävda att det behövs mer än bara rösträtt. Dagens samhälle har skapat ett maktskikt, som inte längre är etablerat hos det folk, som är själva stommen och strukturen i arbetslivet. I stället för politiker, journalister och professorer folkets talan genom representativ demokrati, massmedia och vetenskapliga rapporter.

Detta maktskikt uppmuntrar snarare än avråder bekvämlighet, eftersom det ligger i dess intresse att folket hålls i schack, och fortsätter upprätthålla denna struktur utan klagomål och verkligt engagemang. Detta maktskikt håller nämligen varandra om ryggen, fastän de vill framstå som oberoende av varandra.

Ta en vanlig svensk dagstidning. Hur mycket utrymme lämnas åt det vanliga folket att tycka till och bestämma? I stället är det redaktören som skriver ledaren, journalister som författar artiklar, politiker som skriver insändare, och professorer som bidrar med rapporter av olika slag.

Folket är inte dumt, men accepterar denna bekvämlighet därför att det är så mycket enklare att foga sig i ledet, än att stå för sin åsikt, speciellt eftersom vi åtminstone i Sverige har vår välfärd och ekonomiska trygghet att falla tillbaka på. Trots detta, vill jag påstå att det i detta land bubblar av åsikter, idéer och viljor värda att föra fram och respektera.

Spel

Organiserat spelande har blivit en allt mer förekommande trend i världen, och det går i dag nästan att spela på allt som rör sig. Ett intressant fenomen är pokern, eller, rättare sagt, det tilltagande pokerspelandet bland ungdomar i dagens Sverige. I stort sett varje kommersiellt TV-bolag har mellan reklampauser sitt eget lilla bidrag till det utökande spelandet. Det är bäst att odla detta beroende redan i tidig ålder, så att vinsterna kan skördas under hela deras fortsatta liv.

Kapitalistiska organisationers främsta mål är nämligen, som de flesta vet, att tjäna pengar. Dessa organisationer riktar in sig på särskilda målgrupper; jag tänker då främst på de mest sårbara i samhället: underklassen, de som har det allra sämst ställt socialt och ekonomiskt. Det finns i dag många olika typer av spel: trav, olika typer av lotterier och kortspel. En lite modernare spelform är den, som sker genom television och Internet.

Det man inte får glömma, är att dessa organisationer är strikt beroende av spelintäkter för att kunna fortsätta och utöka sitt monopol. De drivs av individens vinstbegär; spela så har du en möjlighet att vinna en stor summa pengar, låt bli, så fortsätter du vara fattig och olycklig. Psykologin är klockren och har försatt oändligt många spelare i konkurs eller bakom lås och bom, medan endast ett fåtal har vunnit miljonbelopp.

Det pågår även ett slags omfördelning av de pengar som genereras genom dessa spel. De som vinner är oftast de äldre i samhället, medan de som i huvudsak spelar rör sig inom underklassens alla åldrar. Man kan därför se en trend, där de fattiga blir allt fattigare, medan vinnarna i längden endast är de kapitalistiska organisationerna.

Frågan är hur detta, i ett land som Sverige – vilket ska stå för solidaritet mot de svagaste och mest utsatta – kan få fortsätta. Det finns klara samband mellan spelmissbruk och det monopol, som utövas av Svenska spel i dagsläget. Saken är den, att vi som land gynnas ekonomiskt om pengar ständigt är i omlopp, varför organisationer som Svenska spel tillåts fortsätta och utöka sitt monopol i samhället.

Ska man förakta slavarna för deras dumdristighet eller affärsmännen för deras egoism?

Gudsfruktan

Den artificiella gud, som människan genom årtusendena har tvingats underkasta sig, är inget annat än en grym ikon för mentalt slaveri. Med de tio budorden undermineras den verkliga lyckan och livsglädjen.

Moraliska hinder kommer alltid att finnas; etiska förhållningssätt vilka kväver människan. Trosuppfattningar av alla de slag kommer nämligen alltid att kunna erbjuda något, som ateismen eller agnosticismen aldrig kan: en slags trygghet i själva varandet, något att luta sig tillbaka på, riktlinjer att leva efter och förhålla sig till.

Viktigt är då, om man nödvändigtvis måste rätta sig efter en religion, att välja en sådan religion eller livsfilosofi, som inte förnekar hur världen och våra ekosystem fungerar, och som erbjuder ett slags sundhet i tänkande och själ, t.ex. genom att betrakta moder jord som en organism, vilken ständigt behöver kärlek för att kunna förse oss med allt det vi finner nödvändigt för att kunna leva och verka i världen.

Förslagsvis väljer man en filosofi som ser till helheten, en filosofi som är bra för både människa och natur. De semitiska religionerna anser människan vara skapelsens krona, och skapar därför ett tankesätt, som aldrig kan bli kompatibelt med naturdyrkan, eftersom människan då föregår naturen oavsett.

De konsekvenser som springer ur detta hotar nämligen naturens välmående, och vi kan se frukten av ett långvarigt judisk-kristet styre, där en individuell livsstil innefattar att åka i en egen bil (i stället för kollektivtrafik), ett hutlöst slösande av naturresurser för att upprätthålla bekvämlighet, och en konsumism så uppskruvad att den hotar att förstöra våra gröna omgivningar. Välj en gud som inte står över dig, som inte är en diktator du följer blint, utan en vägledare, som främjar din personliga utveckling, och som hjälper dig att uppnå spirituell stimulans och världsförankring.

Frukta inte den gud, som säger hur du ska tycka och tänka; kringgå mentalt slaveri och välj en alternativ trosuppfattning! Då har vi två vinnare – både människa och natur – i stället för en.

Judisk-kristendom

Alltsedan judendomen och kristendomen spreds över kontinenterna har genom århundradena många förkristna religioner – s.k. "primitiva religioner" eller folktro – försvagats, i många fall utrotats med tiden, och ersatts med semitiskt baserade författningar i land efter land.

Dessa har med tiden påverkat lokalbefolkningarnas sätt att tänka, känna och handla, och därefter format våra lagar, etik och moral, men inte längre efter det säregna folkets intressen, utan efter en främmande guds och ett främmande folks intressen.

Ingen av de semitiska religionerna tar hänsyn till andra religioners existensberättigande, utan har som grundföreställning att sprida sin lära över hela jorden, eftersom den är den "enda sanna". Det var bland annat detta som lade grunden för den omfattande koloniseringen av tredje världen av de dåvarande mäktigaste europeiska nationerna på 1600-hundratalet.

Det judisk-kristna idéarvet gör alltså ingen skillnad på etnisk, geografisk eller kulturell tillhörighet i något avseende. Det tas ingen hänsyn till urbefolkningen och har aldrig gjorts, bara den kristna lärans ursprungliga värderingar får gälla, där uppluckrandet av gränser, jämställandet och fredssamarbetet nationer emellan ses som ett slags frälsning av världen.

Ambitionen hos kristna är just ett gemensamt rike på jorden, som lever efter semitiska grundvalar, och fastän många befolkningar i sekulariserade väststater tror att de inte lever efter kristna normer, så är det uppenbarligen långt ifrån hur den faktiska situationen ser ut i dag.

Ett bra exempel på ovanstående resonemang är FN:s försök till dialog genom indirekta såväl som faktiska ingrepp i andra länder, vilket har visat sig synnerligen ineffektivt och motverkat det ursprungliga syftet – att värna om var lands oberoende.

Trots denna ädla ursprungstanke, så har t.ex. Afrika under de senaste hundra åren - och i synnerhet under bara de senaste tiotals åren - genom FN och andra organisationer, som säger sig verka för internationell fred, blivit fullständigt beroende av västvärlden, ekonomiskt såväl som materiellt, men faktiskt också kulturellt på så vis att de tvingas tillämpa en alltmer västerländsk hållning för att "effektivisera" och underlätta samarbetet med väst.

Folkgemenskap

Etniciteten lägger grunden för ett samhälle, vare sig det gäller nation, stat eller andra definierade landområden. För att ett samhälle ska fungera normalt krävs en viss homogenitet för att undvika splittring, inre grupperingar och segregation, eftersom detta i sin tur leder till kriminalitet, rasmotsättningar och religionshets. I min vision betonar jag vikten av folkgemenskap som vital och helt avgörande grund för att ett samhälle i längden skall kunna bestå, och inrymma kvalitéer som vitalitet, omtanke, progressivitet och enighet, i stället för klasskillnader, motsättningar och förfall.

Jag menar att en mångkulturell, mångetnisk samhällsmodell är dömd att misslyckas av den enkla anledningen att den dras åt olika håll, med olika viljor och idéer om hur samhället skall förändras baserad på kulturell och religiös bakgrund, vilket skapar inre grupperingar där olika individer tenderar att söka sig till människor av sin egen historiska bakgrund, vilket är fullkomligt naturligt. Då jag väljer att betrakta samhället som en organism, en samhällsorganism, är homogenitet en förutsättning för att uppnå en likriktad utveckling utan olika samhällsklasser, organisationer som arbetar med motsatta syften, etc.

Nationalismen sträcker sig inte långt, inte över etniciteter och ibland inte ens över en och samma folkstam. Vi lever i vår egen by eller stad och umgås med de personer vi delar landområde med, och självklart uppstår en egen kultur också på den enskilda orten. Göteborgare och norrlänningar är annorlunda; de är svenskar likafullt, men bär spår av olika mentaliteter, vilket skett naturligt eftersom göteborgare bor närmare kusten medan norrlänningar i regel bor högre upp inåt land, vilket inte tvingat fram samma nödvändiga retoriska förmåga ifråga om handel med andra folk, o.s.v. En göteborgare kan säkert trivas att vistas uppåt landet, men känner säkert att hans plats är i de mellanvästra regionerna.

Att känna en särskild gemenskap på sin ort är ett tecken på sundhet, och bidrar till en lokal, otvungen gemenskap människor emellan. Det underlättar arbete, förebygger kriminalitet och våldsyttringar, begränsar korruptionen i samhället markant och i det närmaste omöjliggör prostitution, arbetslöshet och andra tecken på mänsklig dekadens i modernitetens namn. Känner vi en stadig grund i vår religion och kultur, en plats bland vårt folks gemensamma historia, så hittar vi också en gemensam framtid tillsammans. Detta är grundvalar för ett vitalt samhälle.

Djurliv

De nordiska djuren är en del av vår stolthet. Jag tänker då främst på lodjur, varg, björn, räv, älg och rådjur, vilka man kan se skymten av i dagens Sverige endast om man har tur eller besöker en djurpark. Dessa blir allt skyggare ju längre skövlingen av våra gröna skogområden fortgår. Snart är enda räddningen för dessa imponerande skapelser naturreservat eller en allmän fridlysning.

Det borde enligt mig vara centralt för en svensk att värna om vårt djur- och växtliv - som lever inom våra gränser av naturliga skäl - och dess vitalitet och mångfald. De är en del av nationens mångfald och säregenhet.

Det faller sig därför självklart att man för en regional, jordnära lantbrukspolitik, där man lägger vikten på att djur behandlas så väl som möjligt, att olika djurstammar bevaras och får leva fritt i största möjliga mån, att köttindustrin förs på ett ansvarsfullt sätt och enbart fokuserar på inhemsk produktion. Import och export skall därför begränsas kraftigt, vilket höjer kvalitén i det enskilda landet och minskar risken för sjukdomar, misshygien etc.

Att leva i enlighet med naturen fordrar ansvar och självuppoffring. Det är oacceptabelt att röja landytor om det hotar att utrota växt- och/eller djurarter, eller om det bara beror på bekvämlighetsskäl. Därför är det viktigt med en kontrollerad befolkningsmängd, och att se till att den inte expanderar så mycket att naturens välmående och balans rubbas eller på annat sätt hotas.

Utvecklingen i dagens värld är högst oroväckande. En våldsam konsumism av naturresurser, expandering av fabriker, kärnkraftverk, snabbmatskedjor, industriområden, höghus, tillverkning av bilar, bussar, tåg, flygplan etc., bidrar alla till den växande massförstörelsen av vår jord, och till utrotningen av vårt djurliv.

Lösningen är ett lokalt, jordnära tänkande, vilket endast kan uppkomma genom en grön fostran av vår ungdom. Dagens stadsbor upplever aldrig naturens magi, och lär sig därför aldrig riktigt att uppskatta den växt- och djurrikedom, som är kännetecknande för vårt land.

Organum

Med denna text ämnar jag befria läsaren från hennes dödsfruktan, för att finna en mening i det oundvikliga, och betrakta livet med en ny livsvilja...

Först när vi älskar döden kan vi också uppskatta livet. Först när vi ligger nedbäddade i den rosenkransade graven, så kan vi njuta av fåglarnas kvittrande där utanför, och fyllas av de ljumma, svallande lyckokänslor, som endast livet kan ha i beredskap för oss.

Som en påminnelse från ovan, eller från vårt inre centrum, som är sammankopplat med våra minnen och våra erfarenheter, skymtar den ledstjärna, som forslar livskraft in i våra blottade själar.

Växter skall förr eller senare spira genom våra gapande skallar, växa utmed våra ryggkotor, slingra vidare och bryta ner vårt vackra kadaver! Den värmande solen bevakar varje steg under detta jordeliv, innan såväl som under själva förruttnelsen, likt en reningsprocess.

I takt med tidens gång strör vi ut oss, från puppa till så småningom en behagligt blomstrande fjäril; från att vara ett ofött foster, till att vara en nedbruten massa. Organismens potential är i sanning storslagen och väl värd att beakta.

När så det sista andetaget tas, när så den sista brisen dör ut på det groende fältet, när så den sista viskningen ebbar ut, vet vi att vi lever, och havet fortsätter med sin symfoni, oavbrutet och med full kraft.

Livet lär oss att allting består av cykler, inte av linjer med en början och ett slut. Bevittna himmelens skådespel, med den evigt återkommande månen, och hur vi och vår planet rör oss runt den tindrande ljusglimt, som kallas solen.

Låt oss fastställa att dödsfruktan i denna kontext endast är en myt. Vi älskar döden, för den ger oss liv. Att upproriskt förneka alla tendenser till livsförakt öppnar upp för nya möjligheter och skeenden - vår självkänsla vaknar ur sin slummer, och vingarna fälls ut.

Något morbid i tanken, uppfylld av en dödslust för livets skull, stiger jag så mot ljuset. Som en blomma dansar jag bland solstrålar, min kropp vittrar sönder, och livet segrar.

Vinstintressen

Dagens moderna samhällen drivs av vinstintresset, oavsett om det är ett kommunistiskt, konservativt eller liberalistiskt sådant. Pengarna är det centrala, och makten styrs utifrån dessa förutsättningar, där en god, konkurrenskraftig och tålig ekonomisk bas nära nog är ett måste för att upprätthålla tillväxten. Detta garanterar en hög levnadsstandard, med allt vad det innebär.

Motsatsen, eller ett alternativ till denna samhällsbildning, är det traditionella samhället, som fokuserar på kultur och närsamhället, en decentraliserad makt, och ett leverne efter naturens utgångspunkter - naturen sätter villkoren för hur man bör leva, man skall alltså leva i symbios med omgivningen och värna dess mångfald och vitalitet.

Naturen föregår människan; detta är ett centralt ideal i traditionalismen. Den ultimata lösningen till världens problem sker knappast genom vinstintressen, varför vårt samhälle med rätta kan anses dekadent. Problemet är att den moderna människan vägrar kompromissa, eftersom vi är bekväma och anser oss kunna bete oss hur vi vill gentemot naturen, eller åtminstone anser vi att naturens hälsa inte kan inskränka vår rätt till ekonomisk frihet.

Min övertygelse är att det traditionella levernet drar det längsta strået i kampen om en bättre värld. Logiken är enligt mig obestridbar, eftersom ekonomin är bunden till politisk stabilitet, medan det traditionella levernet inte är det, och vi kan i vilket fall som helst inte konsumera jordens resurser i all oändlighet.

Vi borde kunna effektivisera, och modifiera de ekonomiska processerna, så att de inte står i konflikt med en god framtidsutsikt, utan i linje med dess grundvalar - en ökad förståelse för Gaia (moder jord) som koncept.

Tillåt mig därför att omvärdera vinstintresset, och utöka det från den ekonomiska sektorn, till att inkludera och omfatta det vinstintresse vi som människor har gentemot varandra, våra efterkommande, och vår omvärld. Endast när vi är beredda att skära ned och omvärdera vår livssituation tillräckligt, för att säkerställa våra framtidsförutsättningar, kan vi tala om ett verkligt, hållbart vinstintresse.