om
nihilism
kultur
propaganda
XML: RSS-flöde

Svenska Nihilistsällskapet
© 2006-2009
Med upphovsrätt

Ensittare

Formgivare, skribent, recensent, korrekturläsare
Ensittare är vår petige korrekturläsare, som även formger sällskapets hemsida. När solen går upp i en annan värld, så ser man kanske också med helt nya ögon på sig själva, och kanske hela världen. Tänk om.

Tänk om man med en jättelik, metafysisk näve skulle ta tag i två individer från vår nuvarande värld, och placera dem i en bubbla, där bara deras medvetanden finns kvar – de behöver inte bry sig om mat eller sömn eller någonting sådant där alls – och man talar om för dem att inne i den här bubblan skall de få leva tills de dör (eller vad deras medvetanden nu kan tänkas göra när de inte finns längre). De kan inte se oss, och vi kan inte se dem. Så, i bubblan börjar de två personerna samtala – då behöver de förstås munnar, låt oss säga att vi ger dem telepatiska förmågor – och bland det första de kommer att förstå är att våra regler, förväntningar o.s.v. inte kan påverka dem. Oavsett vad de säger eller tänker nu, så får det inga konsekvenser för dem själva eller någon annan.

Då kan man tänka sig att de tu helt plötsligt skulle kunna ta lätt på allt det där tabubelagda. Man kan nästan ana att de börjar tala och tänka fritt och glatt och skämtsamt om allt det där, som man i deras gamla värld måste vara väldigt, väldigt allvarlig i tonen om. Tänk att alla "Hitler" och "Treblinka" och tockna ord eller namn går att tala om, utan att behöva tillägga något i stil med, "Alltså, allt det där är ju förstås fruuuuktansvärt, men…", redan innan man börjar tala om det. Nu spelar det ingen roll, man vågar allt och lite till.

Och man kan sedan föreställa sig hur dessa samtal i längden utvecklas till kritik av den där gamla världen, utanför bubblan. Och till nya idéer. "Det där och det där kan man ju ändra, hur svårt kan det vara?" Och så kommer de på att när de levde i den gamla världen, så kom de där tankarna aldrig fram riktigt. Inte bara att man inte vågade tala om det för andra, utan att man också inte riktigt vågade tänka tanken. Det låg liksom ett tungt ok över hela hjärnan, som sade, "Nämen, så där kan man ju inte tänka", långt innan man tänkt tanken. Men nu, nu när man sitter i bubblan, så forsar ju idéerna fram så det sprutar ur öronen de inte längre har, och hela mentala planritningar börjar de utveckla för hur deras idealvärld skall se ut, utan alla de där hindren, som visade sig bara vara trams och dumheter, som man inte vågade ignorera tidigare. Det är ju så dags nu, nu sitter de i en bubbla.

Men så spricker bubblan, och solen går upp. Slut.

ensittare@anus.com

Böcker

Diverse myter och sagor, teologiska avhandlingar, mestadels tysk filosofi, Jane Austen, grekiska epos, amerikanska Lost Generation-författare, Rembrandt-biografier och japanska traditionalister samt svenska språkvårdsböcker.

Musik

dead horse
Hedningarna
Mozart
Therion
Väsen

Kategorier

Community