John Bauer
John Bauer föddes år 1882 i Jönköping. Hans far, Joseph Bauer, kom ursprungligen från Bayern, medan hans mor, Emma Wadell, var uppfödd i Jönköpingsbygden. John växte upp med två bröder, varav han själv var den mellersta. Hans äldre bror Hjalmar besatt konstnärliga talanger, vilket John upptäckte att även han gjorde.
När han blev 16 år, reste han därför till Stockholm för att påbörja en konstutbildning på Konstakademien. Han ansågs dock för ung, och gick därför i stället vidare till Althins målarskola. Två år senare kom han in på Konstakademien, och blev där illustratör.
John ägnade sig hädanefter helt åt konsten, då han bland annat sommaren år 1904 gick ut på en månadslång vandring i fjällen, för att illustrera en bok om Lappland. År 1906 gifte han sig med en kvinna, som han mött på Konstakademien; Ester Ellqvist. Tillsammans reste de sedan till Sydtyskland och Italien, där de genomgick en studiebevandring som varade i ett år.
Väl hemkommen till Sverige, började Bauer år 1907 att illustrera bilder till en sagosamling med namnet "Bland tomtar och troll". Boken utkom årligen under jultid, och höll honom sysselsatt mellan åren 1908 och 1915, fastän han år 1911 tog en kort paus. Bauer arbetade samtidigt med andra projekt; sagospel för barn, freskomålningar och libretton. Den 20 november år 1918, omkom John, Ester och deras treårige son Bengt, då kanalbåten Per Brahe välte under en storm ute på Vättern.
När man beskådar en illustration av Bauer, kan man direkt peka ut att det är han som är mannen bakom verket. För det första lägger man märke till den stora noggrannheten i detaljer. Det kan vara alltifrån en tofs i håret, till ett pärlhalsband eller en halvmåne. Allt är noga uträknat att ingå i bilden. Bauer hade ett konstnärligt sinne för vad som platsade i en bild, vad som var irrelevant och vad som behövde ytterligare modifikation. En kvinna kunde t.ex. få onaturligt långt hår, molnen kunde växa sig enorma, medan trädgrenar i stället kunde göras slokande och buttra.
Detta märker man främst i relationen mellan varelse och omgivning; vissa saker, som gräs och barr, får en närmast obetydlig roll i bilden, medan andra småsaker som stenar och hårets blänkande, får en signikativ plats i hur bilden ska framträda. Bauer hade ett inneboende lekfullt sinne i sitt målande. Han överdimensionerade de aspekter av en händelse, som människor av samma kynne skulle finna intressant och lockande.
Onekligen är barnen Bauers största idoler, men tack vare att han aldrig kompromissade med sin konstnärliga framställning, blev bilderna aldrig genomgående utformade att endast passa barn. I stället skapade han motiv som tilltalade människor av alla åldrar; i hans bilder finns något för alla att åtnjuta och ta del av. Det är samtidigt viktigt att poängtera, att Bauers verk inte bara var "bilder". Det som gör hans motiv så unika, är att de levandegörs utifrån ett fritt löpande perspektiv.
Bauer ville inte fragmentariskt framställa enskilda stillbilder, utan i stället låta bilden utifrån sina egna grundförutsättningar, själv bli en upplevelse i sig. Således är hans verk utmärkta illustrationer till berättelser; de "hör inte samman" med sagorna, på samma sätt som de bekräftar, ytterligare beskriver och berättar vad som redan lästs. Bauers bilder talar till åskådaren och vill framställa en levande historia genom sina motiv. Därför upplevs ofta hans bilder som en kortfilm, mer än bara en enkel "bild".
Man kan se framför sig ett mindre scenario när man bevittnar Bauers verk. Hans bilder rör på sig, uttrycker vidare en relation mellan varelser och dessas omgivning. Miljön blir en naturlig del av socialiseringen, och således fann Bauer ett sätt att uttrycka sin inneboende naturalism. Naturen var för Bauer en magisk gåva från ovan; en ny värld fylld av spänning och äventyr, där vad som helst skulle kunna hända.
När man ser på hans bilder, blir man en del av bilden själv. En av anledningarna till detta, är att hans motiv oftast är i rörelse och aktivitet, vilket får åskådaren att uppleva en pågående livserfarenhet; Bauers väsen står aldrig stilla, utan lever ett eget liv i de illustrationer han skapat. En annan anledning är att han gav skogen liv, genom att personifiera den och låta den sammanlöpa med människans och diverse väsens känslouttryck.
Hans starkaste punkt är dock sättet att uppnå magiska tillstånd. Bauer var mycket förtjust i germansk mytologi och dess utgrenade svenska varianter. Tomtar, älvor, gudar och prinsessor, var hans absoluta favoriter. Hans oslagbara tolkning av trollen är i dag kultförklarade fenomen med eget existensberättigande. För barnen är Bauer – och kommer alltid så att förbli – mästaren på att tolka och skapa det sagoliknande och mystiska. Det är uppenbart att han hade en förkärlek till barnens värld, och samtliga av hans bilder har på ett ytterst utstuderat sätt, lyckats fånga mörka och groteska väsen och stämningar, men ändå balanserat upp dem genom lekfullhet, mystisk humor, och människans trygghet i att ensam klara av hinder och motgångar. I Bauers sagovärld är människor och väsen varelser med samma existentiella problem, vilka måste hanteras utifrån ett gemensamt perspektiv. Ingen form av idealiserad bild uppstår, utan barnen kommer själva fram till det faktum, att en trollmor stöter på samma problem som en mänsklig mor gör. Denna förståelse för barnets tänkande är synnerligen unikt för John Bauer.
Den onekliga skönhet som hans verk besitter, uppkommer genom en kombination av episk atmosfär, detaljerade aspekter, rörliga och aktiva motiv, samt den kontemplativa del, som blev resultatet av den inre symboliken. Han kunde tolka magi och mystik, och levandegöra naturen genom sina bilder, eftersom detta för hans inre var en del av verkligheten. Genom att fånga det sovande och lurande i våra inre, tala till våra hjärtan genom eviga frågor, som människan alltid har sökt att tackla, lyckades Bauer, olik någon annan konstnär i sin genre, uppteckna svenskgermanskt folklynne och själ, utifrån ett samspel där vardag och magi var en naturlig del av den mänskliga existensen.
