Vanliga missuppfattningar angående raser

Det som tas upp i detta dokument är frågor och påståenden angående ras. Det är till för att kort och koncist peka på de vanliga missuppfattningar som ofta uppmålas som officiell sanning och därifrån försöka hänvisa till en mer realistisk och omoralistisk syn på ämnet raser.

Vad är raser?

Ras är en kategorisk indelning av de olika folkgrupper som existerar inom den mänskliga arten. Genom att se det som en större familj, som till en viss grad har format en del gemensamma drag, blir konceptet och förståelsen bakom ras mycket lättare.

Leder inte detta till inavel?

Inavel innebär en korsning mellan två rasligt relaterade individer som är för nära besläktade med varandra. Närmsta gemensamma förfader ligger vanligtvis bara några få generationer bakåt. Detta leder till högre grad av dubbel uppsättning av samma genvarianter. Vi som människor bär på dels recessiva och dels dominanta anlag; de recessiva måste finnas i dubbel uppsättning (homozygoti), d.v.s. ha ärvts från båda föräldrarna, för att kunna visa sig som en egenskap hos bäraren. Nu faller det sig inte bättre att vi går runt och bär på en hel del skadliga recessiva genvarianter; de kommer sällan till uttryck just eftersom de dominanta anlagen "vinner" slaget om vilken genvariant som får genomslag i bärarens fenotyp (d.v.s. resultatet av den ärftliga konstitutionen, genotypen), men de gånger som båda föräldrarna bär på samma skadliga recessiva anlag, ofta beroende just på att de är alldeles för närbesläktade, så "vinner" nämnda anlag, vilket kan ta sig uttryck i nedsatt vitalitet och fortplantningsförmåga.

Att fortplanta sig med allt för närbesläktade individer kan alltså vara direkt skadligt. Detta kan ibland användas som argument bland folk som förespråkar multietniska samhällen. Inavel är dåligt, alltså menar man att det rimligaste är att anta att fortplantning med så olik partner som möjligt är det bästa. Men det vore att dra för långt åt andra hållet; utan fortplantning inom en grupp kan inte folkgrupper bibehålla sina unika särdrag, och det är inte heller bra. "Inavelshysterin" borde dessutom dämpas om vi nämner att det räcker med några tusen individer för att risken för inavel skall betraktas som obefintlig. I Sverige är vi även utan invandrad befolkning betydligt fler... Inavel hos människor har annars förekommit bland små isolerade stammar och hos diverse kungahus (Europa, Egypten, Inkariket m.fl.) där man gift sig med släktningar av kulturella eller politiska orsaker.

Det hela handlar alltså om att hålla sig mellan dessa två extremer så harmoniskt som möjligt. Den ena extremen innebär risk för inavel, men gör det också lättare att utveckla särdrag anpassade till rasens miljö. Den andra extremen omöjliggör det senare, men innebär också att recessiva skadliga genvarianter bryter igenom.

Raser är en social konstruktion

Givetvis är ras som kategoriskt fenomen en social konstruktion. Det relevanta i sammanhanget är hur väl denna konstruktion överensstämmer med hur verkligheten fungerar ¹.

Om raser existerar, innebär inte detta att en ras automatiskt är överlägsen en annan?

Nej, inte universellt sett. Varje enskild ras (såväl som underras) har utvecklats efter sin respektive omgivning och miljö. Det är därmed inte fråga om en linjär hierarki, utan snarare om en mångfald vars enskilda komponenter är överlägsna inom sina egna områden. Denna form av specialisering är med andra ord ett resultat av parallell evolution.

Eftersom ingen individ är hundraprocentigt "renrasig", spelar raser ingen större roll

Det existerar ingen konstant definition av vad som är en "hundraprocentigt svensk genpool", utan det handlar snarare om en blandning av så god hälsa och hög anpassning efter sin miljö och omgivning som möjligt. Begreppet ras måste ses som en generell kategorisk indelning utifrån ett evolutionärt och divergent perspektiv, inte ett moraliskt sådant.

Raser innefattar så luddiga gränser att de är irrelevanta

Att gränserna inte är statiska innebär inte automatiskt att ras som kategoriskt koncept är irrelevant, utan snarare att det handlar om ett sätt att peka ut generella likheter och särdrag inom en viss folkgrupp.

Rasliga skillnader existerar inte, eftersom de inte har haft tid att utvecklas sedan den moderna människan emigrerade från Afrika

Detta påstående förklarar inte de uppenbara rasliga skillnader som till exempel manifesterar sig i yttre fysisk karaktär. Alla människor kan se tydliga skillnader på individer från olika befolkningar - var kommer de ifrån? ²

Raser skiljer sig bara på hudfärgen

Detta påstående är direkt felaktigt, inte bara ur ett evolutionärt perspektiv där raser efter långa tidsperioder har anpassat sig efter sina skilda miljöer och omgivningar, utan även rent empiriskt, då alla studier pekar på att de största rasliga skillnaderna är baserade på inre förmågor såsom intelligens, motståndskraft mot sjukdomar ³ o.s.v.

Rasbiologi eller studier över genetisk variation mellan olika befolkningar är pseudo-vetenskap och officiellt sett endast ett påhitt

Att de vetenskapliga studierna över genetisk variation i dag är politiskt demoniserade ⁴ har ingenting med sanningsvärdet eller överensstämmelsen med verkligheten att göra. Vilket obekvämt ämne som helst (terrorism, etniska konflikter, globala miljöproblem, politisk maktkorruption etc.) kan bli utdömt av olika skäl, vare sig de är politiska eller kulturella. Om vi över huvud taget ska kunna bedöma vad genforskare egentligen sysslar med, bör vi se kritiskt och objektivt på deras studier och inte utifrån politiska normer avfärda dem som "irrelevanta" eller "påhittade". Snarare bör vi i stället fråga oss vad som gör att vi vill tabubelägga själva ämnet raser och rasliga skillnader.

Vad är relationen mellan genetik och kultur?

Om bl.a. intelligens till viss eller stor del styrs av våra gener ⁵, innebär det i sin tur att även det vi skapar och hur vi skapar det kan härledas till vår genetiska uppsättning, kultur inräknat. Utifrån de studier som pekar på rasliga skillnader inom intelligens mellan befolkningar ⁶ finner vi ett klart samband mellan en viss individs genpool och dess tankeförmåga och beteende.

Varför beter sig inte alla svenskar likadant om vi nu delar så mycket?

Svaret på denna fråga är enkel: raser definierar inte individuella, utan generella drag, vilket lämnar utrymme för individuell variation och avvikande.

Avel inom den egna folkgruppen leder till inavel

Eftersom c:a 85 procent av den genetiska variationen är inom befolkningar, och endast 15 procent är mellan befolkningar ⁷, kan avel mellan individer inom den egna befolkningen knappast leda till ett mer destruktivt resultat, än vad aveln mellan individer från olika befolkningar kan göra.

Raser existerar inte eftersom individer inom samma ras skiljer sig mer än individer från olika raser

Ingen generell kategori kan inräkna eller på något sätt definiera samtliga individuella skillnader, men detta i sig är inte ett bevis på att raser inte existerar. Försök till exempel att byta ut kategorin "ras" mot "ålder": den största variationen är inom åldersgrupper, inte mellan åldersgrupper. Det innebär dock inte att ålder över huvud taget inte existerar. Ta som exempel åldersgruppen 20-30 år kontra åldersgruppen 22-32 år (vi låter dem överlappa varandra precis som rasers genetik delvis gör för att kunna ge en realistisk jämförelse); antalet åldrar den ena gruppen inte har som den andra har är två stycken (den har i stället två andra), men inom de respektive grupperna har vi ett intervall på tio år. Tio är mer än två, men är den senare siffran oväsentlig? Största delen av vår arvsmassa har vi gemensam med andra folkgrupper inom människoarten, men betänkt att t.ex. människans och schimpansens arvsmassa är lika till 98,77 %. Mellan grupper är "små" skillnader väldigt stora.

Avel mellan olika raser leder till en mer hälsosam avkomma

Medan inavel är destruktivt då det ökar mängden ohälsosamma recessiva alleler, innebär inte detta att motsatsen (avel mellan olika populationer) automatiskt är något positivt. Eftersom genpoolen hos en viss lokal underras efter mycket lång tid har anpassat sig efter sin direkta omgivning, resulterar en sådan hybridisering till onaturlig avkomma sett ur evolutionärt perspektiv. Därmed kan ingen individ linjärt påstås besitta en universellt "överlägsen" hälsa. Man kan därför säga att en hälsosam hybrid inte är absolut, utan kvalitativt relativistisk, eftersom de fenotyiska dragen är anpassade efter en speciell typ av miljö och omgivning.⁸

Fenomenet med en livsdugligare hybrid (s.k. hybridvigör eller heterosis) uppstår när man korsar två starkt inavlade stammar - inte normala individer -, varför det inte är förvånande att resultatet från det utgångsläget blir mer positivt. Omvänt kan nämnas att bastarder från föräldrar av olika arter oftast är sterila och föga livsdugliga, vilket ger ett visst oss perspektiv.

---

¹ George W. Gill, "Does Race Exist? - A proponent's perspective"
² Luigi Luca Cavalli-Sforza, "History and Geography of Human Genes"
Steve Sailer, "Seven Dumb Ideas about Race"
³ Constance Holden, "Race and Medicine"
⁴ William B. Provine, "Geneticists and the Biology of Race Crossing"
⁵ Pallab Ghosh, "Genius of genes"
⁶ Richard Lynn, "Intelligence and the Wealth and Poverty of Nations"
⁷ National Institues of Health - National Human Genome Research Institue, "Understanding Human Genetic Variation"
⁸ D.A. Cooke, "Heterosis and Inbreeding Depression"