Kan svensken komma att utrotas?
- en demografisk översikt

Befolkningspyramider ur den demografiska transitionen i modern tid

Befolkningspyramider ger en övergripande bild över hur en befolknings proportioner ser ut vad gäller åldern hos dess invånare, och ger oss många ledtrådar. De fyra kända "formerna" ur den demografiska transitionen är något som alla länder genomgått eller (troligen) genomgår:

• Födelsetal och dödstal är höga och varierar starkt mellan åren. Folkökningen är liten, men varierar beroende på epidemier, krig o.d. "Hacken" i detta labila diagram visar på hur olika åldersgrupper av olika anledningar dör på bredare front. (Exempel: Albanien, Djibouti, Östtimor.)
• Pyramiden visar hur många större dödsfaror förhindrats, så att kurvan stabiliseras. Dödligheten i främst de lägre åldersklasserna minskar, varpå befolkningen ökar kraftigt. (Exempel: Indien, Eritrea, Mexiko.)
• Familjeplanering tillämpas och pyramiden stramar åt nedåt. Livsvillkoren stabiliseras även för övriga åldersgrupper; diagrammet "trycks" långsamt uppåt. (Exempel: Kuba, Spanien, Hongkong.)
• Åldersfördelningen har planats ut. Dödstalet uppåt i åldrarna har minskat p.g.a. välfärdens pensioner och vård, vilket tillfälligt minskar behovet av större familjer och fler unga. (Exempel: Sverige, Monaco, Kanada.)

Ett femte stadium

Vi vet inte med säkerhet hur ett femte stadium i den demografiska transitionen ser ut för Sverige ur ett längre perspektiv, men här följer ett par troliga varianter:

Födelsetalet minskar ytterligare och andelen åldriga ökar markant. Trots vetenskapliga framgångar vad gäller åldergränsen, så når befolkningen inte nya åldersrekord med anledning av fortsatt ohälsosam livsstil och resulterande folksjukdomar.

Antalet åldringar ökar, men invandring av unga från främst u-länder bidrar till en något deformerad kurva. Invandringen täcker upp behovet av äldres försörjning, och behovet av fler inhemska barn nästan nollställs.

Den ena profetian ovan visar hur en åldrande befolkning långsamt dör inifrån, medan den andra visar det första, men med tillskottet att befolkningen stryps åt nedåt för att ersättas av en blandning av andra befolkningar utifrån. Det kommer därför inte finnas en nästa generation svenskar, om vi inte föder barn själva, förhindrar insläppen av invandringen och integrerar åldriga i samhället igen.

En del hävdar ibland att det är självklart att svensken inte kan utrotas. Och visst låter det lite absurt, men är likväl en verklighet som vi inte kan trolla bort med önsketänkande. Andelen utländska medborgare har ökat, från 1/300 på 1930-talet, till 1/20 på 2000-talet.¹ 1/7 av alla som bor i Sverige i dag har fötts i ett annat land eller har åtminstone en förälder som fötts i ett annat land.² Det är inte svårt att begripa vad en sådan utveckling leder till.

Nu är förvisso statistik ofta missvisande, särskilt när det gäller detta ämne. Man pratar ibland om invandringsöverskott, d.v.s. skillnaden mellan invandring och utvandring, i de fall invandringen är större. Ur etnisk synvinkel är dock både invandring och utvandring negativa företeelser eftersom de båda förändrar proportionen svenskar kontra invandrare, och snarare är en mer relevant ekvation skillnaden mellan invandring och antalet barn svenska mödrar föder. Dessutom är det i statistiken svårt att avgöra hur stor andel mödrar som är etniskt svenska, och vilka som är invandrare. Dock är vi fortfarande en majoritet i vårt eget land, varför fruktsamhetstalet i Sverige -- som ligger på ungefär 1,75 barn per kvinna,³ medan reproduktionstalet 2,1 är en uppskattning för vad som behövs för att befolkningen inte skall minska -- talar om hur vi troligen kommer att förlora den "kvantitativa konkurrensen" mot invandrare, som av tradition föder relativt många barn.

En insikt som däremot inte kräver statistik för att vara uppenbar, är den att reproducerar man sig inte och låter man sig bli trampad på, så försvinner man med tiden. För inte blir det dina ättlingar – din biologiska förlängning – som kommer att bebo det här landet i framtiden om du inte skaffar barn, utan det blir i stället andra befolkningar, som i dag tar till vara på vår självdestruktiva givmildhet. Därmed inte sagt att de får ett bra liv här; under 1970-talet var det svensk invandringspolicy att satsa på kvalitet framför kvantitet för dem som kom hit (varför immigrationen ströps åt),⁴ men detta har nu vänts uppochned, invandrarna blir fler, få mår bra och regeringens planer att få det här att fungera visar sig allt mer orealistiska.

¹ SCB
² Ibid.
³ Ibid.
⁴ Nationalencyklopedin, Invandringspolitik.