Nihilism FAQ - v.0.1
Vad är den historiska kontexten bakom nihilism?
Nihilism kommer från det latinska nihil, som betyder "inte någonting" eller "det som inte existerar". I Ryssland under senare delen av 1800-talet var nihilismen en politisk och kulturell företeelse, som bestod i att man förnekade erkända konventioner så som familj, kyrka och stat. Den filosofiska nihilismen sägs dock härstamma från skepticistisk lära flera hundra år före Kristi födelse, då man hävdade att "sanning" som absolut koncept inte existerade.
Vad är er definition av nihilism?
Vi använder oss av den vedertagna filosofiska definitionen, d.v.s. tron på att ingen form av objektiv sanning existerar.
Hur kan nihilism leda till idealism?
De flesta trosläror går ut på att vi ska tillbedja en "god" konstant för att motverka en "ond" motpol. Dessa system förutsätter att moral är någonting universellt, som objektivt existerar utanför individens subjektiva uppfattning. Nihilism framhåller att ingen objektiv sanning existerar i vår verklighet, utan att "sanning" är en subjektiv uppskattning hos individen. Detta i sin tur leder oss till att förstå att vår inre och yttre värld delar en gemensam funktion, och att en absolut distinktion mellan vår inre och yttre verklighet därmed är irrelevant. Denna filosofi brukar kallas idealism, eller med ett finare uttryck: transcendental idealism.
Hur kan ni tro på någonting, om ni nu kallar er nihilister?
Därför att vi använder nihilism som en tankeprocess, inte som ett slutmål i sig. Människor som anser att ingenting är värt att göra, därför att ingen sanning existerar, kallas fatalister. Att vara fatalist är att ge upp hoppet om livet, och i stället falla tillbaka till en bekväm position i passivitet. De flesta människor i dagens moderna samhälle är i stor utsträckning fatalister.
Vi tror i stället att nihilism kan fungera produktivt, som en process där vi filtrerar ut alla idéer, moraler och etiska påståenden, som inte överensstämmer med hur verkligheten tycks verka. Detta väljer vi att kalla för "aktiv nihilism", d.v.s. en kreativ och medveten nihilism, i motsats till den moderna "passiva nihilismen", där individen redan har gett upp, och inte vågar skapa nya värden - och därmed mening med sitt eget liv.
Är ni inte egentligen en nationalistisk och fascistisk rörelse, som låtsas vara "nihilistisk"?
Nej. Och anledningen till att vi inte är en nationalistisk eller fascistisk rörelse är att vi dels anser att ett samhälle inte kan byggas upp enbart genom nationalism eller fascism, och dels för att vi måste syna varje idé och varje värde i sömmarna, för att finna den bästa lösningen på våra problem. Nationalism och fascism är delar av vad vi tror på, men dessa delar utgör inte en helhet, och kan heller inte sammanfatta vår grundläggande filosofi, som är transcendental idealism via nihilistisk holism.
Varför är ni negativa till moral?
Moral, så som uppfattad i dualismen om ont och gott, är en produkt av
judendomen, som ursprungligen kom till Europa via en av sina förgreningar,
kristendomen. Moral skapar ofta en binär världsbild där vissa idéer och
handlingar är förbjudna och andra är tillåtna, d.v.s. "moraliskt
försvarbara". Detta gör att moralen omvandlas till en konstant lag och
blir själva "idealet" i sig. Nihilism bryter ner alla vedertagna
konstanter, vare sig de är moraliska eller etiska, och låter individen
agera och tänka både självständigt och flexibelt. För nihilisten är moralen
inte ett slutmål i sig, utan en metod, ett tillvägagängssätt, för att
uppfylla en viss idé eller ett visst ideal.
Är inte nihilism bara ett annat ord för relativistisk teori?
Detta är ett vanligt missförstånd. Relativism är tron på
att det inte existerar en gemensam ram för individers subjektiva tolkning,
vilket därmed sätter all absolut sanning ur spel. Det är frestande
att följa denna väg, eftersom det per automatik innebär att individen i
fråga, paradoxalt nog, gör sin egen åsikt till absolut och okränkbar. Då
ingen gemensam nämnare mellan två eller flera idéer existerar, kan heller
ingen värdebildning inom ett visst värdesystem skapas. Detta är dock en
logisk vurpa: alla individer lever i samma fysiska verklighet, och oavsett
om olika individer upplever den olika, så är vi alla en del av den, och kan
därmed inte agera för en individ utan att det berör en annan. Eftersom
nihilismen tror på en kontinuitet mellan individens tolkning och den
"externa", fysiska realiteten, använder den sig av den sistnämnda som
referensram för all subjektiv tolkning.
Hur tillämpar jag nihilism i mitt dagliga liv?
Alla människor tar till nihilism då de inte orkar med omvärldens krav. Då släpper de nämligen allt runt omkring sig, och fokuserar endast på det absolut viktigaste. Man kan säga att detta är ett simpelt men effektivt exempel på hur nihilismen kan användas i vardagliga sammanhang; genom att ständigt omvärdera moraliska och etiska konventioner kan individen välja flexibla lösningar på problem för att sträva mot och uppfylla sina dagliga ideal.
Hur använder jag nihilism för att öka den mentala förmågan?
Vi tolkar och lagrar idéer i olika delar av vår hjärna, och som sammanlänkas när idéerna förekommer i ett gemensamt sammanhang. Ju fler gånger vi stöter på skilda idéer med en gemensam nämnare, desto fler tankevägar upprättas mellan dessa. Detta innebär att hjärnan jämt och ständigt utför ett otroligt intensivt arbete, och när vi infogar moraliska filter, som måste passeras vid varje tanketransaktion, kan vem som helst räkna ut påföljden: vi kopplar om alla dynamiska resvägar, och knyter dem samman till en gemensam nämnare, som överensstämmer med en viss moralisk lag. På detta sätt reglerar individen sin egen tankeförmåga, både vad gäller den passiva associationen mellan idéer och den aktiva kreativiteten. Detta gör oss i slutändan till nervvrak. Nihilismen frigör oss från detta dilemma, och öppnar upp tankevägarna, så att de fritt kan skapa oändliga associationer, och utifrån dessa kalkylera den passande moraliska "lagen" för stunden.
Existerar det en nihilistisk kultur eller nihilistisk konst?
All konst som förbiser eller nyttjar etik och moral för att uppfylla och sträva mot ideal kan sägas vara nihilistisk till sin essens. En sådan typ av konst ser inte skönhet som ett absolut koncept, utan som ett språk genom vilket vi kan uttrycka olika idéer, och finna dynamisk "sanning" i. På senare tid har det vuxit fram flera konströrelser, som hyllar tomheten i det västerländska samhället, och försöker att finna skönhet och sanning i det, som befinner sig utanför den sociala acceptansen (död, krig, lidande, naturligt urval).
Är inte nihilism bara en postmodern företeelse, som senare kommer att spela ut sin roll?
Nihilism kallas ofta för en postmodern filosofi, med hänvisning till Friedrich Nietzsches teori om Guds död och människans dödläge, då himlen bevisats vara falsk och jordelivet för länge sedan blivit moraliskt demoniserat. Oavsett inställning till denna teori, hävdar vi att nihilism alltid har funnits och alltid kommer att finnas. Det är en oundviklig del av vår mänskliga existens, som i grund och botten saknar en inre moralisk mening. Vi har att välja mellan två sätt att hantera detta på: antingen vågar vi acceptera tomheten som ett faktum, eller så försöker vi dölja den genom olika symboler och metoder (Gud, pengar, popularitet). Nihilisten kan ses som den person, som vågar stirra tomheten rakt i vitögat, och kreativt använda sig av den för att återskapa en mening med sitt liv.
|