Nihilism

UTTAL: ni1hilis4m,
GENUS: r. l. m.;
BÖJNING: best. -en.
FORMVARIANTER: ( -ism 1828 osv. -isme 1807. -ismen, sg. best. c. 1820 osv.)
ETYMOLOGI: [jfr d. nihilisme, eng. nihilism, fr. nihilisme; av t. (nylat.) nihilismus; till lat. nihil, ingenting]
BRUK: filos.
åsikt(en) att ingenting värkligt existerar; förnekande av moraliska l. religiösa värden o. d.; ytterlig skepticism. (SAOB 1947)

Utgångspunkt

Vi lever i en tid då individen ständigt pendlar mellan en moralistisk och materialistisk världsåskådning. Dessa trosläror påstår sig ha funnit "sanningen" i livsprocessen, genom att antingen stirra sig blinda på individens subjektiva tolkning av verkligheten, eller genom att fästa sig vid det som vi med våra sinnen kan påstå vara materiellt påtagligt. Som resultat uppstår extrema motpoler som relativism och absolutism, där den förra hävdar att varje enskild individs tolkning av verkligheten är jämlik och därmed absolut, och där den senare tillskriver det fysiska ett intrinsikalt och slutgiltigt värde, som genom moral aldrig får kränkas eller kritiseras. Vi väljer att kalla denna inre slitning för modern dualism, d.v.s. kollisionen mellan det inre subjektet och det yttre objektet. Både relativistisk och absolutistisk troslära utgår ifrån att distinktionen mellan det subjektiva och objektiva är absolut, och att vi som individer därmed kan värdesätta dem som separata media.

Dualism

Denna livsuppfattning är i grunden en motsägelsefull återvändsgränd, då de separata media vi tillskriver "sanning" aldrig fungerar som enskilda processer. En gammal svensk saga beskriver hur en ung vallflicka och vallpojke dansar glatt på en sommaräng, bevakade av trollet Humpe, som förälskat sig i flickans skönhet. Men när bergatrollen får syn på henne, blir hon bortrövad och tvingas dansa för Bergakungen. Vallpojken och Humpe lyckas finna trollens gömställe, och, med hjälp av ett trollsvärd, isa alla bergatrollen till döds. Men Humpe vill ha vallflickan för sig själv, och när han inser att de båda unga är oskiljbara bestämmer han sig för att genom snötroll och luftandar i ren avundsjuka döda dem båda. Flickan och pojken somnar till döds under en snödriva och blir förlösta från mänsklig lycka och sorg - de har blivit ett med naturen.

Det skulle vara felaktigt att hävda att pojkens subjektiva håg hade full kontroll över händelseförloppet, då han tog hjälp av fysiska krafter för att döda trollen, men det skulle samtidigt vara lika felaktigt att hävda att pojkens handlande var fullständigt objektivt, då hans idéer härstammade från hans subjektiva inre. För att med trollsvärdet kunna isa trollen till döds måste pojken använda sig av en harmonisk balans mellan subjektiv idé och objektiv fysisk manipulation för att förändra händelseförloppet och rädda vallflickan från ondska. Detta är nyckeln till frigörelsen från den moderna dualismen: att förstå den inre paradoxen mellan subjektivitet/objektivitet, men att tolka den som en kontinuerlig process där varje medium är en essentiell del av livet som helhet.

Nihilism

Nihilism är en filosofisk uppfattning, som framför att ingenting i vår värld besitter ett inre moraliskt värde. Denna reducering leder oss till insikten om att absoluta tillstånd som materialism - tron på att det fysiska mediet är det enda av värde - och moralism - tron på moraliska lagar, som utgör konstanta värden - omvandlar metoder inom livsprocessen till slutgiltiga värden i sig. När vi talar om "människovärde" eller "moraliskt uppförande" hänvisar vi till företeelser i verkligheten, som tilldelats socialt konstruerade system, vars grund baseras på att vi genom ett medium på absolut väg kan kontrollera ett annat medium. Nihilism hävdar det motsatta: om livet saknar en inre moralisk mening, så bekräftas distinktionen mellan individuell värdesättning och dess applicering på och inom den yttre verkligheten, men framhåller samtidigt att individen själv har förmåga att skapa sig en mening utifrån studier av livets kompositionella sammansättning. Vi överskrider därmed den moderna dualismen för att finna en kontinuitet mellan abstrakta och fysiska sammanband, vilket gör nihilismen till den enda sanna grunden för "objektivitet", uppfattad som den logiska kartläggningen av kausala sammanband.

Realism

För att vi ska kunna peka på någonting, som likt en spegel kan reflektera våra handlingar och därmed tillåta oss att eventuellt omvärdera våra tankesätt för att uppnå optimal samklang mellan tanke, handling och resultat, så väljer vi att kalla den fysiska ("gemensamma") verkligheten för den slutgiltiga verkligheten. Realism framhåller att den fysiska verkligheten är av störst betydelse, då den dels är objektiv utifrån hur vi som individer väljer att handla och studera logiska samband och resultat, och dels fungerar som en gemensam kollektiv uppfattning, som alla individer delar. Denna slutgiltiga verklighet gör inte anspråk på att jämlikt kunna bli uppfattad och bedömd mellan individer med skilda nivåer av intelligens, och heller inte tillåta individen att finna en exakt uppmätning av hur den mekaniska relationen mellan subjekt och objekt fungerar. Detta är inte relevant; vi som individer kan studera logiska mönster och finna överensstämmelser mellan hur vi tänker, hur vi handlar och vilka effekter det slutgiltigen får, oavsett hur den kompositionella strukturen är uppbyggd.

Idealism

Relationen mellan abstrakt tänkande och fysisk handling manifesterar sig därmed som en filosofisk idealism: vi är delar av ett större naturligt kretslopp, vars bekräftelse av verkligheten finns i den gemensamma fysiska upplevelsen av att kriga, älska och blidka fantasin, men som samtidigt kan beskrivas genom abstrakta idésystem. Därmed framhåller idealismen att världen består av idéer, sammanslutna inom olika strukturella system, som kan rekombineras utefter hur vi individer tänker och handlar - men inte förrän vi agerar på våra idéer kan vi förändra den abstrakta och därmed fysiska manifestationen av verkligheten som helhet.

Nihilisten skapar därför sin egen sanning, men inom ramen för en verklighet, som dikterar vissa oföränderliga lagar, vilka individen inte kan manipulera, utan bara utnyttja, exempelvis gravitationen. Till skillnad från moralisk absolutism utgår vi ifrån att sanning därmed inte "existerar" i sin egentliga bemärkelse, utan att sanning endast är en subjektiv uppskattning, som mer eller mindre kan sammanfalla med hur den slutgiltiga verkligheten fungerar. Det blir därmed inte relevant med Gud som en upphöjd personlighet, vars tanke och handling grundar sig på att det existerar objektiva "mål" eller "syften" med vår naturliga verklighet; universum är sammansatt av olika regelverk vars enda "syfte" är att fortsätta sin kontinuitet, utan hänsyn till moral och slutgiltiga hållpunkter. Nihilismen frigör oss från linjära "sanningar", och söker förena individens subjektiva uppskattning med den fysiska verkligheten, och på så sätt överskrida absoluta tillstånd för att finna harmonisk balans i våra liv.

Strukturalism

För att kunna finna mänskliga värden, som i övervägande grad överensstämmer med hur den fysiska, "slutgiltiga" verkligheten fungerar, ägnar vi oss åt studier av sambandet mellan tanke och verkan. Men enskilda idéer är alltid i sin tur beroende av ett större nätverk av processer, och därför måste vi sätta våra uppskattningar inom logiskt närliggande mönster. Strukturalism är den schematiska kartläggningen av olika fenomen, där vi utifrån exempelvis en fysisk process försöker finna ett abstrakt idésystem med skilda komponenter, vars individuella funktioner korrelerar sins emellan, och utifrån processen som helhet är oskiljaktiga. En nihilist tar därför alltid hänsyn till livets kontinuitet, förstådd och uppskattad som en helhetsprocess, d.v.s. en erfarenhet där olika logiska sekvenser baserade på transaktioner mellan start- och slutpunkter ger individen möjlighet att finna övergripande strukturella scheman, som kan tilldelas ett subjektivt värde. Ett exempel på detta är den ensamma vandrarens äventyr genom nattens vinterskog: han går utan mål och slutgiltigt "syfte", då själva upplevelsen av att känna ren kyla, beskåda majestätiska granar höljda i snötäcke, och bevittna månskärans spel över den frostklädda ängen, är en erfarenhet av värde i sig. Nihilisten undviker därmed att se världen i relationen "A-B", utan ställer sig i stället frågan vilken mening som kan skapas utifrån transaktionen mellan A (startpunkt) och B (slutdestination).

Integralism

Resultatet blir en romantisk och idealistisk form av integralism, där individens "syfte" är att infinna sig i naturens ordning, och se denna livsprocess som vacker och meningsfull. Vare sig vi väljer att genom poesi, religion eller fantasi skapa oss värdesystem, som förgyller och förskönar vår naturliga verklighet, använder vi oss av nihilism för att se förbi tillfälliga tillstånd och ideligen infinna oss i livets inre kontinuitet. Detta mentala tillstånd går under olika namn inom olika kulturer: "Nirvana", "Brahman", "Valhall". Via nihilism kan vi filtrera ut värdesystem, som baseras på materialistisk förgänglighet, moralisk absolutism, religiös dogmatism och hedonistisk individualism. Nihilismen blir ett tankens redskap, med vilket vi omvärderar, förkastar, upprätthåller och bekräftar olika subjektiva uppskattningar för att vår resa genom livets mystik ska bli så realistisk och meningsfull som möjligt. Nihilismen är både en uråldrig filosofisk ståndpunkt och en postmodern företeelse, som ser tiden som ett icke-linjärt utrymme, vari oändliga möjligheter ligger framför oss.

Nihilism är simpel i metod, men bär samtidigt på en inre komplexitet, som exponentiellt varierar med varje individs förmåga att följa universums eviga process: skapelse, förintelse och däri evigt liv.