om
nihilism
kultur
propaganda
XML: RSS-flöde

Svenska Nihilistsällskapet
© 2006-2009
Med upphovsrätt

Evolutionens återkomst:
Skolskjutningen i Finland

Den 7:e november 2007 (dags datum) sköt 18-årige Pekka-Eric Auvinen ihjäl åtta människor på Jokelaskolan i södra Finland som ett uttryck för sitt förakt mot sina alltför mänskliga medmänniskor. I stil med Theodore Kaczynski lät han innan händelserna skriva ett manifest med argument för sina gärningar.

Jokelaskolan vari Pekka-Eric Auvinen lät utöva en dos naturligt urval. Auvinens huvudsakliga kritik mot samhället ligger i hur evolutionen och dess naturliga urval avstannat hos människan: skyddade av det moderna samhällets lagar och moralism, reproducerar sig svaga och/eller dumma människor i betydligt större utsträckning än de intelligenta och viljestarka. De som däremot vill leva "naturligt", som Auvinen uttrycker det, kommer att bli frustrerade över att samhället motarbetar dem, och i och med den extrema men naturliga reaktion som följer, blir de strax stämplade med diagnoser för diverse psykologiskt abnorma sjukdomar.

De starka skall överleva, de svaga skall gå under, menar Auvinen, och bygger upp en anti-antropocentrisk tankegång där människan är del i en värld där alla varelser förr eller senare når en oundviklig, naturlig död. Han ger dock ett alternativ: de intelligenta styr samhället eftersom det passar dem, medan pöbeln slavar under detta styre, eftersom deras simpla leverne rimligtvis inte har större krav på livet. Detta är en filosofi som egentligen på ett eller annat sätt fått löpa som en röd tråd genom många framgångsrika samhällen. En mer radikal lösning ser Auvinen i alla människors fullkomliga förintelse - utan människor löser man per automatik människans problem.

En av Auvinens större insikter är förståelsen om hur den moderna demokratin är minst lika totalitär som diktaturer och på annat sätt auktoritära statsskick, med den avgörande skillnaden att demokratin inbillar människor att de är fria. Demokratin är den "moraliska majoritetens" diktatur, en majoritet som i sin tur manipuleras av "statsmaffian". De s.k. ledarna i samhället fattar inte beslut grundade på vett och sans, utan på majoritetens emotionella liv. Manipulationen beskrivs av Auvinen som en tankemekanism som håller människors tankar inom vissa ramar, något som kan liknas vid Friedrich Nietzsches ihärdiga kritik av kristendomens trångsynta moral.

Han delar sedan in människans befolkning i tre skikt enligt en klassisk normalfördelningsprincip: En överväldigande majoritet människor är ganska efterblivna och dessutom lättmanipulerade, medan en ytterst liten minoritet är intelligenta, extremt dumma eller manipulativa. Det är en statistik som är fullt realistisk, men nedslående när man vet med sig att majoriteten i fördelningen är de på vilken framtiden beror - den intelligenta minoriteten har enligt samhällets överhängande ideologi inte längre någon talan.

Pekka-Eric Auvinen vinker till fansen. Pekka-Eric Auvinen ser livets uppkomst som en kausal slump och att det till sin kärna är helt meningslöst, men just genom denna existentialistiska uppfattning menar han att man nu har valet att låta ens liv helt bero på en själv. Auvinen gör då som sitt mål att vara en upprätthållare av det förlorade naturliga urvalet. Utifrån sina insikter riktar Auvinen sitt fulla hat mot mänskligheten, och lät den så att säga smaka på ilskan från en välladdad Sig Sauer Mosquito.

Det kan verka lite väl fatalistiskt att tycka att mänskligheten (eller världen i stort) på intet vis är värd att kämpa för, att den enda utvägen är att utplåna den. Men trots sitt misantropiska sken är Auvinen en idealist av rang: han såg till att genom sin gärning nå ut till sin omgivning och via sju lik ställa samhället mot väggen och ge den några välriktade örfilar i hopp om att samhällets intelligenta människor skall vakna ur sin dvala och agera.

Olika människor behandlar situationer på olika vis - man gör det man är bäst på. En del tar sig an samhällets problem genom att sprida information på ett långsiktigt plan, medan Auvinen såg som sin uppgift att gå mer hastigt till väga, vilket även på sitt sätt troligen får långsiktiga konsekvenser. Auvinens dåd är en tydlig demonstration av viljans makt och en motrevolution till slavrevolten. Nietzsche hade varit stolt.
7 november 2007 ~ Ensittare

Kategorier

Community