Från X till Y

X -> Y = ?

-> = !

Filosofisk innebörd

Vårt samhälle är fyllt av olika former av sociala ritualer: dop, skolgång, 20-års kalas, examen, löneförhöjning o.s.v. Dessa anses i dag utgör stommen i den typiska svenskens liv. Alla dessa ska gås igenom enligt ett kronologiskt förlopp, och nåde den som missar studenten eller konfirmationen! Det som den största delen av dessa övergångsritualer har gemensamt, är att de alla bygger på tanken att livets mening består i att ständigt gå från X till Y; man hinner inte fylla 18 år förrän man ska valrösta, och hur många köper sig inte den första "officiella" statliga spriten från Systembolaget när man är 20?

Klokare människor ställer sig genast frågor: Hur ser vägen ut däremellan? Vad är meningen med resan? Var finns äventyret? Spänning? Kamp? Svaren ekar tomt i vårt moderna samhälle. Ställer man frågan om varför en studentexamen har betydelse, eller på vilket sätt en konfirmation ska förändra ens liv, blir man ofta bemött med samma retoriska svar: så har man alltid gjort. Det är sociala traditioner som vilar på moralisk grund. Genom att studera äldre människor finner man snabbt svaret på sin fråga: dessa "viktiga riter" spelade ingen större roll och var bortglömda inom en vecka. Fann man ett jobb och en fru som inte tjatade, så kunde man skatta sig lycklig.

Den moderna livsstilen går i korthet ut på att födas, studera, arbeta, och dö. Har du tur hinner du lura av några idioter på pengar, sätta på halva bostadsområdets flickor, och förhoppningsvis hitta ett passande kontorsjobb, så att du kan försörja tre barn, hund och folkvagn. Mer än så kräver inte den vanliga svensken av livet, dels därför att de flesta människor är "unika" kopior av varandra, och dels för att det är så deras föräldrar levde; må fan ta den som bryter det heliga mönstret!

Romantikern har en diametral syn på livet: han ser livet som ett äventyr i sig, en upplevelse, som skänkts honom som genom ett magiskt under. Varje tillfälle, varje ögonblick då han känner sig fri, ämnar han fånga dagen och erövra nya områden inom sig själv. För honom är det statiskt linjära X-Y-tänkandet en existentiell råttfälla: "Jag lever för att uppleva nya saker och sträva efter att uppnå mina ideal". Detta är bland annat anledningen till att svenska romantiker som Tegnér, Stagnelius, Rydberg, Fröding, Karlfeldt och Heidenstam romantiserade kriget och den dagliga organiska kampen för liv och lycka. De moraliserade inte över livets upplevelser och var heller inte intresserad av att gå från X till Y, utan såg vägen dit som det essentiella, det som utgjorde livets inre kvintessens.

Denna världsbild är främmande för dagens moderna svensk. Innestängda, stressade, utslitna, trötta, febriga och fatalistiska, smyger de grå varelserna omkring bland maskiner och kassörskor, ständigt på jakt efter den mening, som de systematiskt förvägrar sig själva. Genom att se livet i en serie hållpunkter utan större signifikativ betydelse, och se sig blind på att gifta sig, på att skaffa barn, på att köra bil, på att arbeta, på att införskaffa det senaste albumet på topplistan, äter den moderna människan upp sig själv och sin kärlek till livet. Vardagen blir grå och monoton. Ingen vågar ställa sig den enkla frågan: Vad lever vi för? Ingen frågar, för ingen har svaret.

Svaret ligger i den romantiska synen på livet: vi är en produkt av olika erfarenheter, som format oss till vad vi är. Ingenting i naturens system verkar genom en moralisk lag, utan kan snarast ses som ett komplett regelverk, uppbyggt på inre mekanismer, som fyller enskilda men kritiska funktioner, bara genom att finnas till. När vi förstår den inre tomheten i den värld vi lever i, tvingas vi själva skapa och applicera en mening, på de saker som vi upplever vara viktiga och betydelsefylla för just vår existens.

Poängen ligger i att se livet som en kontinuitet. Självfallet innefattar detta en mängd olika kulturella traditioner, men dessa måste ses i ljuset av en fortskridande upplevelse. De existerar inte p.g.a. av en inre moralisk "sanning" som måste bekräftas, utan utgör en kulturell sed som markerar individens utveckling. Utvecklingen i sig är "sanningen" och begränsas inte av vad sociala normer dikterar, utan kan lika gärna bestå i en färdigskriven symfoni, ett kort poem under en regnig höstdag, eller tre sista andetag innan en mina sprängs och förlöser oss från jordelivet.

Vissa älskar att måla, andra komponerar musik. Vissa driver ett företag, andra samlar på växter. Jag skriver och organiserar. Finn ditt syfte med livet och gör allt för att bestiga det berg du har i sikte. Ingen och ingenting kan stoppa dig; aldrig kan du "förlora" - den idealistiska romantikern är alltid den slutgiltiga vinnaren.

25 mars 2007

~ Alexis