Varför vi finns till
De allra flesta människor är mer eller mindre oförmögna att tänka bortom sin egen omedelbara existens. För en ledare - en intelligent sådan - ter sig verkligheten annorlunda. Människor som har förmågan att tänka självständigt och dra logiska slutsatser mellan olika samhällsfenomen och ideologier finner efter hand en mängd olika kausala samband - och alla pekar de i samma riktning: västvärldens undergång.
Egentligen är allt nog en reaktion mot samhället, hur fel vi lever, hur fel konstruerat samhället, världen är. Vi borde fortfarande vara i jägarestadiet tycker jag, vi är inte värda bättre.- Peter Andersson
När det här samhället kollapsar - och det kommer det att göra förr eller senare - så kommer det att finnas en glipa där ett nytt samhällssystem kan utarbetas. Hitler tog makten under svår ekonomisk depression, Mussolini marscherade in i Rom under en tid då den italienska staten mer eller mindre befann sig i upplösning, och den franska revolutionen var ingenting annat än en folklig revolution mot de dåvarande förhållandena hos de lägre stånden - samma sak som tog plats i det forna Sovjet. Historien innehåller en mängd exempel som beskriver hur samhällen omvälvs snabbt - inte på några år, utan på några dagar. Västvärlden kommer att sjunka ner i en sådan svacka någon gång i framtiden. Tuta och kör, säger den optimistiska demokraten, oavsett om det för en ledare är uppenbart att det barkar åt helvete.
När och hur denna kollaps kommer att se ut vet vi inte. Det kan dröja 50 år, det kan dröja 100 år, men förr eller senare kommer den, och då måste ledarna i det samhället vara beredda på att ta över makten och bygga upp ett nytt samhällssystem baserat på transcendenta, realistiska idéer - annars kan vi räkna med en ny kollaps ganska snart.
Om endast 1-2 % av ledarna i vårt samhälle kunde nå samma insikt och handla därefter, hade vi kunnat omvälva hela Sverige på några dygn. För oavsett vad vi lär oss i skolorna, så är det inte folket som styr. Folket leds av diverse mediala organ som i slutändan styrs av ett fåtal påhittiga personer vid makten. Men dagens ledare i det svenska samhället är splittrade och utarbetade. En del har fortfarande inte kommit till insikt om hur vårt samhälle fungerar; en del har gjort det, men därmed blivit deprimerade och sjunkit in i sig själva; en del saknar en grund att stå på för att kunna agera; och resten är ledare, men saknar de förmågor som krävs för att kunna skapa en faktisk förändring: intelligens, mod, tid/energi och/eller utbildning.
Därför finns Svenska Nihilistsällskapet. Vi utbildar, vi upplyser, vi kritiserar, vi inspirerar - och vi enar. Sanningen tillåts inte vara sanningsenlig för att den smärtar och bryter ner allt det som människor levt och trott på hela sitt liv. Vårt enda hopp är därför att informera dem som fortfarande kan se förbi det moderna samhället och i sin tur utbilda andra. Om det inte fanns något syfte med att utbilda och ena ledare, så hade den här sidan försvunnit i kväll. Svenska Nihilistsällskapet finns till för dem som anser att vi har någonting meningsfullt att säga, och när det utbytet upphör, så upphör även Svenska Nihilistsällskapet. Vi finns till för att det finns ett behov av det vi erbjuder. Människor har mejlat in och berättar om hur nihilism har löst deras depressioner och hur våra artiklar har förändrat deras sätt att se på livet. Vissa har bara sagt "Tack". "Tack för att ni finns till."
Svenska Nihilistsällskapet är en sida som genererar en stor mängd besökare varje månad, allt från traditionalister, nationalsocialister och fascister till romantiker, pangermaner och allt däremellan. När den här sidan startades för drygt ett år sedan var ambitionerna och förhoppningarna mer eller mindre glasklara. En av grundtankarna bakom SNUS var att förena ledarna i det svenska samhället - oavsett om de är moderater, nynazister, katoliker eller anarkister - under en gemensam filosofisk utgångspunkt för att reformera det moderna samhället inifrån.
Vi finns till för att vi fyller en funktion för dem som fortfarande är ovetande men kapabla att förstå, och för dem som redan har kommit fram till liknande insikter och nu behöver vägledning. Vi erbjuder en sådan vägledning, men kvaliteten och omfattningen på den vägledningen beror helt på hur många vi är och hur effektiva vi är.
Det är inte personerna bakom SNUS som är centrala, vilket är en av anledningarna till att ni inte finner långa och uttömmande sidor om hur "viktiga" vi är. För sanningen är att vi som individer ur ett större perspektiv inte är viktiga alls. Rent existentialistiskt är vi inte viktiga över huvud taget. Om 100 år är vi förhoppningsvis döda och om 200 år är våra och era barn döda. Livet som process går vidare och det är den process och kontinuitet som vi hänger våra liv åt.
Det finns en mängd andra sätt att sprida information på och arbeta för att upplysa människor om vad som pågår. Många läsare citerar våra artiklar och publicerar dem på sina bloggar, vilket vi anser är positivt. Men det finns även en mindre skara, vars syfte är att framhäva sig själva. Låt oss kalla det "bloggmentaliteten", d.v.s. den trend som har gett upphov till att konsumenterna själva ska stå för produkten. I enlighet med demokratiskt tänkande är alla åsikter och alla idéer lika viktiga, och därför har miljontals människor världen över hoppat på trenden och plösligt utnämnt sig själva till "politiker". De ägnar dagarna i ända med att beskriva sina liv, som ofta kan summeras i två till tre meningar, och klappar varandra på axeln för att de är "intressanta" och "viktiga". SNUS är ingen blogg, då vi avskärmar oss från denna mentalitet. Vi skriver för att uttrycka idéer, oavsett om det sårar eller förolämpar någon.
Det finns undantag i bloggvärlden, som Oskorei och Anark, som skriver för att utbilda människor och inte framhäva sig själva. De har även förstått vikten av att ena människor med likartad kompetens och således bilda en effektiv motpol till det moderna samhället. Men tusen ledare runtom i landet sitter just nu och skriker sig döva på sin bloggar, i stället för att antingen gå med i ett parti och komma i kontakt med människor i verkligheten, eller att gå samman med andra bloggare och skapa någonting enhetligt. För vissa är detta en otänkbarhet, eftersom det innebär att man tvingas ge upp sitt egodrama och i stället göra nytta. Många människor utnämner sig till ledare, eftersom det är en trend i dagens samhälle att inbilla andra att man är viktig, men så fort korthuset rasar, så springer både "ledare" och följeslagare åt varsitt håll, som ett gäng skolpojkar som precis krossat fönstret utanför rektorns kontor.
Vem som helst kan sätta igång en blogg och citera historieböcker, skrika ut hatklyschor om sionister i en megafon (med kommunister och poliser som spärrar av kontakten till folket) eller sitta vid köksbordet och diskutera "viktiga planer" inför framtiden. Det har folk gjort i över 50 år nu och de kallar det demokrati, tron på att om vi bara ägnar oss åt det som är populärt och gynnar individen, går allting vägen.
Problemet för de flesta kommer inte att vara själva arbetet med att reformera samhället, utan hur vardagslivet ska bemötas. Om du är en av hundra personer som över huvud taget vågar kritisera vårt samhälle, så kommer du att utgöra en fara inför dem andra. Den breda massan vill inte höra talas om kritik av deras livsstil, därför att det punkterar den sociala överenskommelsen om hur man bör vara för att passa in i olika grupperingar och socialt organiserade system. Alla som kritiserar eller på något sätt vägrar ge vika inför sociala påtryckningar och i stället är intresserade av vad som överensstämmer med verkligheten utgör ett problem i vårt samhälle, för om de personerna blir för många och lyckas få andra människor med sig, så kan våra politiker inte längre hålla masken. Sanningen kan aldrig förintas, bara döljas under en viss tidsperiod. Sedan smäller det.
Det som göms i snö kommer fram i tö.- Svenskt ordspråk
Vi kan vid denna tid bara föreställa oss de enorma problem som väntar oss runt hörnet. Men det finns en utväg (domedagsprofetior vinner ingen på, oavsett om de delvis bär på en sanning). Den nihilistiska filosofin erbjuder inte bara en insikt om det nuvarande tillståndet, utan även en ädel, heroisk idealism för att bemöta framtiden. Det spelar ingen roll om vi kommer att förlora eller till och med redan har förlorat. Nihilisten inser att livet ändå kommer att gå vidare och att sanningen inte har förändrats. Den moderna människan springer och gömmer sig om den plötsligt möter en jätte på vägen. Nihilisten ger jätten en smäll på käften, oavsett om det innebär att jätten sedan gör slarvsylta av sitt offer. Allting är bara en av miljontals konflikter varje dag, och enligt naturens system sållas det sämre ut för att ge plats åt det friskare och starkare.
Ingenting kan egentligen förloras, eftersom den som strävar för att leva efter och slåss för sina ideal alltid är den slutgiltiga vinnaren. Nihilisten "förlorar" inte, därför att livet i verkligheten går vidare. Medan världen runt omkring oss ter sig mörk och oförståeligt korkad, är det en produkt av en samhällsform som gett fel människor makt. De tror sig leva livets lyckliga dagar just nu, men bakom skratten och de politiska lovorden ringer det tomt. Ensamma kravlar de sig till sängs, medvetna om att de lever meningslösa liv i ett våldsamt, korrumperat och självdestruktivt samhälle. Sanningen är befriaren och nihilisten är den person som tolkar sanningen utan att blinka. Nihilisten är den person som kommer att fortsätta att kämpa för ett nytt samhälle, bortom den röra vi ser i dag. Därför finns Svenska Nihilistsällskapet.
| 28 maj 2007 | ~ Alexis |
