Att dekonstruera Gud

Den moderna människan verkar ha ett inre behov av att ständigt glorifiera sitt ego, och göra det till en normativ utgångspunkt för hur omvärlden ska tolkas och bemötas. Alla former av högre diskussion, som vill resa sig över individen, tas därför snabbt ner till egots nivå, och omformas till vad Jag vill, som om individen var världens enda källa och centrum. Det absolut effektivaste sättet för människor att göra detta, är att låtsas som om de diskuterar en vedertagen "sanning", kamouflerad i lager av moralisk liberalism och humanism. Nihilistens uppgift är här att penetrera denna typ av retorisk argumentation genom att bryta ner de konventioner som ställs upp, och i stället attackera den underliggande intentionen bakom ett visst påstående.

Låt oss därför presentera Karl, en medveten nihilist, och Stina, en rättrogen katolik, och studera ett kort samtal mellan dessa, som ett exempel på hur vi som nihilister kan kringgå retoriska utspel:

Stina: Jag tror att vi hade levt i en bättre värld utan egoism och högfärd, om vi alla hade tagit till oss Guds ord och stått upp för de mänskliga rättigheterna.

Karl: Det låter ganska moralistiskt i mina öron. Är inte de mänskliga rättigheterna snarare ett exempel på individualiserat tänkande?

Stina: Nej, det är bara diktatorer och människor fyllda av hat, som inte kan tolerera att alla individer är unika och därför inte får kränkas.

Karl: Men eftersom alla individer är unika, så kommer ju alltid någon att bli kränkt av ett visst beslut, eftersom alla inte tänker eller tycker på samma sätt.

Stina: Därför måste vi lära oss att respektera varandras olikheter, i stället för att vara elaka och göra varandra illa.

Karl: ...och det i sin tur förutsätter att alla människor måste tillbe en normativ lag, som säger att individen aldrig får ifrågasättas eller kritiseras. Är det inte ganska egoistiskt att hela tiden se till individen, fastän det uppenbarligen finns större saker i världen att tänka på?

Stina: Det är ju därför jag är katolik; jag vill att människor ska tro på Gud och inte bara tänka på sig själva!

Karl: Men din Gud hävdar ju att det är individen som är det viktiga, alltså uppmanar din andliga tro dig till att tänka och agera som en egoist.

Stina: Inte alls, jag bryr mig faktiskt om mina medmänniskor och skänker exempelvis varje fredag pengar till dem fattiga där jag bor.

Karl: Gör du inte det bara för att verka bättre än andra människor?

Stina: Saknar du helt empati och medlidande med dem som har det svårare än dig?

Karl: Jag tror att medlidande och empati är sätt att uppnå social status i samhället, genom att göra fattigare och svagare människor beroende av dem som har det bättre.

Stina: Jag kan faktiskt leva mig in andra människors livssituation, men det kan inte du.

Karl: Det innebär ju att du identifierar dig med de fattiga. Handlar inte detta egentligen om att du personligen anser, att de fattiga människorna är svaga, medan du är stark och kan hjälpa dem?

Stina: Inför Gud är alla människor lika värda, oavsett om de är starka eller svaga.

Karl: Men i naturen så sållas de svaga ut, så att arterna kan utvecklas och bli starkare. Varför ska vi tillbe en moralisk lag, som inte överensstämmer med hur verkligheten fungerar?

Stina: Därför att människan besitter förnuft och moral, och därför står vi högre än djur.

Karl: Men det förnuftet och den moralen står inte över den verklighet vi lever i.

Stina: Jo, för det är Guds moral, och hans moral är högre än allt annat på jorden.

Karl: Det betyder ju i sin tur att Gud är en oskiljaktig del av vår verklighet, eftersom hans moral verkar på den jord vi lever, och det gör ju att hans moral blir ganska meningslös.

Stina: Du kan inte förstå Gud, för Gud är större än allt annat.

Karl: Så Gud är i själva verket en absolut auktoritet, vars lagar är bortom all kritik och inte kan eller får ifrågasättas? Låter inte det ganska likt en diktator, som du pratade om innan?

Stina: Är du inte klok eller? Diktatorer dödar människor de inte tycker om, Gud lär oss faktiskt att inte ta livet av någon!

Karl: Så i din drömvärld får ingen dödas, inte kränkas, inte hatas, inte vara fattig, inte vara svag och inte kritiseras.

Stina: Precis så.

Karl: Har du inte i själva verket ganska dåligt självförtroende, och vill att andra människor ska lyda dina lagar, för att du själv inte ska bli kränkt eller kritiserad? Det, om något, är väl att bara tänka på sig själv och förtrycka andra människor med sin rädsla?

Stina: Du kommer aldrig att komma till himlen!

Karl: Tacka Gud för det!

(Kristendom och humanism, som så mycket annat i vår moderna värld, är ännu ett sätt att skaffa sig makt, genom att identifiera sig med och glorifiera "offer", för att etablera normer där individen och materiell bekvämlighet står i centrum. Bakom fasaden av välljudande moraliska fraser och klatschiga politiska honnörsord, döljer sig rädda och neurotiska individer, som är beredda att göra allt för att vi ska fortsätta leva passiva liv, utan några högre ideal och mål i livet, än att klappa varandra på axeln för att vi finns till.)

15 mars 2007

~ Alexis