om
nihilism
kultur
propaganda
XML: RSS-flöde

Svenska Nihilistsällskapet
© 2006-2009
Med upphovsrätt

Galleri

Vårt traditionsgalleri innehåller bilder av allt från forntida avbildningar i sten till målningar utförda av våra folkkära romantiker.

Eugène Jansson - Gryning över Riddarfjärden

Janssons stil hamnar någonstans mellan Monet och Munch. "Gryning över Riddarfjärden" har en särskild kvalitet; vi får navigera medelts de korrekt utplacerade tornen i en egen värld som annars inte liknar verklighetens Stockholm. Klardrömmande i blått.

Eugène Jansson - Hornsgatan

Stickande gatlyktor och vindlande gator ger oss tidstypisk sekelskiftesångest, i vilken gryningen är mer fruktad än skymningen.

August Strindberg - Staden

Strindberg upptäckte att han kunde spegla sitt inre genom impressionistiskt måleri. Det är ganska tydligt i hans målningar att han var en kännande människa, som i bildkonsten helst uttryckte sig genom färger och rörelse snarare än genom detaljrikedom (de målningar där han försöker sig på avbildningar av konkreta ting faller ganska platt). "Staden" är ett gott exempel på känslor på duk.

Björn Ahlgrensson - Skymningsglöden

Det vore nog ett misstag att se "Skymningsglöden" som en simpel stämningsbild. Under denna förklädnad finner vi människan betrakta sin värld och de spår den efterlämnat. Den öppna spisens vita, rena yttre ter sig i det närmaste skräckinjagande, och försätter oss liksom i en inre osäkerhet om framtiden.

John Bauer - Odin och Sleipnir

Mytiska figurer blir overkligt pedantiskt målade i John Bauers värld, och här fungerar det som en bild av det översinnligt perfekta, vilket betonas ytterligare av det ovanliga perspektivet.

John Bauer - Riddaren rider

Kompositionen i många av Bauers målningar låter en vid "textur" (ofta skog) täcka mycket av verket, ett sätt att upphöja det som är större än oss själva. I det här fallet, "Riddaren rider", lyckas färgvalet t.o.m. göra en stjärnhimmel till både något jordnära och något som inte är av denna värld. Vi befinner oss mitt bland faror och möjligheter i en drömd saga.

Nils Blommér - Ängsälvor

Blommér var övertygad panteist, vilket ofta tog sig uttryck i romantiska målningar på älvor och andra väsen. 1850 års "Ängsälvor" är troligen hans mest lyckade kreation på detta tema; konstnärens syfte får man anta ha varit att bilda ett slags andlig bandfläta av älvornas dans för att besjäla naturen, vars allomfattande "medvetande" synliggörs på horisontens rodnad.

John Bauer - Bianca Maria och trollen

Bauer återkom ofta till kontrasten mellan det oskyldiga och det obskyra. "Bianca Maria och trollen" visar den kanske allra tydligast: målningen åskådliggör hur Bauer på ett kraftfullt sätt använder "sagoromantik" för att i stil med symbolismen (bildkonströrelsen) sätta oss i kontakt med vårt undermedvetna.

John Bauer - Illustration till När trollmor skötte kungens storbyk

En stämningsfull illustration av det okända utanför hemmets vrå, som likaväl kan vara en sinnebild för själen.

August Strindberg - Sol går ned uti hav

Strindbergs stora beundrare Ingmar Bergman använde oftare ljuset än mörkret till sina mardrömsskildringar, och det är inte utan fog som man återvänder till sådana reflektioner när man ser Strindbergs målning från 1903. Den förförande och förvånande harmonin de udda färgerna emellan bidrar paradoxalt nog mest till en oroskänsla hos åskådaren.

Anders Zorn - Thomas Wheeler

Zorns porträttmålningar (oftast beställningsjobb) gav sällan frihet nog att skapa, men i Wheelers åldriga ansikte tycks konstnären ha fått chansen att vara konstnär igen. Belysningen påminner om barockens stil (det ekar Rembrandt), men år 1893 finner vi nämnda epoks oändlighetssträvan i Wheelers blick.

Anders Zorn - Självporträtt med modell

En konstnärs självporträtt är inte sällan en form av välbehövlig reflektion å konstnärens egen sida. Här hamnar modellen (materialet) i skymundan och Zorn själv håller i verktygen medan hans tomma blick tycks söka inspiration.

Anders Zorn - Mona

Materia och form i en intressant symbios: bystens björkträ tycks ge nytt liv åt det trötta ansiktet.

Anders Zorn - Midnatt

Ett annat signum hos Zorn: Det nordiska, mjuka ljuset lyser subtilt upp modellens drag, medan själva källan till detsamma ligger långt utanför bild, och skapar tillsammans med kompositionen en längtan hos betraktaren.

Anders Zorn - Le tub

"Le tub" visar på konstnärens fascination vid hur blek hud och diffusa omgivningar blir till något konkret först i och med förhållandet till ett fåtal röda betoningar på öra och fötter.

Anders Zorn - Kvinna som klär sig

Zorns fullständiga kontroll av sitt medium blir uppenbar när han med utsökt färgbehandling och rätt uppfattning av modellens rörelse så tydligt låter oss känna, lukta och höra det vi ser på hans duk.

Anders Zorn - Badande kullor i bastun

På avstånd ser huden ut att blänka av väta, men kommer man närmare visar sig "det våta" vara ett enda till synes slarvigt penseldrag. Med rätt nyans på rätt plats skapar Zorn det stora ur det lilla.

Ormgudinna

Bildsten från När på Gotland. Vattnets nymånegudinna sitter med en orm i var hand, jordens respektive skördens ormar. Jämför med denna statyett från minoernas Kreta.

Carl Larsson - Midvinterblot

"Midvinterblot" (färdig 1915) föreställer den förkristne svenske konungen Domalde i färd att offra sitt liv för folkets välgång. Carl Larsson beskriver idén till denna tavla med att han "vaknade en morgon med att ha haft en inspirerad tanke att återväcka känslan för våra hedniska förfäder och deras kultur".

Kategorier

Community