Setherial

Genom nordiska hymner stöpta i snabba atmosfärskiftningar, framträder Setherial som en av de mer kompetenta svartmetallbanden ifrån Sverige.

Nord Napalm Records 1996 44:45 minuter

Efter det att den andra vågen av svartmetall gjort sig till känna och mer eller mindre spelat ut sin slutgiltigt signikativa roll som nyromantiska hjältar, kom en rad nya band att följa i dess fotspår. Ett av dem är Setherial, som genom raskt kontemplativa ljudspår tog kraft från det förgångna för att skapa det nyfunna.

1. In The Still of a Northern Fullmoon 2. Mörkrets Tid 3. Över Det Blodtäckta Nord 4. I Nattens Famn 5. För Dem Mitt Blod 6. I Skuggornas Dunkla Sken

Rykande strukturändringar i klassiskt Immortal-manér definierar utan tvekan denna samling av frostbeklädda majestätyttringar. Redan från början markerar man musiken genom att snabbt skifta rytm, koncentration och riffvariation. Hi-hats slår kvickt och lätt iväg olika introduktionsmoment, som genom att fokusera på sin egen decentraliserade del av varje sång som helhet, lyckas fånga intensiva och ögonblicksskridande tillstånd.

Starka influenser har hämtats från norska Emperor; detta reflekteras både i stil (episk "majestätiskhet"), struktur (korta förändringar som överlöper en större kontinuerlig världsbild), presentation (på gränsen till gotisk nationalromantik) och grundval av upplägg. Genom korta och kalla syntslingor som medföljer musiken i vissa atmosfäriska tillstånd, fångar man en mörk essens som väl flyter med musikens meta-tema. Rytmgitarrerna dånar som ett konstant bakgrundsbrus till den ledande gitarren, som är den grundläggande driften bakom sångspårens utveckling.

En oehört snabb skiftning i melodisk presentation, dock väl uppfattad i större kontext tack vare de tillfälliga avbrott som mer kan jämställas med intensiva återhämtningar och förberedande förväntningar, än direkta avbrott i musiken i sig. "Nord" drivs nämligen framåt av just denna stil, som dock aldrig når upp till de monumentala höjder som band likt Immortal och Emperor en gång lyckades göra. Samtidigt har man differentierat sig från dessa två, främst genom förändrade tillägg som tillfälliga akustiska ackompanjemang och en mer barsk, rytande och isande hård röst i form av klara och raspande skrik.

Setherial tar dåtidens nyromantiska musik till en ny dimension, dock lyckas man inte bekämpa alltför många nya territorier. Den nordiska estetiken är visserligen där, tillsammans med ett typiskt svenskt svartmetallframträdande i sant vintermanér. Hade man avlägsnat sig ytterligare från de alltför uppenbara Emperor-influenserna, släppt de ibland återkommande Dark Funeral-inspirerade tonväxlingarna i riff, samt istället utvecklat grundidén bakom det som gjorde det förstnämnda bandet så fantastiskt, hade musiken utan tvekan tagits till nya höjder. Istället valde man att bemöta redan utforskade utrymmen och träffa nya delmoment halvvägs, vilket i det stora hela sammanfattar denna musikupplevelse som självbärande och genomträngande av grundinspirationen till musikens fulländelse.

~ Alexis