Raison d'Être

Genom industriell rytm, melodiska synthslingor och samplade körrop, bygger dark ambient-projektet Raison d'Être upp en nihilistisk världsbild, där tomrummet efter moraliska värden ekar genom mänsklighetens undermedvetna.

Prospectus I Cold Meat Industry 1993 54:24 minuter

Ett av Raison d'Êtres tidigare verk är denna mytomspunna samling kompositioner, utspridda över ett större kontextuellt ramverk, som genom sin simpla men likväl raffinerande uppbyggnad, än i dag lyckas skapa en viss eterisk stämning, som få artister inom samma konstnärliga område har möjlighet att uppbringa. Redan i detta tidiga stadium får vi en dyster inblick i hur denna musik dekonstruerar sin omvärld, benägen att falla tillbaka på en sorts melankolisk romantik i utforskandet av inre existentiell kollaps.

1. Katharsis 2. Ordeal in chapel 3. Ascension De Profundis 4. Mourning 5. Mesmerized in Sorrow 6. Cenotaphium 7. Synopsis 8 Anathema/Apotheosis 9. Penumbra

Musiken bygger på växlande entoniga syntstämmor, dissonant frambringandes en bakgrundseffekt varpå melodislingor skapar en rundgång, där metanivån i musiken endast kan uppfattas genom att följa den harmoniska utvecklingen över en längre tidsperiod. Strukturen är episk i det att den inte bygger på konventionell refrängrepetering, utan försöker förmedla en aktiv erfarenhet genom de atmosfäriska möjligheterna i monotoni och cirkulation. Varje stycke saknar en startpunkt och slutlig konklusion, och blir likt utdrag ur en tankeström, som genom att hämta inspiration från sin källa, ständigt associerar en idé till en logiskt närliggande.

De rytmiskt simplistiska mönstren formar ett kapell av arkitektur i förfall och sorg, där Peter Andersson utnyttjar introverta tonväxlingar, för att måla fram öde ruiner av nedbruten moral och tro. Skönheten ligger i den inneboende känslan för enkel men vacker harmoni, som enhetligt ger upphov till de utdragna ljudlandskapen av kontemplation i total ensamhet. Partier av nyklassiska drag flödar fritt genom vissa stycken, återhållsamma enligt en klassicistisk tradition i elektroniskt musikskapande, men samtidigt besudlad av en känslorik inre röst som snarare är majestätisk än trösterikt inramad. Måhända beräknelig och följsam, är denna samling av fragment från en förlorad tid i misantropi, upprörande och samtidigt magisk, fungerande likt en nihilistisk katarsis, i ständig verkan att finna hopp och lycka bortom den materiella och konformistiska värld, som utgör det moderna samhället. Som en häpnadsväckande inre resa genom ödeläggelse och ogiltigförklarad dogmatik, målar Raison d'Être upp en omskakande ritual i förlorade ideal och övergivna drömmar.

~ Alexis

Enthraled by the Wind of Lonelienes Cold Meat Industry 1994 62:08 minuter

Peter Andersson framlägger här en mer experimentell form av ambient, vars centrala känslotillstånd fritt får löpa genom samspelet mellan enskilda ljud och melodiska klanger. En instrumentalistisk rytm avlas fram, ur antingen harmonimoment, som återupprepas enligt ett visst schema, eller en försiktigt utåtstakad slagverkspresentation, som tribalistiskt förankrar sig i musiken under längre perioder, men aldrig riktigt tillåts att dominera musiken som helhet.

1. The Awakening 2. Spire of Withhold 3. In Lonelienes 4. The Narrow Gate 5. Sophrosyne 6. Spiraal - phase I-III 7. Pathaway

Likt Raison d'Êtres flesta andra verk, kretsar musiken kring känslor, som melankoli och ensamhet, och får förlängda proportioner i vokaliska uttryck, genom kyska rösters balanserande stämmor, som likt en höstvind, driver genom enskilt utplacerade statyer i en ödslig trädgård. Atmosfären har, otroligt nog, fått en delvis orientalisk prägel, genom en flöjt vars toner påminner om en oboe med klar stämma. Musiken befinner sig stundvis på främmande områden, och tappar i samband med detta, tyvärr en bit av det lokalsinne, som den musikaliska logiken i andra verk av samma artist, gav upphov till; upplevelsen, som tidigare bestod av en kontinuerlig ström av känslomässig vägledning, är nu i stället på jakt efter säker mark, och framstår därmed som aningen osammanhängande.

Grundpotentialen i de utrymmen, som tillåter vidareutveckling i musiken, har överlämnats åt den arkitektoniska stommen, vilket upplevs ödsligt och stämningsfullt, och som musikaliskt är en – utifrån teman i musiken – måhända logisk sammanföring av det abstrakta och fysiska, men som samtidigt innebär en överväldigande dekonstruktion av sig själv; ensamheten är påträngande, men på ett självdefinierbart och tillrättavisande sätt. Andersson utnyttjar dessa möjligheter och tar dem till sin absoluta musikaliska fulländelse, på ett sätt som endast kan formas av en själ synonym med mörker och avskärmning. De sammanfogade nyklassiska momenten, som ibland skiner igenom fiolers stämmor, är både vackra och passande, och förhöjer njutningsgraden av sin egen morbida avvikelse.

Drömmande och motsägelsefullt utopisk i det att presentera sina ljudlandskap av kvarlämnande och övergivelse, konstruerar Raison d'Être musikaliska slingor av djupgående epik, vars känslor och tankar växlar i takt med de vibrerande syntslingornas instämmande. Även om detta verk mister lite av sin charm på grund av den delvis vacklande presentationen, får det samtidigt en chans till att utvecklas på vägen, och till sist utmynna i mer sammanhängande tankegångar. "Enthraled by the Wind of Lonelienes" är en lugn och bekväm esoterisk resa, in i en värld av längtan att bryta ner sin omgivning, tills det att ensamheten funnit klarhet i vad som med säkerhet leder till lycka och skönhet.

~ Alexis

Within the Depths of Silence and Phormations Cold Meat Industr 1995 minuter

Varje lycka, varje livsöde, följer en deterministisk gång, från förstadium, till storhet, för att slutligen vittra sönder, och kvarlämna en brusten själ i väntan på döden. Sådan tycks utgångspunkten vara i denna kalla, maniska musik, vars kompositionsmodell består av en serie cykler, som repeteras och bygger upp en schematisk struktur, vari en uppsättning klanger, melodifraser, körsånger och inspelade ljudeffekter, skapar harmoniska intervall genom att parallellt sammanfoga utvalda komponenter. Konstnärens uppgift blir här att finna en enhetlig balans, som både lyfter fram individuella delar av stycket, men som samtidigt uppnår helhetsintrycket av en elektronisk orkester.

1. Sephiroth 2. Ascent of the blessed 3. In abscence of subsequent ambivalance 4. Fall of the damned 5. Euphrosyne 6. Inner depths of sadness 7. Of dying relics 8. Dream's essence

Raison d'Être experimenterar inom dessa musikaliska områden med vibrerande syntflöden, som både dikterar växling i tonhöjd, och bildar kontextuellt underlag för korta melodiska passager, ackompanjerade av de episka klagoropen från fallna änglar. Resultatet blir ett rörligt bildkollage, en avbildande erfarenhet, som färgläggs och förändras utefter detaljerade strukturella förändringar. Musiken går därför från att vara en konstruktion av statiska möten mellan två idéer, till att omvandlas till ett aktivt språk, genom vilket skönhet blir en variabel, som kan uttrycka valfritt känslotillstånd, så länge de enskilda byggstenarna återförenas på poetisk nivå, med någon form av gemensam referensram.

Med en rytmik som för det mesta är upplöst, och endast avspeglas på en metanivå då ett grundmönster cykliskt upprepas, blir detta även den primära faktorn i musikupplevelsen. Den esoteriska naturen i ambient-musik tvingar lyssnaren att själv skapa under tolkningsprocessen, med harmoni som koordinat för vägledning i utforskandet av den inre fantasin. Det är här som Peter Andersson är både pionjär och mästare inom sin genre: olidligt simpel textur genererar associativa tankebanor, som tillsammans divergerar ut i en mörk sinnesnärvaro av civilisationer och ensamma andar i nedbrytning. De förnimmelser som blir starka, får en ledande karaktär i upplevelsen, medan vaga utbrott förblir vaga, förblir tysta och intetsägande.

Den nyklassiska stilistiken är närvarande, och formar djupet inom varje melodisk yttring, men det är besynnerligt nog inte alla idéer som fungerar fullt ut. De inspelade replikerna från en amerikansk kriminalfilm känns malplacerade i just detta sammanhang, och kan endast försvaras rent tematiskt. Själva kompositionsteorin lider även av en viss "ouppfyllelse"; varje stycke sköljer in som en havsvåg på stranden, spolar upp fragment av en händelse, för att sedan sjunka tillbaka ner i havets djup, utan någon egentlig konklusion. Detta är också baktanken med denna musik: den ska endast återskapa korta och intensiva ögonblick, omvälva våra känslor och sinnesintryck, och som en grekisk tragedi, rensa ut alla illusioner och dekonstruera våra existentiella grundförutsättningar som människor, men likväl lämna oss med ett hån, utan någon självklar vägledning ut från lidande och död. I stället öppnar den upp och vidgar vår egen självförståelse, försätter oss i ett tillstånd av tidlöshet, för att med en smärtsam och kall logik finna och etablera en kontakt med våra inre ideal och drömmar.

~ Alexis

Reflections from the Time of Opening Cold Meat Industry 1997 49:38 minuter

Den kringvandrande nihilistiska själen Raison d'Être tar oss denna gång ut på en resa för att utforska samspelet mellan religiös dualism och naturens abstrakta innanmäten. Dova trumslag bultar högtidligt fram dödståget, medan förvrängda maskinljud stryps på frekvensområden och utsänder en brusande sensitivitet i genomlöpande disharmoni. Denna linjära ljudströmning byts i andra stycken ut mot ljudet av en bäck som porlar, eller en rent utvecklad syntton för att ingå i symbios med den dåvarande melodiska riktlinjen. Andersson maskerar musiken i tematisk medeltid, i ett avvikande försök att episkt beskriva den dolda barriären inom kluven världsuppfattning.

1. Auto-dafé 2. Sub Specie Aeternitatis 3. Archetypon Ataraxi 4. Faceless 5. The External World 6. Metamorphe 7. Gwynn-ap-nudd 8. Reflectio Mediato 9. Arbitaire Emotion 10. The Maturation of Nature 11. Death Pit of Ur 12. Hell is Trembling, and the Gates of Death 13. Le Temp et L'espace

Ansiktslösa idéstrukturer omformas och kombineras med varandra, för att skapa en inre dynamik inom ramverket för fritt flödande ambient-musik, i stil med senare Burzum och Endura. Diverse instrumentala utspel åtföljer vissa stycken med fragmenterade melodier, tänkta att bygga vidare på den rent metamusikaliska nivån i musiken. Där presentationen bryter av de mer konventionella spåren, framförs en digitalisering av övernaturliga krafter som genom närmast absurd experimentalism lyckas uthärda sin egen brist på tid och rum. Digitala toner används på Kraftwerk-inspirerat vis: simplistiska växlingar i melodi baserade på enskilda toner formulerar automatiskt en större sammanhängande harmonisk bild, och upprepas sedan i en övergripande cykel för att ett metamusikaliskt tillstånd ska uppstå.

Den eteriska mystiken genomsyrar detta verk på dubbla plan, men verkar kommunikativt på ett mer direkt framförande, då efterdyningarna av stämmor kvävs i den ovanligt klara produktionen. I stället får de instrumentalt primära delarna av musiken fullt uttryck, vilket skapar närhet och mentalt påträngande. Här finns gott om passager som går i Tangerine Dreams fotspår, där flytande syntströmmar omvandlas till harmoniska kollage, som upptrappade melodiska delmoment tillåts balansera på, för att tillsammans stöpa magiskt realistiska ljudlandskap i lyssnarens inre. Medan det är omöjligt att förneka "billighetsfaktorn" i vissa av dessa stycken, som närmast tenderar till att bli kortare utdrag ur filmmusik från en annan värld, lyckas Andersson dock på dessa ställen fortsätta sin dekonstruktiva teaterpjäs på ett mer eller mindre självmedvetet och självreflektivt plan. Genom manipulationen av simplistiska framföranden av melodier inom en större narrativistisk kontext, formas här en flyktig men insiktsfull delaktighet i att närvara i människans andliga återvändsgränd: religiös nihilism pekar på framtida musikalisk utveckling i hopplöshet och misstro.

~ Alexis

In Sadness, Silence and Solitude Cold Meat Industry 1997 50:54 minuter

Ett outgrundligt mörkt och ensligt ljudlandskap målas här fram på palett, och skänker kontemplativa känslor av ensamhet och stillhet. Medan mycket av klassisk dark ambient-musik är uppbyggd på olika syntstämmor, som samverkar för att frambringa ett visst mentalt tillstånd, använder sig Raison d'Être av en mestadels instrumentalistisk form av presentation, där atmosfären uppstår ur ljudeffekter, som sammanvävs med klagosånger och harmoniska melodier.

1. Reflecting in Shadows 2. In Abscence of Light 3. The Well of Sadness 4. Deep Enshrouded 5. Falling Twilight 6. Passing Inner Shields

Partier av utforskande och vilseledande vandringar, försänks i ett draperi av mörker; rasslande kedjor, portar som slår igen och kyrkklockor som ödsligt frambringar en fysisk, såväl som mental, isolering från mänsklig beröring och uppfattning. Mycket av musiken består av långa och dova tongångar, som lägger grund för alternativa sätt att manipulera den eteriska atmosfären. Oftast integreras ljudeffekter, som antingen får en strikt instrumentalistisk roll, eller övergår till drivande melodi, t.ex. ekande körröster, syntstämmor som arbetar fram en inneboende harmoni, och till och med en lätt uppviglad tribalistisk trumrytm, som ackompanjerar och dynamiskt expanderar det musikaliska utrymmet.

Musiken pendlar mellan aktiva och begrundande upplevelser, där de sistnämnda mer än väl reflekterar albumets titel. Det handlar således om en helhetsupplevelse, som genom fragmentariska erfarenheter beskriver ett händelseförlopp, där olika former av självreflektion och fantasifull magi binder samman varje pusselbit, tills det att bilden klarnar. Konstnärligt sett överensstämmer mental vision med fysiskt framförande oerhört bra, samtidigt som det finns utrymme för personlig vidareutveckling. Därmed upplevs musiken som huvudsakligen självreflektiv, men samtidigt tillmötesgående, vilket utmynnar i en förkrossande logisk slutsats.

Medan många andra verk av samma artist ofta har följt en linjär presentation, lyckas Raison d'Être här bryta sig fri från konventionaliteter, och utnyttjar sin estetik till det yttersta, för att formge och smida en levandegjord erfarenhet av hur det känns att bli utelämnad åt sitt eget livsöde. Total ensamhet genomsyrar detta melankoliska verk, samtidigt som klartänkandet bakom musiken gör att upplevelsen framstår som känslomässigt verklig och påträngande. Där mystiken definierar våra oanade möjligheter, lockas själen in i sitt eget fördärv och bekräftar genom intim realism vårt slutgiltiga öde som människor; ensamhet och tomhet.

~ Alexis

Collective Archives Cold Meat Industry 1999 146:25 minuter

Peter Anderssons projekt Raison d'Être har genom tiderna utmärkt sig som mästaren av nihilistisk dark ambient, och sviker knappast lyssnaren genom detta samlingsopus av historiskt relevant material från det förgångna. Musiken bygger upp ett arkitektoniskt kyrkvalv genom monumentalt dynamiska tillströmningar av olika delfaktorer, som utmärker sig både som helhet och var för sig, som stöttande grundpelare. Därför skapar Raison d'Être – olikt många andra ambient-projekt – sin musik utifrån paradoxal decentralisering, och finner däri en grundläggande dynamik i förändringen av det mentala tillståndet.

CD 1 1. Cantharsis 2. Chalixtins 3. Decalogue 4. Out Of The Depths... 5. Pharynx 6. Intrinsic Reason - Version I 7. In Brooken Shields 8. Brooked Shield 9. Intrinsic Reason - Version II 10. Wisdom Of Withhold 11. Saivo - The Kingdom of Dead 12. Saifeiod - Extended Version 13. In Emptiness CD 2 1. Through An Arcane Passage 2. Mesmerized In Sorrow 3. Ordeal Chapel 4. Mourning 5. Anathema - Apotheosis 6. Synopsis 7. Aprés Nous Le Déluge - Acte I 8. Raison d'Être 9. The Final Wagon 10. Moribund 11. De Profundus 12. Death Brightens In Sorrow 13. Ingesco Comburo 14. Memento Mori 15. Aprés Nous Le Déluge - Acte II 16. Paragon Sequence 17. Frigus Membra

En salig blandning av samplade ljud – bestående av bland annat ringande kyrkklockor, elektronifierade radiosändningar som utmynnar i otydlighet, och monotont upprepade körsångers ljudande röster – bygger upp musikens grundtema och ersätter även i många fall en annars tribalistisk rytmikslinga av slaginstrument. Musiken är dock noga kalkylerad att avla fram en noga uträknad taktslinga som primärt utgörs av samplade ljud, som likt ett eko vandrar mellan två dalgångar och därmed lägger grunden för en melodisk rundgång. Dessa ljud upplevs oftast som sorgsna, bedrövade och förfallna, men tas ibland till en bisarr och omvänd nivå, som väl karaktäriserar musiken Raison d'Être alltid stått för.

Melodin grundar sig dock inte bara på användandet av enskilda ljud, utan uppkommer och når sin fulla potential i musiken, när faktiska syntmelodiers harmoniska återkommande understöds av välkänt underliggande ambient-slingor, som en speldosas ström av materialiserade toner. Raison d'Être bryter upp ny mark genom att försöka kombinera dessa tre grundelement och sammanfoga dem till episka spår av okänt, tragiskt mörker.

Även om många försökt att återskapa fullbordad musik baserad på sin egen dekonstruktion, kvarstår detta svenska dark ambient-projekt som ensamt i det lyckade experimentet – både musikaliskt och metamusikaliskt. Teman cirkulerar kring fantasifull historik och magiska platser av ödslighet och bedrövelse. Musiken använder sig av nihilism för att koda om verkligheten enligt förutsättningen av att döden och ensamheten är upphovet till all livsfrigörande existens. Därmed uppstår behovet av att avlägsna sociala konstruktioner och i stället ersätta dessa med en romantiserad form av realism, där livet baseras på erfarenhet och magiska upplevelser, fastän ödet och hoppet är synonymt med sina individuella motsatser.

Med insikten om att musiken delvis lider av en viss form av negativ monotoni, och att atmosfären på vissa ställen nästan primärt förlitar sig på intern esoterism, överskrider Raison d'Être nya gränser med en samling spirituella upplevelser urklippta från ett gammalt fotoalbum, vilka trots sin fragmenterade presentation och något ojämna musikaliska kvalitet på vissa ställen, sammanlöper i känslotillstånd och världsbild. Skönheten, det morbida vackra, uppstår när de harmoniska klangerna finner naturligt samspel med de klagosjungande körrösterna och de atmosfärsinducerande ljuden av rinnande bäckar och skälvande portar. Förväntansfull kyskhet taget till en frigörande och inneboende glädje i att uppleva sitt eget sorgsna påbud, bygger i "Collective Archives" upp en majestätisk värld av förstörelse och förfall utan dess like.

~ Alexis

The Empty Hollow Unfolds Cold Meat Industry 2000 53:27 minuter

Genom ett känslokallt och självreflektivt medium bygger Peter Andersson här upp en av sina absolut mörkaste och obehagligaste verk hittills. Mentalt störande ljud balanseras mellan höger och vänster ljudkanal, tills det att en monumental spiral av upplevelser uppstår, där musiken automatiskt skänks ett centralt utrymme för vidareutveckling.

1. The Slow Ascent 2. The Hidden Hallows 3. End of a Cycle 4. The Wasteland 5. The Eternal Return and the Infinity Horizon

Likt en ring kring ett nav, som ständigt cirkulerar kring sin egen axel, sveper outhärdliga effekter runt sin kärna, medan atmosfären byggs upp i musikens mittpunkt. Ljudeffekterna varierar från stål, som släpas på en hård yta, till dovt och elektronifierat buller, och uppnår en närmast hypnotisk effekt, som underlag för en form av självbejakande tortyr. Musiken drar en längre och längre ner i sin själs djupaste vrå, och söker efter att isolera det mentala tillståndet till den nivå där subjektet är mottagligt för all form av självreflektiv kommunikation. Utifrån denna introverta kontext, skalas alla känslor och sociala omständigheter av, för att ersättas av en total isolering, där den enda vägen "ut", går i cirklar kring sin egen tomma existens.

"The Empty Hollow Unfolds" är en skoningslös form av ambient, där ljudeffekter, noggrant vibrerande syntslingor och obarmhärtiga klagosånger i gregoriansk stil, upprepas utefter ett musikaliskt utsatt schema. All form av instrumentalistisk utveckling är reglerad till varierad intensitet och temporära avbrott i form av stilla ljudande mörker. Medan tidigare verk av samma artist lyckades uppbringa en sorts skönhet i att ensam uppleva de morbida sidorna av att vara vid liv, är detta album så totalt nedbrytande för det mentala psyket, att endast holistiskt tänkande kan uppfatta det som vackert och tilldragande. Likt en brutal meditation i absolut och oåterkallelig nihilism, består denna musikupplevelse av insikten att sorg och död är avlösningsmekanismer, som aldrig upphör, och att den enda klocka, som därför ringer in nya tider, är den av tomhet och utelämnande.

~ Alexis

Metamorphyses Cold Meat Industry 2006 55:04 minuter

Mörka, dova stämmor vibrerar fram ett ornament av olika ljud, som möts i en framträdande elektronifierad orkester, olikt Raison d'Êtres tidigare verk. Illavarslande mystik framträder ur en mer ritualistisk form av ambient, uppbyggd på drone-element, som både till form och till uttryck liknar de kalla känslor som Lull en gång lyckades skapa. Andersson har här lämnat sin dekonstruerande komposition bakom sig, och i stället försökt att bygga upp sin musik kring en smygande upptrappad intensitet.

1. Metamorphyses I 2. Metamorphyses II 3. Metamorphyses III 4. Metamorphyses IV 5. Metamorphyses V 6. Metamorphyses VI

Långa, utdragna ambient-lager cirkulerar kring ett centralt utrymme av mörker, som ger upphov till en dramatisk hypnos. Stämmorna växlar ständigt i intensitet, och när deras grundton växer fram ur mullret av effekter, som bäst kan jämställas med rasslandet av kallt stål, uppstår en inre harmoni i drone-förlängda klanger, vari både en potentiell livsupplevelse och en oneklig skönhet kan växa fram. Trots detta är "Metamorphyses" inte uppbyggd på fragmentariskt vis, utan är uppdelad i olika stadier, som utgör en musikalisk helhetsupplevelse, likt en människas liv i olika ändpunkter.

Ju längre in i musiken vi kommer, desto starkare växer sig dess inre kärna; en form av rytm uppstår då samspelet mellan stämma och effekt kolliderar och därmed lägger grund för ytterligare påbyggnad. Men om Anderssons tidigare verk var känslomässigt logiska och följsamma, är "Metamorphyses" det motsatta; lömsk – och vid de ställen där intensiteten är som starkast – okontrollerat vild. När musiken når sin absoluta höjdpunkt, famnar harmonin blint i mörker och tappar sakta sin huvudposition, för att i stället ersättas med ett tribalistiskt piskande, som skapar en slagverksrytm av nästan smärtsamt starka och frigörande krafter. Denna känsla skalar nihilistiskt av alla absoluta rön genom att förvränga och lura, men utplånar samtidigt all relativ tolkning, då den fastställer en självmedveten bekräftelse av vad vårt mentala nervsystem är kapabelt till.

Musikens starka punkt ligger i dess sätt att hantera och manipulera våra sinnen och vår uppfattning av musikens utveckling. Vad som från början är en klingande spiral av ett ljud som ständigt cirkulerar kring sin egen axel, växer sig till sist till en obehaglig känsla av att någonting är inom oss, men vi vet inte vad. Samtliga delsteg i musiken innefattar ett dövande mörker, som ideligen vibrerar och skapar paranoia. Trots det väljer vi att lyssna, för de upplevelser vi finner oanade, leder oss till en självutforskning, som innebär en ny mental förmåga hos oss själva. I det osäkra och potentiellt farliga, möter vi våra innersta kapaciteter och finner därmed ett ljus i änden av tunneln. Vi leds in som blinda i det krypande mörkret, och finner oss instängda i vårt eget inre, utan chans eller vilja till flykt. Peter Andersson har genom "Metamorphyses" lyckats utforma en väg till nya psykoanalytiska dimensioner, där oanade impulser inom oss presenterar en alternativ bild av oss själva och omvärlden, och därmed sätter vår absoluta tolkning av verkligheten i gungning.

~ Alexis