Nihilist

Revolutionärt dödsmetallband, som korsade influenser från hardcore och thrashmetall, och i samband med detta reformerade hela den svenska metal-scenen för att skapa en modern och kontextuell musik i revolt mot det moderna samhällets dogmatiska moralism. Bandet kom sedan att splittras och bilda jättarna Entombed och Unleashed.

1987-1989 Threeman Recordings 2005 48:01 minuter

Maskinellt självdekonstruerande och antisociala riff från thrashmetall försätts i korta och högintensiva kontexter från post-punkkomposition, där den simpla ackordväxlingen från hardcore byts ut mot en mer avancerad och således framtidsblickande melodisk karaktär, som framöver skulle komma att definiera i stort sett all stor dödsmetall från Sverige. Vers-refräng-brygga-uppbyggnaden är utbytt mot en fortlöpande komposition, realiserad genom melodiska ledmotiv, som endast tillfälligt divergerar ut i logiskt närliggande mönster för övergång till associativa strukturer med samma grund, och bygger successivt upp en brusande våldsam exploatering av fysisk förruttnelse och undergång.

1. Sentenced To Death 2. Supposed To Rot 3. Carnal Leftovers 4. Abnormaly Deceased 5. Revel in Flesh 6. Face of Evil 7. Severe Burns 8. When Life Has Ceased 9. Morbid Devourment 10. Radiation Sickness 11. Face of Evil 12. But Life Goes On 13. Shreds of Flesh 14. The Truth Beyond

De blytunga och enkla melodierna från Unleashed återfinns här, så gör även den post-rockiga och dissonanta harmonin från äldre dagars Entombed. Tidig musikalisk diskurs hänvisar till de nihilistiskt deklamerande vrålen och de sågande basgångarna, som smakfullt både utvidgar ljudutrymmet och skapar explosiva luftfickor i den reverberande ljudbild som uppstår i mötet mellan ackord och trumslag. Dessa bryter produktionsbegränsningarna, och bildar en ekande tomhet med nedbrytande efterklang. Detta, tillsammans med den varierande kvaliteten på de olika demoproduktionerna, bidrar till en underground-känsla som bibehållit sin fina årgång trots tidens tand.

Längre passager av harmonisk kompositionsteknik, med betoning på fria och intensiva intervall av melodier som löper jämse, men i stort sett oberoende av rytmiken, demonstrerar tydligt detta bands genialitet i banbrytande dödsmetall. Uttrycksmässigt, både instrumentalt och idealistiskt, luckras konventioner upp och ersätts med en ungdomlig vilja att finna skönhet i transaktionella tillstånd mellan fysisk och abstrakt kollision, där endast värden motsvarande eviga tillstånd kan överleva. Således fungerar denna musik som en planlagd vägvisning genom absoluta konstanter, och når under musikens höjdpunkter en strukturell såväl som estetisk kommunikation med den moraliskt fängslade: ditt paradis är sedan länge förlegat, men livet i verkligheten måste gå vidare.

~ Alexis