Niden Div. 187

Primitiv och rovdjursdriven svartmetall, med båda fötterna inom den etablerade ambient-traditionen i kompositionsskapande.

Towards Judgement Necropolis 1995 15:30 minuter

Detta band fortsätter där Zyklon-B slutade, och vaskar fram en harmoniskt mörk textur, från det kontinuerliga flödet av linjära riffslingor, gungandes fram och tillbaka mellan enkla ackordfraser. Ett musikaliskt språk utvecklas där ett tema ställs i motsättning till ett närliggande, och skapar en inre, kommunikativ dialog, som blir detta bands sätt att skapa tematisk - och därmed teatralisk - kontrapunkt.

1. Black Water 2. Retinence 3. A View In The Mirror Black 4. Towards Judgement

De hesa, kvävda skriken från Henrik Forss (Dawn) flyter jämnt längs med melodiströmmarna, och förenas till en rosslande mörk stämning, som både är kalkylerat precis och full av inre dynamisk styrka. Trummorna piskar fram de smärta rytmiska passagerna genom blast beats – ivriga, men utblandade med gitarrerna. Den klaustrofobiskt innestängda ljudproduktionen har gett musiken en brusande ambient-effekt, som förstärker och framhäver de tonala ljudmönstren till en mörk, morbid nivå.

Den musikaliska lingvistiken är som bäst när den finner ett djup i den inre harmonin, som överskrider den annars enformiga modellen som här utövas. På grund av att man inte lyckas ackommodera flera lager av parallell melodi, kvarstår musiken som en teoretisk grundsats, mer än ett utförande som pekar mot gränsöverskridande innovation. Det är i stället den stilrena texturen som sätter prägel, och formar en vild och ondsint besatthet, som tillsammans med den närmast naiva dödsdyrkan öppnar upp en passage, där vi genomgår en fysikalisk nedbrytningsprocess för att sluta som svart stoff i den kalla jorden.

~ Alexis

Impergium Necropolis 1997 26:28 minuter

Genom vad som bör ses som en smärre evolution från sin första EP, piskar Niden Div. 187 här fram en elegant kontrapunktisk krigsföring mellan polyrytmiska passager, som smälter samman och stöper en hybrid av vansinnigt snabb svartmetall och radikaliserad grindcore. Den raska slagverksrytmen blir ett maskingevär som ställs i kontrast till de flytande strömmarna av melodier, uppbyggda på riff, som förlängts tonalt och slås fram och tillbaka mellan två hållpunkter. Detta skapar en knivvass harmonisk rundgång, inte utan paranoia, som ger intrycket av en värld i krig och upplösningstillstånd.

1. Impergium 2. Genocide 3. Judgement Dawns 4. In The Twilight of War 5. A View In the Mirror Black 6. The Execution 7. Funeral Pyres 8. Hate 9. Mass Burial Disorder 10. The End

På grund av musikens natur, tvingas man ibland att göra opassande kliv från en rytmisk struktur till en annan, vilket skapar negativa brytningar, men förstärker samtidigt intentionen av ett pågående inre kaos. Majestätiskt finhackar man vad som skulle kunna vara mer övergripande melodiska idéer, och vägrar att infinna sig i centrala mönsterbildningar, utan knyter samman skilda fragment, som om man utgått ifrån en enhetlig komposition och sprängt den i luften med en handgranat.

Kvar blir eleganta harmoniska stycken, som knappast bidrar med någonting nytt till genren som helhet, men som räddas av en estetisk koncentration och skärpa i stil med tidiga Dawn och Zyklon-B. Det jämna flödet av balanserande ackord blir aldrig riktigt en progressiv utveckling, utan fortsätter att våldsamt men repetitivt tvingas skapa simplistisk skönhet, förblindad av sin egen ledningslösa framfart. Med låttitlar som "Genocide" och "Mass Burial Disorder" förs tankarna tillbaka till såväl den musikaliska som den tematiska baktanken med detta verk: detta är enkel och vacker musik, utan anspråk på att överträffa sina föregångare, och som för vissa av oss kommer att bli soundtracket till ett tredje världskrig i eld och lågor.

~ Alexis