Johan Helmich Roman

"Den svenska musikens fader", vars barockanska stilism låg i att inhämta influenser från olika europeiska strömningar, och omforma dem enligt svensk avhållsam dignitet i stordåd och lycka.

Drottningholmsmusiken Lilla Drottningholmsmusiken Dirigent: Anthony Halstead Framförd av: Uppsala Kammarorkester Naxos 1997 72:45 minuter

Finkänsliga toner spelar på ett brett spektrum av grundläggande tonväxlingar i de övre regionerna på tonskalan. Kompositionen är uppdelad i en huvuddel bestående av 24 stycken och en medföljande mindre del på åtta stycken. Väl utstuderad klassisk musik i barockmanér definierar denna musikupplevelse, som är både strukturalistiskt ordnad och spontant frispråkig inom gränserna för vad som håller varje individuellt stycke samman. I relation till detta finner vi en klar inspiration från Händel, en influens som dock har omformats och utvecklats efter det egna folkets särdrag och möjligheter.

1. Allegro 2. Allegretto 3. Andante 4. Non Troppo Allegro 5. Andante 6. Poco Allegro 7. Allegro 8. Lento 9. Allegro 10. Allegro Assai 11. Allegro 12. Presto 13. (tempo Di Menuetto) 14. (menuet) 15. Grave 16. Presto 17. (lento) 18. (andante) 19. Allegro Molto 20. Allegro 21. (allegro) 22. (allegro) 23. Vivace 24. Allegro Lilla Drottningholmsmusiken 25. Moderato 26. Allegretto 27. Andantino 28. Larghetto 29. Allegro 30. Andante 31. Vivace 32. Allegro

Som en känslomässig hyllning tillägnad hovkapellens skönhet och giftermålet mellan värdiga personers möte, spelar Roman på den svenska aristokratins upplevelse av livets växlande miljöer i kultur och natur. Varje stycke definieras av ett grundtema baserat på en viss melodisk stegring, som i många fall belyser den svenska kärleken till klar stämning och intensiv harmoni. Denna grund blir därefter föremål för stråkars och blåsslags frigörande kraftuttryck inom väl stiliserad presentation. Tack vare den inneboende musikaliska riktlinjen, tappar Roman aldrig sin fokus på tonarternas huvudsakliga natur, vilket endast tjänar till att ytterligare framhäva den ståtliga och värdiga tankeprocessen bakom varje styckes grundtema.

Där musiken utifrån melodiväxling skapar spirande harmoni, är den både bländande vacker och pompöst majestätisk, som om en idyllisk beskrivning av en kunglighets resa genom historisk tid och begrundan. Samtidigt genomsyras "Drottningholmsmusiken" av en tidlös dimension, där den utmärkt framförda instrumentalismen lyckas uppnå ett stadium av perfektionistisk hållning och tillgivenhet. Det återhållsamma men öppna, frigörande men vaksamma, firande men självmedvetna, finner sin absoluta ro i detta klassiska verk. Roman lyckas genom finkulturell prägel och kunskapserfaren disciplin både utveckla och definiera de typiskt svenska dragen, samt finna en potentiell framtid för vad som närmast skulle kunna bli höjden av en kommande tids oundvikliga skönhet.

~ Alexis