Hypocrisy

Aggressiv dödsmetall med förkärlek för den nihilistiska traditionen i att filosofera med hammaren.

Penetralia Nuclear Blast Records 1992 42:24 minuter

Maskinellt pumpande riff ger upphov till strömmande vågor av illvilja och suveränitet. Ackorden slås pendlande fram och tillbaka mellan två poler, växlandes i tonhöjd för betonad inre variation. De enkla och illavarslande melodierna byggs upp genom traditionell rytmisk rock, uppskruvad till ett tempo i överensstämmelse med frenetisk dödsmetall. Huvudkontexter avlas fram genom kompositionell desintegration i melodiska cykler, harmoniska i sin simplaste natur.

1. Impotent God 2. Suffering Souls 3. Nightmare 4. Jesus Fall 5. God is a ... 6. Left to rot 7. Burn by the Cross 8. To escape is to die 9. Take the Throne 10. Penetralia

Moralitet och religiös helgedom blir föremål för genomgående hån och nedbrytande utifrån en rent antitetisk presentation. Sångarens våldsamma rytanden förstärker den musikaliska självdekonstruktionen och ger form åt en världsuppfattning, där kamp och dekadens utgör en primär motivation. Rytmisk och melodisk rundgång skapar en kontinuitet i becksvarta visioner av symbolistisk fantasi, emellanåt manipulerad av korta solopassager och enkla syntkollage.

Den systematiska nihilismen deklarerar undergången av en värld i pacifism och självömkan, asocialt meditativ för att uppnå en återuppbyggnad av inre existentiell frigörelse. Det geniala här ligger i att bearbeta avskalade kontexter och strukturera dem linjärt, för att skapa en enhetlig koherens i musikaliskt framförande. Genom att etablera en inre logisk kommunikation mellan simplistisk melodik och motivisk drivkraft, ger denna våldsamma, men likväl utstuderade musik, upphov till en inre rymd av mörker, där klarhet i pågående tematisk avhandling blir en av nyckelfaktorerna, till olika former av morbiditet och skönhet.

~ Alexis