om
nihilism
kultur
propaganda
XML: RSS-flöde

Svenska Nihilistsällskapet
© 2006-2009
Med upphovsrätt

Hedningarna

Hedningarna framför traditionella folkmotiv inom ramen för modern populärmusik och når på så vis ut till en ny generation skandinaviska lyssnare.
Hedningarna - Kaksi!

Kaksi!

Silence

1992

43:22 minuter

De tre svenska spelemännen från tidigare Hedningarna-alster och två finska sångerskor - Sanna Kurki-Suonio och Tellu Paulasto - väver tillsammans ihop "Kaksi!", Hedningarnas första riktigt mogna skiva, där alla medlemmar finner sin naturliga plats. Detta verk innehåller material främst med ursprung i traditionella skandinaviska sånger, men som arrangerats i modern regi. Ganska mycket rock har smugit sig in här ("Fulvalsen" blir nästan en parodi över hur en folk/rock-hybrid kan låta), men det hela är dock gjort med en medvetenhet, som långt ifrån är inskränkt till vad vi ofta får höra i dagens populärmusik. Hedningarna förstår att bygga en ytterst stabil grund, för att sedan skapa mystik och humor utifrån denna. Deras skicklighet tillåter dem helt enkelt att bolla med de traditionella tonerna och genom sin uppfinningsrikedom skapa en ny helhet utan att rubba grundvalen.
1. Juopolle Joutunut/Gone to Sot
2. Kruspolska/Charmer's Polska
3. Vottikaalina
4. Chicago
5. Viktorin
6. Aivoton/Brainless
7. Fulvalsen
8. Pål-Karl
9. Kaivonkansi
10. Skamgreppet/Siljan Line
11. Grodan/Toadeater/ Widergrenen
12. Omas Ludvig
13. Kings Selma

Det traditionella får ett modernt stuk i ett otal elektriskt kopplade instrument och samplingar, som fyller minsta tomrum ("Viktorin" visar prov på denna experimentlusta och hur elektroniska tillämpningar kan skapa ett vidare djup). Ofta intensifieras en låt efter hand genom att ett eller två enskilda instrument spelar ett tema, för att dess kropp sedan skall laddas med allt fler instrument, samplingar och slagverk, uppbyggnad i harmoni och samspelet mellan sångerskornas vassa tungor, som pendlar mellan att sjunga som i extatisk krigsdans, till att mässa likt ett skogens sus. Som lyssnare blir man därför utlämnad i det trolska, för att med kraft snart kastas ut i något, som med Hedningarnas breda kompetens kan bli var som helst mellan skämtlynnet i de bisarra skiftningarna mellan känslor och genrer, och den riktade passionen och vördnaden för världen vi lever i.

Hedningarnas musik är ett komplicerat väsen, vars grenar sträcker sig högt och omfångsrikt, men vars vilja skickligt kontrollerar både stammen och de yttersta extremiteterna. Hela den brokiga kavalkad av intryck som skivan varit, avrundas med det vackra instrumentella spåret "Kings Selma", likt en nostalgisk tillbakablick över de möjligheter livet kan ge. "Kaksi! " sätter med en mörk lekfullhet och ett underfundigt allvar en välkommen standard för Hedningarnas kommande verk.

~ Ensittare
Hedningarna - Hippjokk

Hippjokk

Silence

1997

54:21 minuter

Folkmusik är i dag mer intressant än många andra musikgenrer i Europa. De traditionella arven förs nu vidare av en ny generation, som tolkar musiken inom ramarna för nya stilar och modern instrumentering. Hedningarna har valt att gå samma väg och presenterar genom "Hippjokk" svenska folkmotiv i ett lekfullt, populärmusikaliskt format.

1. Höglorfen
2. Návdi / Fasa
3. Drafur & Gildur
4. Dolkaren
5. Bierdna
6. Kina
7. Forshyttan
8. Dufwa
9. Vals I fel dur
10. Skåne
11. Graucholorfen

Klatschiga, medryckande motiv framförs på traditionella instrument (violin, nyckelharpa, svensk säckpipa, mungiga) och balanserar över en jämn, rytmisk ljudmatta. Narrativet växer fram ur ett huvudtema, som sedan långsamt förgrenas ut i närliggande mönster, tills de åter igen möts i det ursprungliga motivet och upprepar det. Fraseringen påminner om en sats ur en klassisk symfoni, men underhålls oftast istället genom improvisation och smälter samman med den övergripande ljudbilden. Tillsammans med de elektroniska effekter som Hedningarna experimentar med, uppstår en sorts ambient-effekt och lyssnaren sjunker in i hypnotisk trans.

Folkliga motiv, som huvudmelodin i "Dolkaren", kontrasteras vackert mot unison fingerknäppning på stränginstrumenten och bildar tillsammans med den framväxande basgången en symfonisk virvellek. Den annars något strama framtoning som enklare folkmusik har, blir musikaliskt rikare och mer intressant genom den mångfald av instrumenteringstekniker, som Hedningarna leker med för att spetsa traditionella repertoarer. Den finske samen Wimme Saari bidrar till musikens mångfald med gungande ordleksjoddlingar, samspelandes med den hypnotiska kadenseffekt som man strävar efter på flera av spåren.

De arkaiska melodimönstren, inkapslade inom dansrytmiska ramar, flödar med en spänst och precision som reflekterar dessa musikers professionalitet. Kanske ännu mer moderna än sina folkbröder Väsen, framför Hedningarna här en rik flora av både svenska och skandinaviska motiv, som i ljuset av en originell lekfullhet och kreativitet, vågar återupptäcka ett historiskt arv och framställa det i ett nutidsperspektiv med spännvid över morgondagens möjligheter.
~ Alexis

Kategorier

Community