Gorement

Tung, melodisk dödsmetall ifrån tidigt 90-tal.

Darkness of the Dead Necroharmonic 2004 79:37 minuter

Gorement, som under en intervju karaktäriserade sig själva som "ännu ett svenskt dödsmetallband", komponerar melodiskt drivande musik i Dismembers fotspår, med svängig, påtryckande rytm som forcerar fram en mörk, harmonisk kontrapunkt mellan de animaliskt gurglande vrålen och serierna av riffmönster i estetisk dekadens. Ur denna avgrund framträder slipade melodiska partier som både understödjer det centrala temat i musiken och utvecklar ett spänningsladdat språkbruk med fantasirik tillämpning.

1. My Ending Quest 2. Vale Of Tears 3. Human Relic 4. The Memorial 5. The Lost Breed 6. Silent Hymn (For the Dead) 7. Sea Of Silence 8. Obsequies Of Mankind 9. Darkness Of The Dead 10. Into Shadows 11. Intro/Darkness Of The Dead 12. Human Relic 13. Moulder Within 14. Intro/Process Of Cent 15. Gruesome Modification Of Form 16. Obsequies Of Mankind 17. The Memorial 18. Into Shadows 19. Profound Harmony

Utmärkande är de harmoniska kvaliteterna, där rytmgitarren exempelvis slår fram långa ackordpartier, som i doom metal-anda hägrar som sviktande bakgrundsmörker, medan en ledande melodifras eller ett soloframträdande framförs under tiden, uppbackad av en kontinuerlig rytm från trummisen som precis dikterar tempo. En unik episk atmosfär lyfter denna musik till nya höjder genom idérikedom och arkitektonisk förståelse för föregångarnas storhet. Medan det mesta är traditionell svensk dödsmetall, vågar Gorement emellanåt utforska nya områden, där styrkan sakta krystas fram genom långsamma och nedstämda domedagsprofetior i rekviemformat à la "Symphonie funébre" av Kraus.

Den kraftfulla elegansen och inspirerande mönsterbildningen finner sin källa just här - ur den sörjande och dödsbekräftande grundvalen, som genom att måla fan på väggen tvingar lyssnaren ner i en undre värld där mänsklighetens hållplats är mörkrets oändliga tomhet. En missnöjd men idealistisk ungdom gör här revolt mot den framväxande moraliteten, samtidigt som en romantisk livsfilosofi sakta men säkert lyfts fram ur askan från det gamla. Samlingen av demolåtar påvisar denna utveckling rent musikaliskt, från våldsam gore- och grindcore till en mer melodisk, strukturerad vision. Genom känslomässigt medryckande innehåll och imponerande musikalisk metodik förtjänar detta samlingsopus sin väl värda plats bland 90-talets våg av professionell svensk dödsmetall.

~ Alexis