om
nihilism
kultur
propaganda
XML: RSS-flöde

Svenska Nihilistsällskapet
© 2006-2009
Med upphovsrätt

Gorement

Tung, melodisk dödsmetall ifrån tidigt 90-tal.
Gorement - Darkness of the Dead

Darkness of the Dead

Necroharmonic

2004

79:37 minuter

Gorement, som under en intervju karaktäriserade sig själva som "ännu ett svenskt dödsmetallband", komponerar melodiskt drivande musik i Dismembers fotspår, med svängig, påtryckande rytm som forcerar fram en mörk, harmonisk kontrapunkt mellan de animaliskt gurglande vrålen och serierna av riffmönster i estetisk dekadens. Ur denna avgrund framträder slipade melodiska partier som både understödjer det centrala temat i musiken och utvecklar ett spänningsladdat språkbruk med fantasirik tillämpning.
1. My Ending Quest
2. Vale Of Tears
3. Human Relic
4. The Memorial
5. The Lost Breed
6. Silent Hymn (For the Dead)
7. Sea Of Silence
8. Obsequies Of Mankind
9. Darkness Of The Dead
10. Into Shadows
11. Intro/Darkness Of The Dead
12. Human Relic
13. Moulder Within
14. Intro/Process Of Cent
15. Gruesome Modification Of Form
16. Obsequies Of Mankind
17. The Memorial
18. Into Shadows
19. Profound Harmony
Utmärkande är de harmoniska kvaliteterna, där rytmgitarren exempelvis slår fram långa ackordpartier, som i doom metal-anda hägrar som sviktande bakgrundsmörker, medan en ledande melodifras eller ett soloframträdande framförs under tiden, uppbackad av en kontinuerlig rytm från trummisen som precis dikterar tempo. En unik episk atmosfär lyfter denna musik till nya höjder genom idérikedom och arkitektonisk förståelse för föregångarnas storhet. Medan det mesta är traditionell svensk dödsmetall, vågar Gorement emellanåt utforska nya områden, där styrkan sakta krystas fram genom långsamma och nedstämda domedagsprofetior i rekviemformat à la "Symphonie funébre" av Kraus.

Den kraftfulla elegansen och inspirerande mönsterbildningen finner sin källa just här - ur den sörjande och dödsbekräftande grundvalen, som genom att måla fan på väggen tvingar lyssnaren ner i en undre värld där mänsklighetens hållplats är mörkrets oändliga tomhet. En missnöjd men idealistisk ungdom gör här revolt mot den framväxande moraliteten, samtidigt som en romantisk livsfilosofi sakta men säkert lyfts fram ur askan från det gamla. Samlingen av demolåtar påvisar denna utveckling rent musikaliskt, från våldsam gore- och grindcore till en mer melodisk, strukturerad vision. Genom känslomässigt medryckande innehåll och imponerande musikalisk metodik förtjänar detta samlingsopus sin väl värda plats bland 90-talets våg av professionell svensk dödsmetall.
~ Alexis

Kategorier

Community