Fred Åkerström

En av Sveriges mest älskade vissångare och trubadurer, som med inlevelse och humor fångade den inre känslosjälen i Bellmans skaldkonst och placerade den i en modern kontext.

Fred Åkerström Sjunger Bellman Till Carl Michael WM Sweden 1989 118:51 minuter

Något som karaktäriserar den svenska lyriken, är att den traditionellt sett fungerade som visor, ämnade att sjungas under glada och festliga tillställningar. Den skald som kanske främst utvecklade och nyttjade denna konstform, var den genialiske Carl Michael Bellman, vars folkvisor redan på sin tid väckte anstöt och det även långt efter sin död. När Sverige under 1970- och 1980-talen upplevde en rad utförsäljningar i näringslivet och kravet på arbetarnas rätt blev mer påtaglig, genom den våg av socialism som svepte över landet, och lovade oss pengar och fägring stor, kan det inte ha varit mer lägligt för Fred Åkerström att ta sig an Bellmans barska skildringar av de undre klasserna i det svenska samhället.

1. Nå Skruva Fiolen 2. Fader Berg I Hornet Stöter 3. Kära Syster Mig Nu Lyster 4. Drick Ur Ditt Glas 5. Ack Vad För En Usel Koja 6. Movitz Blåste En Konsert 7. Se Dansmästarn Mollberg 8. Liksom En Herdinna 9. Märk Hur Vår Skugga 10. Fader Bergström 11. Vila Vid Denna Källa 12. Glimmande Nymf 13. Stolta Stad 14. Så Lunka Vi Så Småningom 15. Mollberg Satt I Paulun 16. Gråt Fader Berg 17. Tjänare Mollberg Hur Är Det Fatt 18. Värm Mer Öl & Bröd 19. Käraste Bröder Systrar & Vänner 20. Movitz Helt Allena 21. Se Movitz Vi Står Du & Gråter 22. Bröderna Fara Väl Vilse Ibland 23. Gubben Är Gammal Urverket Dras 24. Ack Du Min Moder

Merparten av Bellmans visor är uppbyggda på traditionellt vis, med kort inledning, rimmande verser kors och tvärs, samt utrymme för mindre improvisation, där sångaren med sin röst kan härma ett instrument, och sedan så sakteligen en avslutning. I och med det tämligen slutna formatet, blir tolkaren tvingad till att skapa karaktär och personlighet genom sin röst, och försöka fånga den inre själen i visorna genom att likna de olika återkommande karaktärerna i Bellmans värld. Den brokiga skaran av urmakare, hyndor, bönder, grevar, drottningar och fåntrattar - alla ryms de i Bellmans återspegling av en stad i myller, rop och glädje, men även dårskap, förtvivlan och materiell såväl som själslig fattigdom.

Det som gjort Fred Åkerströms tolkningar så berömda är hans otroliga inlevelse och medlidande för de olika personligheterna, något som han obestritt lyckas fånga genom sin mörka, bullrande basröst. En känslokraft, full av liv, död och tragisk styrka, vibrerar ledsamt i Åkerströms sång till klingande folkmelodier. Han låter verkligen alla personer i epistlarna och sångerna prata, och ger dem liv, som mer ofta än sällan slutar i den mörka graven och dess iskalla tystnad. För det är det som kan sägas utmärka Bellmans lyriska produktion: människan i sin största lycka - och sorg - och mellanrummet där en stunds kontemplation måhända kan skänka en stunds överblick, för att klara av att möta vardagens olidliga elände.

I Bellmans värld pendlar människan mellan att befinna sig i ljuvlig extas och att hänsynslöst störta rakt ner i djävulens klyfta. Han parodierar Bibelns naivitet och lägger grund till ett sorgset och oavlåtligt lidande, som överskrider alla tänkbara gränser och former. Men även grekisk och fornnordisk mytologi assisterar skaldens ymniga klagan i ett försök att påvisa en realisering av gudarnas hopp och tro i en värld fylld av brinnande iver och smutsig misär. Den burleska, grovkorniga blandningen av dessa känslomässiga toppar och fall talar till både individ som existentiell konflikt, såväl som till folket genom ett allmänmänskligt perspektiv.

Drick ur ditt glas, se döden på dig väntar,
slipar sitt svärd och vid din tröskel står.
Bliv ej förskräckt, han blott på gravdörn gläntar,
slår den igen, kanske än på ett år.
Movitz, din lungsot den drar dig i graven.
Knäpp nu oktaven:
stäm dina strängar, sjung om livets vår!

Den värmande rösten från Åkerström dikterar tillsammans med Bellmans respektlösa förnimmelser människans tragiska villkor: vi har förmågan att resa oss från de djuriska behoven och bulta på gudarnas port efter övermänskligt sökande, men under resans gång tappar vi all vår lycka som vi en gång förvärvat, och i stället blir vi ensamt kvarlämnade i rännstenens stinkande hemvist. Varje glädjerop, varje skrik av hopp och lust, vänder Åkerström och Bellman humoristiskt på sin ända, tills vi förbluffade inser att alltsammans bara var en sägen, en historia, ett skratt som aldrig fanns där - lycka och sorg traskar hand i hand utmed livets väg, ostoppbara och förälskade. Med denna ofattbara blandning av livsöden och skarpt skildrade upplevelser - som om vi innerst inne anade livets korta väg och vår själs eviga törstande efter livsglädje - dansar de trallande tonerna vidare in i en ny framtid, där musiken stämmer högt och vackert, men med en underliggande tomhet i baktanke: "från högt till lågt, från ängel till skit, från gud till sprit - 'här är jag!'"

~ Alexis