Boot

Suggestiv, drömlik folkmusik av Totte Magnusson och Björn Tollin från Hedningarna och Ola Bäckström från SWÅP.

Virvla Silence 1999 39:41 minuter

Den moderna svenska folkmusiken fortsätter att utforska nya musikaliska områden genom att frigöra sig från den traditionellt förankrade kompositionsuppbyggnaden, och i stället närma sig den klassiska musikens fria improvisation inom strukturella mönster, som tillsammans skildrar en episk upplevelse. Boot utvecklar denna moderna tendens när de tar en motivisk melodi och utifrån dess inre tonväxling fritt spinner vidare på närliggande melodifraser, som automatiskt skapar ett utrymme för den typ av strukturell improvisation som nämnts ovan.

1. Älvdalspolska 2. Lehmänkello 3. Morasystern 4. Lilla Vackra 5. Storflummarn (Kol Erkers Polska) 6. Peppe 7. Ebbas Brudpolska 8. Farfarspolskan 9. Kung Karls Halling (Vildhonung) 10. Grälpolskan 11. Nystan

Materialet består i huvudsak av folkliga polskor, men även inslag av klatschig flamenco och tango förekommer. De underliga och suggestiva rytmelementen skänker musiken en speciell särprägel, och skapar tillsammans med de tidlösa melodierna en intensiv, harmonisk effekt, som målar upp dalgångar och öppna naturlandskap - allt flyter samman i en brinnande varm och sensuell folkfest med få nutida motsvarigheter.

Mycket av det som gör denna musikupplevelse till en upptäcktsfärd i sig, är hur fantasirik man har varit med att våga sig på okonventionella sätt att låta olika instrument samspela, för att uppnå oanade klanger och harmoniska utspel. "Storflummarn" och "Peppe" är praktexempel, som demonstrerar dessa musikers innovation i att bända och spela spratt med rytmiska upptakter, och nyttja sina instrument som bemästrade redskap, med vilka mystiska tonfall kan utvinnas och modifieras.

Boot vill framställa den svenska folkmusiken som ett tidlöst medium, genom vilket vi tillåts vara oss själva, och finna mening i de små lekfulla tillfällen i livet, som etsar sig fast i vårt minne, och gör att vi för evigt håller dem kära. Samtidigt dikterar den organiska framtoningen - från ynglingaår till ålderdomens höst - sorgen och lidelsen i det kretslopp, det livets nystan, som ständigt hotar vår samtid och lycka, och när som helst kan infinna sig som den ovälkomna gästen utanför stugdörren. Denna grumliga existentiella insikt vaskar i musiken fram en varsebliven glädje, som ideligen hotas av att rinna ut i sanden. Därför dansar vi tills klackarna slår i taket och golvet fattar eld: livet är för kort för att gnatas, tjatas och sovas bort - och med dem orden fångar vi dagen.

~ Alexis