Arcana

Pompös och romantisk medeltida ambient musik, som i stil med nyklassiska Dead Can Dance fångade människans själ och gav den evigt liv.

Dark Age of Reason Cold Meat Industry 1996 37:40 minuter

Arcana, som ofta brukar kallas den svenska motsvarigheten till Dead Can Dance, komponerar strömmande ambient-musik i ett försök att skapa en medeltida sinnesstämning. Enkla melodier framförda på synt upprepas efter en kontinuerlig rytm, medan en flytande bakgrundsstämma skapar harmonisk balans med de övriga delarna av musiken. Genom att exempelvis höja tonarten på de melodiska sångrösterna och successivt infoga instrumentala ljudbilder, samverkande med musiken som helhet, kan en växande intensitet göra sig till känna hos lyssnaren.

1. Our god weeps 2. Angel of sorrow 3. Source of light 4. The calm before the storm 5. Dark age of reason 6. Like statues in the garden of dreaming 7. The oath 8. ...For my love 9. Serenity 10. The song of mourning

De vackra körsångerna från Peter Pettersson och Ida Bengtsson smälter samman och skänker musiken ett känslomässigt djup, som sällan är fallet hos många artister med liknande konstnärliga ambitioner. I all sin ära, är "Dark Age of Reason" ett vemodigt och melankoliskt verk, som sörjer över människans moralistiska rationalism, och försöker i stället finna en själslig lycka bortom vår moderna, binära världsuppfattning. Det ekande tomrummet, som alla ljud svagt krockar med, skapar en reflektiv metamusikalisk nivå där den meningslösa existensen belyses, men ges samtidigt tillfälle att fungera som potentiell vägledare för musikernas klagorop.

En oförneklig skönhet genomsyrar allt som Arcana rör vid; förmågan att placera själsligt liv i ödsliga statyer och utelämnade tankar från det förgångna, blir en vandring bortom tid och rum, där grundläggande mänskliga frågor behandlas utifrån en längtansfull och exotisk romantik, till personligt utforskande och växande. De harmoniska kvaliteterna följer en simplistisk men logisk gång och förstärker inlevelsen av musikens rent tematiska delar. Fastän vissa stycken framstår som korta fragment av en mer koherent idéstruktur, är dessa delar övergripande självreflektiva och framåtblickande mot en vidare musikalisk utveckling, i fulländningen av respektive grundtanke. Med graciös atmosfär och en inre emotionell drivkraft, som lyckas ge konstnärlig form åt viljan att kombinera förnuft och känsla, tas vi med på en dekonstruktiv resa genom vårt eget inre värdesystem, för att kunna återskapa en mer positiv och frigörande bild av vår omvärld.

~ Alexis

Cantar de Procella Cold Meat Industry 1997 46:32 minuter

Eskilstunaprojektet Arcana bjuder oss här på en storslagen resa in i det medeltida förgångna. Dova trummor slår majestätiskt fram en rytmisk takt som inledning till högljudda trumpeters stämma. Stämningen sätts redan från början som melankolisk och sörjande, samtidigt som det utförs på ett högtidligt och heligt plan. Intrycket blir med ens häpnadsväckande och storslaget. Mörka mansröster hörs tillsammans instämma med musikens sakta men säkert uppbyggande atmosfär, som kontinuerligt markeras av hela tiden höjda tonlägen i instrumentens spelande.

1. The Opening of the Wound 2. Chant of the Awakening 3. The Song of Solitude (the Cry of Isolde) 4. Void of Silence 5. Cantar de Procella 6. Aeterna Doloris 7. The Song of Preparation 8. God of the Winds 9. The Dreams Made of Sand 10. Gathering of the Storm 11. La Salva de Profundis 12. The Tree Within

Därtill fylls musiken upp av bland annat tamburin och flöjt, samt en framväxande lång syntslinga som intar en orgelliknande position. "Cantar de procella" varvas nätt och jämt om med mer melankoliska och ödsliga hymner, där man både bemöts av en ensam kvinnas kontemplation och en förberedande mans sorgliga sång, som hörs ljuda klar och befriande. Upplevelsen känns autentisk och unik, i samband med den intensiva känsla och medverkan, som ständigt genomsyrar musikens inre. Detta intryck har man delvis sökt att förstärka på vissa spår med barockljudande pianoklaver, som ljudligt dansar som bakgrund till mer framhävande instrumentalism. Musiken är nämligen inte melodidriven, utan förlitar sig på de körliknande röster som utgör den ledande kraften, där de symfoniskt ljudande syntstämmorna endast spelar en pådrivande roll.

Tillsammans med detta hägrar en helig atmosfär över Arcanas musik, till största del uppbyggd och bekräftad av de kyska tonlägen som i fråga valts. Som om historiens arkiv förseglats med bevarelsesigill, lyfter man fram nutidens påverkan av episka händelser från svunnen tid. Bland de majestätiskt framträdande och fanfarliknande körmelodierna, förda av både sångröster och trumpeter, ligger en förståelig och över kastgränser talande visdom; existentiella påbud som berör alla med mänskligt liv i ägo. Överkultursutsikter är därmed sopade under mattan, till fördel för en mer vida och obegränsad presentation, som dock inte på något sätt tynger ner musikens konstnärliga epitet, utan snarare förstärker dess genuina vilja till att genom det förgångna kommunicera med det erfarna och nutida.

Så till vida att många musiker på samma väg felat, lyckas Arcana genom hängivenhet och passion framlyfta delar av vår mänskliga existens som berör och känslobehandlar eviga frågor. Beskrivande människan i hennes stora gärningar, såväl som i hennes bittra nederlag och ensammaste situationer, finner "Cantar de procella" ett varmt och tillbjudande gemak där plats för förståelse såväl som höghet ges. Om än instrumentalismen som helhet kunnat utökas till det att dynamiken fått en ännu högre nivå av fyllighet och värme, består musikens skicklighet i att genom få ord uttrycka det stora, med ett upplyftande och genomträngande budskap: utan rot kan inget träd växa och utan själ kan ingen människa leva.

~ Alexis

The Last Embrace Cold Meat Industry 2000 44:04 minuter

Arcana fortsätter här i samma anda som på tidigare verk med att komponera långa, episka ambient-stycken av barock, svulstig karaktär. Marschliknande rytmiska rundgångar utsmyckas med syntmelodier av en simpel men divergerande natur, som exponentiellt växer i takt med att lager av ytterligare instrumental förstärkning samspelar med den grundläggande melodin för en kraftfull eterisk-harmonisk frigörelse. Ringande kyrkklockor, ekande sångröster och en ljudproduktion av stort utrymme ger intrycket av att musiken framförs i en öppen katedral med tak som når upp till himlen.

1. The Last Embrace 2. Hymn Of Absolute Deceit 3. Diadema 4. Winds Of The Lost Soul 5. Love Eternal 6. Repentance 7. March Of Loss 8. The Ascending Of A New Dawn 9. Sono La Salva 10. Lorica Vite

I mötet mellan gudar och människor strömmar dessa klagorop, och flyter samman med den näst intill transinducerande harmonin för att med värme och dramatik upprepa kortare fraser i en cykel av elektronisk orkestrering. De vokaliska tilläggen är, som vanligt när det gäller Arcana, professionellt och vackert framförda, och bidrar till stor del att skapa den medeltida atmosfär, som har definierat detta musikprojekt sedan starten.

Genom att sammanfoga dessa skilda element uppstår en enhetlig tonal växlingsstyrka, vars harmoni blir ett resultat av schematiska melodier i stiliserad kontrapunkt. Metoden är talande för all modern ambient-musik, men utgör även en medveten svaghet i det att musiken tenderar att sjunka ner i endimensionella spår och förlora riktning. I viss mån är Arcanas musik en serie fragment, som endast får relevans då de placeras i sitt tematiska sammanhang, men musikaliteten håller hög kvalitet för att vara ett ambient-projekt, och Peter Bjärgö vet vad han sysslar med när han programmerar sina orientaliska slingor.

Via en tragisk men sällsynt ärlig poetisk skarpsynthet berör och omvälver Arcana våra drömmar genom reseskildringar av en mörk tid i konflikt med människans vilja till liv och kärlek. Världen blir ett skådespel för förlorat hopp och krig utan mening, men under bråtet av döende gudabilder och en mänsklighet i undergång, så rättfärdigas våra upplevelser och erfarenheter nietzscheanskt, som estetiskt fenomen och offervilja; detta kan vara Arcanas starkaste bidrag hittills.

~ Alexis

Inner Pale Sun Cold Meat Industry 2002 44:40 minuter

Efter två år av tystnad återvänder Arcana med ett nytt album, som markerar en betydelsefull förändring i deras musik. Svensk medeltida darkwave är förvandlad till en mer världsomspännande, på gränsen till orientalisk, instrumentalmusik. De cykliska ambient-passagerna är nu längre och friare i sin kompositionsform; körsångerna får en mer central roll i musikens utveckling, melodierna spänner över en större narrativ kontext, och den elektroniska symfoniken byts ut mot en mer fysisk, levande instrumentation. Resultatet blir en häpnadsväckande come back för Arcana, som överträffar allt de tidigare har komponerat.

1. My cold sea 2. Lovelorn 3. Icons 4. We rise above 5. Innocent child 6. Song of the dead sun 7. Season of thought 8. Closure

Den förföriska harmoniken i "My Cold Sea" och de tysta, melankoliska pianokadenserna i "Lovelorn", tillsammans med en manlig stämma, som nästan på pricken lyckas återskapa Brendan Perrys röst, avslöjar en stark influens från - om inte rent av en hemlig hyllning till - Dead Can Dance. Detta manifesterar sig även genom en rikare instrumentation och en renare atmosfär av stark nyklassisk prägel. Körpartierna är mer avancerade och experimenterar med kontrapunkt för att skapa en djupare harmoni. Den medeltida estetiken är fortfarande närvarande, så även hanteringen av de grundläggande melodiska fraserna, som förblir underlaget till en hypnotisk, svallande effekt.

Helhetsupplevelsen blir organisk och levande, mycket tack vare instrumentationen, men kanske främst i hur röst och harmoni fulländas på ett väl uttänkt och vackert sätt, med bland annat violin, som understödjer den nyklassiska känsla, som genomsyrar flertalet av dessa stycken. Självsäkerheten hos dessa musiker har också bidragit till att perspektiven har vidgats genom influenser från världsmusik, givetvis i Dead Can Dance-anda, med sånger som "Song of the Dead Sun" av orientalisk karaktär.

Musiken är inte alls programmusikalisk, som kanske förväntas, utan kommunicerar upplevelser och erfarenheter via känslointryck, vars stämningsfulla atmosfär fritt associerar till en djupare andlig förståelse för livet som pågående process och evig ordning. Likt en blomma växer upp ur markens gröda, slår i blom, blir befruktad av livet självt, för att sedan sloka under höstens regnperiod och vissna till ljudet av vindens viskningar i natten, växer denna musik i hand med att vi utforskar oss själva och det som formar vår existens. Och kanske åttio eller hundra år framåt i tiden, kan våra efterkommande lyssna till samma viskningar och åter våga möta - lovsjunga - livet så som det verkligen är.

~ Alexis