Allan Edwall

Egenartad folkmusik som poetiserade existentiella frågor och kontrasterade övergången från det äldre Bondesverige till det nya, moderna samhällslivet.

Alla Allans Visor National 2005 244:02 minuter

Allan Edwall. De flesta minns honom som den burleska skådespelaren i svensk film under sent 60-tal och framåt. Han spelade den listige Carlsson i filmatiseringen av Strindbergs Hemsöborna, den ständigt ursinnige Anton i filmerna om Emil i Lönneberga, samt spelade i en rad andra filmer, som bland andra Jan Troell och Ingmar Bergman regisserade. Men få känner till hans folkmusik, som på senare tid släppts i nyutgåva och därmed gett upphov till en ny renässans för dem som tidigare inte haft möjligheten att uppleva ännu en dold talang hos ett särpräglat svenskt geni.

CD 1 1. Årstider 2. Jag gick mig åt körka 3. Baciller 4. Kärleksvisa 5. Kultur 6. Möss och människor 7. Trevligt att se dig 8. Förhoppning 9. Hjälp 10. För ingenting – för kärleks skull 11. Köpråd 12. Far 13. Jämtsnoa CD 2 1. Kom 2. Fem apparater 3. Sommarvisa 4. Som de flesta 5. Lilla Ester 6. Du och jag 7. Plötsligt en dag 8. Rehabilitering 9. Pensionären 10. Giv mig åter 11. Visst är det bätter men int'är det bra 12. Jämtländsk vaggvisa CD 3 1. Akrobatik 2. När små fåglar dör 3. Fredens man 4. Blod i brand 5. Bli som far 6. Mot okänt mål 7. Kalle Skum 8. Dystervals 9. Kanske 10. Inga-Lill 11. Troll och älva CD 4 1. Den lilla bäcken 2. Tummetotteri 3. Gullegubben 4. Familjeporträtt 5. Vaggvisa 6. En kråka flög 7. En rektig kär 8. Bestäm dig 9. Hamburg –46 10. Den svenska solen 11. En egen hjärtevän 12. Liksom stjärnorna CD 5 1. Mor dansar 2. Visst är det bätter men int´är det bra 3. Aftonro 4. Förhoppning 5. Dystervals -i dur 6. Du och jag 7. Kanske 8. Kärleksvisa 9. Morbror och grisen 10. En rektig kär 11. Du får duga 12. Göken 13. Slumpens makt i Luleå 14. Familjeporträtt 15. Nu löser solen 16. Misse 17. Motgångar 18. Avsiktsdeklaration 19. Lågkonjunktur CD 6 1. Ramsor om dom och oss, del 1 2. Ramsor om dom och oss, del 2 3. Vägens dåre 4. Du och jag 5. Plötsligt en dag 6. Jag gick mig åt körka 7. Självporträtt 8. För längesen 9. Tittut 10. Förhoppning

Edwalls musik hämtar inspiration från traditionell svensk folk- och vismusik, men överskrider samtidigt konventioner, och närmar sig en friare tonsättning, som bryter upp versmåtten och formar en unik modern prosa. Med pianosolon, fioler och dragspel leker man med den språkliga traditionen för att skapa unik musik fylld av liv och burleska vardagsscener, som allegoriserar universella existentiella frågor.

Den folkliga humorn hos Edwall gör just det: fångar detaljer och placerar dem i ett större ramverk för att belysa ett allmänskligt perspektiv på livet i stort. Humorn är därmed inte ensam, utan följs åt av en ständigt underliggande tragedi, en inre medvetenhet om livets skörhet och korta bana. Teman som ensamhet och kärlek varvas runt kring rimverserna och skildrar med värme både vardagens monotoni och det fria äventyrliga livet ute i den gröna naturen.

Kanske är det just det musikaliska konstnärskapet hos Edwall, som verkligen lyckats fånga hans olika drag och personligheter i ett enda stort kollage av tragik och komik. En oanad sida som framträder är den politiska Edwall, som går till attack mot det moderna industrisamhället och dess konformistiska natur, som han ställer mot ett kulturellt samhällsliv närmare naturen. Farhågorna över teknologin och den oväntade rädslan inför ett nytt Sverige ruskas om, och får uttryck genom de nedstämda och sorgliga fiolstämmorna.

Precis som hos Åkerström blir sympatierna för de utsatta och fattiga industriarbetarna en effektiv symbol för det nya klassamhällets framväxt. Även konsumtionsyran, kapitalismen, fåfängan och den naiva ungdomsidealismen får sig en känga. Den halvt försupna jämtländska rösten hos Edwall är legendariskt unik i sitt slag, men förblir en av de saker som gör musiken så speciell och oöverträffad. De nordiska klangerna tillsammans med den färgstarka lyriken målar upp sinnesbilder från en svunnen tid, som fortsätter att tala till nya generationer svenskar, på samma väg, som våra förfäder en gång i tiden också har vandrat.

När man lyssnar på den här musiken är det inte utan att man blir en aning sorgsen till mods. Sverige känns tomt utan Allan Edwall. Han gav oss oförglömliga scener ur den största svenska filmkonsten, underhöll både barn och vuxna, och lyckades samtidigt tillföra nya perspektiv på en förunderlig värld. Han lade ner sin själ i allt han gjorde, vilket inte minst kan höras i denna samling fragment - inte bara ur hans eget liv - utan oskiljaktiga delar även ur hela svenska folket och dess historia. Det är därför med en grumlig blandning av skratt och gråt som man tar sig igenom ett sådant här samlingsverk, och kanske sade Erland Josephson det bäst, när han skrev följande om Edwall efter hans bortgång: "Han var udda. Men han lyckades ta mig fan vara udda på ett universellt sätt!"

~ Alexis