om
nihilism
kultur
propaganda
XML: RSS-flöde

Svenska Nihilistsällskapet
© 2006-2009
Med upphovsrätt

Intervju: Peter Andersson (Raison d'Être)

I dagens moderna samhälle matas vi fulla med humanism och moralistiska dogmer, där ord som "frihet", "lycka" och "rättvisa" endast är politiska slagord som vill dölja det faktum att vi är rädda för vår egen död. När vi förbiser våra egna moraliska begränsningar, kan vi åter igen börja tolka verkligheten utifrån ett realistiskt perspektiv. Just en sådan världssyn möts vi av i musiken av den svenska dark ambient-artisten Raison d'Être.

Vad är historien bakom Raison d'Être? Vad var det som fick Dig att starta upp musikprojektet?

Skapande och tillfredställelse har alltid varit drivkrafter för det jag gjort eller velat göra. Innan jag började göra musik på egen hand så skrev jag mycket, jag målade en del också. Men det var åt musiken som allting drevs åt. Jag har alltid varit intresserad av ljud och stämningar. I tidig ålder började jag lyssna på Kraftwerk, Tangerine Dream och annan elektronisk musik och något senare industrimusik. Alla dessa grupper målade upp underbara ljudvärldar som för mig dels funkade som en verklighetsflykt och dels en otrolig stimulans för känslolivet. Ett tag hade jag faktiskt lust att bli en popstjärna, men den tanken varade inte länge. Jag var egentligen inte intresserad av denna typ av berömmelse, snarare förespråkar jag enkelhet och återhållsamhet, att vara popstjärna skulle aldrig passa in med mina ideal. Jag blev förstås både förförd och inspirerad av musiken jag lyssnade på, jag ville komponera min egen musik. I slutet av 80-talet kände jag väldigt starka behov av skapande, så jag köpte en simpel keyboard. Jag var ganska ensam då, hade sagt upp nästan all vänskap, jag växte typ ifrån mina vänner, jag vägrade bli raggare. Skapandet blev till en terapeutisk handling. När jag skapade kände jag att jag växte som människa. Vid 1991 hade jag mer eller mindre formulerat ett koncept för mitt skapande, det var då jag startade Raison d'Être. Konceptet innebär att utan begränsningar kunna använda alla möjliga och omöjliga verktyg i friheten för skapandet.

Berätta mer om ordet "Raison d'Être" och vad det betyder. Har det en speciell innebörd för Dig eller musiken?

Det jag ursprungligen avsåg var ett existensbejakandet av självet och individuationsprocessen som en drivande kraft för att uppnå en helthetskänsla inom sig själv. Detta är också en del av konceptet kring mitt musikskapande: att genom skapande nå kunskap om mig själv och på så sätt utvecklas och komma närmare självet (enl. C.G. Jungs deifinition).

Ensamhet är en process där individen tvingas tänka över sitt liv och stifta bekantskap med sina innersta tankar och drömmar. Din musik behandlar ofta ensamhet och övergivelse. Vad betyder dessa känslor för Dig personligen? Är ensamhet viktigt för Dig?

Ensamhet är en viktig del och en men inte den enda orsaken till varför jag kände ett starkt behov av att skapa överhuvudtaget. Ensamheten var något jag valde själv, jag trivdes bättre av att vara med mig själv än med klasskamrater eftersom vi helt saknade gemensamma intressen. Jag vägrade bli en vanlig boxholmare, typ raggare med sportintresse och jobb på järnbruket och tycka om träskor. Ensamheten var något som var då och gäller inte direkt nu, men det sitter kvar som djupa spår i mig. Ensamheten har varit en viktig del för att lära känna mig själv, för att djupare tänka, koncentrera, kontemplera och reflektera kring saker, få en distans till sig själv och omvärlden.

Det verkar för mig som om Du genom Din musik, försöker att finna en mening i tomheten. Hur ser Du på nihilism? Är nihilism någonting ofrånkomligt och naturligt, eller farligt och destruktivt?

Jag kan inte påstå att jag helhjärtat är en nihilist eller anarkist eller vad som helst. Snarare är jag lite av varje, tar det bästa från alla tilltalande filosofier o skapar en egen blandad. Att alla dessa olika filosofier inte skulle kunna vara förenliga är fel att tro. Jag bejakar det irrationella och känslolivet framför det rationella och intellektuella, min livsfilosofi svänger med känslorna inför ämnet och kontexten. Nihilism har som allt annat flera olika sidor, bra ibland och inte bra ibland. Att livet saknar en universell mening är jag övertygad om. I princip anser jag att allt levande har rätt att leva vare sig det gäller människor, djur eller växter. Objektiv kunskap finns inte, moral och etik saknar oftast grund, dogmatiska system borde upplösas. Däremot tycker jag inte att allt är meningslöst. Vi lever och har en drivkraft, en livskraft och borde göra allt för att göra livet meningsfullt, inte bara för oss själva utan för alla. Vill man skada och döda andra har man gått över gränsen och inkräktar på den individuella friheten. Vill man inte leva själv alls kan man alltid begå självmord, men det med kan ju skada andra. Helst vill jag bygga upp världen från början, en värld utan pengar och maktintressen, en utopisk tanke förstås. Just att finna mening i tomheten handlar nog om att skapa en "verklighetsflykt" genom musiken. I den snedvridna värld vi lever i behövs all form av tillfredställelse. Verklighetsflykt är väl snarats ingen flykt utan en del av den upplevda verkligheten som allt annat. Snarare är det väl en flykt från vardagens tristess. Annars är det så att jag genom mitt skapande försöker finna mig själv, det är mitt mål.

Din musik befinner sig ofta i gränslandet mellan det mystiska och magiska. Vad är magi för Dig och vilken relation till människan tror du att den har?

Mystik och magi är just mystik och magi. Jag kan inte definiera det för då slutar det vara mystik och magi. Jag blir upphetsad av mystik och magi.

Dark ambient är en ganska återhållsam genre, och få människor ur vardagen känner ens till vad ambient är. Vad tror Du det är som har gjort att dark ambient endast tilltalar en begränsad lyssnarskara?

Skönt att det är så begränsat vad gäller lyssnarskaran. Jag känner mig mer utvald då än när alla skulle vilja lyssna på mig. En sorts masshysteri skulle jag aldrig kunna acceptera, det är ju samma sak som att vara troende i en dogmatisk religiös lära. De flesta verkar vilja kunna dansa till musik, ett gammalt rituellt behov, och ambient är inte speciellt dansvänligt. Dessutom har den ambienta musiken nästan alltid rört sig inom subkulturens rum, ännu mer dark ambient, i en källare. Den är helt enkelt inte tillgänglig, man måste söka efter den eftersom man inte får den serverad av de populära medierna. När man väl hittat så är det inte lätt att lyssna på för den ovane.

Vad är Din syn på döden?

Vi dör och finns inte mer än som stjärnstoft om massa år. Men jag gillar ändå tanken på ett liv efter döden utan fysisk kropp och utan att för den skull kalla mig religiös. Som död skulle gärna vilja sväva fritt utan fysisk kropp och besöka hela universum.

Tron på att det bortsett från materiella ting existerar olika former av abstrakta krafter och liv, har alltid fascinerat människan. I dagens samhälle har materialism blivit den primära synen på världen runtomkring oss - hur ser Du på materialism och religion?

Jag delar inte materialisternas köpglädje och känner inget större behov av att äga saker, åtminstone inte onödigt mycket saker, enkelhet är något jag förespråkar. 'Less is more' känns som en bättre lösning på alla problem vad gäller materialism. För varje produkt produceras det massa mer avfall och produkten i sig blir som regel till slut avfall det med. Det tillverkas och köps så mycket onödigt. Jag tror att materialism är en sjukdom, och i kombination med överbefolkning så kommer detta sluta illa för oss på jorden. Religion är jag totalt ointresserad av att utöva, däremot är det intressant ur historiskt perspektiv, att läsa om myter. De intressanta religionerna är i första hand de så kallade primitiva religionerna.

Hur går komponeringen utav musik till Raison d'Être oftast till? Följer Du ett speciellt mönster, eller flödar skaparkraften fritt utan restriktioner?

Det är väl en kombination av båda, beror lite på den aktuella situationen. Vanligtvis, i alla fall på senare tid, samlar jag på en massa ljud genom att spela in miljöljud utomhus eller akustiska ljud i studion och bygger upp en ljuddatabas. Sen skapas det fritt utifrån dessa ljud till enhetliga strukturer. Restriktioner finns det väl i form av att jag nischat ett speciellt sound som jag inte vill avvika från för mycket. Jag vill ju inte blanda in t.ex. gospel eller blues bara för att det går och för att vara utan resktriktioner. Det viktigaste i skapandet är att man uppnår en känsla av en magisk cirkel där jag är förbunden med ljuden och strukturerna i ett hypnosliknande tillstånd, där alla ingående delar blir till ett. Får jag inte en sådan känsla måste jag arbeta vidare tills det sker.

"Collective Archives" är ett samlingsalbum som gjort mycket starka intryck på mig. Det verkar som om skönheten i Din musik uppstår när någonting fulländat håller på att raseras eller rivas. Vad är skönhet för Dig? Vad skulle den arketypiska innebörden av skönhet vara för Raison d'Être?

Jag ser skönhet överallt, även i det trasiga. Det fulländade är bara en tillfällig skepnad, allting är förgängligt. Det är en process från liv till död, och just denna process är skönhet för mig, skitsamma om det är ett organiskt liv eller en sten. Livet (med bred definition) är skönhet.

Vad lyssnar Du på för musik på Din fritid? Dominerar ambient eller har Du några andra favoritgenrer?

Lite av varje, just nu är jag dock ganska trött på att lyssna på musik, verkar inte finnas så mycket intressant musik nu helt enkelt. Jag lyssnar sällan på dark ambient. Vet inte vad som dominerar mitt lyssnande längre, har vandrat lite kring t.ex. ambient, industri/noise, elektronica, postrock. Just nu föredrar jag mest tystnad. På jobbet kan jag dock få för mig att lyssna på webbradio, P2 och SRc, kan vara väldigt experimentellt och intressant ibland.

De flesta i dagens samhälle konsumerar produkter, spenderar timmar framför TV eller filmer, lyssnar på massproducerad popmusik och lever på snabbmat. Hur ser Du på denna utveckling?

Då är man en slav under samhället och normer, slav under livets torftigheter. Tyvärr är det en ond cirkel mellan media och denna kategori av konsumenter, media inriktar sig på idiotiska program, skvaller och förmedling av totalt nonsens, konsumenterna gapar och sväljer utan kritisk reflektion.

Ju mer vi hatar det jordiska livet, desto mer räds vi dödens slutgiltiga passage till en icke-existens i tomhet. Raison d'Être är i mångt och mycket episk musik. Vad i det förgångna finner Du tilltro till? Är Din musik måhända en längtan till det som en gång var, eller en förtvivlan över det nya och moderna?

Musiken vill nog bara drömma sig bort från nuet, till ett alternativt universum. Jag tror inte det var bättre förr, men jag känner också en förtvivlan för det nya moderna, även om jag är förhoppningsfull. Egentligen är allt nog en reaktion mot samhället, hur fel vi lever, hur fel konstruerat samhället, världen är. Vi borde fortfarande vara i jägarestadiet tycker jag, vi är inte värda bättre.

Du har utvecklat Din musik genom årens lopp, och har därmed experimenterat med en hel del olika tekniker och ljudsättningar. Vad är det som driver musiken framåt? Var hämtar Du din källa till inspiration för den musikaliska utvecklingen?

En leklust, bejakandet av barnet inom en, är nog en stor drivkraft, det är till stor hjälp vid experimenterande. Att våga söka nya verktyg och former och att aldrig stå still utan alltid vandra, helst inte på befintliga stigar utan hellre våga stiga åt sidan och trampa ny mark. Tekniken hjälper till med nya möjligheter, men det gäller att inte låta sig bli slav under teknologin utan istället behärska den i den grad att man kan skulptera och formulera fram sina idéer. Ofta ger teknologin i sig idéer till nya uttrycksätt. Annars låter sig inspirationen komma från vad som helst, alla upplevelser är en källa: en bok, en film, musik, ett ljud, en bild, ett ord, en känsla, en dröm. Vad som helst.

Vilken funktion kan ett skivbolag som Cold Meat Industry fylla i det moderna samhället? Bland röran av mångkultur, teknologi och valröstning, var kommer nyklassisk musik från CMI in?

Bot mot smärta, en verklighetsflykt.

Ditt senaste album "Metamorphyses" markerar en ny milstolpe för Raison d'Être. Borta är alla episka körrop och melodiska tongångar. Istället möts lyssnaren av djupt psykologiskt utforskande. Vad var Din inspiration bakom detta album? Vad ville Du framföra genom musiken?

'Metamorphyses' är en inre resa, en reningsritual, en förvandling från ett medvetandestadie till ett annat, en klarning, ett upplysande. Bakom idéen ligger 'katabasis', resa till underjorden: den antika berättelsen om Odysses som reser till de dödas rike och kommer tillbaka. Dantes 'Inferno' är ett annat exempel. Musiken speglar några faser i denna ner- och uppgång, eller tydligare sagt: musiken är en hjälp för mig att ta mig in i mig själv och besöka de djupaste delarna av mitt undermedvetna.

"Vänner, o var nu män och fatta då mod i ert hjärta, och må envar i kamratens ögon i striden sig hedra! Älskar ett folk sin ära, då frälsas långt fler än som falla, däremot flyende män ha förspillt både ära och räddning."
Så talar kung Agamemnon i Homeros Illiad, när akajerna möter trojanerna i en vild strid om vem som ska behålla ungmön Helena och staden Troja. Vad är hjältemod för Dig och hur bör en hjälte i dagens moderna samhälle agera?

Aldrig en hjälte som ovan, aldrig en hjälte som Hollywood målar upp i patriotfilmer. Jag tror inte riktigt på hjältar, framförallt inte i det långa perspektivet. Hjälte idag men kanske inte imorgon. Idag är hjältemod något annat, att totalt hänge sitt liv åt att hjälpa behövande, typ Moder Theresia, kanske passar in som hjältar idag. I alla fall tycker jag bättre om henne än om General Custer.

I Raison d'Etres musik målas upp en sorgsen och melankolisk värld av övergivna kloster, förfallna ruiner, och hemsökta kyrkogårdar höljda i dimma. Vissa hävdar att alla människoliv är viktiga att bevara, och att större processer som naturen eller universum bör ge vika för vad individen vill. Hur ser Du på dagens humanism och vilken relation har Du till naturen?

Delvis svarat på detta innan vad gäller värderingar, men jag anser att människan inte står över naturen, vi är en del av den, liksom allt annat levande, och vi behöver lära oss leva i harmoni med naturen, inte exploatera den till den grad som vi gjort.

Du har ett antal sidprojekt vid sidan om Raison d'Être. Ett av dem är Grismannen, ett projekt som Du startade upp kring 1989. Musiken kan bäst beskrivas som underfundiga smurf röster av exkrementala perversiteter och bisarra utforskningar i rymden. Vad var grundtanken bakom Grismannen? Var projektet ett sätt att expandera gränserna för det socialt acceptabla inom ambient musik eller fyller Grismannen ett djupare syfte?

Implicit har grundtanken i Grismannen alltid varit att göra exakt vad jag själv vill med mig själv, mot mig själv. Detta innebär ju vidare att gränser, normer inom samhället bryts, det är ju samhället som reagerar när dom kommer i kontakt med Grismannen, inte jag. Att andra låter sig påverkas och reagerar konstigt får stå för dem, jag provocerar inte. Grismannen är inget socialt projekt, snarare ett individuellt projekt av patologisk natur där mitt förvridna tillstånd får utlopp, där det förtryckta jaget får leka utan begräsningar.

Vad gör Peter Andersson när Han inte komponerar musik?

Kramas, dricker öl, umgås med vänner, tittar på film, lagar mat, lyssnar på musik, jobbar, toalettbehov, sover, reser, tänker, ja allt sådant som vanligt folk gör, fast jag är inte vanlig, många kallar mig störd och galen.

Vilka typer av individer riktar sig Din musik till? Är Raison d'Être endast till för vissa, eller kan de flesta finna någonting intressant och givande i vad du skapar?

Jag gör musik för mig själv och inte för andra, så den riktar sig inte till någon speciell typ av invivider.

Slutligen, en klassisk fråga om det som mänskligheten hittills aldrig har lyckats lösa: Vad är meningen med livet?

Och då räknar du med att jag ska kunna lösa den frågan på några få rader nu då? Det finns ingen mening, man formulerar själv sin egen mening.

Intervjun sammanställd och genomförd av Alexis, den 4 augusti 2006

Läs recensioner av Raison d'Êtres musikaliska verk här

Copyright till porträttsbild under www.anus.com/tribes/snus/kultur/intervjuer, tillhör L. Sagerlöv

Kategorier

Community