Rondellus

Estländsk ensemble, som spelar medeltida musik, men som också har gett sig på att tolka Black Sabbath.

Sabbatum Beg The Bug Records 2002

Om någon hade berättat för mig att ett folkband från Estland tagit sig an gamla Black Sabbath-låtar och framfört dem medelst 1300-talsinstrumentation, hade jag trott att det varit ännu ett avantgarde-skämt som florerade. Rondellus har bevisat motsatsen genom sitt album med den humoristiskt latiniserade titeln "Sabbatum": en samling musikstycken från det numera legendariska tungmetallbandet Black Sabbath, som med sin musikaliska utveckling av blues och rockmusik lyckades skapa en mörkare och mer avancerad framtoning med ockult symbolik, där Amerikas konsumtionssamhälle och imperialistiska kulturpolitik sattes under obduktionslampa.

Kompositionen är sparsmakad, men samtidigt grundligt effektiv i att frambringa en episk atmosfär hand i hand med den berättande kontext, som åsyftar varje styckes tematik. Simpla melodier repeteras tills en flödande rundgång uppstår, och ovanpå dessa strömmar sjunger musikerna på latin, alltid följande samma grundläggande tonväxling som i melodin. Man kan därmed med rätta prata om en ambient-effekt, där långa och fria passager kännetecknar en musik frigjord från sin slagverksinstrumentala bas, om där överhuvudtaget finns någon. Rondellus har förstått grunden till vad som skilde Black Sabbath från vanlig rock på sin tid, samt vad som gjorde syntpopband som Kraftwerk så geniala: rytmen fungerade endast som taktpinne åt de harmoniska partierna, och frigjordes ofta från inledning-vers-refräng-kompositionen som annars höll - och fortfarande håller - traditionell popmusik i sitt järngrepp. Resultatet blir en musik där förändringar i den övergripande strukturen markerar olika känslotillstånd och upplevelser, som kommunicerar en aktiv livserfarenhet med lyssnaren.

1. War Pigs (Verres Militares) 2. Junior's Eyes (Oculi Filioli) 3. A National Acrobat (Funambulus Domesticus) 4. Symptom of the Universe (Symptoma Mundi) 5. Behind The Wall of Sleep (Post Murum Somnii) 6. After Forever (Post Aeternitatem) 7. The Wizard (Magus) 8. Solitude (Solitudo) 9. Wheels of Confusion (Rotae Confusionis) 10. Planet Caravan (Planetarum Vagatio)

Enligt en folkligt präglad presentation fungerar instrumenten här oftast som bärande kraft, medan sångarnas växling i intensitet och tonhöjd blir språkrör för den egentliga förändringen inom varje stycke. Som en instrumentalt avskalad Dead Can Dance vibrerar dessa mytiska landskap fram likt utspridda fragment ur en nyvaken dröm. Ljudproduktionen ger musiken en ekoeffekt, som balanserar tonerna mellan beröring och tomrum, och förser upplevelsen med ett djup, som väl passar denna typ av kompositionsteknik. Truminstrumenten används ekonomiskt och dikterar till denna lyssnares glädje aldrig de övriga instrumenten mer än taktmässigt, vilket ger fritt utrymme för improviserat harmoniskt samspel mellan sångare och melodidrivande instrument (oftast fiol eller säckpipa).

Som det bästa ur medeltida musikalisk tolkning ligger mycket av skönheten i det vokaliska uttrycket; en inre förståelse för varje styckes tematik påvisas genom hur sångarna anpassar sina respektive stämhöjder i förhållande till den rent emotionella upplevelsen. I detta fall har man valt att följa de grundläggande tonväxlingarna från Black Sabbaths alster, vilket man därtill även lyckas med. Experimentellt som detta album faktiskt är, låter musiken förvånansvärt väl genomtänkt och stilren, njutbar på ett plan även långt utanför ursprungsmusikens ramar. Visserligen går de svängiga bluesinspirerade melodierna igen flertalet gånger, men har samtidigt skänkts en romantiskt asketisk karaktär av 1300-talets kulturprägel. Där vi önskar att musiken varit en aning mer dynamisk i sitt framträdande, och på andra ställen där vi utan större tvekan skulle kunnat infoga fria improviserade partier, för att ytterligare förhöja musikupplevelsen, lutar vi oss trots detta tillbaka och kan med själslig ro ta del av denna underliga samling musikaliska anekdoter, som kanske mer än något annat får oss att ställa den retoriska frågan: vad blir det härnäst?

~ Alexis