Louis-Ferdinand Céline:
I all musik hörs den melodi som inte kan uttryckas i noter: dödens melodi, som är komponerad speciellt för oss.
om
nihilism
kultur
propaganda
XML: RSS-flöde

Svenska Nihilistsällskapet
© 2006-2014
Med upphovsrätt

Nätpirater och skattkammaröar

Häxjaktstribunalen, sammansvetsad av svensk domstol och mäktiga artister och mediaindustrier i Amerika, går nu till full attack mot den svenska fildelningscentralen Pirate Bay. I flera år i rad har skiv- och filmbolag skrikit sig hesa över vågen av populariserad fildelning bland gemene man. Farhågorna har varit flera men huvudsakligen centrerat sig kring påståendet att fildelningen bromsar den legala mediaförsäljningen. Trots allt påtryck från lobbygrupper vet svensk domstol nu inte hur den ska hantera PB-fallet; är det olagligt att peka på var olagligt material kan laddas ner? Jag har en enkel motfråga: vem bryr sig?

All debatt som rört detta ämne har mer eller mindre handlat om pengar. Populistiska artister över hela världen har uttryckt sitt motstånd till piratkopiering, av denna enkla anledning att deras liv går ut på att tjäna pengar. Maskinellt spottas dessa glamourprodukter ut av enorma mediakonglomerat, alla inställda på att maximera vinst genom att tilltala den obildade och cirkusdresserade massan. Genom dessa industrier säljs massmediala livsstilar som på löpande band och det är väl knappast förvånande att det är just dessa artister som känner sig blåsta på fildelningen. Till och med rävar som Metallica (som faktiskt komponerade en hel del speedmetall av värde fram tills And Justice For All...) hoppade tidigt på tåget och sågade nedladdningen. Som om de inte redan gjort bort sig nog, genom att totalt sälja ut med neurotisk, modern rockmusik i smörpaket.

Faktum är att mediaindustrin endast har detta att vänta sig. Om du förvandlar musik till ett konsumtionsmedium och gör människor beroende av det, innebär det att dina konsumenter inte uppskattar din musik av konstnärliga skäl, utan endast använder den som en social accessoar. Det är för sent att börja lipa över försäljningsfall nu; så fort massan fick reda på hur enkelt det var att installera Windows på datorn och börja tanka ner mp3-filer, var det kört. De har inget intresse av att artisten ska få in sin inkomst, de vill bara åt produkten. Och dessa Hollywoodaktörer har väl hur som helst aldrig lidit; samtliga av dem är goda för flera miljoner och deras lyxliv skulle knappast påverkas nämnvärt av försäljningsraset av skivor. De får in sina pengar ändå på promotion, konserter och mediajippon.

The Pirate Bay sjunker under egen tyngd


Konsumtionsindustrin har grävt sin egen grav. Deras konsumenter är inte lojala till producenterna utan till koncepten. Nu får mediajättarna smaka på sin egen medicin. Samtidigt har jag noll sympati för dem idioter som spenderar sina liv på att ladda ner denna smörja och sedan gå med i "Piratpartiet" för att lobba genom "fri kultur". Deras så kallade "kultur" är en ren mediakonstruktion av samma industri de hävdar vara motståndare till. Slå en titt på vad som laddas ner på sajter som PB: Hollywoodfilmer, Hollywoodmusik och Hollywoodbilder. Oavsett hur mycket man vill att "alternativ" media ska komma fram, vilket jag f.ö. inte förnekar är fallet, är det inte huvudsakligen det som människor är intresserade av. Det är livsstilen dem sett på TV som styr deras behov och tänkande.

Därför är jag totalt ointresserad av både Amerikas konsumtionsindustri och de svenska hobbypiraterna. Låt dem göra varandra bankrutta. De bidrar båda till högen av skit som produceras varje år och hjärntvättar oss i form av politiskt vinklad "underhållning". "Fri kultur" är ännu ett liberalt flumbegrepp som kan översättas till "jag vill ladda ner en identitet". Den traditionella kulturen med visor, högtider, folkmusik och värderingar håller på att gå förlorad; överröstad och ersatt med den bröd-och-cirkus-teater som den finansiella världen marknadsför åt den moderna slaven. En falsk, dogmatisk religion som redan nu håller på att rasa samman.

Är det på grund av organiserade nätpirater? Knappast. Finniga tonåringar framför datorer utgör inte ett samhällsproblem. Men deras mentalitet och livsstil, i dag ett nästintill folkligt fenomen, gör det. Oavsett vem som producerar och tjänar på hela den här historien, kommer spel-, musik- och filmindustrin att i ökande grad fortsätta fungera som en virtuell verklighet för en alltmer fördummad mänsklighet. Nätpiraternas och mediaindustrins kultur är en anti-kultur med dystopiska förtecken. Det är en kultur utan riktning och konsensus; kort sagt, en villfarelse som distraherar oss från de övriga problemen i vårt samhälle. Tiden för dessa gycklare närmar sig sitt slut; vi väntar tålmodigt på kollapsen med förhoppningen att en ny tid snart ska komma - och när den gör det, har både pirater och deras skattkammaröar kapsejsat på djupt vatten.

Yahoo ger Microsoft blodad tand

Steve Ballmer har fått nippran. Förslaget om att köpa upp Yahoo är ännu ett vansinnessteg i den riktning som Microsoft på senare tid har tagit för att säkra sin position på Internets mediamarknad. Mycket debatt har legat kring huruvida den multinationella jätten ska kunna införliva Yahoos tjänster med sina egna och om detta överhuvudtaget kommer att lyckas. Det går inte att sätta sig in i affären utan att först förstå vad Microsoft verkar ha i baktanken.

Web 2.0Allting började med explosionen av Web 2.0; YouTube, MySpace, Facebook och Digg slog igenom över hela världen. Datorn förvandades från en arbetsmaskin till ett socialt kommunikationsverktyg med mediafunktionalitet. Plötsligt skaffade alla sig en blogg, videodagbok, webbprofil och började rösta fram populära nyheter. Utvecklingen är i sig ganska självklar: låt massan invadera Internet och den kommer att förvandla en användbar informationskanal till en underhållningsstation för uttråkade idioter. Internet har blivit en plats för människor att uttrycka sitt ego på och få social bekräftelse av individer lika neurotiska som de själva.

Denna utveckling har givetvis varit ett gigantiskt bakslag för mediaindustrin: hur ska man nu kontrollera slavarna om de börjar producera sin egen media? Journalister och skribenter har börjat notera att kvaliteten på mediainformationen urvattnas och fördummas. Hela mediaimperiet håller på att förändras. Dock, trots alla farhågor från mediamogulerna i Amerika, kommer alla nyheter fortfarande huvudsakligen från redan etablerade företag. Det Web 2.0 har gjort är helt enkelt att skapa en social kult, ett mellanled, kring vad mediaindustrin än får för sig att producera. Järngreppet ligger alltså fortfarande hos de som producerar mediainnehållet.

Det som lockat entreprenörer till branschen är istället den guldgruva som öppnats upp. Facebook, för inte så länge sedan ett litet skolprojekt för amerikanska universitet, är i dag värt skrämmande höga belopp. Med andra ord finns här alltså pengar att tjäna; reklamintäkterna håvar in otroliga summor tack vare anstormningen av besökare över hela världen. Personerna som t.ex. driver Pirate Bay har inte blivit rika för ingenting; den sociala nätverksgimmicken är måhända en trend, men en ofantligt lönsam sådan, för den som vet hur man ska spela sina kort rätt.

Det är här som Microsoft-Yahoo-affären kommer in i bilden. Som alla har märkt håller Google på att svälja hela Internetmarknaden. Tack vare simpla, lättillgängliga och innovativa tjänster har den en gång lilla sökmotorn blivit ett finansmonster av otroliga proportioner. Microsoft, vars senaste operativsystem mer eller mindre verkar ha floppat, har sett på medan Google kammat hem mer och mer poäng. Till sist fick Ballmer blodad tand och gick officiellt ut med en ny företagsstrategi: Microsoft ska gå i täten tillsammans med andra mediaföretag och generera inkomster på samma sätt som Google och Facebook. Det är här som historien tar en absurd vändning.

Rent strategiskt ligger det en poäng i affären: Microsofts Internettjänster ligger efter. Yahoo har användarbasen och de tekniska möjligheterna för att kunna ge Microsoft skjuts i kampen om framtida webbaserade tjänster inom social kommunikation och mediahantering. Låt oss förbise vad konsekvenserna kan bli om dessa två företag faktiskt slås ihop och blir en enad kraft (för redan här kommer problem att uppstå; uppenbarligen arbetar dessa två företag på skilda sätt och kritiker har redan poängterar att många Yahoo-anställda inte ställer sig positiva till förslaget). Faktum kvarstår: detta är inte Microsofts territorium. Ballmer är fullständigt ute och cyklar. Han har sett sig blind på opportunism och tror att Microsoft kan bli det nya Google. Tänk igen.

Steve Ballmer och Bill GatesVad Microsoft behöver göra är att sluta jaga Web 2.0-trenden och istället fokusera på att producera funktionell mjukvara. Windows, trots att det aldrig har varit någon höjdare, verkade endast bli sämre efter andra SP:et till XP. Vista vågar man inte ens installera p.g.a. rädsla för alla övervakningstjänster och systemslukande effekter som ingen behöver. Bortsett från spelkonsolen Xbox så verkar Microsoft ha förlorat riktning över var företaget är på väg. Kanske bör man som konsument inte ens bry sig längre; BSD-alternativen blir successivt bättre och enklare att använda och är man endast intresserad av att arbeta med sin dator och inte förvandla den till en dejting-shopping-chat-maskin som står på dygnet runt, gör man antagligen ett gott val att undvika vad nu än Microsofts framtida loppspel till OS kommer att se ut som.

Vissa har spekulerat att det hela bara är ett eggande reklamtrick, andra tror att affären kommer att gå igenom men leda till en mindre katastrof. Ballmers utspel förvånar dock inte längre. Internet har blivit en kopia av vår ekonomi; uppbyggd på och reglerad av spekulation och finansiella trender. Det är den nya drogen för en rotlös generation androider utan personlighet och livsglädje. Istället har tillvaron förflyttats från verkligheten in i en virtuell värld av glamour och social bekräftelse. Alla mediaföretag är fullt medvetna om detta och gör därför allt för att kapitalisera på den nya teknologiska livsstilen, Microsoft inräknat. Om Yahoo kan göra den till en ny mediajätte att räkna med eller inte är snart föga intressant. Sajter som Facebook börjar redan att tappa trafik. Istället frågar vi oss när ett stabilt, säkert, funktionellt och enkelt operativsystem kommer att släppas, som åtminstone kan skänka det dagliga arbetet effektivitet och kraft. Hoppas kan man alltid.

Kategorier

Senaste kommentarer


Asdf om
8 saker en nihili…:

Jag kan inte sluta vara bitter över de troende människor som …
Jonas om
Min vilja är mitt…:

Sunshine triumferar i kommentarfältet! Det konstlade språket …
Patrik om
Lars Molin - Zoom…:

Jag komer ihåg TV-serien Zoombie som jag såg för exakt 30 år …

Community

Arkiv

01 jan - 31 jan 2009
01 dec - 31 dec 2008
01 nov - 30 nov 2008
01 okt - 31 okt 2008
01 sep - 30 sep 2008
01 aug - 31 aug 2008
01 jul - 31 jul 2008
01 jun - 30 jun 2008
01 maj - 31 maj 2008
01 apr - 30 apr 2008
01 mar - 31 mar 2008
01 feb - 29 feb 2008
01 jan - 31 jan 2008