Johann Wolfgang von Goethe:
Kunskap är inte nog, den måste också brukas; vilja är inte nog, vi måste också handla.
om
nihilism
kultur
propaganda
XML: RSS-flöde

Svenska Nihilistsällskapet
© 2006-2014
Med upphovsrätt

« ”I helvete att ni ska… | Hem | Min vilja är mitt svä… »

De passiva gycklarnas deprimerade värld

Hur du lär dig att sluta oroa dig över allting och istället älska motstånd
En kort notis till alla smådepressiva gycklare: Sluta gnälla, eller gör slut på ditt lidande. Jag skojar inte; om du är fast övertygad om att förändring inte kan ske, världen långsamt håller på att gå under, och att det enda sättet vi kan rädda oss undan faran är att youtuba, läsa Bhagavad-Gita, och lyssna på den senaste Burzumklonen, är det dags att kasta in handduken. Under de snart tre år som SNUS har funnits till, har jag aldrig sett så mycket gnälliga, negativa och förvirrade läsare som vi har nu. Människor som är smådepressiva, vill leka unika ideologer, och invänder så fort en liten detalj i vad vi säger inte överenstämmer med deras unika, ofattbara filosofi. Oftast ligger de över medel i intelligens, kanske är lite socialt underliga, har starka uppfattningar om mycket, men någonstans har de beslutat sig för att allting är skit, så därför söker de upp extrema bloggar för att skapa intern konflikt och fördriva tiden. Mitt svar: INTE HÄR.

Om du känner igen dig i minst två av dessa beskrivningar, är du delvis eller på väg att bli smådepressiv:

- Du spenderar mer än fyra timmar om dagen på underhållning
- Alla dina trosuppfattningar går ut på att världen är piss, men allting kommer att bli OK om alla bara dyrkar hinduiska gudar
- Du undviker socialt umgänge för att stanna hemma och läsa radikala bloggar
- Du är så extrem att du inte kan handla på dina idéer
- Du suckar över motgångar och problem i vardagen
- Du tycker att lekfullhet är barnsligt

Människor som lider av smådepression vill egentligen bli bekräftade och känna trygghet i tillvaron. Men på grund av att de saknar självkänslan och den inre rösten, som uppmanar dem till att tänka konstruktivt och utveckla sin ande, slukas de upp av sjukliga gräl, socialt och politiskt tjafs, underhållning och negativa impulser. De vill ha förändring, men vågar inte tro på den. Smådepressiva människor förpestar tillvaron för oss andra och även om de inte menar någonting illa, orsakar de mer skada än de tror. Medelklassen i Sverige är i stora drag smådepressiv, även om den gömmer detta väl bakom fasaden av åttatimmarsarbete, kvällsnyheter och folköl med grannarna. Så fort någon nämner nyckelorden "global uppvärmning", "våld", "rasism" eller "ekonomin", börjar de sucka och pusta, som gamla gubbar och tanter. Det är social pest, som sprider sig till alla människor i deras närhet. Om någon föreslår någonting positivt, kan de till och med bli aggressiva och attackera en för att vara "dum idealist" och "orealistisk". Med andra ord, världen är skit, och så vill man ha det, för annars har man ingenting att klaga över.

Detta är en av anledningarna till att var femte blogginlägg jag skriver innehåller kritik av vänstern. Det är inte främst politiken som äcklar mig, utan psykologin. Allting är så hemskt och det ska vi göra till ett mantra, som, om vi bara upprepar det i evighet, kommer allting att bli bra. Livsfarligt. Sådana människor skrämmer mig mer än alla maffiabossar och pedofiler i världen, för medan vi kan rensa upp i samhället med civila och militära styrkor varannan valperiod, kan vi inte lika lätt förändra människors psykologiska tankemönster. Har vi en gång övertygat oss själva att vi kan rädda världen från sig själv (?) genom att krama om den eller gråta över den, är vi så långt borta från verkligheten, att jag är osäker på om vi ens bör leva sida vid sida i samma samhälle.

Det värsta med smådepression, vare sig det leder till att människor blir marginaliserade extremister (titta på oss, vi är 200 skitförbannade radikala, som vill nå ut till folket genom slagord i megafon) eller pappersteoretiker (vi dokumenterar världens alla avvikande ideologier och försöker utbilda 200 isolerade källarrevolutionärer till kamp mot Makten), är att den inte är uppenbar. Människor som är riktigt deprimerade är oftast lättare att upptäcka; de försvinner från omvärlden i två månader och dyker plötsligt upp en dag med påsar under ögonen. Ibland gråter de impulsivt när de tror att ingen tittar på. Men smådeprimerade människor gömmer sin depression bakom ett negativt, gnälligt och odrägligt beteende. De kan t.ex. vara med i tv-debatter och tjata om jämställdhet för kvinnor i två timmar i sträck, fastän inga av deras ideal har infriats de senaste 40 åren, trots berg av byråkrati. De kan vara ute på gator och skrika att inga människor är illegala, men om man stannar och frågar dem vad vi ska göra åt saken, vill de att du ska hålla ena änden av skylten och skrika tillsammans med dem. De kan också spela elit och skapa fantastiskt "unika" idéer om hur allting i världen bör vara, eller ingenting alls, punkt slut. Är det konstigt att sunda människor sysslar med fågelskådning, matlagning eller sport istället?

Vad jag inte tänker göra här, är att skylla allting på smådepressiva människor, delvis därför att de snarare eldar under brasan än att faktiskt utgöra den, och delvis därför att jag annars kommer att få 230 arga kommentarer från samma människor, som är ute efter att försvara sitt revir: "Jag är inte alls smådepressiv, jag tycker bara att du är en jävla skitstövel som tror att du kan allt, bla bla bla bla". Vem orkar lyssna? Det enda jag vill ha sagt, en gång för alla, är att jag (jag är nog knappast ensam här) är trött på dessa människor och helst vill slippa lyssna på deras tjafs. Deras kommentarer skrämmer bort sunda läsare, som vill inspireras till att sluta oroa sig över världens alla problem och istället ta tag i sina liv. Under tiden vill de ha lite roligt åt dumheten i vårt samhälle, och det ska de få. Ju fler de blir, desto större potential finns det att vägleda dessa människor till att leva bättre liv, minimalt påverkade av dyngan i massmedia. Om jag kan få dem att bjuda ut en snygg tjej på middag, sluta gråta över palestinier i Gaza, gymma någon gång i veckan, och läsa Strindberg en kvart innan läggdags, är jag nöjd. Jag är inte ute efter att skapa en armé av extremister, vars enda mål i livet just nu är att läsa radikala bloggar och dikta upp fantastiska sagor om verkligheten. Gamla Testamentet behöver inte skrivas om.

Förbannad? Bra, då har du i alla fall reagerat; ett positivt tecken på att du inte är helt hjärndöd och passiv ännu. Det enda sättet att undvika att bli en odräglig, smådepressiv person, är att:

1. Förlåta världen för dess dumhet (den har i stora drag alltid varit korkad, förutom en mindre mängd genin och ledare). Nu är du fri från idioti.

2. Undvika att bli lika dum, genom att finna en eller flera saker som du älskar i livet och sträva efter att utveckla och bevara dem. Nu håller du på att lägga grunden för ett gott självförtroende.

3. Till fullo, både mentalt och känslomässigt, acceptera en av världens enkla faktum: Livet är krig.

Gör dig redo för att slåss, med passion.
 
Carl Erixon ()
18 januari 09 - 22:30
kommentera Carl Erixon

Det här behövdes! Storslagen artikel!

markus
19 januari 09 - 00:56
kommentera markus

bra artikel! Dags att hiva smådeppandet över bord.

MG
19 januari 09 - 03:13
kommentera MG

Ha! Ni går från klarhet till klarhet.

Dan (Webbadress)
19 januari 09 - 03:34
kommentera Dan

Om nu någon är stark nog att erkänna sig träffad av det som står i artikeln kan jag rekommendera fysisk aktivitet. Det blåser ut negativiteten på ett fantastiskt sätt.

Kant
19 januari 09 - 06:40
kommentera Kant

Välskriven artikel, som alltid, Alexis. Dock anser jag att Ni, bäste herre, snubblar på mållinjen i Er “kritik” mot smådepressiva — men, som ni poängterar, tämligen intelligenta — Internetkrigare och Savitri Devi-flummare.

Förvisso är problemet ansenligt, vilket gör det svårare att lösa, och detta är – utan några tvivel – ett trångmål som alstras av det moderna samhället —- och, om jag själv får lägga in en anmärkning, ett tecken på svaghet då man inte kan hantera “Intet” och omvandla det till en positiv och skapande kraft.

Men det är ändock en fullkomligt ytlig och föga nödvändig artikel, eftersom jag anser att vi måste förlåta dem för deras “dumhet” och svaghet, och försöka granska fenomenet något djupare än att kalla dessa idioter som gör bäst i att hålla käften. Vad är orsaken? — det vill istället jag ha svar på. Deras svaghet är jag redan alltför förvissad om.

Djupgående artiklar, som du annars är så duktig på, är av intresse i fortsättningen. Visserligen ger du råd, men här duger det inte. Framstår i mina ögon som en något barnslig smädelse – inte mycket mer.

Eller är jag, som kritiserar, också smådepressiv? Konformitet luktar illa.

Bästa hälsningar!

Tratitionalist () (Webbadress)
19 januari 09 - 07:07
kommentera Tratitionalist

Den nyanserande självkritiken lyser med sin frånvaro. Kanske borde du börja där istället.Om kritiken som framförts känns besvärlig torde det väl bero på att du känner dig träffad.

/Ödmjuk inför det faktum att jag icke är felfri / kanske rent av “smådeppig” ;-)

Titus Pullo ()
19 januari 09 - 13:05
kommentera Titus Pullo

Håller med Traditionalist. Den fantastiska skribenten Alexis skriver enastående artiklar och använder sig själv konstant som exempel, medan andra dödliga är patetiska, gnällspikar och bara rent självömkande. Den indikation Alexis ger är att han är fysisk och psykiskt överman, en stenhård Buddha utan fel, det måste han nog vara med tanke på allt han skriver. Om han inte själv är den stentuffa nietzcheaska felfria övermänniskan så är Alexis Birch den största internetkrigaren i cybervärlden som lever sitt liv vid tangentbordet. Det skulle bli väldigt intressant att träffa denna gigant i verkliga livet. En felfri arier med rätt att kritisera. Låt oss ta en boxningsmatch och därefter ett parti schack. Med tanke på den enastående rätten Alexis ger sig själv och får masturbera ut sina drömmar på internet och om det finns en mikrodels sanning till allt han skriver om sig själv så lär jag vara dödsdömd;)

Alexis, du skriver fantastiskt, men make till hybris och megaego får man leta efter. Jag hoppas du kan backa allt du skriver om och snälla kan du ge oss lite bevis. Skriver man som du ska man kunna backa upp det. Du måste ha skyhöga betyg, hög IQ, enastående fysik, berätta om dina idrottsbedrifter du lär vara av olympiaklass, den snyggaste bruden i stan, dina barn lär vara snillen, du lär inte ha en endaste biologisk defekt, inga allergier, astma dålig rygg eller hål i tänderna. Kör på, give us the whole layout.

Sedan en trygg människa med stark självkänsla har inte det behovet att konstant sitta timmar och skriva om sig själv och sin person och förakt inför andra, en sann övermänniska behöver aldrig markera något, man märker att den personen har ett högre medvetande. Alexis Birch är något av en korsning av en Nietzsche- wannabe och Carola Gryning.

Lucius Vorenus
20 januari 09 - 00:26
kommentera Lucius Vorenus

Varför måste Alexis vara en övermänniska?

Min uppfattning om Alex är att han är en helt vanlig människa. Hans klarsynthet är dock inte att förringa. Han har en sällsynt drivkraft, är den ständige optimisten och försöker alltid motivera och stimulera sina kamrater till stordåd i vardagen. Vad han är trött på är människor som bara tar och tar. Som suger energi från sina medmänniskor. Som ser sig själva som konstanta offer. Är det inte för det ena, så är det för det andra.

Han är en god vän och är knappast felfri – men den kritik som framförs här är oftast osaklig och kommer enligt mig från människor som känner sig underlägsna utan att ens ha träffat honom. Läs artikeln igen och försök förstå att han inte har för avsikt att sätta sig över någon, snarare är den nog tänkt som en hjälp. Han räcker ut handen en sista gång åt de människor som klamrar sig fast på hans rygg och dränerar hans energi.

Kasta av oket, Alexis! And keep it up!

Titus Pullo ()
20 januari 09 - 03:01
kommentera Titus Pullo

“men den kritik som framförs här är oftast osaklig och kommer enligt mig från människor som känner sig underlägsna utan att ens ha träffat honom..”

Precise, If you talk the talk then walk the walk. Vi andra dödliga har aldrig träffat the ubermensch Birch. Tycker han kan komma till känna. Vore väldigt intressant. Enligt honom är det fel på alla, hatar man pedofiler och våldtäktsmän som personer och deras handlig så är man ett pack, känner man sig relativt förbittrad över sossestaten så är man misslyckad, varför? Jo Nietzsche säger så. Går man ut och visar vördnad för en krigarkung är man en nolla.
Vad jag menar är att snackar man som Birch så får man ändå ta och backa upp lite. Om Andy Hug kom fram till mig och sade ”träna hårdare, dina sparkar är inte tillräckliga” då skulle jag säga” Yes Sir!”Ifall trappistmunk sade ”du babblar för mycket, snacka mindre och kontemplera mer”, så skulle jag ödmjukt ta till mig det. Men Birch hittar fel och misslyckande på alla därav så vill jag veta vad för slags exempel han själv är, är han är förebild? Vad har han för meritförteckning? Det är lätt att skriva bra men hans prestationer i livet måste vara helt onaturliga och hans mentala tillstånd måste nästan vara perfekt. Ingen oro, ingen ångest inte ens tillstymmelse, aldrig några som helst misslyckande i sitt vardagsliv då tycker jag kan ta sig själv som exempel och inspirera oss smådeppiga passiva gycklare.
Snackar man som nihilismens Muhammed Ali så måste man ändå ha NÅGON form av teckning för det.
”People say I do a lot of talking and I have a big mouth, but everything I say I’m willing to back it up.”
The Greatest

Tratitionalist () (Webbadress)
20 januari 09 - 06:54
kommentera Tratitionalist

Lucius Vorenus:

“Som suger energi från sina medmänniskor. Som ser sig själva som konstanta offer.”

Den här artikeln är ett bra exempel på den sortens mentalitet.

“Han räcker ut handen en sista gång åt de människor som klamrar sig fast på hans rygg och dränerar hans energi”

Hur gammal är du? Handlar det om en gud eller en människa?

Nix
20 januari 09 - 06:57
kommentera Nix

Titus, Traditionalist svarade på Kants inlägg. Han kommenterade inte artikeln.
Låt mig få fråga VARS i texten han beskriver sig som den perfekta ariern, övermänniskan? Du drog en rätt humoristisk radda där som jag kunde skratta åt, men vafan.. Du pekar ju inte på något? För guds skull, citera han åtminstonde! Ge oss något konkret. Det var inte länge sedan jag började läsa på SNUS. Men inte i något jag läst har jag kunnat uppfatta att han hävdar sig bättre än andra.

Han vädrar sina åsikter? Vadå backa upp? Han argumenterar här för en attitydförändring. Vad är det du inte ser? Har du läst den här artikeln?

Jag är en smådeppig typ, smal och därmed inte särskilt atletisk. Har dessutom lite kvar från en gammal ryggskada. Men enligt de kriterier som listas i den här artikeln är jag ingen smådeppig typ som segar ner alla och drar ner på deras viljestyrka.

Förstå mig inte fel, kritisera på. Men jag upplever det som att du passar in en hel del i kritiken som framförs och därför upplever att Alex tycker sig vara mer än du. Det ser nästan ut så här.
Alex: Ryck upp er!
Titus: Äh, skit ner dig!

Men om du tycker jag har fel, för all del.. Kör på. Men visa oss exakt var i texten han blir ett helgon?

Nix
20 januari 09 - 07:11
kommentera Nix

Iaf. Fick jag det till att Traditionalist svarade på Kants inlägg? Men jag kan ha fel.

Strengt and Anger
20 januari 09 - 07:40
kommentera Strengt and Anger

SNUS har ett problem av stilistisk karaktär (även om jag tycker att språkbruket här blir bättre och bättre) som gör att artiklarna lätt blir ganska självgoda och osympatiska. Den aggressiva krigarestetiken fungerar bra hos till exempel Nietzsche för att han är en tänkare och en diktare, men ligger betydligt sämre i munnen när man som SNUS sysslar med att utan litterärt värde propagera för färdiga åsikter och uppfattningar istället för att arbeta sig fram till nya (till exempel sysslar man hellre med politiska frågor än med nihilismens grundproblem). Inget ont i detta – samhället behöver politiker, men politikerns roll är sällan tacksam.

Dan (Webbadress)
20 januari 09 - 08:13
kommentera Dan

Den som har en negativ inställning är redo att leta fel från start, och kommer därför att hitta dem. Själv ser jag inte vitsen med det. Sug i er det ni har nytta av och ignorera resten. Gå sedan vidare. Uppfattar inte den här texten som “von oben”, utan snarare som ett positivt tillrop (om än i brutal skrud) – inte olikt det budskap många livscoacher och liknande framför, för att hjälpa människor få ett bättre liv.

Tratitionalist () (Webbadress)
20 januari 09 - 08:57
kommentera Tratitionalist

Mina kommentarer riktas mot den här artikeln och en lång rad andra innan denna som har precis den prägel som Titus Pullo skriver om, och beklagar. Den som inte ser helheten ser naturligtvis inte några större brister heller: Det går inte att isolera denna artikel från en mängd andra von oben artiklar som framställts härifrån och som bara pissar på hela mänskligheten, inget annat.

Alexis, som är briljant när han vill, är den som fr a behöver rycka upp sig!

Titus Pullo ()
20 januari 09 - 13:09
kommentera Titus Pullo

Precis.
Jag skaffar gärna en staty med den självutnämnde guden Alexis om killen gör sig till känna. För med tanke på allt han skriver så måste killen vara helt perfekt.

Put up or shut up.
Du börjar bli en aning tjatig nu alltså.

Fast Alexis hade varit mer trovärdig om han bara kunde vara en aning ödmjuk och ridderlig och börja med att erkänna att han själv har en del brister och sluta kopiera Nietszche.

Nix
21 januari 09 - 06:53
kommentera Nix

Ja,ja. Inte för att vara partisk, men jag uppskattar lite aggression och vilja i artiklarna. Det finner åtminstonde jag inspirerande. Det är väl att ta det hela med en nypa salt om man ogillar tonen? Men ödmjukhet kan jag hålla med om är bra, det är en dygd vi alla borde inneha.
Och om det är det ni vill se kan jag inte tycka att det är orimligt.

Gäst ()
21 januari 09 - 07:22
kommentera Gäst

Varför hakar alla upp på författaren? Vad har hans framgång och nederlag med ert inre krig att göra? Han är en människa, brister finns hos alla, dock skulle ni börja gnälla över det istället för hans perfektion som ni nu inbillar er.

a1b2c3
21 januari 09 - 11:42
kommentera a1b2c3

Titus:
“Fast Alexis hade varit mer trovärdig om han bara kunde vara en aning ödmjuk och ridderlig och börja med att erkänna att han själv har en del brister och sluta kopiera Nietszche.”

Äh! Kom igen nu? Hör du ens hemma i SNUS? En av sidans huvudsakliga mål är ju att undervisa i nihilism. Om nu Alexis inte hade framfört ideologin på korrekt sätt hade du garanterat klagat över förvanskning istället.

Titus Pullo () (Webbadress)
22 januari 09 - 13:35
kommentera Titus Pullo

Oj förlåt, jag hör inte hemma här med det för du ;)

Summering, titta och lyssna nog, Titus Vs Alexis och hans lärejungar:
http://se.youtube.com/watch?v=X_sd1nMkdc..

Titus Pullo ()
22 januari 09 - 13:47
kommentera Titus Pullo

...jag hör inte hemma här med det gör du ;)
... titta och lyssna noga, Titus Vs Alexis och hans lärejungar:

http://se.youtube.com/watch?v=X_sd1nMkdc..

Gjorde lite rättelser, svagsint och ordblind som man är ;)

Tratitionalist () (Webbadress)
24 januari 09 - 04:17
kommentera Tratitionalist

Diskussionsnivån har nu sjunkit till en ovärdig nivå. Jag ber om ursäkt för mitt medverkande till detta och hoppas snarligen åter se en briljant Alexis framställa mästerverk. Om än något mindre dystopiskt än det varit här på sistone.

Avslutningsvis svarar jag endast för mina skriverie i den här diskussionenr och låter andra svara för sina, utan uppbackning från mig.

Em
06 september 09 - 14:56
kommentera Em

Har aldrig besökt denna sida tidigare, men tyckte mycket om texten, trots att jag också känner mig träffad.
Mina spontana tankar var att smådepressionen kan vara (för vissa) en övergångsperiod. När man accepterar att det inte finns någon mening (alt. att allt är skit), i någon slags allomfattande bemärkelse, är man också redo att börja skapa sig en egen mening, eller annat spännande (som inte är skit, som en samling snäckor eller ett självförsörjande hus :)

Själv har jag en tvättmaskin till hjärna, som tvingar tankarna runt, runt under ständig centrifugering. Ibland kan en “högre” filosofisk insikt kännas som den ultimata boten. Ofta är det, tvärtom, bäst att hålla hårt i en sten, eller genom någon form av meditation ta sig tillbaka till nuet. Men båda metoderna behövs för att skapa en hel person.

Jag är fullkomligt obetydligt och obeskrivligt värdefullt.
Världen är ett helvete, men jag älskar att plocka svamp i skogen.
kallprat är tunt, men det känns viktigt att konstatera att solen skiner idag!
Jag är samtidigt cyniker och romantiker.

alla är ingenting, alla är allting.

jag tror att samtliga motsatser existerar samtidigt.
Även om allt är meningslöst är det också alltid meningsfullt :)

och om jag förstod artikeln rätt, är det just det meningsfulla som hindrar oss från att bli smådepressiva?

Ja, bara några tankar.

Martin
24 oktober 09 - 07:49
kommentera Martin

Wow! Alexis, tack!
En välldigt insiktsgivande artikel.

Petter Erlands () (Webbadress)
08 december 09 - 06:07
kommentera Petter Erlands

Hej!

Jag har börjat kolla det forum de senaste dagarna! Gillar verkligen innehållet, och jag blir verkligen inspirerad!
Kan själv känna mig smådeprimerad stundvis, då brukar jag sätta igång musik som innehåller dessa känslor, ungefär som ett själsligt rensade! Gråta lite åt att världen är som den är för att sedan resa mig upp och skratta!
Men man ska försöka lyfta upp dessa människor och inte kränka dem. För jag har vetskapen med mig att jag inte alltid kommer uppleva den lycka jag upplever i nuet. Och när jag får en svacka hoppas jag mina vänner har förståelse. Fast dessa(vi, jag) personer behöver ibland ett slag av käppen för att vakna.

Mvh Petter

En eller fler kommentarer inväntar godkännande.




  
Kom ihåg personlig information?

Din kommentar kommer att synas på sidan när kommentaren har godkänts av redaktör.



Underrätta:
Göm e-post:

Fotnot: Alla HTML-taggar förutom <b> och <i> kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar genom att skriva webbadressen eller e-postadressen i kommentarfältet.

Kategorier

Senaste kommentarer


Asdf om
8 saker en nihili…:

Jag kan inte sluta vara bitter över de troende människor som …
Jonas om
Min vilja är mitt…:

Sunshine triumferar i kommentarfältet! Det konstlade språket …
Patrik om
Lars Molin - Zoom…:

Jag komer ihåg TV-serien Zoombie som jag såg för exakt 30 år …

Community

Arkiv

01 jan - 31 jan 2009
01 dec - 31 dec 2008
01 nov - 30 nov 2008
01 okt - 31 okt 2008
01 sep - 30 sep 2008
01 aug - 31 aug 2008
01 jul - 31 jul 2008
01 jun - 30 jun 2008
01 maj - 31 maj 2008
01 apr - 30 apr 2008
01 mar - 31 mar 2008
01 feb - 29 feb 2008
01 jan - 31 jan 2008