Meritokratisk skolmodell segrar
— Är det bättre att alla misslyckas och vi har kvar vårt gamla system, än att vi omgrupperar och alla lyckas i olika grad?
Tidigt i förra året skrev vi om en skånsk högstadieskola i Perstorp, där upprörda elever strejkade mot ett förslag, som lagts fram av rektorn Lennart Persson. Persson, som har militär bakgrund, såg igenom det socialdemokratiska jämlikhetsprogrammet och föreslog att dela upp klasser i tre grupper, baserat på elevers individuella förmågor. På grund av detta kom han att ta emot hård kritik från alla håll; både elever, föräldrar och lärare kände sig kränkta av förslaget. Under denna tid befann sig Centralskolan i kaos och kort därefter gjorde Skolverket ett besök, varav den här dystra rapporten publicerades:
Som vi ser låg Centralskolan rekordlågt under riksmedelvärdena; år 2007 misslyckades nästan hälften av alla elever med att uppnå målen i alla ämnen. Men nu har vinden vänt. Lennart Persson, genom sin styrka som ledare och medvetenhet om människors olikhet, har bevisat för sina motståndare att han hade rätt hela tiden. Till skillnad från vad propagandaprogram som Klass 9A hävdar, beror inte elevers prestationer endast på fantastiska pedagoger. På grund av sina medfödda förmågor och sin sociala uppväxt kan inte alla elever prestera samma resultat inom alla områden. Lennart Persson insåg detta och föreslog därför den enda realistiska lösningen: Meritokrati. Redan nu uppvisar hans modell positiva resultat:
– Vi har kunnat lägga fokus på att undervisa eleverna på en nivå som passar deras förutsättningar. Eleverna har trivts i sina klasser och många av dem har överträffat sig själva när det gäller att komma tillbaks. Så visst har det haft effekt, den omorganisation vi gjorde.
Han har också blivit kontaktad av en del av de föräldrar som varit negativa till det nya sättet att arbeta när det först presenterades.
– En del av de föräldrar som var negativa till förändringarna har kontaktat oss för att tala om att de nu är nöjda med vårt arbete så här långt.
Hd
Genom att gruppera elever efter förmåga kan Persson erbjuda varje enskild elev den specifika hjälp som den eleven behöver. Motsatsen är dagens socialdemokratiska skolmodell, där alla elever förväntas prestera jämlikt, så länge miljön är jämlik. Därmed ställs det samma krav och förväntningar på alla elever, och resurserna tvingas därför bli så endimensionella och övergripande som möjligt, för att det ska passa alla. Resultatet blir att begåvade elever inte får den motivation och utmaning de behöver för att utvecklas, det stora mellanskiktet tappar lusten att studera för att bli godkända i alla ämnen, och de mindre begåvade eleverna börjar skapa kaos och instabilitet i klasserna i brist på rätt hjälp och förståelse från läraren.
Sveriges syn på utbildning och arbete totalförstördes under den tid, som socialdemokratin under sent 70-tal började förvandla ett traditionellt meritokratiskt system till ett socialistiskt sådant inriktat på jämlikhet och social kompetens. Auktoritet, ledarskap och elit blev skällsord inom skolväsendet. Som resultat hankade den svenska skolan efter sina nordiska grannländer och i dag är den ökänd som flumdagis med betygsinflation. Denna dystopiska utveckling håller nu på att vända och Lennart Persson är en av de rektorer som går i spetsen för en skola där förmåga triumferar socialisering, och realism slår hål på politisk propaganda. Med kunskaper från det militära, resonerar Persson pragmatiskt: Vi kan dressera människor till grupparbete och upprepning av mantran, men det som spelar roll i slutändan är framgång och briljans - och för det krävs rå prestation. Verkligheten har kommit för att stanna.
