Äktenskap för alla är äktenskap för ingen
Svenska kyrkan vill avskaffa ordet äktenskap i vigselordningen. På så sätt ska vigselakten anpassas till den nya lagen om könsneutrala äktenskap som väntas komma i maj.
Enligt Sveriges Radios Ekoredaktion, som läst ett förslag till ny vigselordning, har alla formuleringar där orden "man" och "hustru" förekommer bytts ut mot "maka" och "make". Nu kan det komma att heta "Ni är nu äkta makar" i stället för "Ni har nu ingått äktenskap".
Ordet "äktenskap", som i dag förekommer flitigt vid vigselakten, tas bort helt: "Äktenskapet är en Guds gåva instiftat till samhällets bestånd" ersätts med "Kärleken har sitt ursprung i Gud, förmågan att älska är Guds gåva till människan".
Det här bekräftar det som vi alla har känt på oss länge: Svenska Kyrkan är inne på sin sista vers. Inte bokstavligt talat; svenskarna är, trots sin svenssonateism, för konservativa för att sluta gifta sig i kyrkan. Symbolerna och traditionerna är för starka, även för ett land, som annars stoltserar internationellt med att vara ett vi-tror-endast-på-marknaden-och-moralen-paradis i Skandinavien. Nej, Svenska Kyrkan är döende i en annan mening. Kort och gott är den numera endast ett tomt skal av sitt forna jag, avklätt så till den grad att den blottar sitt genompolitiserade och moraliskt hycklande innandöme. All teologisk utsmycknad finns givetvis kvar, men religionen är inte längre värnande om traditionella värderingar. Istället utgör den ett socialt bihang till staten, där de politiska dogmerna till sist har drivit ut den sista kränkningen mot den religion, som numera är förhärskande: Jämlikhetsortodoxin.
För att förstå vad jag menar, var vänliga att läs om den här meningen: "'Äktenskapet är en Guds gåva instiftat till samhällets bestånd' ersätts med 'Kärleken har sitt ursprung i Gud, förmågan att älska är Guds gåva till människan'." Vad är det som är konstigt i den här kråksången, förutom att man har bytt ut ett par symboliska ord? Jo, medan den första meningen i princip betyder: "Den heterosexuella familjen är den grundläggande pelaren för ett välfungerande samhälle", står det nu iställlet: "Kärleken mellan två människor är fint". Ja, det låter mysigt, men oj vilken skillnad det blir på hur vi plötsligt förväntas att se på äktenskapet! Istället för att utgöra samhällsfundamentet, är vi helt enkelt bara kära i varandra, puss och kram. Vi har alltså förflyttat oss från vad som får ett samhälle att fungera, till vad som gör människor glada. Det är den mest korkade idé jag har läst om den här veckan, och slår både krokodiltårarna över sexistisk reklam och EU:s impotens över hotet från Ryssland.
Äktenskapet kom till för att kulturellt och religiöst förankra kärnfamiljen, som en stabil och hållbar del av det traditionella samfundet. Vi behöver bara snabbt ögna igenom Sveriges historia (eller vilken stor civilisations historia som helst) för att konstatera att utan den heterosexuella kärnfamiljen hade ett modernt samhälle aldrig ens blivit till. Att plötsligt påstå att samma löftesförbund nu bara handlar om att två människor tycker om varandra, är ungefär som att kasta kompassen på segelbåten överbord och börja grovhångla i kajutan istället. Gud skjutsar vi in i ekvationen för att det ska låta hyfsat religiöst. Smarta som vi är i det moderna samhället, ser vi endast den heliga kon (Guds/storföretagens önskan: alla människor är viktiga överallt, plz bend over) och inte den substantiella aspekten: Vad som är fundamentet bakom en civilisation. Sådant där överlåter vi åt dammiga historieprofessorer, därför vi har ändå redan lärt oss allting om mänskligheten (i alla fall fram tills nästa valsäsong).
Nu förväntar sig alla att någon gammal konservativ kristdemokrat ska sticka ut huvudet ur lådan och börja gnälla: "Usch, bögar och flator, de håller på att ta över hela samhället!" Regeringen och alla homoaktivister vill det, för då kan de lägga sig platta på någon motorväg och hålla upp rosa skyltar där det står att de är offer, vi heterosexuella och inskränkta människor har kränkt dem, och att Gud anser att alla människor är lika viktiga. Istället tänker jag göra en bekännelse: Jag har ingenting emot homosexuella, eller bisexuella för den delen. Däremot tror jag inte på idén om att vi ska ha ett samhälle för alla grupper, eller en lag för alla människor. Det fungerar inte, därför vi har olika värderingar och livsstilar. Jag tror stenhårt på att homosexuella ska få gifta sig, men för den sakens skull vill jag inte ändra på hur äktenskapet uppfattas inom den heterosexuella kulturen. Äktenskapet, för heterosexuella, handlar om man, kvinna och ett barn - gärna två (2,1 för att vara exakt), eftersom det håller vår befolkning på stabil reproduktionsnivå.
Men alla bögar, flator, queers och homofiler då? Låt dem ha ett eget område i samhället med egen moral, egen kultur och egna lagar. Låt dessa grupper avgöra sin egen framtid. Då slipper vi tjafset om vem som är hetero och homo, om det ska heta man eller make, om vi ska köra missionären eller 69:an på bröllopsnatten osv. Det viktiga här är att VI VILL LEVA OLIKA LIV och därför bör samhället spegla dessa skillnader. Det gör det inte om vi har en lag för alla. Frågan ni ställde er innan ni började läsa den här kolumnen var: "Ok, är han konservativ kristdemokrat eller liberal homoaktivist?" Bättre upp, gott folk, jag är nihilist. Det innebär att jag i första hand suspenderar mitt omdöme för att bedöma situationen och försöka förstå vad problematiken är, och endast sedan intar en logisk position enligt vad som är bäst för vår kultur. I det här fallet avviker jag från båda läger, även om jag förstår känslorna och reaktionerna hos båda. Alltså: Äktenskap för hetereosexuella handlar om civilisationsfundament och samhällsbygge, äktenskap för andra grupper handlar om...tja, det där får ni reda ut själva med Gud.
DN: 1, 2, 3, SvD: 1, 2, 3, Dagen: (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7), Hd: 1, 2
