Det vettigaste Jesus någonsin har sagt
Om konsten att förlåta
En stor folkmassa följde med, och kvinnor som sörjde och klagade över honom.
Jesus vände sig om och sade till dem: "Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, gråt över er själva och era barn.
Det kommer en tid då man skall säga: Saliga de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött och de bröst som inte har gett di.
Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss.
Ty om man gör så med det gröna trädet, vad skall då inte ske med det förtorkade?"
De förde också ut två förbrytare för att avrätta dem tillsammans med honom.
När de kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom och förbrytarna, den ene till höger och den andre till vänster.
Jesus sade: "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör."
Luk 23:27-23:34
Det finns många saker man kan lära sig av Jesus, både positiva och negativa, men bland de mer positiva sakerna finner vi en dygd, som sällan praktiseras i dagens samhälle: Förlåtelse. Jag pratar inte om den pretentiösa, moralistiska formen av förlåtelse där man placerar sig över den andra personen och predikar högfärdigt att man Förlåter med stort F. Jag syftar på den ädla formen av förlåtelse, där man accepterar människans dumhet och bestämmer sig för att gå vidare med livet, trots allt. Förlåtelse är viktigt, därför det frigör oss från idioti, misstag och snedsteg i livet. Det öppnar upp nya möjligheter och ger oss chansen att tänka konstruktivt, istället för att leva i bitterhet och ånger, som alltid i slutändan gör oss besatta av problemen vi oroar oss över.
De flesta människor förstår inte vad sann förlåtelse betyder. Deras vänner dissar dem, deras partners bedrar dem, deras föräldrar ljuger för dem, deras ledare exploaterar dem - och efterhand som skiten växer runtomkring dem, inser de att världen är en enda stor lögn. Men det går inte att lappa till alla världens problem och få dem att kuva sig, så istället, precis som krigaren i tider av fred, vänder vi vår ilska och aggression inåt mot oss själva. Vi förpestar vårt eget känsloliv och känner att hela världen är emot oss. Känner du igen dig? Om svaret är ja, skäms inte, därför du är inte ensam. De flesta människor känner likadant någon gång i livet. Ibland orkar vi helt enkelt inte tänka konstruktivt nog för att motarbeta problem i vår vardag. Media gör sitt för att spä på med negativ depressionsproganda: Ekonomin fungerar inte, mångkulturen fungerar inte, politiken fungerar inte, skolan fungerar inte, miljön och djuren mår inte bra - vad är det egentligen som mår bra nuförtiden?
Jesus har svaret: "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör." Jesus, "judarnas kung", som Pilatus provokativt kallar honom i Lukasevangeliet, var smartare än sin omgivning och insåg att anledningen till hans dödsdom i princip var massans dumhet. Visst, han agiterade både judarna och romarna genom att popularisera en neo-judisk sekt (kristendomen), som antagligen försökte skapa sympati för judarna bland icke-judar under Roms ockupation av Israel, men Pilatus själv var som bekant osäker på varför Jesus skulle betraktas som brottsling. Jesu svar till folkmassan var enkelt, men tillräckligt intelligent för att förvirra den: Genom att skada mig, skadar ni er själva, därför ni lever under förtryck och splittring.
Visst finns här ett inslag av falsk överlägsenhet hos Jesus och det har alltid irriterat mig med den kristna etiken i allmänhet, men om vi bortser från det är Jesus uppenbarligen ensam om att vara klartänkt i sin situation. När vi förlåter dumheten, ursäktar vi den inte, men vi slutar klaga över situationen och försöker istället att tänka positivt och harmoniskt. Vilken nytta skulle det göra att sätta sig ner på marken och börja gråta, även om många av oss nog hade gjort just det i Jesu fall? Ingenting. Jesus är inte bitter. Frågan är varför vi inte har lärt oss någonting från honom i dag, när vi går runt och klagar över precis allting. Som om att klaga gör någon skillnad. Alla vet att så inte är fallet och därför tjänar klagandet en psykologisk funktion; vi mår helt enkelt bättre när vi har öst ur oss all bitterhet och allt hat mot vår omvärld. Men det är en falsk trygghet vi känner, därför i morgon kommer skiten att fortsätta, och det vet vi innerst inne.
Om jag kunde summera poängen med ädel förlåtelse, skulle det vara detta: Försök inte rädda världen från sin egen dumhet. De flesta problemen i dag beror på korkade människor, som hellre stoppar sina huvuden i sanden än att leva i verkligheten. Vem vill rädda dem från sin egen dumhet? Inte jag i alla fall, och det borde inte du heller. Låt dumheten ta kål på sig själv. Varför vara bitter över andra människor som ödelägger sin egen framtid? Visst påverkar deras problem oss och därför behöver vi en samhällsförändring, men historien berättar för oss att förändring är en långsam process, och revolutioner fungerar inte. Häng inte läpp för det. Välj en ny väg och förkroppsliga det vägvalet genom din livsstil. Laga hälsosam mat, träna, studera historia, filosofi och politik, ta del av traditionell kultur, njut av naturen och vårda den, utveckla dina förmågor och sträva efter att ta hand om de människor du bryr dig om. Mycket vackert kommer att försvinna med folkmassornas kaos, men efter varje Ragnarök stiger ett nytt land upp till ytan. Med allt detta i åtanke, varför vara bitter? Varför ledsna? Om Jesus kunde korsfästas, utan att blinka, vågar vi moderna människor då ta steget och förändra vår ande för att liksom våra föregående generationer bita ihop, förlåta dumheten runtomkring oss och vara det ljus som lyser upp för andra i nattens mörker?
