Kvicksandspolitik
Ju mer du rör dig i kvicksand, desto fortare sjunker du. Ju mer motstånd du gör, desto större chans har du att förlora. Precis så fungerar politiska debatter med etablissemanget i Sverige. Motståndarna förlorar alltid moraliskt. Varför? En etablissemangsdebattör häver alltid ur sig klyschor, som låter bra, men fungerar dåligt i verkligheten. Vi kan alla deras mantran: "Alla ska med", "Bostad åt alla", "Ingen människa är illegal", "Alla lika, alla olika" osv. Alla dessa klyschor fungerar som kvicksand när du försöker attackera dem; du framstår som en ond, hatisk och intolerant fascist, och motståndaren lämnar debatten som den moraliska segraren.
Jimmie Åkesson är en politiker som inte förstått detta (ännu). I varenda debatt han framträder, introduceras partiet sedvanligt som främlingsfientligt - och vad gör mannen? Han intar en försvarsposition. Han försöker övertyga oss om att han minsann inte är rasist, till den grad att det blir patetiskt. Vi kan känna hans desperation i tv-studion. Ändå tror ingen honom - tvärtom, folk blir istället misstänksamma, eftersom det låter som om han försöker rättfärdiga sig själv och sitt parti. När Aschberg ställde honom mot väggen i Insider om sverigedemokratiska partimedlemmars kriminella bakgrund, hänvisade Åkesson till en studie som påstod att majoriteten av svenska folket är lagförda för brott (varav det mesta är milda/obetydliga "brott") - vad vill han ha sagt? Egentligen ingenting mer än att han är oskyldig. Men har ni inte märkt att ju mer man försöker bevisa sin oskuld, desto skyldigare framstår man som?
Politisk debatt, speciellt med vänstern, är alltid kvicksandskrig. Därför ska man inte explicit attackera motståndarnas heliga mantran, för då är man dömd att förlora. Varför inte bara avfärda det hela kort som nonsens och gå vidare i debatten med positiva, konstruktiva argument? Det går inte att vinna en debatt som en defensiv part, men alltför många oppositionella väljer instinktivt den linjen. Dels beror detta på en reaktionär dualism; "om etablissemanget säger X, måste vi säga Y, eftersom vi är kritiker av etablissemanget". Det är så här begreppet "politisk korrekthet" har uppstått - men hur användbart är det egentligen? Allting som är politiskt korrekt (global uppvärmning, krispaket, ekomat) är inte principiellt av ondo, och allt som är politiskt inkorrekt (antisemitism, konspirationsteorier, Hitlerkult) är inte nödvändigtvis varken produktivt eller realistiskt. Det är rentav korkat att se sig blind på vad som är PK och inte PK; varför inte bara se till verkligheten och ignorera trender?
Anledningen till att vi tycker om PK-begreppet är för att det kontrasterar oss mot resten av samhället och gör oss till utbrytarkungar. Därför agerar vi defensivt i media när vi bemöts med lögner och kritik - till vår egen nackdel. Det betyder inte att man bör svälja lögnerna, men man måste fokusera på att istället göra sin röst hörd på ett positivt sätt. Sluta ursäkta dig själv, för det tjänar ingenting till; du kan inte övertyga fem vänsterjournalister i tv-soffan att du är god och tolerant, trots allt. Så länge du uttrycker en obekväm sanning kommer du alltid att vara fascist, nazist, terrorist - you name it. Dementera ingenting; avbryt dem snabbt och påstå att de har fel, hänvisa kort till saklig fakta, och gå vidare. Folk i tv-soffan vill höra vad du står för, inte vad du försöker övertyga dem att du inte står för. Utan att släpa Åkesson och hans parti för mycket i smutsen - för i regel gör han ett hyfsat framträdande i tv, även om jag inte är ett stort Sd-fan, har detta alltid varit ett sverigedemokratiskt problem. Vi är inte rasister, vi är inte nazister, vi är inte antisemiter. Ok, så vad är ni? Öhh...inte rasister i alla fall!
Vänstern vill att du ska reagera defensivt, för då framstår du som skyldig och de kan fortsätta upprepa sina mantran tills publiken brister i gråt. Alla vill höra att alla människor äger tusen mänskliga rättigheter och inga skyldigheter. Det låter bra och kränker ingen. Kränker du någon individ eller grupp, förlorar du väljare. Liberaler kör på samma tema, speciellt nu när de försöker legitimera sig som smygsossar i kostym och blå slips. Mantran styr folket och därför går det inte att direkt attackera de fundamenten. Låt dem hyckla på - spendera istället energin på att vända på steken och påvisa hur de missyckas med att uppnå sina ideal, eller ändra definitionen av deras koncept till din egen fördel. Slåss inte, arbeta dig in i debatten som en retoriskt lagd filosof. Ignorera personangrepp och låtsas som det hela var ett dåligt skämt. Då kommer tittarna också tycka att dina motståndare är löjliga och därför inte är värda att ta på allvar. Så bekämpar du kvicksandspolitiken i Sverige.
