Friheten förtrycker, stoppa friheten!
Det här börjar bli tjatigt. Ännu en nationalistisk demonstration, ännu en grupp motdemonstranter från vänstern, och ännu mer hyckleri från kommunpolitikerna. När jag kommenterade upploppen i Lund, var min poäng att extrema politiska grupper inte kan vinna allmänhetens stöd genom att tåga runt i staden och hålla tal inför sina egna demonstranter, eller genom att kasta cyklar och sten mot rättsväsendet. Det är inte effektivt. Att man blandade ihop en gammal tradition, som firas av 30:e novemberrörelsen, med en demonstration om yttrandefrihet, förvirrade ännu mer. Nationalisterna i Lund hade vunnit mer på att hålla ett vanligt torgmöte om yttrandefrihet och FRA; då hade i alla fall ett par hundratal människor stannat och lyssnat. Istället valde man en teatral uppvisning för att bevisa för sin egen rörelse att man "kunde" tåga genom Lund. Vänstern i sin tur ville bevisa för sin rörelse att den "kunde" opponera sig mot nationalisterna. Applåder, pojkar och flickor, men vad uppnådde ni, förutom att skrämma livet ur alla lundabor som höll på att julhandla? Den frågan vill ingendera av grupperna ställa sig, för då måste man bli självkritisk och reflektera över vilka mål man har med sin aktivism, förutom självhävdelse.
Nu upprepas samma sak igen, denna gång i Salem, men för en gångs skull rör det sig om en demonstration, som över tid har blivit mer och mer folklig och faktiskt har ett klart budskap att förmedla till en större grupp människor. Trots att diverse extrema grupper har försökt använda traditionen för att föra ut sin partipolitik (åter igen självhävdelse över effektivitet), verkar många svenskar fortfarande intresserade av att enas mot problemen, som skapas av ett splittrat svenskt samhälle. Enigheten symboliseras också av att annars skilda nationella grupper kan komma överens om ett gemensamt mål, något som bör ses som positivt inom den annars splittrade nationella rörelsen. Dagisrevolutionärerna ur vänstern är som vanligt framme för att orsaka kaos, eftersom de saknar ett eget budskap att föra ut, utöver att etablissemanget misslyckats med att uppnå sina egalitära ideal. De har insett att deras revolution blev impopulär redan efter Sovjetunionens fall, och som resultat får vi en defensiv rörelse, mer kontraproduktiv än den är produktiv. Nationalism, å andra sidan, är på uppgång överallt i Europa och växer i takt med att globaliseringen och pluralismen visar att de inte fungerar.
Men de största hycklarna den här gången är varken nationalister eller kommunister, utan kommunpolitikerna:
Sex ledande kommunpolitiker i Salem i partiöverskridande protest inför dagens demonstrationer: Polis och domstolar ger tillstånd till organiserade upplopp. År efter år tvingas Salems kommun uppleva demonstrationer som urartar i rent våldskaos. De demonstrationstillstånd som polisen utfärdar utnyttjas allt oftare av kända våldsverkare för organiserade upplopp. Detta begränsar laglydiga medborgares rörelsefrihet. Uppenbarligen anser polis och domstolar att sådana störningar av medborgarnas rätt till trygghet i sin närmiljö inte är tillräckligt allvarliga. Men vi som förtroendevalda kan inte acceptera att tiotusentals kommuninvånare och skattebetalare får betala priset när en grundlag utnyttjas för allvarliga lagbrott och framkallande av fara.
I dessa dagar ser vi den absurda bilden av hur en grundlag utnyttjas för allvarliga lagbrott och framkallande av fara.
Det här är missvisande. Demonstranterna "utnyttjar" inte grundlagen; de nyttjar den för att föra ut ett budskap. Om de attackeras av våldsamma motdemonstranter och det i sin tur leder till upplopp, innebär det per automatik att vi bör neka demonstranterna rätten att demonstrera? Om Centerpartiet aldrig skulle kunna hålla tal i ett visst område, utan att vissa grupper agiterade centerpartister med våld tills båda grupper var i luven på varandra, bör då Centerpartiet nekas rätten till att demonstrera? Resonemanget är löjligt och skulle innebära att våldsamma oppositionella krafter styr grundlagen.
Men grundlagen i sig är problematisk, eftersom den kräver att samhället har skyldighet att tolerera och skydda all form av opposition, vilket innebär att man prioriterar åsikter över konsensus, något som Platon identifierade som ett av tecknen på att ett samhälle befinner sig i slutet av en civilisationscykel. Vid det här laget hade det varit effektivare av politikerna att spendera sina polisiära resurser på att skydda medborgare utanför demonstrationen och istället låta de båda grupperna lösa sina konflikter i en öppen anarkizon. Då hade vi i alla fall sluppit hyckleriet. Istället ger vi sken av att vara toleranta mot alla, men förlorar kontrollen när vi inte vet hur vi ska hantera inre motsättningar. Vi vill desperat beskydda alla, men har ingen lösning på hur olika grupper ska leva i samma samhälle, fastän de inte delar grundläggande värderingar och ideal. Demokratins enighet hålls därför samman med propaganda, byråkrati och våld.
Ett kanske ännu större problem är vårt begrepp om frihet. I liberaldemokratier tolkar vi frihet som någonting både individuellt och absolut; alla har det och det är okränkbart. I verkligheten är frihet någonting rörligt och dynamiskt. Om både du och din granne har friheten att göra precis vad ni vill på era respektive tomter, och din granne bestämmer sig för att bygga en kärnvapenbomb på gräsmattan, hur bör du då reagera? Frihet är ett samspel mellan olika individer och grupper, vilket mycket väl demonstreras i Salem, där motdemonstranter använder sin frihet för att sätta demonstranternas frihet ur spel:
Daniel Wiklund menar dock att polisens beteende bäddar för bråk.
- Absolut. Nazister och mordbrännare får demonstrera. Men vanliga människor som vill visa sitt motstånd mot rasismen får inte göra det. Det gör mig väldigt upprörd, säger Daniel Wiklund.
Här kommer statsmaktens frihet också in i bilden, och nu blir det nästan löjligt: Demonstranterna skyller på motdemonstranterna, och motdemonstranterna skyller på polisen, och polisen skyller på...tja, de gör bara sitt jobb och kan inte skylla på någon alls. Vi får ingen lösningen på problemet. Det matematiska geniet Theodore Kaczynski insåg grundproblemet i det moderna samhällets frihetsbegrepp, när han arbetade med gränsfunktioner. Hans insikt var simpel och borde egentligen tillhöra sunt förnuft inom varje statsmakt. Studera den här bilden:
Om någon av dessa personer förstorar eller förminskar storleken på sin yta, påverkar det i sin tur storleken på samtliga personers yta. Precis så fungerar frihet i en av grupp av individer, och i förlängning i ett samhälle. Eftersom vår grundlag säger att staten har skyldighet att upprätthålla en viss del av ytan fri för alla grupper, är det inte svårt att räkna ut att oppositionella grupper kommer att försöka förminska ytan hos sina motståndare.
Polisens jobb blir att hålla varje grupp inom sin yta och det blir i längden omöjligt, så länge vi inte vill att Sverige förvandlas till en genomtotalitär statsmakt. I det här specifika fallet anser jag dock att polisen agerar rätt när den stoppar oppositionen från att skapa upplopp, men märk väl att jag inte tror på yttrandefrihet åt alla, och hade ansett att nationella också borde stoppas om de var ute för att skapa upplopp mot vänstern (lär inte hända det här århundradet). Jag anser det viktigare att demonstrationerna, d.v.s. kritiken av det rådande etablissemanget, får komma till tals medialt än att alla får uttrycka sin ståndpunkt samtidigt. Motdemonstration är ineffektivt och borde istället förvisas till verbal debatt, t.ex. i television, där det sker under kontrollerade former.
Egentligen, även om jag är känd för att i regel stödja nationalism, vill jag inte försvara en viss grupp. Jag ser problemet i ett splittrat samhälle som Sverige, där bristen på konsensus kommer att ge upphov till mer våldsamma sammandrabbningar i framtiden; inte bara politiska, men även religiösa och etniska. Vi har redan sett försmaken på detta i samband med Muhammedkarikatyrerna. Vår syn på frihet är defekt. Platon hade rätt när han hävdade att frihet uppnås genom att friktionen mellan olika samhällsmedlemmar minimeras; så länge vi inte delar samma värderingar, platsar vi inte i samma samhälle. Istället för att försöka tillgodose behovet hos ett oändligt antal grupper, som alltid kommer att känna sig kränkta och diskriminerade, bör vi separera dem. Evig konflikt tär på en nation och tvingar ner den på knä, vilket lämnar den öppen för anfall från fiender. Sverige år 2008 är splittrat och svagt, kanske mer svagt än någonsin tidigare i modern tid, därför vi har förlorat kittet som håller människor samman. Salemdemonstrationerna är bara ett uttryck för dekadensen som växer på gräsrotsnivå.
