Pirater och upphovsrättsinnehavare förtjänar varandra
Om Ipred och bibliotekens skönhet
Vad händer när man sätter en kutryggig girigbuk och en underhållningssuktande snorunge i en bur och låter dem slåss om en blodig biff? Vi får troligen se någonting liknande situationen i Sverige när det EU-baserade Ipred-direktivet flåsar i nacken på pirater och hyllas av "de andra". De båda lägren förtjänar varandra och äter väl upp varandra när biffen är slut. På ena sidan boxningsringen har vi den rigide, småkorrupte producenten som inte hängt med i svängarna de senaste decennierna och inte vet något annat sätt att tjäna pengar på än att efterlysa lagar mot fildelare. Och på andra sidan har vi den fildelande piraten, som älskar ordet 'kultur' (som ett slags ursäkt), men inte laddar ned mycket annat än dåliga tv-serier och Britney Spears senaste.
Häromdagen besökte jag biblioteket i staden. Det vilar någon sublim atmosfär över hela lokalen. Där har man (tänka sig) bl.a. samlat det bästa av människans kulturella bedrifter i bokform, som cd-skivor och som en och annan film. Medan bibliotek i och för sig inte är gratis för den som lånar, med tanke på de skattepengar som går åt till hela schabraket, så får man just det bästa (och förvisso en hel del dynga också) staplat i alfabetisk ordning i prydliga bokhyllor. Jag skulle inte ha något som helst emot om de girigaste av världens underhållningsproducenter ersattes med fler bibliotekarier, befolkningen i övrigt uppmuntrades till fler biblioteksbesök (det är som att gå i kyrkan) och någon mycket handgripligen gjorde slut på Britney Spears lidande.
DN: 1, 2, 3, 4
SvD: 1, 2
