Homeros:
Människosläkten föds och dör som löven i skogen. Löven strör vinden ut över marken, men träden blir gröna och låter nya snabbt spira fram när våren är inne. Så växer människosläkten upp för att åter försvinna.
om
nihilism
kultur
propaganda
XML: RSS-flöde

Svenska Nihilistsällskapet
© 2006-2014
Med upphovsrätt

« Apatiska flyktingbarn… | Hem | Stockholmssjukdomen »

Brev: Yttrandefrihet

Jag blev nyligen intervjuad av en skolelev på ett svenskt gymnasium om ämnet yttrandefrihet. Här kan ni läsa hela intervjun:

Vad är yttrandefrihet för dig och ert sällskap? Hur definerar och tolkar
ni den? Har du tidigare varit av en annan uppfattning, eller ifrågsatt
din befintliga?


Yttrandefrihet för mig är att kunna uttrycka sin ståndpunkt offentligt,
utan att bli censurerad eller hotad med straff av staten. Svenska
Nihilistsällskapet följer en platonistisk tradition, som anser att
konsensus över åsikter är viktigare än friheten att uttrycka dissidens.
Däremot anser vi att det är sunt att låta dissidenta åsikter komma till
tals, men stödjer inte tanken om att staten är tvungen att erbjuda medel
eller aktivt uppmuntra till pluralistiska idébildningar. Tvärtom leder
pluralism till splittring av konsensus är en av faktorerna på att en
civilisation håller på att förfalla.

Jag har tidigare haft en fascistisk syn på yttrandefrihet och helt
förkastat idén om att alla individer bör komma till tals. Detta hör samman
med Platons idé om det offentliga samhällslivet där människor enas kring
gemensamma värderingar och ideal. På senare tid har jag blivit kritisk
till centraliserade statsbildningar och lutar nu mot en mer lokal,
libertariansk filosofi, även om jag fortfarande ytterst håller ledarskap
och konsensus, som två viktiga grundpelare för att ett samhälle ska
fungera. Min syn på yttrandefrihet är därför i princip densamma, men om en
större grupp människor inte delar konsensus, anser jag att de bör upprätta
ett eget samhälle baserat på sina trosföreställningar, istället för att en
stat går in och pådyvlar dessa människor en viss uppfattning.

Vilka funktioner, sett ur ert men även hela samhällets perspektiv, bör
den utfylla? Och hur - om vi bortser från direkta följder, placerar oss
i en slags ogenomtränglig, laglös bubbla - förhåller ni er till den?


Det finns två grundläggande problem med yttrandefrihet, förutom den
platonistiska invändningen nämnd ovan:

1) De flesta människor har ingen nytta av yttrandefrihet, eftersom de
följer sociala idébildningar och är oförmågna att dra
självständiga slutsatser utanför rådande samhällsparadigm. Søren
Kierkegaard beskrev detta lysande på följande sätt: "Folk kräver
yttrandefrihet som en kompensation för tankefriheten de aldrig använder."
Människor i demokratier håller frihet för att vara ett okränkbart och
moraliskt egenvärde, men få människor använder den friheten för att
uttrycka någonting avvikande - och de som gör det, finner snart att de
inte är så fria, trots allt (nynazister, radikala miljöaktivister,
religiösa extremister, terrorister etc.).

2) Eftersom vi tilldelar yttrandefrihet ett absolut värde, upstår samma
paradox som för demokratin: Tillåter yttrandefrihet även idébildning som
vill avskaffa yttrandefrihet? På samma sätt kan demokrati ge makt åt
grupper som vill avskaffa demokratin. Lösningen ligger ytterst i att
begränsa friheten för vissa grupper, men då förlorar som bekant också
demokratin och yttrandefriheten sina respektive värden.

Yttrandefrihet bör existera som ett sätt för avvikande trosföreställningar
att komma till tals i det offentliga, men det bör aldrig direkt uppmuntras
eller hota rådande konsensus. Yttrandefrihet är viktigt för att ett
samhälle ska fortsätta vara självkritiskt, men går friheten för långt,
upplöser man samhällets grundvalar. Jag ser ingen klar väg att gå här; om
vissa ledare bestämmer sig för att tysta vissa grupper för att
upprätthålla social ordning, kan det vara en klok idé i vissa situationer,
medan det andra gånger kan vara viktigt att en viss röst får komma till
tals. I regel bör dessa röster inte komma från folkmassor, utan från
upplysta människor med hög utbildning och intelligens. Om alla fick komma
med invändningar mot ett samhälle, skulle folkmassorna omedelbart klaga
över ditten och datten, eftersom det ligger i deras natur. Därmed inte
sagt att de har speciellt mycket meningsfullt att säga i en rationell
debatt.

Den hypotetiska situationen om en laglös bubbla är självmotsägande; inom
alla mänskliga grupper uppstår sociala normer, även inom primitiva
grupper. Om vi ändå postulerar en sådan situation, tror jag inte
yttrandefriheten skulle vara speciellt viktig. Vi måste komma ihåg att
idén om yttrandefrihet är ett västerländskt koncept och gäller inte i alla
kulturer. På vissa platser skulle det till och med vara absurt med
yttrandefrihet. Därför är det viktigt att komma ihåg att det är en del av
en västerländsk tradition och intimt bunden med en civilisation, där man
tilldelat den individuella ståndpunkten ett egenvärde. I de flesta sociala
grupper utanför civilisationen är antagligen den här tanken helt
irrelevant och ointressant; man följer ledaren i gruppen, punkt slut.

Du bekräftade min intuition om hur ni måste ha hamnat i konflikt och
oförrätt för era åsikter. Kan du beskriva ett - eller flera - exempel,
och utkristallisera din introspektiva resa samt det faktiska
händelseförloppet, eller andra aspekter av värde? Vad blir
metaperspektivet, när du ställer allt i förhållande?


Svenska Nihilistsällskapet har tidigare skapat rubriker i massmedia, varav
vår intervju med DN om skolmassakern i Jokela kanske är det bästa
exemplet. Medan alla andra medier fördömde Pekka-Eric Auvinen som
sinnesjuk och ville få det till att händelsen var en engångshändelse,
hävdade vi att det var ett samhällsfenomen i västerlandet, som pekar på
inre problem i våra kulturer. För detta blev vi öppet attackerade av
privatpersoner och jag som redaktör fick bland annat ta emot dödshot och
personliga angrepp. Vi tog det hela med en klackspark, eftersom det är en
vanlig reaktion bland de flesta människor att svara med känslor istället
för med logiskt resonemang. För någon vecka sedan gick Pekka-Erics
föräldrar med på en intervju i finsk television, där de i princip
bekräftade vår teori: Pekka-Eric drevs till sitt dåd genom mobbing och
ignorans från samhällets sida. För inte så länge sedan inträffade ännu en
skolmassaker i Finland, vilket också pekar på att skolskjutningar nu
börjar bli en trend i vårt samhälle. Om vi förnekar dessa mönster, lever
vi våra liv i ignorans inför verkligheten.

Yttrandefriheten är av litet värde för enskilda personer i ett
demokratiskt samhälle. Om du saknar finansiella och mediala resurser,
kommer din röst att endast nå ut till ett par tusen personer. Genom
internet har möjligheterna förbättrats, men förutom de neo-stalinistiska
metoder som de europeiska länderna nu vill lobba genom för att åter
begränsa dessa möjligheter, kan vi konstatera att de största och
mäktigaste kanalerna för åsiktsbildning sker antingen via statlig ägda
sajter eller stora företag, som driver igenom samma politiska agenda. Din
insändare i tidningen gör ingen skillnad i det stora hela. Det som styr
opinionsbildning i demokratier är massmedian. Den som styr massmedian,
styr opinionen. Med andra ord är yttrandefriheten i demokratier en sluten
cirkel och styrs ytterst av ett par mäktiga personer, som Platon
identifierar som oligarker. Om du vill nå ut med ett budskap till en stor
massa, kommer du i de flesta fall att behöva väcka uppmärksamhet, som
t.ex. Pekka-Eric Auvinen gjorde. Theodore Kaczynski, känd amerikansk
terrorist, beskriver detta på följande sätt:

If we had never done anything violent and had submitted the present
writings to a publisher, they probably would not have been accepted. If
they had been accepted and published, they probably would not have
attracted many readers, because it's more fun to watch the entertainment
put out by the media than to read a sober essay. Even if these writings
had had many readers, most of these readers would soon have forgotten what
they had read as their minds were flooded by the mass of material to which
the media expose them. In order to get our message before the public with
some chance of making a lasting impression, we've had to kill people.

Slutligen: hur vill du att yttrandefriheten, således relationen mellan
stat och individ, ska se ut?


Jag tror jag har summerat detta ganska väl i samband med beskrivningen av
ett platonistiskt samhällsliv; yttrandefrihet bör förekomma inom reglerade
former för att kritisera och utveckla det rådande statsskicket, men aldrig
hota konsensus och inte uppmana till revolt mot ledarskap. I sådana fall
bör de dissidenta grupperna bilda ett eget samhälle. Relationen mellan
stat och individ bör följa en feodal, aristokratisk tradition: Individen
är underordnad staten och ledarskapet som styr samhället. Kulturen bör i
så stor utsträckning som möjligt reglera människor beteende och statens
byråkratiska funktion bör minimeras så mycket det går, bland annat genom
decentralisering av makt. Samstämmighet värderas som viktigare än den
individuella friheten att yttra sin ståndpunkt och alla idéer värderas
meritokratiskt utefter de rådande kulturella värderingarna. Ingen idé och
ingen åsikt tilldelas ett moraliskt egenvärde.
 



  
Kom ihåg personlig information?

Din kommentar kommer att synas på sidan när kommentaren har godkänts av redaktör.



Underrätta:
Göm e-post:

Fotnot: Alla HTML-taggar förutom <b> och <i> kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar genom att skriva webbadressen eller e-postadressen i kommentarfältet.

Kategorier

Senaste kommentarer


Asdf om
8 saker en nihili…:

Jag kan inte sluta vara bitter över de troende människor som …
Jonas om
Min vilja är mitt…:

Sunshine triumferar i kommentarfältet! Det konstlade språket …
Patrik om
Lars Molin - Zoom…:

Jag komer ihåg TV-serien Zoombie som jag såg för exakt 30 år …

Community

Arkiv

01 jan - 31 jan 2009
01 dec - 31 dec 2008
01 nov - 30 nov 2008
01 okt - 31 okt 2008
01 sep - 30 sep 2008
01 aug - 31 aug 2008
01 jul - 31 jul 2008
01 jun - 30 jun 2008
01 maj - 31 maj 2008
01 apr - 30 apr 2008
01 mar - 31 mar 2008
01 feb - 29 feb 2008
01 jan - 31 jan 2008