Fritiof Nilsson Piraten - Tre terminer
Vi närmar oss juletider, vilket för många av oss också innebär sagotid, och därför kan det vara på sin plats att introducera en svensk litterär klenod, som kvalar in som både en studentbibel och skånsk berättarklassiker. Fritiof Nilsson Piratens "Tre terminer" utgör både och, i en livligt munter lokalskildring av Lund, där novischen Herman Lange en dag anländer med tåget från Gyllevad. Lättad över att fly familjelivet där hemma, med en sjukligt pedantisk och kontrollerande fader, som plågar sin familj som utlopp för personliga problem, upptäcker Herman en ny värld bland studenter, lektorer, hovmästare, överliggare och lätta fruntimmer. Alla trevar de i mörkret och söker sin väg i livet, men famlar omkring i sprit och studier, utan att riktigt hitta rätt. Herman dras långsamt in i en fast bekantskapskrets av likasinnade, däri han finner en varm och humoristisk vänskap, redo att introducera honom till studentlivets höjdpunkter och avigsidor.Efter hand som Herman stadgar sig i Lund, finner han sig tillrätta och inrättar en livsstil, som flitigt försöker omfamna studiernas krav, men snabbt låter punschen, biljardspelen och lustan ta överhand. Herman inser tidigt att studentlivet inte riktigt blir det han trodde det skulle vara, men lär sig i gengäld genvägar förbi de hinder och problem som tillhör vardagen. Den lättsamma perioden i Lund tar plötsligt en dag en skarp vändning, när han träffar Anne, hustru till Emil Horten, en av hans vänner i bekantskapskretsen. De två börjar träffas utanför Emils hem och blir snart djupt förälskade i varandra; en förälskelse som ständigt drivs framåt av Annes olyckliga äktenskap och Hermans jakt på ung lidelse. Historien tar en mörk vändning när kärleken övergår i sjuklig romantik och självdestruktiv svartsjuka. Världen omkring Herman förändras och livets absurda och tragiska aspekter glimtar fram bakom gränderna i den lummiga studentstaden. Herman är på väg att möta livet i sin nakna klarhet.
Det första som väcker förundran över den här boken är stilen i vilken den är skriven. Piraten följde som bekant en muntlig berättartradition, som bygger på verklighet, men förvränger, illuminerar och förtydligar subjektiva upplevelser, och gör därmed historien på en gång både realistisk och fiktiv. Det poetiska språket är emellanåt mycket framträdande, oftast i form av miljöbeskrivningar, känsloexcesser och psykologiska impulser. Pirarens språk är tydligt och klart som korvspad, men han leker med fraser och anspelar djärvt på sina burleska och livsglada karaktärer, alla stöpta i lokaltypisk anda. Nästan som schabloner, framträder den pedantiske fadern, ödmjuka modern, svårfångade men ljuva, unga kvinnan, överliggande festprissen, och naiva men ständigt sökande studenten i en stor och osäker värld. Många gånger brister man ut i skratt åt grovkorniga utfall och sinnesrika repliker, som böljar genom lundalanskapet i Piratens livliga språk med ständig sinnesnärvaro. Detaljerna hos platser och känslor är mästerligt utmejslade, utan att övergå till en romantisk poetik.
Om jag skulle placera den i ett genrefack, hamnar den antagligen i en sorts modernt realistisk kategori, som starkt påminner om Balzac och Strindbergs socialistiska period. Parallellerna till "Pappa Goriot" och "Röda rummet" är flera: Huvudpersonen är en naiv ung man, som genom möten med samhällslivet förlorar sina illusioner och slutligen lämnar staden, själsligt utblottad, men med klarhet och insikt i verklighetens bistra natur. Piraten väljer att skildra Hermans inre omvandling genom humor; det blir ett sorts lokalt folklivsdrama, nästan som ett skådespel, men utan scenanvisningar eller innötta repliker. Kapitlen flyter in i varandra och bildar en röd ödestråd genom en period i Hermans liv, som väl speglar den personliga utvecklingen hos såväl dåtidens som dagens unga studenter, på drift med sig själva och sin kalla omgivning.
Men bland kylan finns det en berättarglädje och mänsklig värme, som vittnar om ödmjuk insikt i ungdomen natur, lidelsernas krav, och manlig och kvinnlig psykologi. Detta gör att "Tre terminer" suggestivt pekar mot en mogen mans livserfarenheter, där tragedi och komik utgör de grundläggande förutsättningarna för att kvarglömd barndom och kärlek ska framträda, utan illusioner och lekar. I realismens spår fortsätter Piraten skildra samhällets desillusionering och framhäva människans otåliga vilja att nå klarhet. Cigarröken och punschhinkarna i krogrummen vilseleder och skymmer sikten för allvaret, men för vår protagonist rämnar till sist allting och avslöjar den stora, väldiga natthimlens försoning med ödet. Inför den här historien blir man lika ödmjuk som huvudkaraktären inför de okontrollerade krafter inom oss och inneberoende i världen, som ständigt förleder och driver med oss, som om vi alla vore schackpjäser för gudars spel.
