Trygghet ger förtroende - och makt
"Mitt i krisen är svenska folkets förtroende för samhällsinstitutioner som Ikea, medierna och riksdagen tämligen orubbat", skriver Dagens Nyheter som tagit del av resultaten av den ideella föreningen MedieAkademins förtroendebarometer:
I toppen av förtroendeligan hittar vi Ikea (78), Sveriges Radio (76), Sveriges Television (73), Volvo och universitet/högskolor (båda 62) och Dagens Nyheter (58) [heh…].
Var hittar vi den röda tråden? Jag skulle sätta några slantar på att alla dessa i någon mån representerar makt, framgång och framför allt trygghet. Precis som i vilken familjerelation som helst handlar förtroende inte bara om att den tillbedda talar sanning (som vi får hoppas att DN i det här fallet gör), utan mer på andra faktorer. Har man en arbetslös soffpotatis till far – d.v.s. motsatsen till en framgångsrik, snygg och stenrik hedersknyffel – så är det kanske inte att förvånas över om barn till det där fyllot rymmer hemifrån under tonåren. Men råkar fadern trots allt utgöra en trygghet för barnet, ökar nog chanserna markant för att barnet stannar kvar inom husets väggar. Man visade en gång att schimpansungar tydligen alltid sätter tryggheten framför mat: när ungen ställdes inför ett val sprang han/hon/den/det alltid fram till en docka föreställande en vuxen schimpans hellre än till en skål med mat.Så om man låter sin institution, sitt företag eller höga person ha samma symboliska dragningskraft som den där dockan hade för schimpansungen, finns tydligen all möjlighet att bygga upp ett gigantiskt förtroende inför den stora massan. Ikea har lyckats utomordentligt väl med att marknadsföra sig som den där stora, fluffiga schimpansmamman; tack vare de vitt spridda Ikea-butikerna kan man som utlandssvensk få tag på köttbullar med brunsås och lingonsylt, Kalles kaviar eller en blänkande dalahäst på alla möjliga och omöjliga ställen i världen – trygghet och mys, allt under den stora blågula Ikea-logotypen. Till råga på allt utmålas Ingvar Kamprad som en framgångssaga och mysgubbe av stora mått, även om en del väljer att se honom som en tråkig snåljåp som dessutom var nazist under sin ungdom.
Sämre går det för exempelvis riksdagspartierna; bara 21 procent av personerna i undersökningen hade stort förtroende för dem. Och jag tror inte att jag heller förknippar moderaterna eller vänsterpartiet eller folkpartiet med "trygghet" direkt. Däremot:
"Partierna" har […] lågt förtroende medan "riksdagen", som ju består av partirepresentanter, har 42 - dubbelt så mycket. Genomgående har företag och institutioner högre förtroende än sina ledare.
Så typiskt svenskt. Vi gillar generellt sett inte delar av helheten (partier ur riksdagen) eller utstickare (sverigedemokraterna). Det som håller oss samman, det kollektiva limmet, är trygghet på burk, vare sig det gäller Ikea som håller oss samman globalt, SVT som är den bekväma standardkanalen som aldrig ljuger eller universitetet som gör att vi alla tillsammans tar oss ut i arbetslösheten-jag-menar-arbetslivet. Det verkar som att om du är det som i någon mån håller människor sammanlänkade, så har du deras förtroende – och framför allt mycket makt.
