Varför homogifte borde förbjudas
Queer gör ingen glad
Kristdemokraterna hänger envist kvar i hasorna på makteliten likt en narr som nyper tag i kungens hermelinsbräm. De är de sorgliga resterna, det som finns kvar av konservativa svar på sådana här sakfrågor inom riksdagen, kristdemokraterna som skall bära arvet av den organiserade religiösa makt som styrde varje vrå av samhällslivet och politiken under lång tid i Sverige. Nu har de sedan en tid gett alliansen huvudvärk för att de bestämt vill att begreppet 'äktenskap' bara skall gälla heterosexuella.
Om vi struntar i semantiken kring ordet 'äktenskap' och dessutom plockar bort religionen ur sammanhanget och bara ser till konservativa kontra liberala politiska åsikter, så frågar sig förstås de senare varför det är så fruktansvärt att två personer av samma kön gifter sig. Vilken skillnad kan det göra? Tja, kort sammanfattat skulle man kunna säga att man officiellt låter den sed som i vanliga fall leder till avkomma i en mamma-pappa-barn-familj – den viktigaste kombinationen för att ett samhälle faktiskt skall ha en framtid att tala om – breddas till att mer likna en "gör vad du vill"-sed. Ja, jo, jag vet, "jättetråkigt, en vanlig familj, blä – jag kan väl få skapa min egen häftiga kombination". Men samhället behöver lite konsekventa mönster. Homosexuella och deras försvarare i frågan om homogifte har säkert inte som intention att de vill rasera något – de, liksom andra, tänker inte på vad deras handlingar bidrar till i längden. Men acceptansen av homogifte sänder ut en signal till hela Sverige om att det är strunt samma om du gifter dig med någon av motsatt kön och skaffar barn eller om du exempelvis leker djävel i någon flummig sekt, eftersom den traditionella äktenskapsseden och dess resultat riskerar att urholkas och göras till ett enda stort "skit samma". Så:Q: Är homogifte acceptabelt?
A: Nej, för det devalverar fungerande traditioners betydelse till värdet av en zimbabwisk dollarsedel.
Begreppet 'queer' speglar det hela ganska bra. Det betyder ju ursprungligen ungefär 'underlig', men har senare även kommit att betyda 'homosexuell'. Våra ideal (läs: ursäkter) får människor att älska det underliga, märkliga, onormala och perversa, eftersom det inte finns någon stabil plattform kvar. Och att skapa en ny är det inte många som vill, orkar eller kan. Så man hoppar på "queer"-tåget: de udda livsstilarna står uppradade, det är bara att välja den smak som passar just dig, just här, just nu.
Så homogifte är mer än något annat ett symptom på en övergripande tendens där alla hoppar från fartyget, snor livbåtarna och ger sig var och en av på egen irrfärd över havet. Det är en sådan där ledsam historia som slutar i att alla drunknar. Problemet är att folk i gemen ser alternativet till homogifte som något fanatiskt påtvingat och restriktivt. Men vore det inte rätt skönt med vissa traditioner som talar om för oss vad vi bör göra, en sådan där trygg vana som alltid fungerat förr så varför inte igen? Jag kan förstå tanken om att det "hindrar utvecklingen", men vi behöver också fast mark att hoppa ifrån för att över huvud taget göra utveckling möjlig.
Homosexuella har det förstås inte lätt att hålla sig ifrån varandra, och det tror jag knappast vi bör förhindra mer än nödvändigt; de är en liten men närvarande del av alla befolkningar (oavsett vad Mahmoud Ahmadinejad säger), och det vore därför komplicerat att fösa iväg dem till annan plats, ungefär som att låta alla kvinnor i ett land leva isolerat. Men att skylta med sin sexualitet som i Pride är galenskap, egentligen av samma anledning till att homogifte är vansinne. Homosexuella är en minoritet och bör inte förvänta sig att behandlas som annat. Hårda ord kanske, men förmodligen bäst för oss alla.
