Johann Wolfgang von Goethe:
Först i begränsningen visar sig mästaren.
om
nihilism
kultur
propaganda
XML: RSS-flöde

Svenska Nihilistsällskapet
© 2006-2014
Med upphovsrätt

« (Sann) mångfald oroar… | Hem | Peter Andersson x 2 »

Varför Dilsa Demirbag-Stens anhängare är hycklande idioter, rond II

Dilsa Demirbag-StenNär jag läser stormen av kommentarer från upprörda sekulära humanister på min tidigare kolumn om Dilsa Demirbag-Stens senaste artikel i SvD, vet jag inte om jag ska asgarva eller börja organisera en trollattack mot deras bloggnätverk. Precis som Dilsas resonemang utgörs deras argument av känslomässiga reaktioner, och därför använder de sig av hot i stället för logiska argument när de framför sina idéer. Var det inte den här formen av neurotisk dogmatik som vi skulle undvika när vi dödade Gud efter upplysningstiden?

Vi är nihilister och ryggar inte tillbaka för vare sig mediesymboler eller hot. Låt oss skärskåda dessa humanistiska skojare en gång för alla.

Hotargumentet: "Problemet med ditt infantila resonemang är att dina beslöjade medborgare en dag kommer att knacka på din dörr med stenar i handen."

Den klassiska halmgubben visar sitt fula tryne när troende muslimer beskrivs som "religiösa dårar" som kommer att knacka på min dörr och stena mig om jag vågar tolerera deras tro. Uppenbarligen är dessa passiv-aggressiva utlopp tänkta att beröra mig personligen, ungefär som pinnen slår oss fram till moroten: om jag inte vill gå med i det sekulärhumanistiska lägret kommer jag att stenas till döds. Intressant. Om vi synar saken logiskt finner vi ett par problem:

- Argumentet förutsätter pluralism. Från min tidigare kolumn: "I stället för att försöka tvinga dem [troende muslimska invandrare] till att urholka sin identitet och bli rotlösa konsumenter som vi andra västerlänningar föreslår jag att vi lever som vi själva vill i vårt eget område." Med andra ord vill jag inte skapa ett pluralistiskt Sverige och därför skulle jag inte behöva utstå de kulturkrockar som här beskrivs.

- Halmgubben övertygar mig inte. Jag är inte alls säker på att jag kommer att bli stenad om jag inte öppnar dörren för Dilsa och hennes vinflaska. Valet står inte mellan att Sverige blir ett nytt Irak eller fortsätter utvecklas mot ett ateistiskt, humanistiskt och demokratiskt land för alla. Jag tror inte på ett Sverige för alla och dessa muslimer bevisar varför: Vi har olika värdesystem, olika traditioner och olika beteendemönster. Vi delar inte ens samma historia och språk. Varför inte då leva åtskilda, i harmoni?

Inte ens om vi fick en demografisk överrepresentation av dessa människor tror jag att vi skulle behöva bli oroliga för ett irakiskt Sverige; mångkulturer utvecklas alltid till grå, identitetslösa imperier, inte till radikala kulturdomäner. Pluralism är anti-kultur; det finns ingen kulturell agenda bakom lobbyingen för mer invandring och integration. Det är en ekonomisk agenda och styrs av stora korporationer som vill skapa en rörlig och billig arbetskraft. I dag är våra muslimer radikala, men om tre-fyra generationer kommer de att se på Rapport, lyssna på iPod och äta på McDonald's, precis som vi gör nu. Och då är väl sekulärhumanistens våta dröm uppfylld?

Demokratiargumentet: "STV [sic] gör fel när den visar ett program där odemokratiska principer få föras fram."

Här finner vi två huvudsakliga problem:

- Demokrati är ingenting annat än ett administrativt styrelseskick. Det inkluderar inte en ideologisk dimension, utöver yttrande- och valfrihet, något som varierat stort mellan historiens olika demokratier. Bland de germanska stammarna fick endast en ledarkast rösta i val, och i Aten fick inte slavar och kvinnor rösta. Det hade vi i dag kallat fascism, könsförtryck och anti-demokrati. När dessa muslimer säger att stening och könssegregering är någonting positivt, argumenterar de inte mot demokrati. De skulle lika gärna kunna vara demokrater och införa dessa principer om de hade lust.

- Hur demokratiska är vi om vi utestänger anti-demokratiska åsikter? Förlorar vi inte då poängen med demokrati, d.v.s. valfrihet och yttrandefrihet? Om en växande mängd medborgare i Sverige vill införa muslimska lagar (som om vi inte skulle kunna räkna ut det här innan vi bestämde oss för att förvandla folkhem till världshem...), är det deras demokratiska rättighet att kunna starta upp partier och rösta på dem. Låter det otäckt? Det är det inte -- det är konsekvensen av att försvara demokratin.

Frihetsargumentet: "... under alla ideologiska och kulturelal [sic] skor och strumpor, finns människor som i stort sett har lika önskningar då det gäller basala saker som handlar om frihet, att slippa plågas, att få välja väg själv, att styra över sin egen kropp etc."

Det paradoxala i det här argumentet: Varför nekar vi då dessa muslimer att styra över sina liv? De försvarade självmant sin religion och sina traditioner. Men vi ogillar deras frihet, så vi använder vår frihet för att förtrycka deras. Var finns logiken i detta? Det största problemet med det här argumentet är återigen att vi talar från ett västerländskt perspektiv och försöker göra det till en form av universalism. Det är inte alls så att alla människor på den här planeten värderar lika friheter. Frågorna kring styrelseskick, droger, sexualitet, kön och religion är bara ett par exempel på saker som mänskligheten har munhuggits och krigat om genom historiens gång. Vi har fortfarande inte nått det magiska stadiet där 6,7 miljarder (och växande) människor kommer överens om samma uppfattningar om individ, samhälle och omvärld. När vi inser detta blir mitt förslag en naturlig slutsats: Låt varje grupp bilda ett eget samhälle baserat på sina värderingar.

Hemlandsargumentet: "De [Dilsa, Benazir] kan ju göra större skillnad om de inte sitter inlåsta eller är döda."

De gör inte mycket mer skillnad i Sverige, i någon förort till Stockholm, Södertälje eller Malmö. Det är inte vårt problem att lösa konflikterna i deras hemland, och om man med nödvändighet anser att så är fallet, måste man förstå komplexiteten bakom konflikten i hemländerna. Vi kan inte bara storma landet och sedan tillsätta en västerländskt orienterad regeringsform. Liknande (vad vi som västerlänningar tolkar som) orättvisor existerar i hela tredje världen, och all form av humanistisk "hjälp" har enbart förvärrat situationen. Vi måste låta dessa länder styra sitt eget öde och följa sin egen naturliga utveckling. Om de bestämmer sig för att avskaffa islam, so be it. Om inte, anser inte jag att vi bör vara framme med pekpinne och försöka bomba dem till lydnad under vår ideologi. Att kvinnor som Dilsa och Benazir flyr sitt land för sina åsikter kan man tycka är fruktansvärt, men vi förstår inte konsekvenserna av vad det skulle innebära om vi gick in i dessa länder och började diktera villkoren.

Kulturimperalistargumentet: "Jag tvekar inte när jag säger att det bästa i den indiska kulturen är vad de som består av den brittiska imperialismen."

Medan jag inte är principiell motståndare till krig och imperialism, tror jag inte att kulturimperialism är en smart idé i längden:

- Vi berövar ursprungsbefolkningar deras kultur och historia. Jag tillhör dem som tycker om kulturell mångfald och anser att världen skulle bli tråkig om alla människor på jorden levde, tyckte och tänkte exakt likadant.

- Vi tvingas ödsla stora mängder pengar, militär och liv på konflikter, som vi hittills misslyckats med att lösa och till och med förvärrat. Se på Amerika som nu ekonomiskt går i sank. De har inte ens råd att upprätthålla sina krig längre.

- Vi riktar fokus mot vad vi tolkar som "fiender" i stället för att lösa våra problem här hemma. Sverige är ett bra land på många sätt, men det har också enorma problem med social isolering, depression, fetma/övervikt, stress, kommersialism och kriminalitet. Jag tror vi bör lösa våra egna problem innan vi börjar diktera för andra folk hur de ska leva. Att föregå med gott exempel är viktigare än att jaga ondskan världen runt.

- Vi får nya utrikespolitiska fiender på världskartan och i dag är många muslimska republiker fast sammanlänkade med växande supermakter som Kina och Ryssland. Dessa makter vill tvinga västerlandet på knä. Om vi bryr oss om våra ideal och vår civilisation riktar vi in oss på att stärka den internt i stället för att utsätta den för onödiga externa hot, som med stor säkerhet kommer att innebära en långsam död.

Därför vill jag skicka tillbaka Dilsa Demirbag-Sten och hennes anhängare till Kurdistan.

Jag tror inte på universalism, sekulär humanism eller demokrati. Universalism är bland det värsta ur abrahamitisk dogm och är religionens svar på globalisering. Sekulär humanism behåller den kristna etiken (jämlikhet, frihet, universellt broderskap), men utan Gud, d.v.s. serverar kristen dogm i ett modernt paket. Jag köper inte den etiken, oavsett vem det är som presenterar den. Dilsa har misslyckats motivera mig till varför jag ska köpa hennes argument, och hennes förvirrade anhängare har bara lyckats med att kasta personangrepp till höger och vänster och peka på vad som kommer att hända om jag och alla nihilister vägrar infinna oss i deras dogmatik.

Vi är nihilister och ser bortom både moral, dogmer och känslomässiga reaktioner. Det innebär inte att vi förkastar moral, att vi är motståndare till religion och andlighet eller att vi är rationalister. Men vi är kritiska till hur dessa fenomen förblindar oss inför verkligheten och därför väljer vi att sortera bort det som hindrar oss från att nå klarhet. Ju mer skit som kastas från sekulära humanister på den här sidan, desto större insikt får vi som nihilister i debatten. Jag företräder inte alla nihilister med mina ståndpunkter, men jag försvarar den nihilistiska filosofin, och genom den krossar jag de illusioner som presenteras för oss som progressiva "måsten". Vi måste ingenting. Vi förkastar era dogmer och era trångsynta, förblindade idéer om en värld utan rötter och mångfald. Världen blev intressant när kulturskillnader, dynamik och kontrast uppstod. Världshumanism är världsdöd för den mänskliga anden. Därför vill jag skicka tillbaka Dilsa och hennes anhängare till Kurdistan.
 
Kulturimperialist ()
04 november 08 - 07:34
kommentera Kulturimperialist

Du får det att låta som om en nihilistisk ståndpunkt skulle vara någonting märkvärdigt och sällsynt i det svenska debattklimatet. Det är det inte. Axel Hägerström företrädde en nihilistisk ståndpunkt och det är en position som präglar en stor del av den moderna rättsvtenskapen. Hägerström och hans efterföljare var dock betydligt djupare tänkare än någon som skriver på detta forum. Fört att förstå samhällets normbildning studerade många av dessa rättsfilosofer antropologi. Däremot hävdade de aldrig att de hade en förmåga att ställa sig utanför samhället. En viktig insikt hos Hägerström och hans anhängare var att ett samhälle inte kan fungera utan normer. Därför uppstår det alltid i alla samhällen en samhällsordning av något slag.

En sådan ordning måste alltid ytterst grundas i människors känslor för rätt och fel. Somliga hade en rent mekanisk syn på hur normbildning fungerar. De menade att primitiva rättsordningar tar sig formen av befallningar och att den som bryter mot en befallning drabbas av en sanktion. Människan som social varelse kommer p.g.a. psykologiska orsaker att internalisera de normer befallningarna ger uttryck för inom sig och göra dem till moralkodex. Men den hägerströmska skolan hävdade trots denna illusionslösa bild av rättsordningen alltid nödvändigheten av att normer utbildas och internaliseras.

Frostwind
04 november 08 - 08:27
kommentera Frostwind

Nu kanske jag griper in vid ett tillfälle som många skulle anse lönlöst. Varför ödsla tid på människor som kan se, men inte inse?

Ja, helt enkelt för att jag bara har tålamod med högfärdighet och sanslöst svammel till en viss gräns.

Har Kulturimperialist ens läst artikeln? Har han läst någonting överhuvudtaget vad gäller S.N.U.S grundläggande filosofiska riktning och tankar?

Då borde han ha förstått att nihilsm i denna mening avses som ett verktyg. Inte fatalism. Inte hejdlös kulturmarxism. Inte nedbrytande av samhällsordning till förmån för något “alla får göra som de vill”-anarkist/dagis imperativ.

Nihilsm avses som ett sätt att nedmontera rådande paradigm. Vilket kan anses rätt naturligt; visst ska man revidera sina ståndpunkter. Men vi lever i en tid då endast modernismen och dess ideal kan revidera traditionella värderingar. Vem bryter ned modernismen, och kastar den på tippen?

För visst håller jag med Högerström, fullt ut. Människan som social varelse är beroende av norm och rättesnöre. Jag personligen anser att dessa ideal och ramar ska utgå ifrån vissa, faktiska objektiva grunder vad gäller mänsklig natur, men även utifrån subjektiva val vad gäller utseendet hos det samhälle man vill skapa. Allt utifrån tankar om kultur, historia etc.

Tro mig; det finns en vilja att även bygga, inte bara slänga sig omkring med relativismens slägga.

jh () (Webbadress)
04 november 08 - 11:25
kommentera jh

Jag håller med om mkt av du säger, men jag tycker att du missar framför allt två viktiga aspekter.
1) Européer har varit ute och härjat runt om i världen, skapat konflikter och krig, sugit ut tillgångar och lämnat länder i fattigdom. Har inte Européer då ett ansvar att hjälpa till att ställa saker och ting till rätta? Inte så som sker idag: ”Följer ni inte våra värderingar så bombar vi er”, utan mer hjälpa till och stödja där det behövs, där människor vill ha stöd. Vi sitter på pengarna/makten.
2) Minoritetsproblemet. Inom alla ”kulturer” så finns det minoritetsgrupper, tänk t.ex. homosexuella muslimer. Varför ska vi låta äldre herrar definiera vad kultur är? Ska vi inte stötta homosexuella muslimers kamp för rättigheter?

Antihumanist
04 november 08 - 12:59
kommentera Antihumanist

Vad européer med flera “bör” göra i tredje världen har ingenting med kulturell identiet att göra utan är ekonomisk fråga i vilken jag är ganska kluven, men det hör inte till denna kulturdebatt. Vidare har jag svårt att förstå dessa “good-will” attityder som att värna om rättigheter för minoritetsgrupper på andra sidan jorden. Blir världen så mycket bättre av att vi är besserwissrar och jämrar oss över rättigheter för homosexuella muslimer i exempelvis Iran och att iranierna jämrar sig över att vi i Sverige översköljts av amerikansk skräpkultur? I slutändan tar den ena aldrig åt sig av den andres kritik, och varför skulle vi det? Självkritik är den bästa kritiken och varje nation måste själv komma till insikt hur dess normer, lagar och värderingar bör utformas för att skapa goda förutsättningar för dess folk. De mänskliga rättigheterna™ är något som de flesta tjatar om idag, men varför skulle universella värderingar vara en självklarhet? Ett samhälle som inte har en hållbar helhetsmodell är dömt att misslyckas i längden. Varför inte ge alla nationer möjlighet att nå denna samhällsmodell istället för att peka pinne och inför dogmer såsom DMR™ ?

aq
05 november 08 - 10:05
kommentera aq

Till att börja med så är jag ingen Dilsa-anhängare, jag hade aldrig hört talas om kvinnan innan jag läste ditt inlägg. Jag har således ingen aning om hur effektivt hon arbetar eller vad hon gör över huvudtaget. När jag “de” så tänkte jag på personer som flyr länder pga förtryck i allmänhet och jag fick intrycket att du också menade det, Dilsa var alltså bara ett exempel.

Dessutom så sa jag inget om att man bör invardera länder för att överföra några värderingar. Hur kan du få mitt försvar för att folk kanske vill kämpa utanför länderna till det? Jag skrev inte om något sådant. Jag anser inte heller att det är är en bra metod (se bara på Irak, även om just detta fall är extremt dåligt skött).

En sak jag undrar är varför du “firade Bhuttos bortgång”, hon försökte väl ändå verka inifrån genom politiken och var då en inre förändring. Att hon innan var utomlands är väl inte relevant annant än att det ger förståelse för hennes åsikter, måste tillägga att jag inte har så stor koll på henne. Det var ju inte ett land som invarderade utan en förändring inifrån som sagt, precis som de fundamentalistiska muslimernas agerande. Eller räknas hon inte pga sina västerländska värderingar? var drar man då gränsen för om man är en del av en kultur? vad krävs för att det ska bli utomstående påtryckningar? Kultur är i och för sig ett ganska vagt begrepp så jag tycker att diskussionen blir lite förvirrande.

LP ()
05 november 08 - 10:39
kommentera LP

Skall jag vara ärlig är jag nog inte den “Goda Humanist” som ofta fungerar som en slags (nid-)självbild då man som ateist, religionskritiker och medlem i samma organisation som Dilsa presenterar sig i en argumentation om eller mot religiösa stollar.

Kanske beror mitt ställningstagande och mina åsikter i grund och botten på ren och skär självbevarelsedrift. Jag blir helt enkelt rädd för kulturyttringar som tex islam, då jag hör vad som sägs och ser vad som görs i dess namn.

Skulle jag tvingas flytta till Saudiarabien skulle jag huka och vara tyst och den insikten förklarar varför jag kritiserar kulturrelativism och månkulturalism och varför jag vill ge företeelser som tex islam så lite svängrum som möjligt över det fysiska område där jag trots allt har någon slags priviligierad ställning i förhållande till resten av världen, alltså Sverige. Kanske kan du sympatisera med den inställningen trots allt eftersom du skriver “Låt varje grupp bilda ett eget samhälle baserat på sina värderingar.”?

Om detta innebär att jag vill inskränka tre naiva flickors rätt att tillämpa islam, så må det vara hänt. Det kanske är o-humanistiskt och inte särskilt liberalt att missunna dem deras val av ideologi, men utan att kunna fråga gud om råd, kan jag ändå inte låta bli att tycka att islam är en riktigt dålig ideologi. Jag anser också att de från sin priviligierade ställning här i Sverige har lyxen att välja sitt islam, men genom att studera länder som tex det nämnda Saudiarabien och skrifter, vet jag att valfrihet i utövandet av islam alls inte är något som kommer självklart med islam som dominerande ideologi.

Tjockskalligt säger jag alltså att de helt enkelt har fel och inte vet sitt eget bästa. Jag påstår inte att det är en objektiv sanning eftersom jag inte är gud, men med samma resonemang som jag använder då jag kommer fram till att gud förmodligen inte finns, påstår jag att det är mycket sannolikt att det är så att de dyrkar en skadlig ideologi. Eftersom jag också anser att jag måste ha en åsikt i en så viktig fråga, utgår jag från att det är så tills någon överbevisat mig om motsatsen. Det går inte att vara “neutral” i en sådan fråga.

Tills sist en fråga. Citat: “Men vi är kritiska till hur dessa fenomen förblindar oss inför verkligheten och därför väljer vi att sortera bort det som hindrar oss från att nå klarhet.”
Hur går det? Börjar du ana klarheten. Om inte, tycker du det verkar som att du kommer att ana den snart? Vad använder du tills du nått den totala klarheten (om du nu inte redan sett den)?

sparv
05 november 08 - 11:06
kommentera sparv

själva TV-programmet var tyvärr inte mycket att ha, kan man kanske tillägga. Tre flickor med slöja som frågade folk på gatan om de var för eller emot klassamhället. Upprörande.

En eller fler kommentarer inväntar godkännande.




  
Kom ihåg personlig information?

Din kommentar kommer att synas på sidan när kommentaren har godkänts av redaktör.



Underrätta:
Göm e-post:

Fotnot: Alla HTML-taggar förutom <b> och <i> kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar genom att skriva webbadressen eller e-postadressen i kommentarfältet.

Kategorier

Senaste kommentarer


Asdf om
8 saker en nihili…:

Jag kan inte sluta vara bitter över de troende människor som …
Jonas om
Min vilja är mitt…:

Sunshine triumferar i kommentarfältet! Det konstlade språket …
Patrik om
Lars Molin - Zoom…:

Jag komer ihåg TV-serien Zoombie som jag såg för exakt 30 år …

Community

Arkiv

01 jan - 31 jan 2009
01 dec - 31 dec 2008
01 nov - 30 nov 2008
01 okt - 31 okt 2008
01 sep - 30 sep 2008
01 aug - 31 aug 2008
01 jul - 31 jul 2008
01 jun - 30 jun 2008
01 maj - 31 maj 2008
01 apr - 30 apr 2008
01 mar - 31 mar 2008
01 feb - 29 feb 2008
01 jan - 31 jan 2008