Välj och vraka
Hög tid för gallring i Rinkebyskolan
Rinkebyskolan har fått ett flertal priser och kallas "framgångsrik" av Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm. Statistiken talar dock sitt tydliga språk:52 procent av dagens niondeklassare på Rinkebyskolan var underkända i något av kärnämnena efter vårterminen 2008.Bortser man från den så kallade elitklassen, där skolans duktigaste elever går, hade 67 procent underkänt i något av de tre kärnämnena.1
Resultatet är dock inte bättre eller sämre "när det gäller det totala antalet elever", menar Edholm, och pekar på att elitklasserna inte är problemet, utan att det är bristen på svenskundervisning åt invandrare bland eleverna som är det ständiga dilemmat. Nu får man intrycket att det hela rör sig om en konflikt mellan kvalitet och kultur, mellan det vertikala och det horisontella: antingen satsar vi på eliten oavsett vilket ursprung de har eller så satsar vi på att fokusera på alla elever med svårigheter i undervisningen, vilket i princip innebär en investering i det stora antalet invandrare.Men i någorlunda sunda samhällen finns ett samband mellan kvalitet och kulturbildning: bara de bästa eleverna utgör grunden för det framtida samhället, det är de som blir våra ledare och andra inflytelserika människor som i praktiken bestämmer hur nationens kunskap ser ut, d.v.s. hur kulturen utformas. Det må finnas slödder längre ner på stegen, vare sig det är i segregerade områden eller på annat håll – det gör det alltid – men riktningen som den här skutan tar bestäms av människorna som sitter vid rodret. Många må vara upprörda över att etniska svenskar får ett försprång i undervisningen för att de förstår språket bättre, men rimligtvis måste de ju få något för att deras förfäder, som de själva är en förlängning av, gjorde så bra ifrån sig när de anpassade sig till förhållande här, även om detta må ha hänt för x antal millennier sedan. Samma borde gälla invandrare i dag, just som vi var "invandrare" till det som skulle bli Sverige långt tillbaka i tiden (och något som politiskt korrekta historiker älskar att upplysa om i tid och otid). Det borde inte finnas genvägar, eftersom den befolkning som i så fall blir slutresultatet inte kommer att kunna hantera sin omgivning.
Och de invandrare som faktiskt tar sig långt i det svenska samhället, klarar språket och får en gedigen utbildning? Jag försvarar inte ett mångkulturellt samhälle – idealet vore att invandringen helt avstannar och att vi får klara oss så gott vi kan själva (hemska tanke) – men skall vi se realistiskt på saken är inte det något som kommer att ske inom den närmaste framtiden. Därför får vi göra det bästa av saken: föredra att enbart intelligenta och skickliga snarare än obegåvade invandrare kommer någonvart i Sverige, precis som enbart intelligenta och skickliga svenskar borde nå framgång här.
Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas riksförbund, tycker att Rinkebyskolan är helt oförtjänt av sina priser:
- Jag känner väl till de priser som Rinkebyskolan fått genom åren, men är det på det här viset, att man inte har sett till helheten så känner jag mig förd bakom ljuset. […] Man kan inte slå sig för bröstet för att ett mindre antal elever lyckas särskilt bra. Man måste se till helheten, till alla elevers lika rätt och chans.2
Fjelkner pratar om "helheten", men kan själv inte se den. Hon ser saken som att oavsett vad som händer så får det inte gå ut över dem som behöver "extra hjälp". Men om man har som främsta prioritet att hjälpa de stackars lågpresterande eleverna, så sänker man i slutändan kraven och inte helt oväntat kommer konsekvensen bli att folk som efter examen ger sig ut för att forma samhället är betydligt mindre kompetenta än tidigare generationer, även om vi på pappret är "godkända". Resultatet, och "helheten", är det vi ser när vi tittar ut genom våra fönster på morgnarna. Låt oss i alla fall säga så mycket som att den synen kommer att bli allt mindre angenäm om Fjelkner och dylika figurer sätter skutan på fel kurs.
Kontentan av det här sakläget kan sammanfattas i en metafor: Du skall precis till att äta sill till lunch och någon erbjuder dig en skål plommon att ha till. Ingen särskilt lyckad kombination, men svensk som du är tackar du artigt ja. Om du nu är så illa tvungen att äta plommon till sillen, är du dock förhoppningsvis inte så dum att du väljer de ruttna plommonen, utan bara de exceptionella. Detta i väntan på att du skall samla tillräckligt med mod för att säga att du alls inte tycker att sill och plommon passar särskilt bra ihop.
Beggars can't be choosers, och vi är inga tiggare, men vi kommer definitivt att bli det om vi inte kräver kvalitet i vår kultur.
