Arthur Schopenhauer:
"Varken älska eller hata" innehåller hälften av all världsvishet. "Ingenting säga och ingenting tro" innehåller den andra hälften.
om
nihilism
kultur
propaganda
XML: RSS-flöde

Svenska Nihilistsällskapet
© 2006-2014
Med upphovsrätt

« 2 böcker 1 film | Hem | Välj och vraka »

Brev: White Flight och civilisationen som sin egen fiende

Dagens insändarbrev kommer från Eddie och handlar om hur det svenska samhället bör hantera problem med individer, som av kulturella eller psykiska skäl inte passar in i övriga samhällslivet och därför ställer både staten och skattebetalarna inför ett dilemma: När bör vi låta välfärdsstaten ta hand om våra medmänniskor och när bör vi sätta stopp och istället stänga dem ute från systemet? Ur ett större perspektiv: Hur bör en civilisation agera när den till sist har blivit sin egen fiende?

Hej
Jag finner eran sida mycket intressant och håller även med om det mesta i eran filosofi. Dock har jag några frågor av ren nyfikenhet till er. Att detta samhälle vi har idag kommer falla samman är uppenbart för alla som har någon typ av verklighetsförankring. Jag har dock svårt att se hur vi svenskar skulle kunna sopa upp spillrorna av det när det nu förhåller sig så att vi är helt avväpnade. Detta gäller såklart inte alla men om vi tittar på det generellt så är det ju så att "andra generationens invandrare" som numera är ockupanter(kan man väl säga) har väldigt bra tillgång till vapen har det visat sig. De flesta vapen som inte tillhör dem finns hos polisen eller militären, och båda dessa har ju visat sig allt annat än villiga att stå upp för sitt folk mot det nya sjuka och korrumperade samhället. Jag är klok nog att inse att denna situation absolut inte behöver vara statisk, men svenskar verkar ju numera vara det minst stridsvilliga folket i världen och att detta skulle ändra på sig innan det är alldelles försent dvs innan främlingarna är i klar majoritet tvivlar jag starkt på. Men man vet ju aldrig. Tankar om detta från eran sida? Detta leder också in mig på en annan sak: Jag har hört talas om att det numera pågår white flight från Sverige på vissa ställen. Ja svenskar som flyttar till länder där situationen inte är lika alarmerande. Detta tycker jag i grunden är fel då vi borde slåss för vår plats på jorden men kan samtidigt förstå de som inte ser något hopp om detta land och därför gör det valet. Vad är eran åsikt om detta fenomen?

Slutligen: Vad anser ni bör göras med mentalsjuka människor, ja vi kan säga psykiskt sjuka? Min åsikt lutar åt det gamla folkhemmet gällande den saken där jag vill minnas att man placerade dem på mentalsjukhus och kanske tom steriliserade dem(är inte säker på om det sistnämnda tillämpades på just mentalpatienter men jag skulle tro det). Jag inser helt klart att det inte är nyttigt att låta dessa reproducera sig eller att låta dessa ha något som helst inflytande, men jag vill nog inte avrätta dem. Det är jag väl för "humanistisk" för. Dock kan jag lätt tänka mig att det kaoset som väntar oss inom snar framtid inte kommer ge oss något val för det lär ju innebära krig mer eller mindre.

Hoppas ni kan ta er tid att svara

Hej Eddie!

Tack för ditt brev. Jag ska försöka svara så ärligt och realistiskt som möjligt på dina intressanta frågor.

Att detta samhälle vi har idag kommer falla samman är uppenbart för alla som har någon typ av verklighetsförankring. Jag har dock svårt att se hur vi svenskar skulle kunna sopa upp spillrorna av det när det nu förhåller sig så att vi är helt avväpnade. Detta gäller såklart inte alla men om vi tittar på det generellt så är det ju så att "andra generationens invandrare" som numera är ockupanter(kan man väl säga) har väldigt bra tillgång till vapen har det visat sig. De flesta vapen som inte tillhör dem finns hos polisen eller militären, och båda dessa har ju visat sig allt annat än villiga att stå upp för sitt folk mot det nya sjuka och korrumperade samhället. Jag är klok nog att inse att denna situation absolut inte behöver vara statisk, men svenskar verkar ju numera vara det minst stridsvilliga folket i världen och att detta skulle ändra på sig innan det är alldelles försent dvs innan främlingarna är i klar majoritet tvivlar jag starkt på. Men man vet ju aldrig. Tankar om detta från eran sida?

Första problemet du presenterar leder vid närmare eftertanke till en djupare problematik i sig: Medan det stämmer att vi har allvarliga etniska konflikter som ständigt trappas upp mellan invandrare och svenskar, är det på samma gång farligt att analysera samhällslivet undantagsvis utifrån en sådan dikotomi. Den klumpar ihop alla svenskar till en grupp och förutsätter automatiskt att invandrarna, d.v.s. den motsatta gruppen, är orsaken till alla våra problem. En mer realistisk tolkning är att vi har stora problem inom den svenska gruppen också, främst vad gäller välfärdsproblem och sjunkande intelligens och kreativitet bland de yngre generationerna. Medan jag är orolig över den mångkulturella problematiken i Sverige, som avspeglar större problem i Väst över huvud taget, bör vi alltid börja med att rannsaka oss själva och se vad det kan vara för fel på oss. Hur dumma och godtrogna var vi som trodde att folkhem och världshem skulle fungera lika bra? Dessa fel kommer nämligen aldrig att tas upp om vi börjar med att peka på någon extern kraft, som t.ex. invandring.

Med det sagt, tror jag inte att det primära problemet är huruvida invandrare i Sverige i stor utsträckning har tillgång till vapen eller inte. Lösningen skulle inte ligga i att svenskarna rustade upp för något "raskrig", även om jag skulle stödja mer liberala vapenlagar i allmänhet för självförsvar, men det är en annan fråga. Problemet med pluralismen i Sverige kommer inte att lösas genom våld eller väpnad konflikt. Det kommer snarare att trappa upp problemen och göra människor ännu mer blinda inför grundproblemet: Flera värdesystem och flera kulturer kan inte samexistera fredligt inom samma nation. Det har aldrig fungerat och chansen är ypperligt liten att det någonsin kommer att fungera. Svenskar slits än så länge mellan att lyssna på systemet som erbjuder dem bröd och cirkus, och på verkligheten som säger dem att så kallad månkultur inte fungerar som det var tänkt. Det handlar i grund och botten om kognitiv dissonans; människors världsbild kränks av verkligheten, och tyvärr är de mer benägna att hålla fast vid falska principer än att revidera sin ståndpunkt.

Jag hör inte till de som tror att svenskarna är på väg att dö ut eller att muslimer kommer att ta över Sverige år 2050. En mer realistisk teori är att vi kommer att bli etnisk minoritet tillsammans med en mängd andra folkgrupper, och att vi tillsammans kommer att utgöra en rotlös grå massa, vars "kultur" består av arbete och underhållningsindustri. Medan det finns en imperialistisk dimension till radikala religiösa trosföreställning i Mellanöstern och en etnisk medvetenhet hos många andra invandrargrupper i Sverige, tynar denna radikalism sakta bort bland det som dessa grupper huvudsakligen är här för: Välfärd. Bevis för detta ser vi bland annat just nu på Island, där den ekonomiska nergången har gjort att en stor mängd invandrare valfritt har flyttat hem till sitt hemland igen. Det är egentligen inte så konstigt: Bor du i ett land som präglas av krig, svält, fattigdom, politisk och ekonomisk korruption, och låg materiell standard, blir det attraktivt att flytta till ett land där omständigheterna är de motsatta, och du till på köpet kan njuta av den nya livsstilen utan att ens behöva arbeta för den.

Svaret på din fråga är därför detta: Vi löser pluralismens problem genom att avveckla det som gör vårt land till en attraktiv plats för parasitism. Detta kräver inte att vi motiverar polis och militär (kom ihåg att bakom varje polisuniform och militäruniform döljer sig en helt vanlig Svensson) till att rensa ut i gettona för dyra skattepengar, eller att svenskar beväpnar sig för att skjuta ner första bästa turk som råkar hosta på bussen. Det kräver endast att vi reducerar välfärdsapparatens funktion och betydelse i samhället, och att vi samtidigt stärker den kulturella gemenskapen bland svenskar. Det senare kommer delvis att bli en automatisk produkt av det förstnämnda; ju mer vi beroende vi är av våra medmänniskor, desto större social kontakt får vi med dem. Givetvis hade det bästa alternativet varit ett folk som röstat på partier som vill avskaffa pluralismen helt och hållet, men eftersom den genomsnittlige röstaren knappast är utbildad inom politik och heller inte vill riskera att uppfattas som radikal bland vänner och arbetskamrater, lär vi få dras med det pluralistiska oket ett tag till. Tills dess bör vi sluta fokusera på invandrare och istället bygga upp ett kulturellt nätverk bland svenskar på naturligt sätt, genom konst, sociala evenemang, och praktiskt arbete.

Detta leder också in mig på en annan sak: Jag har hört talas om att det numera pågår white flight från Sverige på vissa ställen. Ja svenskar som flyttar till länder där situationen inte är lika alarmerande. Detta tycker jag i grunden är fel då vi borde slåss för vår plats på jorden men kan samtidigt förstå de som inte ser något hopp om detta land och därför gör det valet. Vad är eran åsikt om detta fenomen?

Jag tror att media delvis överrapporterar det här i Sverige för att skapa förvirring, ilska och bitterhet bland människor, men visst är det ett faktum, åtminstone i länder som Storbritannien. Och visst är det både fegt och korkat; inte nog med att du i princip bevisar hur lite du bryr dig om landet du bor i, men du förvärrar också situationen genom att uppmuntra andra människor till också fly problemen och istället försöka rädda sitt eget skinn någon annanstans.

Européer har domestikerats av en lång period av välfärdssocialism. Vi är vana vid att allting i samhället fungerar så länge vi arbetar, betalar skatt, och slår på TV:n på lördagar. Vad som har hänt efter det att systemet har börjat att utnyttjas, är att människor inser att de inte lever trygga och säkra liv längre, trots att de uppfyller alla formella kriterier för medborgarskap. Häri ligger också problemet: Vi har hela tiden trott att det är de formella civilisationskriterierna som utgör samhällsfundamentet. I verkligheten är det sociala principer som har ersatt annars naturliga relationer och funktioner inom samhällen. Principen om skattebetalning ersätter t.ex. tanken om social rättvisa, d.v.s. ger du si och så, så bör du få si och så tillbaka i andra ändan. När vi står tomhänta, men fortsätter att ge, tröttnar vi till sist på systemet och försvinner in i vår egen lilla värld. Därför håller den svenska kulturen på att naturligt dö ut: Alla människor är för upptagna med att uppfylla kriterierna för systemet och klara sig själva. Vem orkar bry sig om hantverkskonst och syltkokning, när man har en åtta-timmars arbetsdag och sedan ett kaotiskt privatliv att tänka på? Och sedan därtill sätta sig in i hur inrikespolitik fungerar?

Jag tror inte att "white flight" utgör ett större hot mot Sverige. De flesta människor är inte ens samlade nog för att kunna flytta från sitt eget bostadsområde. Det som behövs i dag är en förändring i samhällssystemet och en ny ande hos människorna som ska driva det framåt. Det går inte längre att leva som vi har gjort de senaste 50 åren och tro att problemen ska försvinna om vi bara begränsar invandringen, höjer styrräntan, eller återvinner gröna glödlampor. Vi måste revidera vår syn på samhällets funktion. Vi måste förändra vår livsstil. Dessa förändring framtvingas automatiskt genom yttre faktorer, om vi inte är rationella nog att redan nu ställa dessa frågor på allvar. Men i demokratin upprätthålls endast status quo och därför kan vi räkna med att de flesta människor kommer att fortsätta gömma sig i sin egen lilla håla, tills vi når samma materiella kris som Island och Amerika gör just nu. Väcker inte ledarna upp folket, får verkligheten göra det, men desto brutalare och hänsynslösare.

Slutligen: Vad anser ni bör göras med mentalsjuka människor, ja vi kan säga psykiskt sjuka? Min åsikt lutar åt det gamla folkhemmet gällande den saken där jag vill minnas att man placerade dem på mentalsjukhus och kanske tom steriliserade dem(är inte säker på om det sistnämnda tillämpades på just mentalpatienter men jag skulle tro det). Jag inser helt klart att det inte är nyttigt att låta dessa reproducera sig eller att låta dessa ha något som helst inflytande, men jag vill nog inte avrätta dem. Det är jag väl för "humanistisk" för. Dock kan jag lätt tänka mig att det kaoset som väntar oss inom snar framtid inte kommer ge oss något val för det lär ju innebära krig mer eller mindre.

Det stämmer att man i många fall steriliserade mentalsjuka patienter förr i tiden. Det var under den period då darwinismen fortfarande var en del av folkhemssocialismen, d.v.s. man var selektiv i hur man byggde upp välfärden. Efterhand som socialdemokratin utvecklades mot en ren sekulär humanism och Hitlers rashygieniska projekt gick i sank under andra världskriget, blev den svenska folkhemsmodellen en arketyp för det nyliberala samhället med rötter i det socialistiska välfärdsprogrammet. Vårt samhälle ser fortfarande ut så i dag, vilket reflekteras av en borgerlig allians som i princip driver en liberal folkhemspolitik.

Jag skulle inte heller vilja avrätta mentalsjuka, däremot är det en god idé att sterilisera dem, kanske mot pengar eller någon tjänst (gratis öl i ett år?). Vi har i princip två val vad gäller problemet med människor som antingen är destruktiva för samhället eller tar mer än de ger tillbaka: Antingen håller vi dem stångna genom sociala världsprogram (socialdemokrati), vilket fungerar så länge de utgör en minoritet och vi har tillräckligt med skattemedel för att kunna hålla systemet igång (utan att vi parasiterar på den produktiva medelklassen) - eller väljer vi en mer liberal/libertariansk väg och begränsar välfärden för dessa människor, d.v.s. låter dem stå på egna ben. Vi har använt den socialdemokratiska vägen ganska länge nu och det fungerade för 50 år sedan, men det har misslyckats i dag. Systemet har blivit en ursäkt för parasiter att leva på andras bekostnad, och brottsligheten, myglet, och skatterna fortsätter att skjuta i höjden. Dagens liberaler är för fega för att röra sossarnas gamla system, så istället försöker de skapa mindre förändringar, t.ex. lägre fastighetsskatt, vilket är som att kasta sodavatten på en skogsbrand.

Jag föreslår att vi exkluderar de kroniskt kriminella, oproduktiva och destruktiva människorna från den sociala välfärdsdomänen, samt reducerar mycket av det sociala skyddsnätet vi har i dag. Det hade varit positivt även för produktiva medlemmar av samhället. Ju mer vi blir beroende av varandra och våra egna förmågor, desto kreativare och intressantare blir livet. Just nu förlitar vi oss på Storebror att göra allting åt oss, och medan det är en "trygg" livsstil, dödar den vår själ och vilja till att göra någonting meningsfullt av våra liv. Jag tror att en stor anledning till att många ungdomar i dag är deprimerade, lever vid datorn/teven, super sig fulla varje helg och inte tar studier på allvar, är att de saknar motivation till att bli någonting viktigt och göra någonting av sina förmågor. Dels är detta en biprodukt av civilisationen, som i vår tid har blivit sin egen fiende, men framförallt beror detta på ett folkhem, där allting har blivit så reglerat och så tryggt, att vi inte längre vet vad äventyr, spänning, konflikt och utmaning innebär längre. Javisst, du studerade i 17 år för att bli advokat, men blev du det genom att utmana dig själv fysiskt, psykiskt och känslomässigt, eller genom att upprepa och memorera fakta?

En civilisation som består av utslitna och omotiverade drönare självdör till sist. Den försvagas sakta av sina interna problem, och blir sedan överrumplad av några fientliga stammar, som bränner ner alla tempel och förslavar folket under en ny diktator - en diktator som kanske förvisso är korrupt och tyrannisk, men realistisk nog för att inse att livet är krig och att förlorare faller på knä därför att de gav upp innan de ens hann dra sitt svärd. Västvärlden befinner sig just nu i slutet av en civilisationscykel och medan jag inte tror att vi kan (eller bör) vrida klockan tillbaka, eftersom detta är en viktig läxa för att vi ska växa som folk och inse våra egna brister och misstag, tror jag stenhårt på att motsätta sig vansinnet och fixera sina övertygelser mot det vi håller för beständigt. Civilisationsneuros är inte en ursäkt för att ge upp, utan ett incitament för att leva så utmanande, ädelt och positivt som vi bara kan. Dyrka förfallet, därför det är fallet som kommer att bli vår slutgiltiga räddning.
 
Regn
12 oktober 08 - 09:34
kommentera Regn

“Dyrka förfallet, därför det är fallet som kommer att bli vår slutgiltiga räddning”
Låt oss hoppas på detta. Att bråda tider kommer att sålla agnarna från vetet, och inte att dagens tragiska samhälle ersätts med ännu mer idiokrati.

E. ()
12 oktober 08 - 15:10
kommentera E.

USA har som bekant inte ett lika generellt välfärdssystem som Sverige. Trots det har de en massiv invandring. Hur ser du på det?

Sverige kommer aldrig att vara mindre ekonomiskt attraktivt än Somalia, och aldrig mer osäkert än Irak, om vi inte fullständigt går under i stamkrig och svält som dem, vilket jag hoppas att du inte tycker är ett alternativ för att få svensken att “vakna”?

[Gifv] (Webbadress)
15 oktober 08 - 11:29
kommentera [Gifv]

Kom och tänka på en annan sak. Hur ser ni på eremiter? Som tar avstånd från samhället, men som stannar kvar inom landets gränser…

En eller fler kommentarer inväntar godkännande.




  
Kom ihåg personlig information?

Din kommentar kommer att synas på sidan när kommentaren har godkänts av redaktör.



Underrätta:
Göm e-post:

Fotnot: Alla HTML-taggar förutom <b> och <i> kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar genom att skriva webbadressen eller e-postadressen i kommentarfältet.

Kategorier

Senaste kommentarer


Asdf om
8 saker en nihili…:

Jag kan inte sluta vara bitter över de troende människor som …
Jonas om
Min vilja är mitt…:

Sunshine triumferar i kommentarfältet! Det konstlade språket …
Patrik om
Lars Molin - Zoom…:

Jag komer ihåg TV-serien Zoombie som jag såg för exakt 30 år …

Community

Arkiv

01 jan - 31 jan 2009
01 dec - 31 dec 2008
01 nov - 30 nov 2008
01 okt - 31 okt 2008
01 sep - 30 sep 2008
01 aug - 31 aug 2008
01 jul - 31 jul 2008
01 jun - 30 jun 2008
01 maj - 31 maj 2008
01 apr - 30 apr 2008
01 mar - 31 mar 2008
01 feb - 29 feb 2008
01 jan - 31 jan 2008