Marcus Aurelius:
För ett skrin ligger det ju ingenting hemskt i att spikas samman eller tas sönder.
om
nihilism
kultur
propaganda
XML: RSS-flöde

Svenska Nihilistsällskapet
© 2006-2014
Med upphovsrätt

« Vi lär oss aldrig: Sk… | Hem | Återinför det naturli… »

Vad är moral?

Om man slår upp ordet 'moral' i Nationalencyklopedin möts man av en definition som säger att moral är en uppfattning om vad som är rätt och vad som är fel. Det är denna grundläggande definition som jag kommer att utgå ifrån. Det är en sak, att vad som de facto är rätt respektive fel kan bero mycket på vem man frågar, men jag kommer i den här artikeln försöka klargöra hur även själva begreppet 'moral' kan få väldigt olika innebörd beroende på världssyn.

Vårt moderna samhälles uppfattning om rätt och fel vill jag hävda är en mycket trångsynt och kortsiktig form av moral som grundar sig på ett tänkande som är förhållandevis nytt i människans historia. Innan detta tänkande dominerade i vår del av världen fanns fortfarande mycket av den typ av moral som jag lämpligen vill kalla "flexibel". För att hitta rötterna till denna, måste vi "börja från början".

Moral som idealism


Låt oss föreställa oss människan i de tidigaste formerna av civilisation. Hon förstår att precis som alla andra arter på planeten är hon beroende av sin omgivning, och hon är inbegripen med att hon på något vis måste anpassa sitt beteende och därmed också sitt tänkande till världens sätt att fungera. För att kunna göra detta måste hon förstå hur världen fungerar. Hon studerar följaktligen återkommande mönster i naturen, och inser snart att alla objekt hon förnimmer är förgängliga – de har en flyktig existens. Det finns alltid en inneboende möjlighet till att det föremål hon kallar 'stol' – kanske genom att någon slår sönder den – kan komma att övergå i en "icke-stol", precis som trädet där borta kan komma att övergå i ett icke-träd. Ett objekts vara övergår i ett icke-vara.

Vi vet att vi är förgängligaMen hon kan fortfarande föreställa sig stolen och trädet även efter att dessa inte längre är stol och träd. Och det växer fortfarande många fler träd ur marken även efter det att ett av träden har förmultnat. Hon drar då slutsatsen att det finns en oförgänglig princip "bakom" det hon förnimmer. Det oförgängliga omfattar stolens idé och trädets idé, och de är oberoende av om det materiella uttrycket för idén skulle upphöra att existera. Det finns alltså ett osynligt system som utgör något väsentligt i varje enskilt ting. Samtidigt vet hon med sig att hon har förmågan att planera inför framtiden. Det förgängliga och oförgängliga i rummet får här sina motsvarigheter i tiden: Det finns en tid eller framtida situationer som vi ännu inte ser, som för oss är osynliga, men som vi ändå kan bilda oss en uppfattning om.

Det är alltså så här, tänker hon, som världen fungerar, och det bör jag applicera på mitt eget sätt att tänka och förhålla mig till omvärlden. Detta leder till en typ av idealism hos människan. Rumsligt är det uppfattningen om att innehåll går före yta, och i tiden innebär det att kortsiktighet får stå tillbaka för långsiktigt tänkande – det tillfälliga begäret kanske är värt att hålla tillbaka om det innebär större fördelar längre fram. När en kultur är idealistisk, finns ett mål att uppfylla i den osynliga framtiden om att bygga ett samhälle vars osynliga idé ännu bara finns på ritbordet. Detta är värt väntan och uppoffringarna av det tillfälliga.

Om man tillämpar detta på människans uppfattning om rätt och fel – hennes moral – når vi följande föreställningar:

1) Det att göra rätt innebär att göra rätt i förhållande till den kosmiska ordningen, eftersom denna är den högsta, oförgängliga principen.
2) Att målen helgar medlen, eftersom målet vi strävar efter är av större vikt än de förgängliga hinder vi möter på vägen dit.
3) Att enskilda val om rätt och fel beror på situation, som en följd av det föregående.

En tidig buddhistisk liknelse skall få visa det sista påståendet: En man bygger sig en flotte för att ta sig över ett vattendrag. Han kommer fram i säkerhet och är tacksam för flottens förmåga att ta honom fram på vatten. Men det betyder inte att han bär med sig flotten på torra land, för där har den ingen funktion. På motsvarande sätt bör man alltså välja metod beroende på hur situationen direkt framför oss ser ut. Samtidigt bör vi ha målet/idealet/idén/den oförgängliga principen i sinnet på ett sätt som gör att vi på vägen dit tar till vilka medel som helst så länge vi uppfyller målet.

Då är det förklarligt nog av stor vikt hur högt man sätter ett mål. Sätter man det lågt kan man inte bilda sig en uppfattning om konsekvenserna för andra mål. Siktar man däremot högt så omfattar målet rimligtvis fler handlingar och förutsättningar; man räknar in fler eventuella risker för biverkningar på vägen, och desto fler av dessa kan man då se till att undvika. Detta innebär att vi måste vara mycket flexibla. Vi bör ta med en så stor helhet i våra beräkningar, att när vi frågar vad som är rätt, så frågar vi om det tjänar hela universum eller ej. En sådan moral har alla förutsättningar att skapa stora människor och fantastiska kulturer.

Idealismens perversion


Men moralen skulle inte alltid se ut så. Den långsiktiga moralen såg att en struktur fanns bortom det omedelbara och förgängliga, men förstod samtidigt att denna struktur var inkorporerad i objekten, och framtidens mål inlemmade i dåtidens och nutidens helhet. Vad skulle hända om man i stället separerade materia och form fullständigt, så till den grad att den ena demoniseras? Det är här den kortsiktiga moralen sår sina första frön.

Det troligen bästa och mest kända exemplet på hur detta utvecklas står att finna i Mellanösterns senare religioner, och bland dessa får vi börja i judendomen. Judarnas Palestina var ett litet land vars historia i mångt och mycket hade färgats av den underställda position man haft i förhållande till omkringliggande, mäktigare civilisationer. Egypten, Assyrien och Babylonien var några av de herravälden som sinsemellan kämpade om makten i Mellanöstern, och som Palestina var helt beroende av. Så länge judarnas öde berodde på andra makters nycker, tycktes man vara helt beroende av en moralistisk tro som proklamerade mycket strikta lagar om vad man får och inte får göra, detta som ett helt naturligt resultat av den desperata situation där man levde på gränsen till utrotning.

Mose/Moses svingar stentavlorna - modernare än man trorFör att klara sig krävs i en sådan situation en lära som framhåller att man aldrig får göra det ena eller andra och vice versa. I Tanakh, den judiska delen av det vi känner som Bibeln, fick denna disciplin ett uttryck i sammanlagt 613 stycken s.k. mitzvot, en sorts påbud och förbud. Man kan föreställa sig judarnas situation: Något utrymme för en långsiktig moral fanns inte, det gällde att överleva för stunden under mycket begränsade förhållanden. Det var inte lätt eller ens meningsfullt att planera och tänka långsiktigt inför en framtid man inte visste skulle infinna sig över huvud taget.

Den rent teologiska förändringen kom då till uttryck genom att det gudomliga – ordningen och strukturen i det vi förnimmer – helt kom att separeras från det jordiska: dualismen gjorde sitt intåg i det mänskliga sinnet. Medan det gudomliga i andra religioner fanns överallt, i oss och omkring oss, så var Gud i judendomen enbart det högsta, onämnbara. En enda högsta gud och princip är gemensam för de flesta religioner, åtminstone på ett intellektuellt och esoteriskt plan, men judendomen saknade den hierarki av mindre gudomar som kopplade samman oss med den yttersta verkligheten. Förvisso var den judiska doktrinen tänkt att foga samman det judiska folket till en stark enhet, men samtidigt gjorde det kortsiktiga tänkandet att fokus i realiteten förflyttades från holismen till tillfredsställandet av varje enskild individs behov.

Hur som helst skrevs dessa idéer ned, troligen kring tiden för den babyloniska exilen på 500-talet f.v.t., och levde vidare hos det judiska folket. En relativt kort tid senare, när Rom hade erövrat landet, dök diverse sekter upp inom judendomen. En av dessa var den tidiga kristna rörelsen. Jesus Kristus, dess legendariske upphovsman, lät uppta idéer från hedniska religioner för att mota den judiska materialismen, vilket troligen gjordes som en reaktion på ockupationen och som ett sätt att söka sympati hos romarna. De gamla lagarna om vad du skall och icke skall göra utmanades och i stället utlovades ett himmelrike åt dem som följde det nya testamentet, den nya idén. Problemet bestod i att Gud och människan fortfarande var separerade och att idén förvandlades från att vara en abstrakt princip förborgad inom allt vi ser, hör, känner och t.o.m. tänker, till att vara en reell värld i vilken vi får belöningar för att vi har varit "goda" människor på jorden.

Den materiella världen är sålunda en värld av ondska och orättvisa, men bortom den finns en annan lika verklig värld där alla är lika inför Gud. Om man lever i den materiella världen i enlighet med den spirituella, så kan man vänta sig "ersättning". På så sätt är detta detsamma som att applicera materialism på idealism, och döden på livet. Man kan likna den utlovade himlen vid ett önsketänkande och dagdrömmande, men som inte kommer att förändra verkligheten utanför vårt medvetande.

Eftersom kristen teologi inte skulle bli logisk utan den judiska bakgrunden, lät man behålla mycket av Tanakh som del av sin heliga skrift, och sålunda levde de kortsiktiga lagarna kvar. Kristus hade infört idealismen, men med sitt judiska perspektiv räckte det bara till en trångsynt doktrin om gott och ont.

Modern moral


Genom att utnyttja Romarrikets nedgångenhet, spred sig kristendomen som en löpeld i Europa. Ur dess revolution har vi fått vårt moraliska arv. Den har inneburit att vi under förhoppningar om ett bättre liv "på andra sidan", inte i denna världen, uppträder moraliskt enligt en doktrin som undviker allt som är ojämlikt, dödligt och som på det hela taget påminner människan om den gamla israeliska stammens eventuella undergång. Alla äldre tankar som förenat det destruktiva och det skapande i en symbios har omvandlats till en demoniserande dualism. När man i det tidigare Europa accepterade det potentiella icke-varat som en naturlig del av livet, men som inte hade så stor betydelse i förhållande till det högre idealet, är rädslan för det förgängliga nu något man är så fullkomligt besatt av att det enda som kommit att betyda något i praktiken är antingen flykten undan detta onda via moraliska handlingar eller också – ironiskt nog – individens strävan efter kortsiktiga, materiella belöningar medan tid ännu finns.

Som reaktion på kristendomens moraliska absolutism drevs västerländsk filosofi och politik allt mer mot en relativistisk "befrielse", bortom all form av idealism. Medan den gamla kristna läran ville hävda att det fanns sanningar som gällde oavsett tid, rum och situation, sade den växande kritiken att sanning i stället står att finna över allt. Men reaktionen fäller krokben på sig själv: Den idealistiska moralen förstod att det vid varje situation måste finnas något bättre och något sämre sätt att ta sig vidare för att uppfylla ett ideal, men den förvrängda relativismen sade i stället att vilken lösning som helst var giltig. Man hatade de absoluta förbuden och påbuden så pass mycket att flotten över vattendraget lika gärna kunde få vara en sten.

Moralens förfall – en möjlighet


Om allt är sanning är allt också osant. I förlängningen blir därför även livet i stort meningslöst, vilket har blivit ett stort dilemma i det moderna samhället: Trots människors materiella välfärd saknar livet mening för många. Vi har inte längre några mål – hela samhället driver omkring som en levande död, så varför engagera sig? Man kan se detta tillstånd som fullständig nihilism – ingenting har något värde.

Men den situationen innebär också ett ypperligt tillfälle för den moderna människan att utnyttja nihilismen som ett verktyg för att ur meningslösheten hitta nya värden. När alla värden har en "jämlik" status får vi äntligen möjlighet att på nytt pröva dem mot verkligheten. För att denna utvärdering skall kunna ge realistiska svar krävs förstås en verklighetsuppfattning som inte är uppåt väggarna. När, som nu, ett tillfälle till total omvärdering väl blir möjlig, är det rent intellektuellt egentligen inte så svårt att komma fram till de antaganden vi gick igenom i början av den här artikeln. Avgörandet tycks snarare ligga i hur uppriktiga vi tillåter oss själva att vara. Låt därför hoppas att vi har tillräckligt mycket mod för att kunna utforma en moral som inte bygger på desperation eller dagdrömmar, utan på ärliga bekräftelser på hur vår värld fungerar.
 
Evany
03 oktober 08 - 21:23
kommentera Evany

Moral? En stark känsla som man är född med, ansvarskänslan, som vägleder, som talar om för en, när något är fel… dåligt samvete osv… man känner, redan i tanken, när något blir omoraliskt, eller bra moral… det är man född med.

björn
04 oktober 08 - 11:58
kommentera björn

Intressant teori om judendomens utveckling. Vore intressant att höra var den kommer ifrån. Är den SNUS’ egen? Är den vidare undersökt?

Vore också intressant att höra hur ni som nihilister ställer er till idén om en idé bakom varje ting som presenteras ovan. Är det inte nihilismens grundidé att världen saknar inbyggd sanning?

toxik
06 oktober 08 - 08:14
kommentera toxik

Jag höll med dig tills du kom till judendomen. Om människan från början inte hade detta tydligt perverterade moralkoncept, hur kunde det uppstå? Det säger emot sig självt.

Ensittare
07 oktober 08 - 13:25
kommentera Ensittare

@björn: Jag tror inte att nämnda slutsats om judendomens moraliska utveckling är särskilt ovanlig. Senast häromdagen läste jag ur en bok av den smått hysteriske Michel Onfray, som också drar slutsatser från regionens knappa förhållanden. Man kan lägga in rätt mycket i "vidare undersökt", men att judarna hade bekymmer råder det knappast någon tvekan om, och jag har sedan tidigare hört akademisk expertis misstänka att Exilen med stort E var det som tvingade fram ett nationalistiskt epos där man använde tidigare judiska och lånade utomjudiska myter för att stärka folket i enhet kring en moralisk kod. Intressant nog ser vi att de stora judiska kungarna (Saul, David, Salomo) kritiseras i Tanakh för sin omoraliska hedendom som spreds i nationen och hos folket. Under kungatiden åtnjöt man relativt oberoende och tycks inte ha "behövt" någon moralkod av det slag vi vanligen förknippar med judisk-kristendom. Moralismen tycka ha återkommit när landet återigen sattes i en prekär situation av starkare nationer. Det råder dock viss debatt kring när de gammaltestamentliga texterna skrevs ned, så visst får frågan hållas öppen kring de kausala sambanden.

Nihilismen som SNUS använder den inser att det inte finns några objektiva värden (som skapats av människan). Däremot finns det olika tolkningar av verkligheten, vilket knappast hindrar oss från att utgå från att verkligheten som sådan rimligtvis fungerar på ett särskilt sätt.

Ensittare
07 oktober 08 - 13:25
kommentera Ensittare

@toxik: Judendomen är bara ett exempel, och ett som vi vet har fått konsekvenser för oss i modern tid. Dess typ av moral har nog potentiellt/fragmentariskt alltid funnits i olika former, men har bevisligen långt ifrån alltid utvecklats till en hel religion.

En eller fler kommentarer inväntar godkännande.




  
Kom ihåg personlig information?

Din kommentar kommer att synas på sidan när kommentaren har godkänts av redaktör.



Underrätta:
Göm e-post:

Fotnot: Alla HTML-taggar förutom <b> och <i> kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar genom att skriva webbadressen eller e-postadressen i kommentarfältet.

Kategorier

Senaste kommentarer


Asdf om
8 saker en nihili…:

Jag kan inte sluta vara bitter över de troende människor som …
Jonas om
Min vilja är mitt…:

Sunshine triumferar i kommentarfältet! Det konstlade språket …
Patrik om
Lars Molin - Zoom…:

Jag komer ihåg TV-serien Zoombie som jag såg för exakt 30 år …

Community

Arkiv

01 jan - 31 jan 2009
01 dec - 31 dec 2008
01 nov - 30 nov 2008
01 okt - 31 okt 2008
01 sep - 30 sep 2008
01 aug - 31 aug 2008
01 jul - 31 jul 2008
01 jun - 30 jun 2008
01 maj - 31 maj 2008
01 apr - 30 apr 2008
01 mar - 31 mar 2008
01 feb - 29 feb 2008
01 jan - 31 jan 2008