Friedrich Nietzsche:
Det gift den svagare naturen dukar under för är för den starke stärkande – och han kallar det heller inte gift.
om
nihilism
kultur
propaganda
XML: RSS-flöde

Svenska Nihilistsällskapet
© 2006-2014
Med upphovsrätt

« Världen behöver troll… | Hem | Veckans SNUSare: FRA,… »

SNUSopedia 1.0

Läsarfrågor får svar
Ett skepp kommer lastat med frågor från SNUS-läsarna (anonyma eller med namn angivna) till redaktionen. Vi tackar så mycket för välformulerade frågor och hoppas att svaren skall vara tillfredsställande.

1. Thurisaz frågar: Droger har brukats och förekommit i kulturer världen över i tusentals år i syfte för att komma i kontakt med andevärlden eller nå insikter om livet och kosmos, hur ser SNUS på användandet av droger som kulturella manifestationer? Jag syftar då givetvis på naturens droger, inte kemiskt framställda.

DrogerAlexis svarar: Droger är, precis som allt annat i världen, ett medel för upplevelser eller för att uppfylla ett mål. Mycket bra musik har komponerats under påverkan av droger. Jag är personligen inte speciellt intresserad av droger (heller inte av överkonsumtion av alkohol eller andra preparat) – inte av moraliska anledningar, utan för att jag helt enkelt vill träna upp mitt psyke och själsliv till liknande upplevelser genom självdisciplin och klarhet i tanke och väsen – men jag kan se en rituell poäng i att använda droger för att utforska sig själv och världen. Att då och då tränga undan sociala och mentala barriärer genom droger eller alkohol kan få en kortvarig men positiv effekt som upplevelse, ungefär som att hela tiden tjata om fred i världen och sedan bli bombad av Ryssland. Det får oss att vakna upp till verkligheten.

Anledningen till att moraltanter reagerar på droger är att droger förvränger vår världsbild och avslöjar att våra samhällsparadigm inte är mer än just detta: paradigm, d.v.s. perspektiv på verkligheten. Vissa människor förkastar droger p.g.a. hälsoskäl, men glömmer bort att i stort sett allting kan bli en drog. Om du spenderar åtta timmar om dagen vid datorn, är datorn din drog, och den medför psykiska och fysiska hälsofaror. Likaledes kan litteratur, sex, umgänge, politik och styrketräning bli droger. Därför måste vi vidga definitionen av 'drog' till att omfatta allt det i våra liv som vi på ett eller annat sätt har blivit ohälsosamt beroende av eller fästa vid. Ibland är gränsen mellan dedikation och mani hårfin.

2. Lisa Bergman frågar: Hur ser ni på sjukdomar som cancer? Naturens gång? Vad göra med det lilla barnet som fått hjärntumör? Låta naturen ha sin gång? Ska man lägga resurser på sjukvård till sådant och rädda dess liv? Är det inte naiv medlidande utifrån ett "elitistiskt" perspektiv att rädda människor från sådana sjukdomar som oftast har en gentiskt förklaring?

Alexis svarar: Naturens gång innefattar hemska saker som sjukdomar, virus, krig, våld, hat och destruktivitet. Det är ett sätt att testa oss och tvinga oss att resa oss över våra motgångar. När motgångarna tar över, förlorar vi. Att likna det vid en fotbollsmatch är inte helt långsökt. Svaret är alltså att medan det är lönlöst att göra sig av med motståndet (ingen motståndare, ingen fotbollsmatch), är det lika lönlöst att ge upp och förklara sig själv som förlorare (vi spelar för att vinna, och när vi ändå spelar kan vi lika gärna ha kul).

Så för att svara konkret på din fråga: Det är inte önskvärt att genetiska sjukdomar sprids i den generella genpoolen eftersom det knappast är någon här som skulle vilja födas med AIDS, cancer eller diabetes (även om dessa saker också kan uppstå utan genetisk orsak). Det bästa alternativet är vad vi förr kallade "eugenik", eller den något mer laddade termen "rashygien", d.v.s man väljer ut fördelaktiga drag och avlar fram det. Det är inte så konstigt som det låter; i dag gör vi så för att få fram snabba hästar och hundar. Humanistens invändning är att människor inte är djur och att saker som intelligens, skönhet och karaktär inte är endimensionella förmågor som kan avlas fram på beställning. Faktum kvarstår dock: om din mor och din far har en IQ på 140, är chansen stor att även du kommer att ligga på den nivån, antagligen fem instanser över.

Alternativet är att fortsätta låta människor med låg intelligens och karaktär fortplanta sig och långsamt ta över samhället. Eftersom deras reproduktion är högre än individer med högre intelligens, ligger en stor del av västvärlden risigt till. Utan selektivitet – oavsett vad det handlar om – tar minsta gemensamma nämnare över, särskilt i ett post-socialistiskt samhälle som Sverige, där Farbror Staten tar hand om alla. I en civilisation måste helt enkelt naturligt urval simuleras, annars kommer allting att kollapsa inifrån eftersom civilisationsbyggarna ersätts med konsumenterna. Hur detta bör balanseras i detalj finns det inte utrymme för här och kommer att vara olika mellan olika kulturer. Jag gillar tanken om det svenska folkhemmet, men inser bristerna med det och tror att det är ett fullkomligt misslyckande så länge vi inte inför en selektivitetsprincip för vilka segment av vår befolkning som bör ta del av välfärden. "Allt åt alla" = ingenting åt ingen.

3. Hur mår en nihilist egentligen? Kan denne känna lycka? Är ni gifta eller har barn? Går man inte omkring och känner sig bitter på den enfaldiga massan? Är ni "spontana" "skojfriska" grabbar som gärna går ut och fikar med polarna?

Alexis svarar: En nihilist mår ganska bra, kanske bättre än de flesta, eftersom han regelbundet sorterar bort mycket av det som plågar andra människor och som leder till stress, bitterhet, depression och hat. Bitterhet är bland det värsta som kan ta kontroll över vårt själsliv. Det leder inte till någonting produktivt att känna bitterhet över vare sig massan eller den nuvarande samhällssituationen. Det är ingenting fel på massan som sådan; den kommer alltid att vara som den är. Felet ligger i hur samhället är konstruerat för att bemöta realiteten med massan och det är här som vår västerländska liberaldemokrati har misslyckats.

Jag tror att människor i gemen uppfattar oss som kreativa, spontana, humoristiska och aningen provokativa individer. Vi går gärna ut och fikar, tar en öl, fiskar, skriver, joggar och det mesta av vad "vanliga Svenssons" gör på fritiden. Däremot reflekterar man nog mer som nihilist över sig själv och sitt liv. Man är medveten om hur man lever och var man kan förbättra sig själv. För mig personligen är nihilism inte bara en teori med personliga implikationer; som individ öppnar man upp möjligheter till andra projekt och andra människor. Man välkomnar livets motgångar som erfarenheter och är öppen för möjligheter som man annars kanske hade filtrerat bort eller stigmatiserat av moraliska anledningar. Nihilism liknar därför i många aspekter hinduism i den mening att den strävar efter en sorts sorglöshet inför världens lidanden och lidelser, även om vi på Svenska Nihilistsällskapet betonar en nietzscheansk tradition, som snarare väljer att engagera sig med världen för att förändra den.

Övervakningskameror4. Hur funkar ni på era arbetsplatser eller universitet? Går ni ut med era åsikter eller är ni tysta om dem så länge ingen frågar? Tror ni på att man ska ha en mask eller kör ni raka rör ifall ni tillfrågade på middagen med svärdföräldrarna eller arbetsintervjun?

Alexis svarar: Bra fråga. Svaret har för mig personligen uppenbarat sig genom personliga erfarenheter, varav Herman Hesses "Stäppvargen" är en viktig del av dessa. Jag tror att unga människor som tidigt börjar reflektera över sin omgivning från ett fågelperspektiv ganska snabbt går in i en process som ser ut ungefär så här:

i) Plågsamma möten med hur omvärlden fungerar
ii) Reaktion mot det man ser som fel
iii) Insikt om reaktionens kortsiktighet; ett mer moget perspektiv utvecklas
iv) Produktivt motstånd

Denna process speglar antagligen studietiden för många intelligenta unga människor: Högstadiet tvingar undan barndomens naivitet med det sociala påtrycket, gymnasiet förstärker de ytliga aspekterna av högstadiet och man bestämmer sig för att revoltera, och till sist väljer man en mellanväg under universitetstiden (eller arbetstiden för dem som skippar den akademiska världen). Frågan man ställer sig är givetvis: Hur skapar jag förändring i ett ruttet system utan att klassas som extremist och stänga ute hela den sociala världen? Svaret är att förändra sitt perspektiv på idéer och hur de kommuniceras mellan människor. Om jag t.ex. är sverigedemokrat (varför jag nu skulle vilja vara det) och anser att mångkultur är en dålig idé, kan jag antingen uttrycka mig så här:

"För att den ariska rasen ska överleva, måste alla rasfrämlingar med en IQ under 80 och AIDS repatrieras till Afrika!"

... eller så här:

"Jag är inte säker på att ett och samma samhälle kan tillgodose behoven hos varje enskild kulturell grupp. Kanske borde varje enskild grupp styra över sig själv i stället?"

Det finns två saker här som är viktiga att notera. En är att medan den första kommentaren framstår som hotfull, negativ och innehåller starkt laddade begrepp, säger den andra kommentaren i stort sett samma sak, men på ett positivt och mindre laddat sätt. En annan är att medan den första kommentaren är befallande, är den andra suggestiv. Människor älskar att fylla i saker själva, för då får de illusionen av att de på egen hand gjorde tankearbetet och då känner de sig nöjda. Om du däremot försöker banka in budskap i huvudet på människor med megafon och aggression, kommer de allra flesta att instinktivt ta avstånd och kanske till och med bli rädd för vad du har att säga, oavsett innehållet i det du säger. Är detta att vara oärlig eller smygextrem? Nej, det är att vara realistisk: Få idéer kommuniceras till en stor massa i explicit form, utan behöver komma inlindad i en socialt tilltalande gestalt, utan att nödvändigtvis förändra idéinnehållet. Det är så politik fungerar.

Som konkreta förslag på hur man bör bemöta svärföräldrar, jobbintervjuer, frågvisa studentkamrater etc.: Beroende på vem det är som frågar, var suggestiv och för diskussionen mot centrala frågor, utan att nödvändigtvis säga hela sanningen på en gång. Man tjänar nästan alltid på att vara ärlig och jag tror inte på att smyga med åsikter eller över huvud taget ljuga om vem man är. Däremot finns det många olika sätt att uttrycka sina åsikter på. Medan vissa ämnen är och förblir kontroversiella (Förintelsen är det omedelbara exemplet) oavsett hur du lägger fram orden, finns det ingen anledning till att låsa diskussionen i onödan. Var flexibel när du kommunicerar med människor, men vägra kompromissa med dina övertygelser p.g.a. sociala skäl, för då kommer du till sist att bli en klon av alla andra. Stå fast i vad du tror på, men tänk på hur du uttrycker din tro.

5. Rebecca Holmqvist frågar: Varifrån kommer stereotyper som dessa: "A woman does not deal in concepts of what might be, but in a practical bettering of what is; where a man looks to the horizon for his dreams, woman is busy examining what is in her hands and configuring it to be as pleasant as possible." (Prozaks artikel "Sex")? Är det vara något man kan se genom mänsklighetens historia, vetenskapligt bevisat?

Alexis svarar: En kort fråga som i princip kan få en 500-sidig lång uppsats som svar, men i korthet: Ja, evolutionärpsykologin bekräftar de här könsliga skillnaderna. Jag brukar se den manliga och kvinnliga naturen som kosmiska krafter i universum: mannen är expansionen av universum (utåtriktad, bryter status quo-situationer, upprättar relationer genom utmaning), kvinnan är kontraktionen av universum (fokuserar på att förbättra den omedelbara situationen, upprätthåller social harmoni, upprätthåller relationer genom att finna likheter). Det bästa sättet att studera det här är att slå en titt på valfri skolplan där små pojkar och flickor leker. Flickorna står ofta i grupp och umgås genom att utbyta hemligheter och jämföra vad de har gemensamt. Lägg märke till hur flickor sårar varandra: genom utfrysning (= "du får inte vara med oss"). Pojkar i sin tur upprättar vänskap genom att tävla och utmana varandra. Det är anledningen till att två pojkar kan vara i vilt slagsmål med varandra ena rasten och vara bästa vänner nästa rast. Pojkar sårar varandra främst genom att fysiskt utmana varandra, ungefär som alfahannen bland schimpanser lägger vantarna på alla bananer och slår dem i huvudet på de andra hannarna.

Det finns en uppsjö av andra exempel, men jag tror inte man ska fokusera för mycket på att försöka lista ut det hela. Det är magi. Det är såklart jätteintressant att studera könsskillnader och även nyttigt för framtiden, men den bästa läraren är livet. Vad går upp mot att möta kvinnan/mannen man är attraherad av utan fördomar eller aningar om vad som ska eller kan hända? Friktionen och samspelet mellan man och kvinna är bland det vackraste och mest genuina jag kan föreställa mig. Medan allt annat i vår värld har urartat till socialt kaos, korruption och självdestruktivitet, har den eviga passionen mellan människor förblivit ren – alltid fullpackad med lidande och friktion det också, för att vara rättvis – men fortfarande ren till sin natur. Jag kan inte beskriva det som annat än magi.

6. Hur ska man lyckas skilja biologiska och sociala faktorer åt? Vad anser du att det bör ha för praktiska konsekvenser i (ett sunt) samhälle?

Alexis svarar: Jag kommer att svara på din första fråga genom att göra ett generellt uttalande om biologiska och social faktorer över huvud taget. Se biologin som hårdvaran i din dator och det sociala som mjukvaran. Mjukvaran beror direkt på vilken hårdvara du kör (alla minns vi väl hur SoundBlaster-korten alltid kunde köra alla spel i DOS?), så utan god hårdvara kommer du inte långt, men man kan alltid delvis kompensera med bättre mjukvara, t.ex. genom att klocka sin processor (modern vetenskap bekräftar att vår livsstil påverkar hur generna uttrycks och förs vidare till vår avkomma). I dagens PK-Sverige tror man att enbart mjukvaran bestämmer allting. Det är en bekväm uppfattning, eftersom det innebär att vi bara behöver införskaffa god mjukvara, så kommer alla att kunna photoshoppa på fritiden. Verkligheten är att utan hårdvara kan du inte köra mjukvara alls, och all hårdvara vi människor består av är en direkt produkt av våra föräldrar, d.v.s. tidigare datorer.

Det är inte alltid lätt att skilja hårdvara från mjukvara i människornas värld, men genom vetenskapliga studier kan vi studera hårdvaran och dess förutsättningar, och utifrån det beräkna hur det kommer att påverka mjukvaran. För de flesta av oss är detta inte speciellt viktigt, men om man är intresserad av ämnet, bör man läsa sajter som ScienceDaily, NewScientist och LiveScience.

I ett sunt samhälle anpassar man samhällsdesignen efter vad vi vet om människors hårdvara och försöker inte i stället att manipulera mjukvaran. Ur ett kortsiktigt perspektiv kan vi programmera människors mjukvara till att utföra vissa mål, t.ex. att bomba Irak för att sprida demokrati och frihet. Det håller dock inte i längden. Ur ett långsiktigt perspektiv måste vi arbeta för att belöna och ta fram god hårdvara, som vi sedan kan använda för att programmera god mjukvara. Man börjar alltid med plattformen. De praktiska konsekvenserna är att vi ser hela samhället som en enda stor dator med målet att skapa den bästa hårdvaran utifrån våra förutsättningar, och sedan, med mjukvaran som metod, nå stjärnorna.

Friedrich7. Nietzsches negativa uttalanden om kvinnor är ju ganska välkända och jag blev själv förvånad när jag först läste dem. Jag har dock försökt läsa utan att döma det ytligt, men jag har ändå svårt att se att han inte skulle vara nedvärderande av kvinnokönet (jag har läst Zarathustra och Bortom gott och ont). Vad är det jag har missat?

Alexis svarar: Det första man bör komma ihåg med Nietzsche är att hans ad hominem-attacker av diverse personer och grupper (Jesus, Sokrates, Darwin, Schopenhauer, Wagner, judar, kristna, socialister etc. etc.) fungerar som en metod för att lyfta fram filosofiska problem. Ett kort exempel är när Nietzsche påstår att Sokrates är ful. Uttalandet är konstigt och rent ut sagt absurt, tills vi inser vart han vill komma: Sokrates trodde på en extern värld som låg bortom och var "bättre" än vår egen, och gjorde därmed vår värld – inklusive sig själv – "ful".

Nietzsches agitation mot kvinnor och feminism går i samma anda som hans föregångare Arthur Schopenhauer. Nietzsche växte upp utan far bland mor, systrar och andra kvinnliga släktingar. Det är inte svårt att föreställa sig att han här bildade sig en negativ bild av kvinnor, eftersom han inte fick ta del av en manlig omgivning eller få en manlig förebild att se upp till. För mycket av det goda kanske man kan säga. En annan aspekt som måste ha bidragit till detta är att Nietzsche redan tidigt var en karaktärsstark och målmedveten person, och kanske upplevde han att hans kvinnliga omgivning höll honom tillbaka, vilket skulle vara en typisk manlig reaktion.

Om vi bortser från det rent biografiska försöker Nietzsche ibland tränga in i den kvinnliga naturen på samma sätt som Ingmar Bergman gjorde: genom att provocera fram insikter. Utan att nödvändigtvis hålla med Nietzsche i allting (och definitivt inte hålla med Schopenhauer i hans misogyniska utfall), anser jag att han helt enkelt skärskådar sin tids feminism och fördömer dess strävan att tvinga samman män och kvinnor i en fålla. Nietzsches syn på könen speglar till stor del Strindbergs: Man ska förbli man och kvinna ska förbli kvinna, och de ska utvecklas utifrån sina respektive biologiska förutsättningar. Resten är antagligen mer eller mindre misogyniska uttalanden som man inte behöver ta åt sig om man inte håller med. Nietzsche plockade alltid fram det värsta för att syna det i sömmarna, oavsett om det gällde religion, samhälle eller mänsklig natur. Kvinnor undgick inte hans kritik, men jag tror att man måste försöka se bortom det omedelbart provokativa och reflektera över vad utfallen vill säga oss. Därmed inte sagt att vare sig Schopenhauer eller Nietzsche alltid hade särskilt mycket positivt över för kvinnor, och det kan vi i min mening lämna åt historien.

8. Vilka positiva kvinnliga förebilder anser ni man som ung kvinna i dag bör använda för att skapa och utveckla sin könsidentitet?

Ensittare svarar: Det är en intressant fråga, och svår. Det bästa svaret ligger nog i att se de bästa kvinnliga egenskaperna hos sina egna kvinnliga släktingar, för då vet man på ett ungefär vad man själv är kapabel till och det är hos sina släktingar man har mycket av sin identitet. Vore jag kvinna skulle jag säkerligen annars läsa Jane Austen-böcker tills ögonen blödde. Inte mig emot om hennes outsinliga fantasi, ädla språk och storartade intelligens fick forma själarna hos hela planetens kvinnor.

9. M. frågar: Vad har ni för syn på Traditionalismen, så som den förs fram av exempelvis Julius Evola?

Ensittare svarar: Åtminstone radikal traditionalism har det gemensamt med nihilismen att båda försöker nå bortom det moderna, antropocentriska tänkandet och i stället undersöka verkligheten för vad den är – för att i slutändan nå en mer holistisk och heroisk världssyn. Traditionalismen tycks vilja "transcendera" för att se verklighetens mönster och fånga den helheten. Denna typ av idealism har återkommit på sina håll i historien och är något som traditionalister naturligtvis vill dra lärdom av och själva utveckla.

Traditionalismen är förstås en reaktion på modernismen i stort. För dagens traditionalister tror jag utmaningen ligger i att undvika ett moralisk fördömande av modernismen utan att ta lärdom av den som en del av en process, och inte bara hänvisa till det cykliska historieförloppet när vars cykel sluts vi kan börja på nytt i en oskuldsfull gyllene tidsålder där vi egentligen inte har lärt oss något. Jag kan tänka mig att traditionalismen kan riskera att förvandlas till en dogmatisk fälla som bara fyller en spirituell mening utan att riktigt bidra med en reell lösning som kan appliceras på samhället. Traditionalismens kritik av civilisationen vi lever i är generellt sett klockren, men den måste vara mer än en reaktion.

Av det jag har läst av Julius Evola tycker jag att han har en inspirerande förmåga att se metaforer, som i sin tur kan användas till metoder för att förverkliga oss själva, likt en man som formar krigare "bland ruinerna". "The Doctrine of Awakening" är en personlig favorit.

10. Yoda frågor: Det finns många barn som växte upp till bittra och likgiltiga individer för att de hade en taskig uppväxt, trauma, förnedring eller ensamstående föräldrar som vill leva singeliv. Ibland saknar jag en viss medkänsla och sympati i era texter. Är det inte möjligt att hitta en symbios mellan elitism och en social välfärdstat?

Alexis svarar: Vårt beteende är en produkt av våra förutsättningar (genetiska anlag) och vad vi gör med dem (livsstil/miljöpåverkan). Vi drar inga absoluta gränser här, utan vill poängtera vikten av att förutsättningarna är bra för att vi ska kunna nå goda resultat och öka kvaliteten på vår befolkning. Meritokrati behövs om vi vill erbjuda människor möjligheter efter deras förmågor, till skillnad från i dag då alla trycks in i en trång spilta – och fan ta den som vågar sticka ut. Vi vet alla hur det är, för alla har vi gått i den svenska skolan.

Dålig uppväxt/miljö är tragiskt och därför går det inte att isolera en skolreform från samhället vi lever i. Därför är Björklunds insatser – trots att jag gillar dem – ganska hopplösa ur ett större perspektiv, eftersom resten av hans parti vill rasera förutsättningarna för att den svenska skolan ska kunna förbättras.

Vi hänger inte ut barnen; de är en produkt av sina föräldrar, som i sin tur är en produkt av samhället. Däremot måste vi inse att alla barn inte kan bli genier och att alla människor kanske inte bör reproducera sig. Det handlar inte om att man tycker illa om människor som lever dumt, utan att vi tycker illa om dumhet.

Jag tror också på en balans mellan elitism och ett socialt skyddsnät, men just nu har det senare tagits över av parasiter och människor som utnyttjar det för att leva lätt. Om vi reducerar välfärdsstaten försvinner många av dessa människor. Jag tror att fler och fler människor börjar inse detta, och är antagligen en anledning till att svenskarna röstade borgerligt i förra valet – de är trötta på sossestaten. Se samhället som en fest: Bjud selektivt in goda vänner och du kommer att ha trevligt. Bjud in vem som än passerar förbi och det kommer inte finnas mycket kvar av din lägenhet när du vaknar upp på morgonen.

Mellan Apsu och stjärnorna.11. Vaftis frågar: Jag har länge klurat på vad symbolen på S.N.U.S hemsida är för symbol. Den ser för mig ut som en modifierad Algiz-runa men det kanske är något helt annat?

Alexis svarar: Den är, helt korrekt, inspirerad av Algiz-runan, men liknar ett träd. Den representerar därför trädet som en metafor för allt organiskt liv, som växer, spirar och skänker skönhet åt världen. Med risk för att låta fånig är vi alla små träd, och bara starka rötter står emot vinden. För mig bär trädet på en djupare innebörd som kan liknas vid fornskandinavernas Yggdrasil och sumerernas livsträd, som sträcker sig från Apsu till gudarnas himmelrike. Världsträdet binder det underjordiska med det gudomliga och representerar en sakral visdom om hur vår värld är uppbyggd, hur samhällen bör styras och graden av mänsklig kunskap. Hjältar som Gilgamesh och Oden (och Jesus, fastän jag tycker att han dramatiserar sig själv aningen för mycket) offrade sig för att få visdom om världsträdets natur. SNUS är en portal till världsträdets yttre grenar. Du utforskar rötternas undre världar genom att utmana och utforska dig själv, d.v.s. den mänskliga själen speglar världens själ. Vi är ett med universum.

12. Jim Dean frågar: Hur ser en nihilist på Ayn Rand? Ska man beundra henne eller förkasta? Kan man se vissa funktionella fördelar med hennes filosofi? Ingen a-kassa, inga socialbidrag eller offentlig sektor?

Alexis svarar: Ayn Rand representerar en världsbild där individualistisk självbekräftelse står i centrum. Jag är ingen expert på Rand och har endast bekantat mig med henne kort genom hennes diverse avkommor (LaVeyiansk satanism t.ex.) och är inte imponerad av det jag läst. Jag brukar alltid göra en distinktion mellan individualism och individualitet: det förstnämnda är en kult kring individen (tänk Idol på tv), det senare betonar utvecklingen av sin individuella karaktär och sina individuella förmågor. I vissa fall angränsar individualism till individualitet, t.ex. "jag går alltid min egen väg", även om detta ganska snart visar sig vara kortsiktigt och ohållbart i en större kontext (vi lever inte isolerade liv, även om det är en bekväm tanke).

Rands förespråkande av total individualism och ett kapitalistiskt samhällssystem genljuder en sorts resignation inför omvärlden, och som säger att vi bör leva "jag mot alla" utan att uppoffra oss för något utöver oss själva. Jag tror att människor blir självdestruktiva om de inte har mål utöver sig själva att sträva mot. Låter du en normal person spendera ett år i ett rum med tv, nakna tjejer och öl, kommer han till sist att tröttna på sitt liv och lida av ångest och depression. Vi behöver någonting att utföra som ger oss tillfredsställelse, och bland de största tillfredsställelserna är att skapa någonting som är större än sig själv; som kanske till och med överlever vår död (se Beethovens nionde symfoni).

Positiv individualism – och här vet jag inte hur långt Rand sträcker sig – innebär att man utvecklar och förbättrar sig själv utan att nödvändigtvis tro att hela världen handlar om en själv och ens behov. Därför är det egentligen missvisande att kalla det individualism. Jag föredrar därför att kalla det individualitet i stället, för det betonar aspekten av något som avviker från status quo, men som inte för den sakens skull tror att avvikelsen är detsamma som utrymmet avvikelsen sker inom. Det skulle i filosofiska termer vara detsamma som solipsism, någonting som kanske mentalpatienter förespråkar, men inte så många fler.
 
Rebecca
15 september 08 - 07:55
kommentera Rebecca

Tackar så hjärtligt!
Att Nietzsches åsikter oftast är mer än de ter sig vid första anblicken har jag anat, men inte alltid greppat, det där exemplet underlättade dock en hel del!
Får ta mig an Austen, har (tyvärr) sett ett par av hennes böcker misshandlade till film av Holywood och därför undvikit henne, men det är ju egentligen inget att döma efter.




  
Kom ihåg personlig information?

Din kommentar kommer att synas på sidan när kommentaren har godkänts av redaktör.



Underrätta:
Göm e-post:

Fotnot: Alla HTML-taggar förutom <b> och <i> kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar genom att skriva webbadressen eller e-postadressen i kommentarfältet.

Kategorier

Senaste kommentarer


Asdf om
8 saker en nihili…:

Jag kan inte sluta vara bitter över de troende människor som …
Jonas om
Min vilja är mitt…:

Sunshine triumferar i kommentarfältet! Det konstlade språket …
Patrik om
Lars Molin - Zoom…:

Jag komer ihåg TV-serien Zoombie som jag såg för exakt 30 år …

Community

Arkiv

01 jan - 31 jan 2009
01 dec - 31 dec 2008
01 nov - 30 nov 2008
01 okt - 31 okt 2008
01 sep - 30 sep 2008
01 aug - 31 aug 2008
01 jul - 31 jul 2008
01 jun - 30 jun 2008
01 maj - 31 maj 2008
01 apr - 30 apr 2008
01 mar - 31 mar 2008
01 feb - 29 feb 2008
01 jan - 31 jan 2008