Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 4731

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 4732

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 178

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 179

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 179

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 179

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 141

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 142

Deprecated: Function ereg_replace() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 2100
10 litterära storverk
 
 
William Blake:
En lag för lejonet och oxen är förtryck.
om
nihilism
kultur
propaganda
XML: RSS-flöde

Svenska Nihilistsällskapet
© 2006-2014
Med upphovsrätt

« Halallande | Hem | Konsert: At the Gates… »

10 litterära storverk

Böcker finns det alldeles för mycket av i dag. Därför hade Schopenhauer en poäng när han påstod att bland det viktigaste i livet är att undvika att läsa böcker, eftersom det mesta bara är marknadsföring och dåliga plagiat av äldre verk. Desto viktigare är det då att när vi väl sätter oss ner med en bok, är det någonting som kan beröra oss mentalt och känslomässigt, och lämna oss med en estetisk och existentiell erfarenhet. När vi sedan gör liknande observationer i det dagliga livet kommer vi sakta men säkert underfund med litteraturens visdom och kraft. Nedan listar jag tio litterära storverk, som av estetiska, filosofiska och existentiella skäl har influerat mig och förändrat mitt liv, och som jag därför rekommenderar till dem som vill sätta tänderna i någonting utmanande denna höst.

Röda rummet

August Strindberg

Strindbergs 'Röda rummet'Strindbergs litterära opus, ofta omnämnd men sällan läst. Romanens handling utspelas i ett modernt 1800-talets Stockholm, där protagonisten Arvid Falk försöker skaffa sig ett uppehälle som poet och skribent på olika politiska dagstidningar. Förvisad från byråkratiska institutioner och besviken över giriga förlagsmän, söker Falk sin funktion i samhället och identitet som konstnär, genom att successivt genomtränga det industriella klassamhället i Sverige. Med sig har han en samling filosofer, målare och ideologiska provokatörer, som tillsammans träffas i det Röda Rummet och skålar över varandras segrar och motgångar i en korrupt, hycklande och exploativ samhällskultur.

Genom "Röda rummet" bröt Strindberg med dåtidens politiska och konstnärliga ideal. Genom vad som skulle komma att bli den svenska 80-talismen, utvecklade Strindberg en estetisk realism för att skildra sin omgivning precis så som den var. Romanen är en enda lång seglats i motvind och spottar på allting heligt och oheligt: den rojalistiska patriotismen, det hycklande kyrkoväsendet, de naivt idealistiska konstnärerna, de falska företagsledarna, det kapitalistiska klassystemet, den politiska kultursfären, och de uppblåsta överklassdamerna. Till och med förläggarna får sig en känga och vi påminns om hur Bonnier senare köpte upp rättigheterna till Strindbergs litteratur, medveten om hur stor han skulle komma att bli efter sin död - större än han var under tiden som han bedrev ett makalöst enmanskrig mot hela det svenska samhället.

"Röda rummet" är en rejäl klackspark i ändan som läsning. Den är fantastiskt underfundig, rolig, provokativ, besinningslös, och tröstande. Klyftan; avgrunden mellan människan på botten av sin existens och den förhoppningsfulla idealisten, möts här i den kalla verklighetens bistra sanningar, utmynnande både i resignation och otvivelaktigt motstånd. Den litterära stilen, som präglas av detaljerade personbeskrivningar och utsökta miljöskildringar med lokalkännedom, bidrar till att färglägga handlingsförloppet och skänka verket den sköna kontrasten mellan kall, hård verklighet och humoristisk, kreativ fantasi. Strindberg tvingar läsaren att skåda tomheten bakom teaterkulisserna genom Arvid Falks perspektiv och i slutet av resan är vi ett med hans lidanden och motgångar. Inte utan att den ständigt blivit missförstådd som simpelt socialistiskt smygmanifest, river "Röda rummet" ner det moderna Sverige med intellektuell och konstnärlig skärpa, och kvar blir endast människan som trotsade allt motstånd och ändå lyckades överleva förljugenheten och illusionen i vår kaosartade värld.

Tragedins födelse

Friedrich Nietzsche

Nietzsches 'Tragedins födelse'Nietzsches tidiga verk är en produkt av mötet med Wagner, Schopenhauer och de antika grekerna. Genom en till synes filologisk analys, skildrar Nietzsche den grekiska tragedins historia och noterar dess dionysisk-musikaliska ursprung. Han framlägger att senare tragöder som Euripides utvecklade en rationalistisk konst, där gudarna endast är moraliska vägvisare och inte längre ödeskrafter i världen, något som han tydligt ställer sig mot. Nietzsche lanserar därefter sin berömda dikotomi mellan det dionysiska och det apolliniska i konsten. Det dionysiska representerar det känslomässiga, irrationella och musikaliska. Det apolliniska står för det drömmande, rationella och återhållsamma. Genom denna dikotomi söker Nietzsche att förklara den tidiga grekiska tragedin, som en hyllning till det ödesbestämda i livet: död, lidande, makt och känslonatur. Den antika greken blir en symbol för acceptansen av livet ur en amoralisk synvinkel - och musiken, den dionysiska konstarten, blir den högsta formen av estetiskt uttryck.

Därpå kläs den yttre fasaden av boken och under den avslöjas ett romantiskt manifest mot den moderna sokratiska kulturen och dess tro på rationalitet och vetenskap. Som kontrast skänker Nietzsche sina hyllningar till den tyska folksjälens moderna mytbildning. Wagner blir konstnären som upprätthåller denna värdighet genom sina pompösa operor och Schopenhauers metafysik blir grundläggande för förståelsen av världen som estetiskt fenomen. "Tragedins födelse" är i min mening kanske Nietzsches viktigaste verk, då den både lägger grunden till hela Nietzsches filosofiska karriär och summerar den utveckling som komma skall. Här finner vi tron på ödet, amor fati, som förlösning från kristen moralitet, här antyds misstron för det rationella i människan och ett bejakande av känslolivet, här framhålls det metafysiska som blott en estetisk aktivitet, och här anar vi den själskraft som sedan utmynnar i begrepp som "övermänniska" och "vilja till makt".

Intellektuellt insiktsfull, ständigt kaosartad under skenet av retorisk prosa, och obeveklig i sina ställningstaganden för livet och dess inneboende realiteter, närmar sig Nietzsche den attiska tragedin ur ett romantiskt perspektiv och belyser dess förtjänster intuitivt, med en diktares och filosofs skärpa. Den vänder formligen upp och ner på vår moderna vetenskapskultur och betonar konsten som grundläggande för allt liv. Det tragiska och horribla blir förutsättningar för kreativitet och inre styrka. Genom denna bok förminskas den moraliska dimensionen till vårt vardagsliv och ersätts med en ungdomlig passion för att förbli närvarande i livet här och nu; endast genom att skapa, lär vi känna oss själva och vår värld som styrd av gudomliga ödeskrafter.

Michael Koolhaas

Heinrich von Kleist

Kleists 'Michael Koolhaas'Michael Koolhaas, en simpel hästhandlare på väg till stadens marknad, stoppas av vakter vid gränsen och vägras att släppas förbi pga. att han saknar sitt pass. Koolhaas går med på att lämna kvar en del av sina hästar som pant för att få fortsätta, men när han återvänder, finner han att hästarna har vanskötts och använts i tungt arbete. Koolhaas blir vansinnig och börjar nu att ensam försöka utvinna rättvisa från staten, vilket slutligen leder honom rätt in i en revolution mot det egensinniga tyranniet i landet. När han slutligen går med på att bli avrättad, återfår han den rättvisa han så länge utkrävt, och därefter slutar historien. Det finns med andra ord inget lyckligt slut som man kan le åt och gå vidare med; Kleist skildrar en närmast absurd historia som enahanda går ut på den ensamma människans kraft att sätta sig upp mot vilka hinder som helst, i strävan efter rättvisa.

Den absurda undertonen bär dock på ett viktigt budskap. Kleist, en av tysklands största författare genom tiderna, inledde ett kompromisslöst försvar för personlig idealism, oavsett utgång. Med detta blev han bland annat en av Nietzsches största influenser. I Kleists värld besitter människan en extrem individualitet för att överleva en oftast korrupt och vansinnig omvärld, som ständigt hotar att sluka oss levande och göra oss till slavar inför omgivningen. Det enda sättet att leva ett ädelt liv med hedern i behåll, är att leva som en snöplog: ständigt framåt. Koolhaas blir en sorts arketyp för hur långt en människa kan gå för att försvara sin ståndpunkt; i Koolhaas' fall tvingas han sätta hela Tyskland i brand och engagera tusentals människor, för att sprida sitt enkla budskap: jag kräver min rätt. Ingenting mer; inga pengar, ingen makt, inget högmod - bara den rena och skära rättvisan.

Kleists konst är fällbenet som behövs för att vi ska våga kasta bort våra kryckor och lära oss att gå själva genom livet. Tillsammans med Kleists eget liv, som också var en ständig kamp motströms för att följa sin egen inre röst, förenas hans skarpa journalistiska estetik med det kompromisslösa innehållet till en karaktärsstark och egensinnig läsupplevelse, som så länge du inte redan har gett upp om att utveckla och fullända ditt eget öde mot fullkomlighet, är bland det mest otänkbara och dramatiska som du kan företa dig inom litteraturens värld. "Michael Koolhaas" förändrar vår syn på hur mycket en individ egentligen kan förändra världen runtomkring sig och ta sina principer till avgrundens spets med ett leende på läpparna.

Stäppvargen

Herman Hesse

Hesses 'Stäppvargen'Med Herman Hesse börjar den moderna psykologiska romanen och "Stäppvargen" räknas som ett av hans största verk. Huvudpersonen i boken är Harry Haller, en samhällets paria, som lever ett ensamt och introvert liv utan vänner eller bekanta. Hans förakt för det moderna samhället och de tanklösa plebejer som styr det, tvingar honom att ta avstånd från allt vad socialt umgänge heter. Harry drömmer om de klassicistiska idealen och försvinner bort i Goethe och Mozart, tills en dag då han får tag i ett traktat, som visar sig beskriva just hans liv som ensamvarg. Genom traktatet förstår Harry att det inte går att stänga ute den sociala världen. När han en dag träffar den attraktiva men androgyna Hermine, tar denna personlighetsutveckling ett kaosartat, destruktivt uttryck, som påbörjar det sanna avslöjandet av Harrys egentliga person och vägen ut ur fängelset i det moderna samhället.

"Stäppvargen" är djup psykologisk utforskning och fungerar som en sorts manual till hur vi som samhällsdissidenter ska förhålla oss till vår omgivning. Det dröjer inte länge förrän man inser att varken ren extremism eller inåtvänd ensamhet gör oss lyckliga över vår livssituation. Historien om den moderna människan som vägrar att infinna sig i det moderna, talar direkt till oss som individer: endast genom att vara en del av samhället och bemöta dess avgrunder, utvecklas vi som människor och har möjlighet att förändra vår omgivning. Samtidigt kan historien jämföras med Odysseus' resa ner till underjorden, eller Dantes nedstigande till helvetet. Harry är inte bara i konflikt med samhället, utan även med sig själv, och genom att stiga ner i sin egen mentala underjord, upplever han de olika sidor av sitt inre som han måste våga möta och använda för att fortsätta leva ett normalt liv.

Första gången jag läste den här boken förstod jag analysen av ensamvargen som valt att ställa sig utanför samhället, men förstod inte historiens upplösning. Vad var det som fick både Mozart och Harry att skratta till musiken av förskräcklig radiomusik? I dag är svaret mig självklart. Genom att gräva ner sig i det här litterära mästerverket ett par dagar, öppnas en portal upp till vårt undermedvetna jag, som genom moraliska, sociala och känslomässiga omständigheter har förtryckts sedan vi var gamla nog att tvivla på oss själva och vem vi är. Det är en befrielse från våra mentala bojor och tillåter oss att skåda ljuset inombords - det enda sättet för oss att kunna möta solens strålar var morgon och känna att sanningen är värd att fortsätta kämpa för.

Moby Dick

Herman Melville

Melvilles 'Moby Dick'Trots att alla känner till den, har få läst den världsberömda sagan om den galna kaptenen som offrar sitt liv för att hämnas på den vita valen Moby Dick. Genom att inte läsa den, går man miste om vad som förmodligen är den största amerikanska romanen under den romantiska tidsperioden, men som samtidigt lyckas överskrida alla genrer inom litteraturen. Handlingen är enkel: Ismael, en ung man som tröttnat på tristessen i vardagslivet, bestämmer sig för att gå med ett valfångstskepp och uppleva äventyr. Tillsammans med en nyfunnen vän, kannibalen Queequeg, seglar Ismael ut på de stora världshaven efter spermacetival. Det dröjer dock inte länge förrän det visar sig att skeppets kapten, Ahab, är en vansinnig gammal man med ett träben, vars enda mål i livet är att finna sin gamla dödsfiende Moby Dick och döda honom till varje pris.

Ismael, trött på det sociala livet bland vanliga människor, söker sig till en extrem upplevelse och finner den bland valfångstens mysterier. Men till skillnad från vad många tror, trots de långa passagerna som utförligt beskriver valfångsten som yrke, handlar den här romanen om helt andra saker. Läsaren anar ganska snart att hela historien fungerar som en central metafor. Melville integrerar skickligt diskussioner om metafysik, klass och ras, världens natur, och den mänskliga existensens villkor. Efter ett tag är det svårt att säga om skeppen på haven är symboler för den mänskliga själen eller bara ett fartyg hopspikat av bräder. Det själsliga och det kroppsliga flyter samman i Melvilles underliga, humoristiska och intellektuellt utmanande romanberättelse, och gäckar aktivt sina läsare att i Hemingways anda skåda isberget under den litterära ytan.

"Moby Dick" är en fantastisk berättelse, men framförallt stor litteratur. Stilistiskt hämtar den influenser från både Shakespeares dramer och realistisk prosa, och allting smids samman till något som påminner om romantik, men utmynnar i någon sorts magisk realism. I centrum befinner sig Ahab, en arketyp för övermänniskan, som lever bortom moraliska och sociala principer, med målet inställt på att antingen förgöra sin fiende eller själv gå under. Melville försvarar en nietzscheansk idealism, samtidigt som han behandlar ämnen som rasism, klasskillnader, determinism/fri vilja, och tanken om det ödesbestämda livet. Romanens koncentrerade innehåll pekar rakt mot metafysikens grundläggande frågor, och gör det med en äventyrslust och passion, som fulländar Ismaels öde ute på havet och kulminerar i något av världslitteraturens mest genomträngande och karaktärstalande storverk som skänkts till mänsklighetens begrundan.

Martin Bircks ungdom

Hjalmar Söderberg

Söderbergs 'Martin Bircks ungdom'Medan "Doktor glas" var Söderbergs kanske mest uttänkta verk och "Förvillelser" tidigt fulländade hans estetiska stil, är "Martin Bircks ungdom" den bok som personligen tilltalat mig mest. Historien om ynglingen Martin Birck i det sena 1800-talets Stockholm, som sakta växer upp till en ståtlig och äventyrlig ung man, med nostalgiska minnen från sin barndom och lidelsefulla upplevelser från nuet, speglar med litterär skärpa hela den svenska ungdomen, oavsett vilket århundrade vi pratar om. Genom en kronologisk utveckling följer den här romanen pojkens naivitet och sorglöshet, fram till den resignerade mannen som skådat sanningen bakom kärleken, religionen och samhällslivet. Söderberg är krossaren av illusioner, men hans stil gör det på ett utsökt sätt; avgrunden är bitterljuv.

"Martin Bircks ungdom" följer i huvudsak samma tema som Söderbergs övriga romaner, men etsar sig kanske inte lika mycket fast i minnet som "Den allvarsamma leken" eller "Förvillelser" gör. Kanske beror det på att den psykologiska dimensionen är reducerad till känslor och förnimmelser. Lika flyktig som ungdomen är denna roman svårfångad; de korta kapitlen framträder som tillfälliga erfarenheter, tills de snabbt försvinner igen. Läsningen speglar därför realistiskt minnet själv: vi minns aldrig hela upplevelsen i detaljerad kronologi, utan endast de centrala tillbakablickarna; de speciella ögonblicken; de minnesvärda upplevelserna. Lika minnesvärd är Martin Bircks resa mot sekelskiftets uppgörelse med sedligheten, auktoriteten, och kvinnorna, som han ständigt älskar men aldrig lyckas få grepp om.

Denna kortroman framträder på ytan som naiv och flyktig, men växer efterhand till en odrägligt ärlig kartläggning om stor människokännedom. Det går inte att förstå den utan att leva med och som Martin själv. Först då ställs vi inför samma problem och inser att de mest triviala saker i livet (förhållande, arbete, socialt liv, tro, sanning) övergår till att utmana våra djupaste vrår i själens innersta. Denna process skildrar Söderberg med en sådan klarhet och insikt, att man själv som läsare till sist tvingas utsätta sig för samma motgångar, och sedan tacka dem för att vi trots allt inte är ensamma på livets skitiga bakgator med den bistra verkligheten som enda vän.

Faust

Johann Wolfgang von Goethe

Goethes 'Faust'Goethes mastodontdrama "Faust" berättar om den tyska studenten med samma namn, som har tröttnat på den trånga, gotiska studentkammaren, de dammiga böckerna, och tafattleken med visdomen. Trots invändningarna från sin upplysningsövertygade vän Wagner, väljer Faust till slut att sukta efter de mystiska makterna som styr över den förbjudna kunskapen. Genom att sluta en pakt med Mefistofeles (djävulen), erbjuds Faust kunskapen om godhet och ondska, men tvingas i gengäld att lämna över själen till djävulen så fort han anser sig vara nöjd med sitt liv. Detta utmynnar i ett kompakt men storslaget drama, som korsar både romantikens och nyklassicismens spår. Allt ryms under Goethes långa livsverk och produkten är något av det mest häpnadsväckande i dramakonst som någonsin har uppbringats.

Ett flertal tema dyker upp, däribland kärlekens och konstens villkor, men det mest aktuella är givetvis tanken om den faustiska livsstilen: vi lever livet ständigt på jakt efter att erövra ny mark och skapa tillsammans med världen. Så fort vi anser oss vara klara, blir livet också klart med oss; vi dör inombords och säljer vår själ till lägre makter. Fausts dilemma är egentligen en livssyn som uppmanar oss till att empiriskt uppleva verkligheten och göra någonting av våra liv. Utan viljan till att skapa och förändra sjunker vi inåt och gömmer oss bakom en negativ, självrättfärdigande fasad. Betoningen av det empiriska är Goethes distansering från upplysningen; Faust erhåller kunskap om världen först när han lämnar böckerna och engagerar sig med det som böckerna handlar om.

Priset Faust får betala visar sig vara högre än han trodde, samtidigt som han inser djupet av sin gåva från djävulen. Mycket av spänningen i dramat ligger i just hur långt Faust är beredd att gå innan han ger upp sin själ, men kulminationen av hans makt lämnar varken djävulen eller läsaren besviken. Trots myriaden av subtila kulturella, religiösa och filosofiska referenser, och den andra delen av dramat, som emellanåt utvecklas till kryptisk nyklassicism, är "Faust" en storslagen läsupplevelse för de människor som söker pragmatisk transcendens i självutforskning och estetisk kreativitet - bejaka din inre djävul!

Resa till nattens ände

Louis-Ferdinand Céline

Célines 'Resa till nattens ände'Första världskrigets utbrott drev den europeiska kulturen i sank och slog hål på tron om progressivitet och framtidspositivism. Den västerländska civilisationen hade misslyckats med att upprätthålla sina humanistiska värden. Det outhärdliga kriget i bunkrarna avslöjade vad mänskligheten egentligen var kapabel till. Louis-Ferdinand Céline var en av dem som fick uppleva kriget och skåda vansinnet öga mot öga. Under efterkrigstiden skrev han en roman om sina erfarenheter, som tillsammans med bl.a. Proust räknas till den franska romanens nyfödelse, och ett av de största litterära verken under seklet över huvud taget.

Protagonisten Bardamu lever ett lugnt studentliv i Frankrike, omedveten om den kaotiska omvärld där krig och död härjar. När han en dag utmanar sin vän Arthur att spela den franska patriotismen en spratt och börjar marschera i takt tillsammans med den militära armén utanför ett kafé, tar skämtet en absurd vändning: Bardamu vaknar plötsligt upp mitt i skottlinjen bland arga tyskar. Han befinner sig i centrum av ett världskrig. På sin resa träffar han på sitt alter ego, Robinson, och de båda bestämmer sig för att lämna kriget för gott. Genom en otrolig feghet, lyckas Bardamu fly fältet och undkomma kriget. Han blir inlagd på ett pensionat för krigsskadade soldater och där spenderar han tiden på att upprätthålla romantiska kärleksaffärer och hitta på vansinniga krigshistorier för att simulera patriotism bland läkarna. Efterhand växer Bardamus insikt om det franska samhällets hyckleri. Hans aggressiva misantropi förkastar samhället, lögnerna och de odrägliga människorna, samtidigt som han gör allt för att undvika att antingen avrättas som desertör eller skickas tillbaka in i krigets helvete.

Resten av hans resa tar honom genom den livsfarliga djungeln i det koloniserade Afrika och det industriella landskapet i Amerikas New York. Ständigt träffar han på Robinson i mystiska situationer, samtidigt som han slåss för att rädda sitt liv från ilskna folkmassor och tjäna sitt uppehälle bland bullriga fabriker. Slutligen slår han sig ner i staden Rancy i Frankrike och blir en misslyckad doktor. Genom Robinson lyckas Bardamu dock att fortsätta nästla sig in i nya vansinniga situationer där livet står på spel. Stilistiskt utmärker sig den här romanen genom sin burdusa, agitatoriska och hetsiga språkdräkt. Talspråket smälter in med perversa och odrägliga karaktärer; små schackpjäser i stora, kaotiska miljöer, där mänsklig dumhet, fåfänga och ilska utvecklar självdestruktiva lögner om livet, samhället och kriget i Europa. "Resa till nattens ände" är en provokativ och misantropisk upplevelse, ibland smått galen, men alltid strävandes mot insikt om sig själv och om människan i extrema sociala sammanhang; detta är evighetens poetiska genombrott i vardagens becksvarta fängelse.

Do Androids Dream of Electric Sheep?

Philip K. Dick

Dicks 'Do Androids Dream of Electric Sheep?'Också känd under namnet "Blade Runner", som Ridley Scott senare förevigade i science fiction-filmen med samma titel, handlar denna kortroman om två parallella liv i 2021-talets smutsiga, högteknologiska och globaliserade Amerika: prisjägaren Rick Deckard och springpojken för ett företag som lagar artificiella djur, Isidore. Medan Isidore bekantar sig med en underlig ny kvinna i hans annars tomma lägenhetskomplex, sätter Deckard sitt liv på spel för att uppsöka en grupp androider, artificiellt konstruerade varelser som ser ut, tänker och känner som människor, som flytt från rymden och nu måste elimineras. Snart ställs Deckard inför ett moraliskt dillemma: var går gränsen mellan robot och människa? Går det att sympatisera med människor som saknar förmåga till empati med andra mänskliga varelser?

Den dystopiska framtidsvärld som Dick frammanar i sin historia speglar en västvärld som mer och mer börjar närma sig en kritisk punkt. I Dicks värld är kulturen död och ersatt med global kommersiell finans. Djur existerar nästan endast i form av artificiella kloner och robotar hör till vardagen. De flesta människor på jorden har flytt sin planet; kvar finns endast de som valt att stanna, trots miljöföroreningar och kaoset som råder. De globala korporationerna styr världen och den lilla människan har ingen insyn i deras affärer och planer. Deckard hamnar mitt i denna röra och tvingas snart att reflektera över sitt arbete som prisjägare. Isidore i sin tur råkar bli vän med en av androiderna som Deckard jagar, men bestämmer sig för att skydda dem från yttre hot, i hopp om att vinna nya vänner. När dessa två parallella handlingar möts, kulminerar dem i en strid om definitionen av människa i en post-human värld.

Dick har här valt att skriva för en bredare publik och därför har han sparat in på miljöbeskrivningar. Hans prosa är enkel och koncis, men infogar emellanåt poetiska passager och tränger djupt in i mänsklig psykologi. Alla karaktärer speglar metaforiskt ett historiskt förflutet och Dick själv ville dra paralleller till andra världskriget och konflikten i Vietnam. Det centrala i handlingen berör läsaren utan att moralisera, fastän Ridley Scotts tolkning antagligen kommer närmare sanningen bakom Deckards förhållande till androiderna och deras förmåga till empati och mänskliga känslor. Den moraliska dimensionen till trots är detta en grandios, originell och effektiv upplevelse, som nästan profetiskt fångar vår moderna värld i en kompakt berättelse och speglar människans farhågor inför en apokalyptisk tid, där drömmen om den rena själen och oberörda naturen kvarstår blott som en ljuv illusion.

Gilgamesheposet

Shin-eqi-unninni

Shin-eqi-unninnis epos om GilgameshAllmänt erkänd som mänsklighetens äldsta litterära skrift och en oumbärlig källa för sumerisk kultur, författades Gilgamesheposet ungefär 2000 f. kr. Den tyvärr för oss fragmenterade historien berättar om den sumeriska kungen Gilgamesh, som lider av högmod och gudsförakt. Staden Uruks folk lider av hans tyranni och åkallar gudarnas hjälp för att hantera sin kungs vilda utbrott. Gudarna skapar då ursprungsmänniskan, Enkidu, som efter att ha lämnat djurlivet ute på stäppen och hamnar i slagsmål med Gilgamesh, slutligen blir kungens bästa vän. Tillsammans ger de sig ut på äventyr och lyckas döda demonen Humbaba i cederskogen. De två provokatörerna fortsätter sina äventyr genom att reta upp kärleks- och krigsgudinnan Ishtar, som skickar Himmelstjuren på de båda vännerna som hämnd för skymfen. Gilgamesh och Enkidu dödar även tjuren och blir stadens hjältar ånyo, men när gudarna bestämmer sig för att ett straff måste utdelas för deras utsvävningar och Enkidu blir den som måste lämna jordelivet, beklagar Gilgamesh den mänskliga existensen och beger sig ut på stäppen för att söka odödlighet.

Utan Gilgamesheposet hade varken Bibeln, Dödahavsrullarna, eller Homeros' diktning funnits eller sett ut som de gör i dag. Den sumeriska visdomen från flera tusen år tillbaka talar till oss i en förvånansvärt klar och modern kontext. Problemen med det korta livet på jorden, vänskap och kärlek, högmod och idealism, genomsyrar fortfarande mänskligheten och tvingar den till att möta samma lidelser och tragedier som Gilgamesh gör. Lika mycket ett uråldrigt poetiskt storverk, som en filosofisk, etisk och religiös vägledning, är detta bibeln för nihilister som önskar en klartänkt, amoralisk och passionerad insikt i tidlös visdom. Gilgameshs utveckling speglar Platons tanke om hierarkin från djur, människa och gud. Genom Enkidu lyckas Gilgamesh acceptera sina mänskliga begränsningar och paradoxalt nog fullända sin gudomliga härkomst, för att enligt legenden bli odödlig och upprätthålla den sumeriska civilisationen.

Detta diktverk är lika kryptiskt och lidelsefullt på djupet, som det är simpelt och sorglöst på ytan. Varje ny läsning av det här eposet kommer att skänka nya insikter om människan och världen hon lever i. Om jag fick välja en enda bok som bibel, är detta antagligen mitt val. Stoiskt gudomlig men samtidigt mytiskt mänsklig, genomsyras den sumeriska mentaliteten av en sorts lugn och kontemplativ inblick i världens evighet och människans utstakade öde. Läsare av Bhagavad-Gita kommer omedelbart att känna igen holismen och den anspråkslösa idealismen, som förkastar materiella ägodelar och strävar efter att nå en gudomlig balans med verklighetens innersta kärna. Aldrig sentimental men alltid känslomässigt berörande, är Gilgamesheposet, eller "Han som såg djupet", en nihilistisk hyllning till de eviga principer och lagar som bär upp vår värld, och en religiös bekräftelse av den mångfald av skönhet och storhet som civilisation, kultur och ädelmod kan frambringa ur djupet av den mänskliga själen.
 
Maximus ()
03 september 08 - 09:43
kommentera Maximus

Tack så innerligt mycket.

Rebecca
05 september 08 - 08:39
kommentera Rebecca

Tackar också så hjärtligt!
Jag har hört en del kritik mot Hesse för att han mest skulle vara en “Nietzsche 50 år för sent” och egentligen inte tillföra så mycket, jag håller inte med men är samtidigt inte SÅ beläst. Vad anser du?

En eller fler kommentarer inväntar godkännande.




  
Kom ihåg personlig information?

Din kommentar kommer att synas på sidan när kommentaren har godkänts av redaktör.



Underrätta:
Göm e-post:

Fotnot: Alla HTML-taggar förutom <b> och <i> kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar genom att skriva webbadressen eller e-postadressen i kommentarfältet.

Kategorier

Senaste kommentarer


Asdf om
8 saker en nihili…:

Jag kan inte sluta vara bitter över de troende människor som …
Jonas om
Min vilja är mitt…:

Sunshine triumferar i kommentarfältet! Det konstlade språket …
Patrik om
Lars Molin - Zoom…:

Jag komer ihåg TV-serien Zoombie som jag såg för exakt 30 år …

Community

Arkiv

01 jan - 31 jan 2009
01 dec - 31 dec 2008
01 nov - 30 nov 2008
01 okt - 31 okt 2008
01 sep - 30 sep 2008
01 aug - 31 aug 2008
01 jul - 31 jul 2008
01 jun - 30 jun 2008
01 maj - 31 maj 2008
01 apr - 30 apr 2008
01 mar - 31 mar 2008
01 feb - 29 feb 2008
01 jan - 31 jan 2008