Halallande
Anpassningen till islamisk ritualslakt
Vad försöker de båda parterna bevisa för varandra inför svenska folket under partiledarduellen? Att deras ekonomiska plan fungerar. "Djävla Göran, jag skall nog visa honom", tänkte nog Fredrik Reinfeldt när han under ramadanfirandets början orerade för den islamiska halalslaktens berättigande:Det är mycket märkligt att stora företag inte ser sitt eget bästa. Här har vi över 400 000 muslimer som lever i Sverige och som rättrogna muslimer vill de ha sitt halalkött. Det finns ju en efterfrågan och pengar att tjäna, men de tar inte tillvara på det på grund av okunskap eller i värsta fall fördomar.
För att få det hela att låta bra även för gemene man, lät han avrunda med de vanliga klichéerna:Här visar man i praktiken hur man bygger integration. Vi måste visa mer respekt för andra kulturella traditioner, de hotar nästan aldrig några svenska värden, det kan finnas sida vid sida.
Det hela påminner om Coca-Colas anpassning till den judiska delen av USA:s befolkning genom att byta ut en ingrediens i receptet så att drycken som i ett trollslag blev koscher. Judiska cola-älskare kunde pusta ut, och Coca-Cola också förstås. För i dag är det få av "vanliga" cola-drickare som alls känner till den förändring som receptet gick igenom – Coca-Cola valde att låta alla sina produkter anpassas till judarnas behov, eftersom det var betydligt billigare än att dela upp produktionen i vanlig Coca-Cola och koscher-cola.
Och vad är billigast – att sälja dels vanligt kött och dels halalkött, eller att anpassa all försäljning efter en gemensam standard? Medelsvensson kan äta halalkött, även om han tycker att det smakar torrt – han vill ju inte vara trångsynt. Eller ekonomiskt obekväm, om vi skall översätta det. Med stigande matpriser kan man vara tämligen säker på att Reinfeldt och gänget kommer att hitta på något som rättfärdigar även sådan standardisering, snarare än att förhindra den immigration som skapar kulturell motsättning – och därmed också ett ekonomiskt behov av assimilering – i det svenska samhället i dag.
Att slå om över en natt är troligen inte en rimlig strategi – folk skulle inte acceptera det. I stället låter man vänta ut det en aning. "Det är ett fritt land, vill du inte ha halalkött så behöver du inte köpa det! Det är upp till var och en vad de vill köpa!", säger statsministern. "Ah, OK, vad bra, då är jag ju fri. Kör på med ert halalslaktande bara, det stör inte mig!", svarar den svenske medborgaren. Så sakteliga kommer halalköttet att attribueras med en eller flera ytliga fördelar i förhållande till det vanliga köttet – det är billigare eller snabbare eller mer moraliskt eller vad som helst – vilket gör att fler köper och marknaden helt plötsligt får lättare att producera mer halal utan att folk blir misstänksamma ("Det är ju vad folk vill ha!"). Och till slut är det inte längre så mycket av ett "fritt val" att köpa vilket kött man vill, ungefär på samma sätt som att man kan välja fritt huruvida man vill köpa en dator eller ej, men lycka till att klara dig i det här samhället utan en.
Det här scenariot är nästan så absurt att det förhoppningsvis aldrig sker, men jag har slutat att förvånas. Exemplet visar på den vanliga process där marknadsintressena anpassar samhället för att i sin tur anpassa medborgaren – som fortfarande tycker att han är fri som fågeln.
