Marcus Aurelius:
Ingen kan hindra dig att leva enligt ditt väsens lag; ingenting kan vederfaras dig som står i strid med allnaturens lag.
om
nihilism
kultur
propaganda
XML: RSS-flöde

Svenska Nihilistsällskapet
© 2006-2014
Med upphovsrätt

« Ungdomens grymma öde… | Hem | Ryssland möter Amerik… »

Intervju: Gorement

Gorement gjorde entré under den andra vågen av svensk dödsmetall. Inspirerade av de tidiga svenska banden och doom metal-band som Paradise Lost och My Dying Bride, utvecklade Gorement en tung, melodisk stil i God Macabres förtecken. Bandet blev för några år sedan aktuellt igen när ett kompilationsalbum med "Ending Quest" och deras tidiga demohistoria släpptes 2004. Vi kontaktade bandets gitarrist Patrik Fernlund för att diskutera musik, samhälle, och den svenska dödsmetallscenen.



Hur kom du först i kontakt med metalmusik och vad var det hos den som fångade ditt intresse?

De var väl som dom flesta i min generation, genom KISS och det var någonstans runt 81-82. Man var hemma hos polare som hade dom gamla klassiska vaxen och digga som fan och fascinerades av den otroligt coola imagen. Men det var väl först när "Creatures of the Night" med KISS kom julen ´82 som jag föll helt pladask. Låtarna och den jävla produktionen dom hade på den skivan, det var ju nåt i hästväg! Tungt men samtidigt lagom medryckande. En riktig metal klassiker om du frågar mig.
Vad som fångade mitt intresse var väl just tyngden och energin i musiken och självklart hade imagen också en stor betydelse. Just på "Creatures" i den där blåa tonen, såg dom ju jävligt gryma ut tyckte man ju då.

Till skillnad från många av de klassiska dödsmetallbanden, utvecklade Gorement en tyngre och mörkare ljudbild, som påminner om God Macabre. Vad fick er att gå i denna riktning?

Paradise LostHelt och hållet Paradise Lost "Gothic" albums fel. När den plattan kom vart vi helt sålda. Just att få fram ett enklare tyngre mörkare komp med en vacker melodi ovanpå var jag helt fascinerad av ett tag där. Och framförallt ville vi ju få in mer nyanser i musiken och få den lite mer episk och nästan lite berättande i sig.

Vilka var de primära influenserna för Gorements musikaliska utveckling?

I början lyssnade vi ju mest på grupper som Bolt Thrower, Carcass, Pungent Stench, Xysma, Benediction och självklart då alla dom tidiga svenska dödsgrupperna som florerade. Men senare var det ju mer döds-doom ala Paradise Lost och tidiga Anathema och My Dying Bride. Självklart måste jag ju nämna att vi var mycket influerad av tidiga At the Gates också och deras "harmoni-riffande" som var helt eget och så jäkla bra.

I Daniel Ekeroths bok ”Swedish Death Metal”, förklarar veteranerna bakom den svenska dödsmetallen hur de som tonåringar skapade en egen subkulturell cirkel av musiker, som tog avstånd från det övriga samhällslivet. Varifrån tror du behovet kom att vilja distansera sig från den kommersiella kulturen och i stället börja skapa dödsmetall? Varför hände allt detta just i Sverige?

Oj, oj, svårt för mig att spekulera i det eftersom vi inte var med i just dom händelserna. Vi kom ju i den så kallade "andra vågen" av svenska dödsband och såg väl mer när just dom första stora banden mer och mer började "komma in" i den kommersiella kulturen. Men varför just i Sverige, ja du... Rätt sorts personer vid rätt sorts tillfälle kanske?!?

Hellhammer myntade begreppet ”Only death is real” inom metalkulturen. Gorements musik kan sägas uttrycka samma tema. Varför kom dödsmetallen att bli den enda musikgenre som fokuserade på just på döden?

DödenJa du, temat och musiken går ju jäkligt bra ihop helt enkelt. Men nog finns det många artister utanför dödsmetallen som byggt sina texter runt döden, eller?

Många av de bestående kvaliteterna i Gorements musik är i min mening den starka melodiken och de tunga, nästintill symfoniska dimensionerna. Under det tidiga demostadiet lät Gorement mer som ett brutalt grindcoreband. Varför valde ni att utveckla musiken mot en mer melodisk framtoning?

Som jag nämnde innan, vi vart helsålda på Paradise Lost "Gothic" album och den känslan som dom lyckades förmedla på den skivan. Jag hade väl en liten egenskap i att få till schysta melodier och harmonier, så därför prövade vi och vart så nöjda med resultatet att vi valde att gå mer i den riktningen. Vi hade tom planer på att ta in en keyboardist för att ta det hela en dimension till, men det vart inget av med det. Och med facit i hand var det kanske lika så bra, var och vartannat band tog ju in keyboardister då och ofta vart det ju mediokra resultat pga att man bara fick tag på dom "mindre" bra lirarna. För den skull är jag glad att vi höll Gorements line-up keyboardlös.

Runt 1993-1994 började mycket av dödsmetallen i Sverige att låta likadant, och stora band som Unleashed, Dismember, Entombed och Therion började tappa i kvalitet. Samma nergång skedde inom svartmetallen runt 1996. Vad tror du att dessa nergångar inom metalmusiken berodde på?

De berodde nog mest på att resp. band ville utveckla sin musik och ta den till nya nivåer, men främst tror jag att det berodde på att hela scenen var utvattnad. Det nya spännande med dödsmetallen som var i början på 90-talet var över helt enkelt. Försökte banden göra typisk "svensk" dödsmetal så vart man en i mängden och gjorde man något eget nytt vart man ifrågasatt och oftast sågad. De var väl i princip bara Tiamat och Therion som lyckades klara sig riktigt bra med sina nya inriktningar.

Vad anser du skiljer dödsmetall från rock?

GorementJa du, dödsmetall är ju i grund och botten rock, men det är väl just elementen av nerstämda instrument, growl sång och att låtuppbyggnaden kan vara helt oväntad som gör dödsmetallen karakteristisk tycker jag.

Finns någon sorts objektivitet att finna i konst såsom t.ex. musik eller är det alltid en fråga om subjektivt tycke och smak?

Självklart är de det. Jag tycker att man ska ha en öppenhet för nya eller annorlunda grejer, men i slutändan är det ändå vad du själv får ut av musiken som gäller.

De tidiga svenska dödsmetallbanden beskriver ofta i intervjuer att de var ett gäng kompisar, som bara hade kul och tyckte om att skriva musik. Trots det låter musiken knappast som simpla hobbyprojekt, utan är ofta komplexa och känslomässigt starka att lyssna på. Gorement har med glimten i ögat kallat sig själv ”ännu ett svenskt dödsmetallband”. Hur kommer det sig att unga svenska tonåringar lyckades skapa så avancerad och vacker musik, som gav fans världen över?

Ha ha, bra fråga. Det är fan helt makalöst egentligen, men så såg man ju inte på det då det begav sig. Jag kan ju bara tala för hur vi tänkte och gjorde i Gorement och det var ju i grund och botten ett jädra hopkok av omgjorda riff och ideér från våra favorit band. Kanske låter trist och omagiskt men så var det. Den musik vi gjorde var ju som en tribut till den musik vi avgudade, som ett blandband av dina favorit låtar men omgjorda till att låta så som vi ville ha det.

Svartmetallen går tydligt ut med hedniska, romantiska och nationalistiska teman, som bland annat utmynnade i kyrkbränderna i Norge. Kan dödsmetallen också sägas bära på vissa gemensamma ideal och värderingar?

Brinnande kyrkaNej, det tycker jag inte, den fanatism som black metal snubbarna ängnade sig åt fanns aldrig hos dödsmetallen. Visst de var väl coolt att skriva om mörkret och döden etc. men mycket djupare än så gick man aldrig. Jag var i alla fall inte så intresserad av att forska vidare i sådana ämnen, jag var mer intresserad av göra tung, mörk och vacker musik. Texterna såg jag mer som ett nödvändigt ont, ha ha.

”Svensk dödsmetall” blev under 90-talet ett begrepp, som nuförtiden räknas som en egen subgenre. På vilket sätt tycker du att den svenska dödsmetallen skiljer sig från den amerikanska?

Den amerikanska dödsmetallen bär ju mer tydliga drag från thrash metalen medans den svenska ju är klart mer färgad av gamal HC-punk och doom metal. Den tidigare svenska dödsmetallen var ju också klart mer nerstämd än den tidiga amerikanska, alltså att gitarrerna var mer nerstämda, vilket gjorde den betydligt mer tyngre och mörkare.

Gitarristen Emil Koverot från svartmetallbandet Blodsrit blev nyligen avskedad från sitt jobb som lärare, på grund av att hans band spelade musik som ansågs oacceptabel av skolans rektor. Vad tror du det beror på att metal fortfarande är en kontroversiell musikgenre, som inte fullt ut accepteras av mainstreamsamhället?

Det beror väl mest på att svartmetallen ses som så pass fanatiskt, med tanke på sitt förflutna, att man är rädd att beblanda sig med dess utövare eller dyl. Med tanke på hur det ser ut i världen idag med religös fanatism och terror etc. så tar man hellre avstånd och hoppas hålla det ifrån sig än att ta reda på fakta.

Vad anser du är svenska samhällets främsta problem och vad beror problemet på?

Oj, jag vette fan om jag är rätt man att ställa mig och klaga på det svenska samhället. Jag lever ett jäkla bra liv tycker jag. Jag och min familj har tak över huvudet och äter jäkligt gott varje dag. Visst det finns saker man kan ha synpunkter på här i Svedala, men det är inte jag rätt person att ta upp.

Har religion någon funktion i ett framtida "idealsamhälle"?

Jag är så jäkla ointresserad av religion att jag inte har en aning. Men med tanke på att religion har funnits i princip lika länge som mänskligheten, så är väl det oundvikligt.

Hur ser du på svensk dödsmetall i dag; finns där fortfarande nya musikaliska områden att utforska, och kan dödsmetallen fortsätta att fylla en funktion för dagens ungdomar, precis som den gjorde på 90-talet?

GorementDagens dödsmetall fyller absolut en funktion för dagens ungdomar. Det är ju bara att titta på hela "Göteborgs" scenen och dess band, dom har ju en stor skara med trogna fans som följer dom. Just "Göteborgs" scenen måste ju vara klart större än vad dödsmetallen någonsin var på 90-talet.
När det kommer till dödsmetallens utveckling så är jag mer skeptisk. De band som verkligen har lyckats att göra sin "egen grej" och även gjort det intressant och helt jävla suveränt är ju Opeth. Men annars är det klent med nya intressanta band. Och i grund och botten tror jag ändå att folk vill ha sin dödsmetall så som den var i början på 90-talet.

Vilket är i din mening det absolut bästa albumet inom svensk dödsmetall?

All heder åt dom tidiga 90-tals släppen, men det absolut bästa och mest kompletta dödsmetall albumet gjorde Opeth år 2001 med "Blackwater Park". Den innehåller verkligen alla element som jag gillar inom dödsmetallen och är inget annat än en klassiker!



Intervjun sammanställd och genomförd av Alexis, den 28 augusti 2008.

Läs recension av Gorements musik här

Besök Gorements officiella MySpace-sida här
 
Maximus ()
28 augusti 08 - 11:42
kommentera Maximus

“Oj, jag vette fan om jag är rätt man att ställa mig och klaga på det svenska samhället. Jag lever ett jäkla bra liv tycker jag. Jag och min familj har tak över huvudet och äter jäkligt gott varje dag. Visst det finns saker man kan ha synpunkter på här i Svedala, men det är inte jag rätt person att ta upp.”

Får mig att tänka på en låt av KSMB

“När alla andra ser Rapport och Aktuellt
när alla kämpar för nåt fint och ideellt
vegetabilisk palestinamaskerad
vissa bekymrar sig, men jag är bara glad

Hej hå, hej hå, oj oj såna bekymmer man kan ha
Hej hå, hej hå, sån tur att jag e jag
För jag vill bara dansa…

Dom tappra röda vill befria oss från dom blå
och dom vakcert blåa vill befria likaså
och dom mittemellan vill befria båda två
hoppas ni har roligt, heja grabbar och stå på

Hej hå, hej hå, så kul att vara intellektuell
Hej hå, hej hå, sån tur att jag e jag
Jag vill bara dansa…

Vem har rätt och fel?
Och vem e dålig? Vem e bra?
Alla är vi nollor
men du är bara tråkig – jag är glad”

En eller fler kommentarer inväntar godkännande.




  
Kom ihåg personlig information?

Din kommentar kommer att synas på sidan när kommentaren har godkänts av redaktör.



Underrätta:
Göm e-post:

Fotnot: Alla HTML-taggar förutom <b> och <i> kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar genom att skriva webbadressen eller e-postadressen i kommentarfältet.

Kategorier

Senaste kommentarer


Asdf om
8 saker en nihili…:

Jag kan inte sluta vara bitter över de troende människor som …
Jonas om
Min vilja är mitt…:

Sunshine triumferar i kommentarfältet! Det konstlade språket …
Patrik om
Lars Molin - Zoom…:

Jag komer ihåg TV-serien Zoombie som jag såg för exakt 30 år …

Community

Arkiv

01 jan - 31 jan 2009
01 dec - 31 dec 2008
01 nov - 30 nov 2008
01 okt - 31 okt 2008
01 sep - 30 sep 2008
01 aug - 31 aug 2008
01 jul - 31 jul 2008
01 jun - 30 jun 2008
01 maj - 31 maj 2008
01 apr - 30 apr 2008
01 mar - 31 mar 2008
01 feb - 29 feb 2008
01 jan - 31 jan 2008