Arthur Schopenhauer:
Den som inte tycker om ensamhet kommer inte att älska friheten.
om
nihilism
kultur
propaganda
XML: RSS-flöde

Svenska Nihilistsällskapet
© 2006-2014
Med upphovsrätt

« Jeårgien | Hem | Ungdomens grymma öde… »

8 saker en nihilist bör undvika

Nihilist blir man inte genom att bara läsa gamla filosofiska traktat på fritiden. Även om vi når vissa slutsatser om världen runtomkring oss genom andras tankar och idéer, måste vi själva lära oss att leva som nihilister för att sätta våra idéer under prövning. Ju mer erfarenhet vi erhåller, desto tydligare och djupare blir vår självmedvetenhet. Till skillnad från många andra ideologiska och religiösa trosuppfattningar är nihilism en i grunden pragmatisk livsfilosofi, utan ett förbestämt etiskt regelsystem att följa. Som nihilister börjar vi alltid på ruta ett. Därför finns det inga enkla, absoluta vägar genom livet, som säger att "Du skall dyrka gubben i lådan" eller "Du skall icke förolämpa din korkade nästa". Nihilismen är grundlös, men just därför är den så användbar.

Efter ett tag kommer man underfund med att vissa mönster återkommer i livet och då börjar man att fundera på vad man bör eftersträva, samt undvika. Nedan listar jag åtta känslotillstånd och beteendemönster som jag anser på ett eller annat sätt i längden leder till ett självdestruktivt och otillfredsställande liv.

Avundsjuka

AvundsjukaDet här känslotillståndet har Bibeln praktiskt taget sågat sönder och gjort till en av de stora synderna. Den amerikanska stand-up komikern George Carlin påstod, med glimten i ögat, att det är avundsjuka som håller ekonomin igång. Till skillnad från moraliserande präster som vill att vi ska leva asketiska och passiva liv, delar jag i regel inte kristendomens kritik av avundsjuka. Problemet är istället detta: ju mer du fokuserar på hur bra någon annan har det, och hur dåligt du i jämförelse har det, desto mindre är chansen att du en dag kommer att ta dig i kragen, sluta grina, och börja göra någonting åt situationen. Det finns alltid någon fåne som är gladare, rikare, snyggare, smartare, hippare och ädlare än du. Alltid. Men varför hänga läpp för det? Istället för att bli paranoid och alltid jaga andra människors livssituation, bör du sträva efter att förbättra din egen. Gör någonting av dina förutsättningar. Använd dina naturliga förmågor. Du kommer att bli förvånad vad du kan åstadkomma, om du bara lyckas sluta vara avundsjuk och retlig över att världen inte vill servera stekta sparvar just på ditt silverfat.

Bundenhet

GruppOavsett om vi är masaier i Afrika eller moderna svenskar i förorten, måste vi förlita oss till vissa förutsättningar för att kunna leva ett normalt liv. Om du är beroende av fiskbeståndet i en närliggande sjö, ligger du risigt till om du slarvar bort den sista fiskkroken eller börjar dumpa radioaktivt avfall i området. Bundenhet är ett faktum för människor. Men samtidigt kan det gå lika illa om vi blir för bundna till vår omgivning. De uråldriga hinduerna varnade oss för detta: genom att bli för bunden till vänner, familj, djur, hus, ägodelar eller social status, kommer det att bli svårt om/när du väl mister något av detta. Och faktum är att vi mister saker hela tiden. Föräldrar omkommer i bilolyckor, CD-skivor blir repade, hundar pissar ner dyra mattor, hela hus brinner ner, flickvänner vänstrar med brevbärare etc. Och när det händer, då gäller det att kunna gå vidare med livet och inte börja fundera över att lämna det. Bundenhet gör oss till fångar hos vår omgivning, trots att denna alltid tar nya former och skepnader.

Nu finns det vissa som sitter och tänker: "Skitsnack, min ponny/tjej/bil/fantastiska idé kommer aldrig att misslyckas!" Jo, just din bundenhet kommer en dag att ryka med, var så säker. Det fanns en tid då jag också trodde att man kunde bygga in sig i ett magiskt, oförstörbart slott, där inga idioter eller stormvindar kunde förstöra det vackra. Jag kom på andra tankar då jag en dag fick se att stora grävmaskiner jämnade hela min favoritskog med marken. De skulle bygga nya radhus åt stadens socialfall. När Herakleitos påstod att vi aldrig kan gå ner i samma flod två gånger, pratade han inte om hur vi ska hålla fötterna torra. Världen är i ständig förändring. Även om du så inringade hela din favoritglänta i skogen med stenmur, elektriskt larm och inhyrda legosoldater från Moskva, skulle någon spekulationsherre förr eller senare dyka upp och köpa upp hela skogsområdet. Och han skulle bötfälla dig för olaga intrång på privat mark.

Medan livet är fyllt av saker vi dagligen är beroende av och det finns människor som vi måste bry oss om och älska, är det samtidigt viktigt att veta vem man är, vad man vill, och hur man ska överleva i morgon. Bundenhet är en illusion. Allting förändras. Därför är nihilistens hem beläget vid horisonten: vi kan alltid blicka ut och skåda det, men vi kommer aldrig att nå det. Deppa inte för det - du har (förhoppningsvis, om du inte blir överkörd i morgon på väg till jobbet) en hel livstid framför dig att uttrycka vad du har inombords och vara med och förändra den värld du lever i. Först då kommer du att förstå vad som verkligen är beständigt.

Bitterhet

VänsterdemonstrationDen vanligaste känslan som uppstår när saker och ting inte går som vi vill, är bitterhet. Den där tuggande, ihåliga känslan av att livet är absurt och fan själv spelar oss ett stort spratt. Bitterhet är negativt, därför det äter upp oss inifrån som cancer och lämnar endast ett tomt skal kvar. Ännu värre är att bitterheten gör oss beroende av det som orsakat vår bitterhet. Tänk till exempel efter varför extremvänstern kan spendera en hel förmiddag framför en porrbutik och skrika sig hes över kvinnoförtryck och sexindustrin. Efter någon timme dyker två polisbilar upp, släpar de gallskrikande ungdomarna in i piketbilen, och sedan bär det av mot polisstationen. Hur fruktsamt var detta? Sanningen att säga är att bitterheten har gjort fienden till en älskarinna. Det känns skönt att kunna slåss mot porrtyrannerna, för alla vet innerst inne att inte en enda porrbutik kommer att läggas ner, bara för att ett gäng fjortiskommunister med flatlöss har bestämt sig för att sjunga allsång i E-Dur ett par timmar på gatan.

Bitterhet tar sig dock oftast uttryck i vardagen. Hela det svenska samhället har förvandlats till en enda stor suck: "Våldet i samhället är hemskt, SUCK", "Min flickvän lämnade mig för att jag är impotent, SUCK", "Jag har röstat på sossarna i 30 år, men har bara fått långa vårdköer och höga skatter i gengäld, SUCK", "Den internationella judenheten (c) försöker ständigt stämpla mig med sin sionistiska fotsula, så att jag aldrig kommer att kunna rädda den ariska rasen (c) och skapa ett vitt världsherravälde, SUCK SUCK SUCK." Men trots all bitterhet och alla suckar, fortsätter livet ändå. Människor som inte har tid eller ork att leva i ständig bitterhet, fortsätter att kämpa på. Vägen ut ur bitterheten är just insikten om att passivitet inte leder någonvart. Du kan gallskrika hela dagen älskling, men så länge din bästa vän är Klagan, kommer livet att fortsätta vara surt som citron.

Förkonstruktion

Fegt lejonDet är ofta användbart att förutsäga framtiden: vilken händelse som kommer att ta plats, och vilka andra händelser som den första händelsen kan tänkas utlösa. Strategisk framtidsplanering, med andra ord, något som Amerikas regering borde ha tänkt på innan den bestämde sig för att låta Ryssland gro aggressivt agg till Väst efter två fatala världskrig. I dag får den betala för det. Men även om vi genom att studera historia, skärpa vår logik, och använda sunt bondförnuft, kan uppskatta vad som ska hända i framtiden, får vi inte för den sakens skull låsa upp oss över framtiden. Än värre, när vi i förväg bestämmer oss för att någonting i framtiden kan bli obehagligt, är det lätt att i förväg börja argumentera för att inte handla och istället förbli passiv: "Jag vill så gärna försvara Sverige mot Ryssland, men om jag har otur, mister jag benet/armen/livet, så jag tror jag stannar hemma och tittar på Seinfeld istället", "Min patient behöver akut hjälp med förlossningen, men jag glömde att dricka upp kaffet, och förlossningar tar lång tid, så jag smiter tillbaka in till personalrummet igen", "Där står en snygg tjej i parken i dag, men jag är rädd för att hon ska tycka att jag är en idiot om jag säger hej, så jag stannar hemma istället och sätter på en porrfilm."

Förkonstruktion är död för själslivet. Till sist vågar vi inte ens gå utanför dörren och hämta posten, därför det kan stå en vansinnig yxmördare utanför och lura på oss. "Det kan hända!" skriker alla harar. Ja, det kan det, och det kallas Livet. Hemska saker händer hela tiden. Länder blir ockuperade, armar blir amputerade, förlossningar tar hela nätter, snygga tjejer dissar idioter, rädda harar som bara ska hämta posten blir hackmat av yxmördare, och människor ramlar ner för balkonger. Okejdå, det sista händer bara i invandrarförorter, när muslimska tonårstjejer har flörtat med en svensk. Men ändå. Vi går miste om livets möjligheter när vi förkonstruerar en situation, inser att den är obekväm, och därför ger upp innan vi ens har gjort ett försök. Och även om du nu redan har bestämt dig för att inte öppna dörren och gå ut i friska luften, i rädsla över att bli träffad av en stor tegelsten från femte våningen, fundera på alla de glada, kreativa människor som just nu går en promenad med sin hund, eller sin älskade. Det kunde ha varit Du.

Efterrationalisering

DissadDet här mentala beteendet påminner mycket om förkonstruktion, men handlar istället om hur vi rationaliserar en obekväm händelse eller erfarenhet i efterhand, för att försöka släta ut allting och inbilla oss själva att allting är OK. Jag insåg hur utbrett det här beteendet verkligen är, när 95 % av alla män jag mött som på ett eller annat sätt har misslyckats med att få med sig hem den där snygga tjejen på festen, resonerar så här: "Äh, jag har aldrig gillat henne." Bullshit. Du är grinig för att du inte fick tjejen. Ingen vågar erkänna det, allra minst för sig själv. Det här beteendet sträcker sig givetvis också utanför kärlekens domäner. Människor misslyckas med stora och viktiga projekt, och allt de har att säga när allting blir skit, är: "Jag var ändå inte så engagerad i det hela." Dåliga förlorare brukar alltid avsluta en förlust med att påpeka hur moraliskt goda de är: "Jag spelar för att det är kul, inte för att vinna". Ädelt, om det hade varit sant. Ibland kan det urarta till rent fusk, när någon slår två sexor på Monopol och hamnar på Norrmalmstorg, med ett stort rött hotell. "Tärningen kasade lite på duken, jag fick elva." Nej, din förlorare, du fick tolv, och nu är det dags att inteckna.

Vi rationaliserar gärna bort obekvämheter sådär i efterhand, och även om det kan verka ganska oskyldigt i ovan nämnda fall, kan det få stora proportioner om beteendet blir allmänt legitimt. Nietzsche noterade till exempel angående kristendomens syn på mänskligt lidande, att människor gärna försöker bortförklara och förminska lidandet i livet, genom att hänvisa till något som kan moraliskt rättfärdiga det. "Jag är uppriktigt ledsen Olle, att din hustru råkade bli påkörd av en långtradare, ditt hus försvann i gårdagens tornado, och att din bil blev stulen samtidigt som din yngsta dotter befann sig i den. Men vet du vad, Guds vägar äro stora och okända, och din familj råkade bara befinna sig i skottlinjen för hans stora och okända Världsplan. Ta dig i kragen och häll upp en snaps vetja, och prisa Gud!"

Anledningen till att vi vill ge sådana människor en smocka, beror inte så mycket på deras falska moraliska överlägsenhet. Det som irriterar är att dem inte verkar ta förluster på allvar. Som om allting bara var ett skämt. Lidande är verkligt och ibland behövs det lite hemskheter för att vi ska vakna upp och inse det positiva i livet. Därför är lidande allvarligt, och meningsfullt, även om det också kan inbjuda till lite skratt då och då. Att hela tiden rationalisera bort våra "dåliga" erfarenheter är att försöka bortförklara de saker i livet, som på något sätt kränker oss eller gör oss illa. En nihilist försöker istället att möta lidandet så som det är, utan att nödvändigtvis finna en moralisk förklaring till varför det hände, och finna en sorts mening i det. Kanske fick familjeolyckan mig att se livet i ett annat ljus? Priset för att vara människa är ibland stort, men ingen lovade dig att det skulle bli en dans på rosor. Acceptera verkligheten och gå vidare. Ljug aldrig för dig själv, varken på för- eller efterhand.

Egomani

EgodramaI alla grupper av mänskliga varelser finns det minst en person som lider av egomani. Egomani påminner om egoism, men behöver inte handla om ren och skär själviskhet, utan tar sig oftast uttryck i form av ett uppblåst ego. Faktum är att många människor i vårt samhälle vill handla altruistiskt inför andra (skänka pengar till barn i tredje världen, gråta floder över fattigdom, sjunga covers på välgörenhetsgalor osv.), men motiveras till största del av egomani. Alla vet att det är bara är teater, men ingen vågar säga något, eftersom i princip alla människor tycker om när andra stryker deras ego medhårs. Jag skulle uppskatta att mer än 80 % av alla bloggar på Internet i dag är ännu ett uttryck för människor, som vill stoltsera med just sitt ego och upphöja det till status av social gud. Inte för att de på något sätt är viktiga. Tvärtom, de flesta känner sig antagligen ganska ensamma och söker bekräftelse och omtanke från andra. "Men åh, Lisa, vad din blogg är söt. Jag har också spolat toaletten i dag, det var underbart. Var handlar du dina kläder någonstans? Jag har också en BMW, men den är pappas", u.s.w.

Egomani, förutom att det gör människor olidligt irriterande, är i princip en kompensation för brist på inre kreativitet och gott självförtroende. Om du är så förvirrad att du inte vet vem du är, vad du är bra på, eller hur liten du egentligen är jämfört med världen runtomkring, kan du ju alltid svälja den sociala blåsbälgen och blåsa upp ditt ego till önskad storlek, precis som man pumpar upp en luftmadrass. Problemet är att alla sociala kontakter, fräcka kläder, snabba bilar, moraliska slagord och hippa fraser i världen, inte kan göra varken dig eller dina vänner till superhjältar. Faktum är att ni är samma gamla Svenssons som försöker vara någonting ni inte är, och det genom andras produkter och sociala förväntningar. Ni är slavar till dem som styr hela egomani-cirkusen. Egomanin avslöjar egentligen en ganska liten människa, vilsen på jorden, och skulle behöva en liten spark i ändan för att vakna upp och börja göra någonting av sitt liv. Vi lever en ganska kort tid, så varför inte göra det mesta av den, istället för att försöka imponera på andra schimpanser?

Grupptryck

GrupptryckDet har skrivits och sagts alltför mycket trams under årens lopp om det här ämnet. Den svenska skolan formligen badar i rapporter om hur elever måste lära sig att "tänka självständigt", om de ska kunna växa upp och bli duktiga valröstare. Ingen förklarade för de stackars eleverna att självständigt tänkande förlorar sin poäng, om man ständigt måste tänka inom ramarna för vad Farbror Staten bestämmer är korrekt. Mycket av kritiken av grupptryck är därför nonsens, speciellt med tanke på att en försvinnande liten del av vår befolkning över huvud taget utbildar sig och använder logik för att tänka igenom ett visst problem. De flesta följer strömmen. Nihilisten är inte så fixerad vid var strömmen går, utan åt vilket håll han eller hon vill simma. Simmar du motströms - inte mycket att göra åt det. Råkar du simma medströms, jaha, det gör ju hela saken lättare. Poängen ligger i att följa sin egen röst; sin egen intuition. Då handlar det inte längre om att försöka vara "unik" (se föregående stycke), utan att vara sig själv och utveckla den man är, oavsett om det råkar sammanfalla eller krocka med polarnas, familjens eller samhällets förväntningar. Människor som ständigt sugs in i den ena trenden efter den andra för att passa in, slutar som nervvrak i tv-soffan och kommer aldrig att utföra några större bedrifter i livet, annat än att springa andras ärenden. Och vem respekterar springpojkar?

Självömkan

JesusMänniskor gör det här hela tiden: tycker synd om sig själva. Det är t.ex. allmänt känt att kvinnor som misshandlas i förhållanden ofta har svårt att lämna sin partner, just därför att de har börjat att vänja sig vid att vara offer (se "Stockholmssyndromet"). Först kan detta låta vansinnigt (det gjorde det i mina öron, första gången jag hörde det), men sedan kommer man till insikt: människor med dålig självkänsla tycker om att antingen ta hand om andra som befinner sig på botten, eller att själva känna sig som offer, eftersom det tillåter dem att spela martyrer. Om man ligger risigt till, kan självömkan alltid släta över problemet och rentav förvandla det till ett retoriskt vapen. Mobboffret som plötsligt börjar vilja bli vän med sina förövare, är ett sådant exempel. Ibland är självömkan därför ett rent strategiskt val för att erhålla makt. En viss religiös ledare lyckades bli speciellt populär när han lät romarna spika upp honom på ett kors, för att sedan känna medlidande med sina förövare och därför samtidigt framstå som moraliskt ädel. Kanske insåg han bara att det var kört och att han därför lika gärna kunde använda sin situation för att bli religiös popkändis?

Nihilisten vill, som bekant, skåda verkligheten i så klar dager som möjligt. Det gör man inte genom att ständigt uppleva att man lever under ett stort ovädersmoln som slår ner blixtar, samtidigt som världens minsta fiol spelar just för dig. Sanningen är att det är du som spelar fiolen, och det är då vi inser hur absurt det är med självömkan. Hur tror man att man ska kunna övervinna rädslor och hemskheter, genom att beklaga dem som i ett mantra? Det hemska är fortfarande där, högst verkligt, och kan bita dig i ändan när som helst. Vill du undvika att fastna i en negativ cirkel av dåligt självförtroende, bör du snarast komma över det som skett och gå vidare. Stanna aldrig upp för länge, eftersom det är just då du börjar bortförklara problem eller upprepa dem för dig själv tills du blir galen. Händer hemskheter så händer dem. Du kan oftast ändå inte göra mycket åt dem, så sluta axla världens bördor och börja se till var du kan skapa positiv förändring i din omedelbara omgivning. Du kommer att märka hur endast till synes små handlingar kan få stora effekter. Vi människor lever inte i vakuum, inte ens de martyrer som tror att de är Jesus' apostlar.

Sist men inte minst: livet är krig. Anta utmaningen, eller förbli liggande.
 
Thurisaz ()
24 augusti 08 - 10:30
kommentera Thurisaz

Just den här typen av artiklar kan få gemene man att öppna ögonen, granska sig själv och kanske påbörja en personlig metamorfos, det gjorde jag för ungefär 2 år sedan (fortfarande ung). Mycket bra, mycket bra skrivit!

Maximus () (Webbadress)
24 augusti 08 - 12:20
kommentera Maximus

Bäste Alexis, sempai ni arigato.
Har skrivit det förr, men din knivskarpa artikel är ren skär Zen med knogjärn och bollträ.
Faktum äro att munkar nådde upplysning när deras mästare tröttnade på deras frågor och ursäkter och gav dom en fet smäll istället. Dina artiklar är feta smällar, fast med en gnutta disciplinerad kärlek till livet och mänskligheten.

“Medkänsla är att ta kryckorna ifrån någon som inbillar sig att han inte kan gå!”
Zen visdom

[Gifv]
24 augusti 08 - 14:17
kommentera [Gifv]

Otroligt bra. Efter att ha läst dessa rader vill en bara ut på slagfältet.

grammatik
29 augusti 08 - 07:14
kommentera grammatik

LIVET ÄR KRIG

plocka bort S:et i liggandes.

[Beethoven]
29 augusti 11 - 08:12
kommentera [Beethoven]

Har läst igenom flera av dina artiklar de senaste dagarna och fått smaka på känga efter känga.. märker redan att jag är på mycket bättre humör. Kommer fortsätta att hänga på radikala bloggar men jag behöver inte längre gå runt och ständigt vara förbannad på världen, försöker lära mig att förlåta världens dumhet, men inte ursäkta den, som du nämde någonstans.

Jag har alltid varit ganska ombytlig när det gäller mina åsikter och ställningstaganden allt eftersom jag nått nya insikter och har även bra självinsikt, jag känner igen mig på flertalet punkter och hoppas kunna rannsaka mig själv ytterligare i framtiden. Dina texter är ett rent nöje att läsa , knivskarpa analyser blandat med en subtil humor.

Jag har tidigare bara förstått nihilismens innebörd men dina artiklar kan ses som “en handbok i praktisk nihilism”, det är verkligen ett utmärkt filosofiskt levnadsverktyg. Tack för ditt eminenta arbete!

Asdf
17 juni 12 - 16:08
kommentera Asdf

Jag kan inte sluta vara bitter över de troende människor som försöker få mig att tänka annorlunda. Det går bra att blunda och stänga av, men så fort jag “slår på”, om än för några sekunder, blir jag bitter. Annars går det väldigt bra! Jag är nöjd med livet och gör det jag vill med dagen. Det finns inget andra liv där jag får göra om, göra rätt….så simpelt är det.

En eller fler kommentarer inväntar godkännande.




  
Kom ihåg personlig information?

Din kommentar kommer att synas på sidan när kommentaren har godkänts av redaktör.



Underrätta:
Göm e-post:

Fotnot: Alla HTML-taggar förutom <b> och <i> kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar genom att skriva webbadressen eller e-postadressen i kommentarfältet.

Kategorier

Senaste kommentarer


Asdf om
8 saker en nihili…:

Jag kan inte sluta vara bitter över de troende människor som …
Jonas om
Min vilja är mitt…:

Sunshine triumferar i kommentarfältet! Det konstlade språket …
Patrik om
Lars Molin - Zoom…:

Jag komer ihåg TV-serien Zoombie som jag såg för exakt 30 år …

Community

Arkiv

01 jan - 31 jan 2009
01 dec - 31 dec 2008
01 nov - 30 nov 2008
01 okt - 31 okt 2008
01 sep - 30 sep 2008
01 aug - 31 aug 2008
01 jul - 31 jul 2008
01 jun - 30 jun 2008
01 maj - 31 maj 2008
01 apr - 30 apr 2008
01 mar - 31 mar 2008
01 feb - 29 feb 2008
01 jan - 31 jan 2008