Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk
Om evolutionär styrka och bättre vetande
Hög IQ bör styra låg IQ, eftersom beslut kommer före utförande ("tänk efter före"). Låter vettigt. Och vi skall inte förleda oss: Även i dag styr de smarta de dumma, för vi vet att vårt land och många andra länder i praktiken styrs av vinstintressen hos intelligenta oligarker som stödjer sig på att majoriteten av befolkningen är lättlurade fårskallar. Men idealet även i en stat som inte är korrupt och full av illusioner är att intelligenta människor måste fatta besluten. Bland eugeniska tankesmedjor har intelligensen, med rätta, hur som helst ett högt värde: De människor som vi producerat på eugenisk väg skall bli våra framtida ledare, det blir dessa som skall leda vårt Sverige på rätt väg. Så långt allt gott, men Sverige är inte det enda landet på den här planeten; i en globaliserad värld kommer andra nationer att påverka oss. Borde alltså inte ledare från länder med hög genomsnittlig intelligenskvot (t.ex. Sverige) få styra i länder som har ett mycket lägre genomsnitt, som t.ex. Nigeria med ett uppskattat medel på 67 IQ-poäng (enligt Lynn)? Vore det inte rent ut sagt oansvarigt att låta dem klara sig själva med risken att de förstör både sitt eget land och för andra i närheten?
Det kan tyckas vara en rimlig slutsats till en början, men om vi först ser empiriskt på saken så har världen haft erfarenheter av det här förr, med imperier som blir för stora för sitt eget bästa, orsakar i längden slavuppror och bidrar till mångkulturella misslyckanden ur vilka nya mer eller mindre lyckade samhällsfilosofier föds. Alla befolkningar vi känner till har dessutom anpassat sig till sina respektive omgivningar, och för att se rationellt på saken bör även den generella IQ-nivån (eller, egentligen, sättet att tänka) vara ett resultat av detta. Jag har så pass mycket förtroende för det system som föder oss, att jag tror att européer, afrikaner, kineser och aboriginer blev som de blev av en naturenlig och nödvändig anledning. Men de starka har väl rätten på sin sida? Evolution görs enligt en teori möjlig genom att de starka överlever och de svaga går under. Ja, men vad är styrka? Styrka i mitten av det mörkaste Afrika kan vara den mentalitet som utvecklats till att förstå under millennier, inte nödvändigtvis den som anpassats till våra breddgrader. Evolution handlar om anpassning, och det bästa för människans omgivning – och därmed i förlängningen även för henne själv – vore en utveckling i harmoni mellan människa och natur. Det finns oräkneliga saker vi kan göra med vår styrka – vi kan spränga planeten i bitar om vi vill – men det betyder inte nödvändigtvis att vi eller någon annan vinner något på det. Den största styrkan bör i sådant fall i stället ligga i att besluta saker som får bästa möjliga konsekvenser för människan som art.
Den vanliga argumentationen från imperialister lyder: Vi vet bättre, för vi har levt och utvecklats framgångsrikt. Det stämmer så länge vi befinner oss inom vårt eget territorium, för det är det område vi har nått vår framgång i. Men säg att vi svenskar skulle ta oss till Etiopien; om vi bara tar oss dit och applicerar vår intelligens på det området, borde vi inte snart kunna nå framgång även där? Jo, efter ett stort antal generationer kommer vi att ha anpassat vår genetik, mentalitet och kultur tillräckligt mycket till det området för att kunna nyttja det bästa sätt utan att utarma det. Men då är vi inte längre svenskar, så varför skall vi människor som art ta den omvägen?
Med andra ord tror jag på vår utveckling som art som en balansakt: Vi tar, men ger också tillbaka lika mycket. (Väldigt ekologiskt och tidsenligt, eller hur?) Men hamnar vi inte då på ruta ett igen? Inte nödvändigtvis; råmaterialet universum har att leka med är detsamma, det är bara formen som ändras. Vijay Prozak har sedan en tid hävdat att universum är sin egen tanke, och strävar efter att per komplexitet nå en högre nivå av sin egen existens. För att utveckla resonemanget skulle jag säga att om universum är en krukmakare (min favoritliknelse), så är varje död bara ett sätt att omforma, att försöka göra bättre och vackrare. Våra egna liv och hjärnverksamhet är en liten del av det hela, och som i egen rätt kan utvecklas genom miljö och evolution. Evolution är anpassning, men också en utveckling som löper parallellt med universums formgivning. Sikta mot stjärnorna, men behåll balansen, annars faller krukan i marken och då får vi börja om. "Hållbar utveckling", alltså. Låt alla sträva efter högre intelligens, men på sina egna villkor och på jordens.
