Osama bin Ladin:
Varje stat och varje civilisation och kultur måste tillgripa terrorism under vissa omständigheter, med avsikt att upphäva tyranni och korruption.
om
nihilism
kultur
propaganda
XML: RSS-flöde

Svenska Nihilistsällskapet
© 2006-2014
Med upphovsrätt

« Carbonized - "For the… | Hem | Det ser mörkt ut på K… »

I det osynliga landet

I "Staten" berättar Platon en historia om den lydiska herden Gyges, som en gång lyckades upptäcka en magisk ring av guld. När han vände infattningen så att den kom på insidan av handen, upptäckte han till sin förvåning att han blev han osynlig inför andra människor. Gyges började experimentera med möjligheterna av att leva osynlig och fann att han i princip kunde stjäla vilka saker han ville, våldgästa alla hus och leva ett utsvävande liv, utan att straffas för det. Gyges förförde kungens gemål och planlade sedan tillsammans med henne ett mord på kungen, som slutligen tillförskaffade honom kungamakten i landet.

Platon och AristotelesPlaton använder historien som en central allegori för att beskriva den mänskliga naturen i förhållande till rättrådigheten. Den osynliga ringen är en metafor för den privata sfären i ett samhälle. Om en rättrådig och en orättrådig man skulle få för sig att bära en osynlig ring genom livet, skulle den rättrådiga mannens goda handlingar och den orättrådiga mannens onda handlingar inte synas. Således skulle en rättrådig man kunna vara god, men framställas som ond. Den orättrådige mannen, i det här fallet Gyges, skulle obemärkt och på falska grunder kunna tillskansa sig kungamakten och bli en hyllad och populär hjälte bland folket. Allegorins moraliska konklusion går tvärtemot den etablerade människosynen i det post-socialistiska Sverige, där man förutsätter att var individ i grund och botten är en godhjärtad och produktiv medlem av samhället så länge en social rättvisa understödjer den naturen. Platon hävdar det motsatta: Människor söker i grund botten endast sätt att göra orätt utan att lida orätt, så länge inte ledarskap tvingar dem att leva efter vissa sociala överenskommelser.

Decentraliseringen av publikt utrymme producerar därför orättrådiga människor som framställer sig själva som rättrådiga. Genom att skapa privata, dolda sfärer för människor med stor makt och framställa den sfären för allmänheten genom tilltalande symboler (massmedia), förleds folket av sina ledare och röstar fram manipulativa exploatörer. Eftersom deras handlingar, som ligger bakom konsekvenserna, inte publikt uppdagas (förrän det är för sent och de redan har kammat hem vinstpotten), lyckas ingen hinna döma dem för deras sanna beteende. Om du finner detta osannolikt, ställ fram en verktygslåda åt en nyfiken pojke och säg till honom att inte röra verktygen. Så länge du övervakar honom, d.v.s. håller honom inom en allmän sfär, kommer han att hålla händerna borta från dem. Barnet backar undan därför att det räds konsekvenserna av vad som skulle hända om det bröt mot lagen. Men så fort du vänder ryggen till och sysslar med annat, kommer pojken att leka med hammare och spik i det tysta. Och hur skulle du någonsin kunna klandra honom för det, om du aldrig lyckas ta honom på bar gärning?

Amerikas militära industriverksamhet utgör ytterligare ett exempel på hur ett samhälle kan privatisera sina interna funktioner och därmed låta manipulativa krafter parasitera på människors pengar och liv:

Chalmers Johnson, who once consulted for the CIA and more recently, in his book Nemesis: The Last Days of the American Republic, the third volume of his Blowback Trilogy, called for the Agency to be shut down, knows a thing or two about the world of American intelligence. As he has written, "An incompetent or unscrupulous intelligence agency can be as great a threat to national security as not having one at all." Now consider, with Johnson, just how incompetent and unscrupulous a thoroughly privatized intelligence "community" can turn out to be.

In the formative years of the military-industrial complex, the public still deeply distrusted privately owned industrial firms because of the way they had contributed to the Great Depression. Thus, the leading role in the newly emerging relationship was played by the official governmental sector. A deeply popular, charismatic president, FDR sponsored these public-private relationships. They gained further legitimacy because their purpose was to rearm the country, as well as allied nations around the world, against the gathering forces of fascism. The private sector was eager to go along with this largely as a way to regain public trust and disguise its wartime profit-making.

The military-industrial complex has changed radically since World War II or even the height of the Cold War. The private sector is now fully ascendant. The uniformed air, land, and naval forces of the country as well as its intelligence agencies, including the CIA (Central Intelligence Agency), the NSA (National Security Agency), the DIA (Defense Intelligence Agency), and even clandestine networks entrusted with the dangerous work of penetrating and spying on terrorist organizations are all dependent on hordes of "private contractors." In the context of governmental national security functions, a better term for these might be "mercenaries" working in private for profit-making companies.

Chalmers Johnson, Tom Engelhardt / The Military-Industrial Complex

OligarkiFörst nu förstår vi hur utstuderat detta är. Fastän det döljer sig en privat oligark bakom varje regeringsinstitution, skulle den genomsnittliga amerikanen aldrig komma på tanken att studera parallellen mellan Irakkriget och de underliggande finansiella och utrikespolitiska intressena bakom konflikten. Han är till och med beredd att skicka sina barn in i döden för den lögn som basunerats upp genom television och valkampanjer, trots att människorna bakom samma krigsförklaring framträder som de mest lögnaktiga bedragare Amerika någonsin har skådat. Sverige går i samma spår som Amerika och är kanske ännu lättare för de orättrådiga myglarna att infiltrera, eftersom det finns en hel uppsjö med statliga institutioner att använda som rökridå. Centraliseringen av massmedia, framväxten av "mellanpartier", EU och separeringen av Riksbanken från regeringen, är alla steg i en riktning mot ett samhälle där konsekvenserna av att utnyttja, manipulera och parasitera försvinner in i dimman av privat byråkrati. Det som inte öppet redovisas, uppdagas heller aldrig.

Demokrati är det politiska system som är konstruerat för att tjäna just det här syftet: Medan folket underhålls med bröd och skådespel, sitter politikerna på toppmöten och diskuterar den globala framtiden. De styr alla stora företag, all massmedia, alla viktiga samhällstjänster, all militär utrustning, all mat och i stort sett all arbetskraft - och de använder detta för att bli rikare och mäktigare. Varför protesterar ingen? För att ingen oligark är så korkad att han öppet går ut och förklarar hur han planerar att exploatera människor. I stället döljer han sin aktivitet genom filantropi, mediaevenemang och politisk retorik. Han framträder som rättrådig - och folket köper det. De få individer som upptäcker tyranniet och öppet vågar trotsa det (Sokrates, Julius Ceasar, Vlad Tepes, Friedrich Nietzsche, Adolf Hitler, Osama bin Laden, Idi Amin, Theodore Kaczynski, Ron Paul) blir antingen avrättade eller uthängda i den allmänna sfären som dårar eller terrorister.

De uråldriga västerländska ledarna och prästerna kände sedan länge till problemet med att separera ledarskapsfunktionen från samhället det skulle tjäna. Enligt en medeltida tradition brukade man klä ut en vanlig människa på gatan till kung, för att nästa dag släpa honom i skiten och håna honom. Sensmoralen i traditionen var att alla människor kan klä sig i kungakläder, men endast få lever upp till kraven för att tänka och handla som en kung. Fastän det är populärt i dag att kasta tomater på uppenbara offer som George Bush och Göran Persson, glömmer vi ofta bort att de flesta av oss - om vi erhöll samma makt och rikedom - skulle bete oss precis likadant. Göran Persson är ett exempel på en person som levde rättrådigt så länge han var bonde, men utvecklade ett orättrådigt beteende när han tillskansade sig en maktposition som gick honom över huvudet. Han personifierar därför den sanna politikern, som manipulerar sin omgivning för att dölja sina sanna intentioner och motiv. På så sätt får vi en förklaring till Göran Perssons nya karriär som lobbyist, Anna Sjödins krogbråk, Carl Bildts lobbyaffärer i Irakkriget och nu senast Camilla Lindbergs "rasistiska" försvar mot en muslim som stal hennes plånbok. Vad de alla har gemensamt är att de har utnyttjat den allmänna sfären för att dölja privata motiv som går stick i stäv med deras mediala image. När denna relation bryts, avslöjas de för vad de verkligen är: egoistiska manipulatörer.

Julius CeasarI ett traditionellt samhälle säkras ledarskapet genom ett framavlat ledarkast, som möter det ansvar och de krav som ställs på en ledare i folkets tjänst. Samhället utgörs av människor med delad etnokulturell bakgrund och gemensamma värderingar. Det var denna grundstomme som gjorde att socialdemokraternas folkhem över huvud taget var möjligt, och detta var de gamla folkhemsfäderna högst medvetna om. Dåtidens socialism var nationellt förankrad, men på grund av att sossarna förlitade sig på att alla människor i grund och botten arbetar och betalar skatten om samhället erbjuder dem dugliga arbetsvillkor, lade dem grunden till ett modernt välfärdssystem som miljoner av svenskar i dag gör allt för att försöka utnyttja. Hög arbetslöshet, politiskt mygel, grov brottslighet, parasiter och ekonomisk exploatering hör i dag till den svenska vardagen, men endast toppskiktet bär på den osynliga ringen (byråkrati), och därför säger man i vardaglig mun att den rika går fri medan den fattiga straffas. Men det är ett misstag att hävda att detta beror på ett korrupt samhälle; vår demokrati fungerar precis som den skall. Därför adresserar rättrådiga ledare alltid det systematiserade mönstret bakom ett samhälle, eftersom det är det som styr det vi tolkar som konsekvenser. Idioter spenderar tid på att konstruera fantastiska konspirationsteorier (organiserade judar kapade världens alla regeringar, tvingade frimurare att samarbeta med flygande rymdvarelser från yttre rymden, och använde sedan hemliga satelliter för att övervaka mänskligheten och förslava den till att tjäna en utomjordisk diktator på Mars) eller jaga en viss grupp av människor, eftersom den analysen endast ser en del av av slutprodukten, och inte vad som gav upphov till den.

Platons metod för att lösa problemet är att kommunalisera samhällslivet; en tanke som påminner om extrem socialism á la Sovjetunionen. Aristoteles' mer flexibla statssyn utgör en kontrast till Platons överstatsutopi, men båda är överens om demokratins misslyckande och problemet med att skilja individen från staten. Lösningen ligger i att harmonisera den privata med den publika sfären. När vi privatiserar fler och fler intressen, splittras konsensus upp mellan människor och vi övergår till att endast referera vår livsstil till oss själva och våra egna behov, inte till den gemenskap vi är en oundviklig del av. Våra makthavare hade gärna sett att vi fortsätter spendera våra liv framför dator, tv och mobil, därför då håller de oss upptagna medan de kan fortsätta sin verksamhet. Deras största hot är att människor lämnar sina cirkusbås och börjar vända den mediala verkligheten ryggen. Då förlorar cirkusägarna sitt maktinflytande och djuren börjar springa lösa ute på manegen. Den utvecklingen går västvärlden mot just nu och därför bör vi inte hänga läpp eller känna oss deprimerade över situationen. Det moderna samhällets sönderfall kommer att underhålla människor för generationer framåt, inklusive oss, om vi överlever det.

Nihilistens uppgift är att genomtränga samhällslivets dualism och därmed förena den öppna och den slutna världen. Då finns det inte längre någonstans att gömma sig. De rättrådiga kommer att framträda som hjältar och de orättrådiga kommer att brännas på bål. Smartare än så är inte massan, som kommer att vifta med facklor och svärd när de får upp ögonen för sanningen bakom sina folkvalda ledare. Låt dem göra det. Så länge det inte utbryter en revolution mot statstyranniet, undviker vi samma misstag som Ryssland och Frankrike gjorde, och bibehåller den splittrade aristokratin, som just nu gömmer sig i betongkällare och akademiska institutioner runtom i landet, tills den korkade förmyndarregeringen har avgått. Det är genom aristokratin, eller det tänkande och kreativa ledarskiktet av vårt samhälle, som vi har möjlighet att skapa denna medvetenhet och tvinga dessa människor till att enas på grundläggande punkter om hur samhället ska organiseras och styras. Först då kan det osynliga landet äntligen förlora sin magiska förtrollning och återgå till att existera inom den öppna verklighetens domäner.
 
Gustaf
08 augusti 08 - 02:46
kommentera Gustaf

Tack för återigen en intressant analys, och tack för att SNUS vågar utmana demokratin. Är inte så säker på att centralisera makten ytterligare kommer att lösa våra problem dock.

Regn
09 augusti 08 - 12:52
kommentera Regn

Lysande! I vårt moderna samhälle spelar enbart den yttre moralen roll, (hur blir jag betraktad av andra)? Folk saknar helt enkelt samvete, och det enda viktiga vid varje möte, händelse, besult blir hur mycket man har “vunnit”. Vi lever i en värld av pervers girighet.

skall
14 augusti 08 - 12:02
kommentera skall

Intressant text. Alexis skulle dock ha mycket att tjäna på att städa upp sitt svenska språkbruk och till exempel göra sig av med svengelskan få rätt på de och dem.

En eller fler kommentarer inväntar godkännande.




  
Kom ihåg personlig information?

Din kommentar kommer att synas på sidan när kommentaren har godkänts av redaktör.



Underrätta:
Göm e-post:

Fotnot: Alla HTML-taggar förutom <b> och <i> kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar genom att skriva webbadressen eller e-postadressen i kommentarfältet.

Kategorier

Senaste kommentarer


Asdf om
8 saker en nihili…:

Jag kan inte sluta vara bitter över de troende människor som …
Jonas om
Min vilja är mitt…:

Sunshine triumferar i kommentarfältet! Det konstlade språket …
Patrik om
Lars Molin - Zoom…:

Jag komer ihåg TV-serien Zoombie som jag såg för exakt 30 år …

Community

Arkiv

01 jan - 31 jan 2009
01 dec - 31 dec 2008
01 nov - 30 nov 2008
01 okt - 31 okt 2008
01 sep - 30 sep 2008
01 aug - 31 aug 2008
01 jul - 31 jul 2008
01 jun - 30 jun 2008
01 maj - 31 maj 2008
01 apr - 30 apr 2008
01 mar - 31 mar 2008
01 feb - 29 feb 2008
01 jan - 31 jan 2008