Karnevalen är här!
Även om vi inte bör utmåla demokratin som något så ondskefullt att ingen av dess principer någonsin skulle kunna användas, så tycks demokratin som vi känner den i Sverige ibland vara ett riktigt sataniskt uttänkt statsskick. Inte för att jag tror att den har en konspiratorisk grund, men av olika själviska intressen har den under historiens gång utformats till något som på avstånd ser ut som ett illvilligt monster, som någon galenpanna skapat för att med flit ställa till med djävulskap för människan. När FRA-lagen helt plötsligt godkänns av våra politiska representanter och folk protesterar på diverse sätt mot det beslutet allt de orkar, tycks gemene man äntligen ha upptäckt vilken rutten frukt liberal demokrati kommit att bli. Men i själva verket är det nog så illa att detta tillfälle till motstånd bara hjälper till att ytterligare cementera demokratins totalitarism.
För demokratin ger oss friheten att göra visst uppror, att göra visst motstånd, att kritisera till viss del, men bara så länge det inte utgör ett reellt hot gentemot demokratin, eller snarare det etablissemang som använder demokratin som medel. Detta befäster illusionen om att vem som helst (jämlikhet) kan säga vad som helst (frihet), och är ett sätt för de styrande att lätta på trycket. Vi kan jämföra situationen med senmedeltidens och renässansens karnevaler. Under den årliga karnevalstiden före fastan firades narrarnas fest, där man i skydd av sin förklädnad kunde ge uttryck för det missnöje man ansamlat under det gångna året: låtsasbiskopar gjordes till åtlöje, kungar korades för en dag o.s.v. Karnevalsfesterna var ett slags säkerhetsventiler och på samma sätt kan vår yttrandefrihet sägas vara en metod med vilken etablissemanget ger oss tillräckligt mycket frihet för att vi skall acceptera deras styre, men tillräckligt lite frihet för att styret inte skall kunna kritiseras. Det senare är inte svårt att sätta i system utan att det märks särskilt tydligt: Måla upp en bild av en fiende som hotar den beskärda frihet folk i verkligheten har, så sväljer dessa det mesta av vad regeringen säger.
När fängslade hedningen Varg Vikernes härom veckan meddelades att han är för farlig för att släppas lös i samhället, berodde det på att Vikernes passerat en gräns: han använder inte sin frihet på det där snälla, trygga sättet som vaggar de flesta västerlänningar till sömns, utan vet förbaskat väl hur samhället egentligen fungerar och agerar därefter. "Otäckt", tyckte norska myndigheter, och nu sitter han där han sitter. Under tiden dansar vi andra runt på vår färgsprakande karneval tills vi avsomnar i rännstenen och en stilla insikt någon minut innan dess kanske når oss: det är inte trots den konstitutionellt inskrivna friheten som demokratin är totalitär, utan på grund av den.
